Apropå inre stress. Jag skrattar här lite för mig själv. Grymt bra på att ge råd men faller förstås dit.
Hade en stressig morgon men jag vet ju också vad som krävs för att få adrenalinet och kortisolet att lugna sig.
För det gick ju bra. Älskar att lilleman skötte sitt med både traktor och pussel medan jag sprang runt som en skållad råtta.
5 grejer och 5 lösningar – få bukt med inre stress
#1 Skicka stora filer via sprend
Göra saker på morgonen när man samtidigt ska iväg, och dessutom: lämna barnet på förskolan.
Som i texten ovan, jag behövde sprenda över några filmer från mitt senaste frilansuppdrag och det tog H.U.N.D.R.A år. Stora filer som skulle skickas, och datorn var på ovanvåningen. Klockan tickade på, D-droppar skulle ges och mitt i alltihop så snubblar jag i trappan.
#1 lösning
Lösningen i det här fallet var närmare än vad jag först själv kunde komma fram till. Jag ringde maken och beklagade mig över den långsamma sprendningen och fick som svar: lägg över filmerna på en sticka och möt upp din syster under dagen, du ska ju faktiskt vara i närheten av henne på morgonmötet norr om stan. Lösningen: backa tillbaka och se om du kan lösa ditt problem på ett annat sätt.
#2 vilja för mycket, utan att hinna med allt
Klassiker som drabbar typ….alla? Jag är inne i en period där jag vill så himla mycket. Jag har ett eget filmprojekt på gång som också handlar om årets nyårslöfte. Jag vill börja styrketräna. Jag vill blogga med kontinuitet. Jag vill springa med 70% av maxpuls tre gånger i veckan (varför då? det kan du läsa om här). Jag vill spendera mer tid med min man. Jag vill läsa massa böcker för lilleman. Jag vill meditera. Jag vill träffa bloggvänner (yes, snart är det dags för Winter Workation!)
#2 lösning
Planering. Punkt.
#3 Förskolelämning (fast jag stressar ju inte över det)
Jag älskar våra mornar. På riktigt alltså. Jag och lilleman har våra rutiner, och de är glasklara. Vi gör exakt samma sak varje morgon. Äter frukost, kollar på Alfons, tar D-droppar, klär på oss och går. På förskolan tar jag av mig både jacka och skor, byter om lilleman så att han får sina mockasiner på sig och sen går vi in på avdelningen. Ibland stannar jag där en stund, snicksnackar med de fina fröknarna och sen när det känns bra så smyger jag ut. Men jag vet också att lämning kan vara typ stress deluxe och jag hoppas därför att min lösning kan ge inspiration till er därute.
#3 lösning
Se om det är möjligt att flexa de dagar som du har lämning. Snacka ihop dig med din chef, och berätta som det är: du vill ha schyssta mornar med ditt barn.
Planera och förbered kvällen innan: lägg fram de kläder som ska tas på, vantar och mössor etc. Ordna redan nu med en del frukostgöra så att du bäddar för mindre stress dagen efter.
Starta eget. Jag vill slå ett slag för att starta företag. För min del innebär det att jag lämnar i min takt på förskolan, jag tar sedan en promenad och sen startar jag med bra energi min dag som frilans.
#4 Vardagsmaten – ska vi äta nu igen?
Är det något jag ogillar så är det när man är skittrött och ändå ska prestera någon form av middag. På riktigt alltså. “Har du någon idé på vad vi ska äta ikväll?” kan då vara den jobbigaste frågan på hela dagen och fantasin behöver då också någon form av återupplivning. Det som också är jobbigt är när vi har lagat mat till oss själva och inser att lilleman kanske behöver något annat på sin tallrik (oftast äter han det vi äter) och man står där hungrig och startklar.
#4 lösning
Där och då får man antingen ta tag i problemet och prestera någon form av middag. Det kan likagärna vara att man köper hem något. Men sen: planera in att en gång i veckan sätta veckans middagar. Är du då på alerten tar det ca 20 min (jo, jag har mätt tiden) och samtidigt skriver du en inköpslista. Klart! Det är ingen bra idé att fundera på vardagens middagar mitt i vardagen, utan ha för vana att planera det hela när du är någorlunda pigg!
#5 älskade barn, och älskade egentid – att vara mamma eller pappa fast man inte riktigt orkar.
Är det här tabubelagt? Jag vet inte. Kanske. Men alltså inte för mig. Jag berättar ofta vitt och brett om att jag inte alltid orkar vara mamma. Att det ibland är skittråkigt att kolla på Alfons. Att jag drömmer om att åka på en ensamresa hit för att bara vara och skippa allt med inre stress. Och nej, jag behöver inte berätta om min kärlek till sonen för alla vet redan att den är frisk och frodig. Utan det jag snarare vill understryka är: balans is the shit.
#5 lösning
Var tydlig med att du behöver tid till annat. Var tydlig med att ge din partner samma sak. Var också tydlig för dig själv att nu, nu är det kvalitetstid med barnet, där telefoner, plattor och andra devices är bannlysta. För om det är något som stressar mig mest så är det när jag multitaskar. Typ svara på mejl samtidigt som jag bygger torn eller bygger Duplo. Nej, när jag jobbar så jobbar jag, när jag leker så leker jag.
Kärlek kräver engagemang och engagemang kräver energi. Sa någon återhämtning?
Och alla ensamstående föräldrar – eloge till er! Har kanske ingen superlösning, men att engagera släkt och vänner är i min värld helt ok och också behövligt.
Vad skapar inre stress hos dig?
Foto: C. Lind
1 Comment
Den där inre stressen… inte hämtning och lämning på förskola, barnen är alldeles för gamla för det! Matsedel och matlådor fixar mannen så den biten är också löst. Däremot slår den inre stressen till som ett brev på posten när jag inte förstår situationen. När någon säger något eller situationen blir sådan att jag inte förstår, utmattad hjärna hinner ju inte med i farten och tänker inte speciellt logiskt. 😉 Sedan får jag stress när jag får yttre krav, spelar ingen roll om det är krav eller inte, räcker med att jag upplever det som ett krav. Japp det är mina värsta stressfaktorer. KRAMAR