En av de saker jag har behövt omvärdera och acceptera längs livets gång är upplevelsen av tid. Jag har tidigare haft nära till stress och tidsbrist. Så pass att jag idag kallar det för en patologisk relation. För ja. Den är kvar.
Just nu tar livet tid. Jag snurrar runt i en karusell av sekunder, minutrar och timmar. Vaknar alldeles för tidigt, men är ändå inte tidig. Får en grötskål varje morgon, med en kopp kaffe. Kroppen? Den värker. Svalget är svullet. Ibland jobbar jag rakt upp och ner i sängen. Inte en optimal hållning. Använder mig av pomofocus. Hinner tänka: “vad är ens en heltid?”. Tycker inte om ordet som pressar in tid utan att ta hänsyn till människa.
Den senaste tiden har jag skrivit texter om reparationer, tredjeplatsen och om komplicerad konsumtion. Stått på scen ute i Upplands Väsby på Återbruksfestivalen och då stod tiden still. Längtar att resa i Sverige, i år har jag varit i Göteborg två gånger där höjdpunkten varit att äta middag på hotellrummet. Imorgon åker jag iväg på skrivresa med mig själv som enda deltagare.
Klockan hinner bli lunch. Och “hinner” (??) tiden stressar fram, eller hur? Men den tycks inte komma i tid. Jag funderar på hur tiden är konstruerad, det är som att effektivitet finns där som en envis följeslagare. Tiden är fylld med krav. Inte konstigt att stressen kikar in och säger hej! En paradox. Hur mycket kan du klämma in i en timme, en minut? Måttet är där och vi blir bedömda utan mildhet. Effektiv människa, produktiv människa, det har inte förändrats. Men AI då? Tja, du gör mer för att du blir tilldelad mer.
Skulle gärna borsta av mig tiden. Som jag gjorde med vågen för hundra år sedan. För tiden berättar några saker för oss. Som att vi gjort bra ifrån oss. Eller inte. Den kan i värsta fall berätta hur lite tid vi har kvar. För den har en tendens att ticka ner. Sekund för sekund. Tänk vilken makt tiden har, din lön bestäms av den. Den kan trigga din stress. När jag jobbar på scen kan det dock bli en annan upplevelse. Uttryck såsom “oceaner av tid” har landat i mitt sinne. Scentid är annan tid.

Jag är emot min egen uppfattning om tid. Just idag känner jag inte av den. Helt okej, upplever att den går i lagom takt. Igår missade jag en buss som innebar att jag behövde vänta en hel timme på nästa. Hann prata med en man i tjugo minuter och kunde sen se att jag inte stressades upp av tiden som rätt och slätt passerade. Skönt.

Leave a Reply