Den senaste tiden har mina flöden bestått av temat: motion för barn. Hur viktigt det är att barnen rör på sig, och att de inte gör det tillräckligt. Du kan bland annat läsa om det hos Terese Alvén, och organisationen Gen-Peps vision är att få fler barn att röra på sig.

Som hälsojournalist är det här inget nytt – men att vara förälder är det. Och det betyder också att jag ställs inför situationer, där jag behöver ta beslut (det gäller förstås min man också). Vi har tagit beslutet att gå på den rekommendation som ges gällande barn: minst 1 timmes fysisk aktivitet per dag, helst med lite pulshöjning. Jag ansvarar för 30 min, och min man för 30 min.

Motion för barn – så gör vi och vad vi lärde oss på vägen.

* Vår lilleman tycker jättemycket om att titta på olika typer av barnprogram. Han tycker om att lära sig saker och han trivs med att få småfnittra åt roliga saker (som kanske vuxna inte förstår?).

Det har gjort att han ofta vill ha igång tv:n (vi har ingen platta). Och det är ok, till en viss gräns förstås. Och vi uppmuntrar honom på flera sätt att byta ut tv:tittandet mot något annat. Oftast utevistelse. Den springande punkten är att vi vuxna behöver ta det där initiativet. Det kan betyda att vi också behöver involvera oss, och släppa den alltför bekväma “barnvakten”. Det betyder inte att vi helt skrotar skärmen, men vi vill inte att den ska ta överhanden.

* Vårt fokus har varit enkla lekar, som lilleman 2,5 år förstår. Det kan innebära rörelse som har ett “hämta-fokus” eller “leta-fokus”. Till exempel så var vi båda vuxna ute med honom, och började “laga soppa” på olika löv, pinnar och gräs. Lilleman fick springa mellan oss – hämta ingredienser som skulle till soppan (eh ja, jag har ett matintresse – det har fått en ny vändning kan man säga).

Han lärde sig dessutom ordet “kryddor”, vilket förstås var roligt.
En annan lek har varit “bollen rymmer” vilket innebär att jag kastar iväg bollen, som sedan ska hämtas.

motion för barn i skogen

Men. Glöm inte bort dig själv! En dag var det bara jag och lillen ute och jag tänkte att vi testar “laga soppa”. Så jag bad honom hämta kryddor. Han satt bredvid mig. Tittade på mig, pekade bortåt gräset (“kryddor”) och sa: “Mamma”.

Polletten trillade ner: det är ju jag som ska springa.

Och när jag springer: då springer han också (den dagen hittade vi på lite nya lekar, bland annat att springa runt en bana och busa. Många av lekarna involverar mig som vuxen också: att jag rör på mig (det finns inga nackdelar med det!).

* Jag har tänkt mycket på skärmar och välmående. Jag tycker lärande-aspekten är bra – alla färger och att räkna kan han bland annat tack vare det. Men jag vet också hur jag själv mår när jag skrollar för länge: jag mår inte bra (rastlös, uttråkad etc – belöningssystemet har träningsvärk?). Det påminner jag mig om rätt ofta, för att också försöka få lilleman att välja andra aktiviteter. Han tycker han om att pilla med saker, medan TV:n är på, vilket är ok.

motion för barn

 

* Jag vill att rörelse ska vara något naturligt – och det vill jag lära lilleman. Jag kommer vara den där föräldern som är ute på ett enklare springpass med honom innan läxor ska läsas (varför då kanske du undrar? Läs boken Hjärnstark). Men också för att positiva känslor kommer med rörelse. Så är det!

* Samma behov. Andra förutsättningar.
Det är inte rocket science att barn behöver rörelse. Men det ser inte alls ut som för 20 år sen. Hjärnan Ä L S K A R dopamin, och belöningssystemet söker ständigt nya vägar för en rastlös hjärna. Ett sätt att tillgodose systemet är att röra på sig (det är därför vi mår bra efter träning), men ett annat sätt är att roa det framför skärmar. 2017 är tillgängligheten på topp, alla kan ha en skärm idag. Belöningssystemet dreglar av nöjdhet. Det är där utmaningen ligger – att hitta rörelsen och göra systemet precis lika glatt (och med bättre hälsoförutsättningar).

motion för barn i skogen 2

Bilderna i inlägget är från vår senaste 3 timmars utflykt till Tyresta By. Kanske årets bästa val. Fotona är tagna av mig och min Christofer Lind. Obs: vi var helt slut efteråt, och nästan lite “bakis” dagen efter. Men helt klart värt det och ett av sommarens vackraste minnen.