Posts in "Hälsa" category / Page 3

Imorgon är jag glad.

Några dagar. En vecka kanske? Jag sprang in i mörkret – det sög in mig likt ett svart hål. Men jag gav det en match. Jag är inte starkare än min senaste natts sömn. Skillnaden? Jag är inte rädd lika länge. Erfarenheten är min styrka!

14 dagar sedan: Jag är baske mig beslutsam. Den gångna veckan smakade surt i själen. Och jag blev uppriktigt rädd. Det är som att stå helt naken, utan filter och höra sig själv viska: “inte igen”. Och jag överraskas av svaret: “nej, inte igen”. Jag talar om den där ångesten, som jag delvis tål väldigt bra. Som jag gått i terapi för. Som jag förstått är lika mycket drivkraft som smärta.

7 dagar sen: jag fixar det. Jag fixade det. I fix me. Jag la till 45 minuter promenad i rask takt per dag + yoga och det funkar. Det betyder att jag fortsätter. Jag minns känslan av rullgardin, tung kropp, tungt sinne. En millimeter hopplöshet. 100 meter beslutsamhet.

Idag: Jag har tyckt det varit svårt att skriva när jag är i en fas av återhämtning. Lagen är: minsta möjliga ansträngning och ett stort fokus på just de två sakerna som förmodligen är hälsa med stort H för mig. Att röra på mig och att yoga. Enkelt, men så svårt? Nja. Enkelt. Det är ett val bland många andra, och jag säger ja till det. Om val förresten – lyssna på Träningsglädje TALKS nya säsong, där Sara Rönne bland annat talar om vikten att välja.

 Nu blir livet så här: att imorgon är jag glad.

Det här var från i måndags. Jag träffade en av mina bästa vänner. Och även om jag var lite tung till sinnes så fick vi en bra dag ihop. Ett sätt att bryta negativa tankar är att faktiskt umgås. Och vi körde med appen Karma, fick en gofika för halva priset. WIN!

 

Om du undrar varför det blir så här – läs gärna inlägget #Utmattad – det finns anledning att skriva eller också Att vara utmattad & driven. Samtidigt.

Hoppas att ni har en fin helg!

Emilia

Den enklaste av saker. Om att yoga. Och orka lite till.

orka mer gå ut i naturen 2

Det handlar om moderskap. Om fruskap. Om att vara sig själv närmast. Att vara den som styr, när det stormar på alla andra fronter. Att orka mer, när det känns tröttsamt.

Det är känslan vi jagar, i de flesta fall.

Om vägen dit? Olika tänker jag. Men i mitt fall har det blivit genom yoga. Alla dagar i veckan, om så i fem minuter. Jag är så tacksam för Yogobe just nu. Och för att jag är beslutsam. Det handlar inte om att jaga yogastatistik. Det handlar om hur jag vill känna, vad jag vill att kroppen ska orka.  Och till saken hör: jag tar bättre beslut med yoga i kroppen. Som att jag på fredag, efter lunch, åker till Nynäshamn, hänger där en dag, sover över, för att komma hem och vara den absolut bästa (jag var där för ett drygt år sedan).

orka mer gå ut i naturen 3
Min egna tänkarbänk. Jag sitter inte länge, men samlar energi för en hel dag. Enkelt.
Ni måste förstå. Jag är så trött nu.

Och så glad samtidigt. Livet har visat sig för mig – och jag är högst mottaglig. Det som gör mig särskilt lycklig just nu är gemenskap och ensamhet. Gemenskap med de människor som kommit i min väg, och som jag både fått lärt känna, och som jag har kontakt med, dagligen, eller då och då. Min familj är kärnan i mitt liv och när det nu lugnat sig för oss, så kan vi lyfta blicken och tänka: vad kan vi göra nu? Vad vill vi göra nu? Jag har så mycket, och så lite, energi. Men genom yogan kan jag få den åter, för specifika ändamål.

Och så ensamheten, mitt eget sällskap. Som jag inte vill arkivera, utan snarare kultivera – genom yogan bland annat. Jag saknar mina utevistelser, men de finns ju kvar när orken kommer tillbaka. Jag var ute häromsistens, på en kort promenad. Och det var ju bland det bästa just den dagen (det är också från den promenaden bilderna är ifrån). Jag orkar egentligen gå ut, men vill just nu prioritera yogan. Ja jag vet. “Både och” som min son själv brukar säga om det mesta just nu.

Vad gör du för att samla och ankra energi?
orka mer gå ut i naturen 1
Runt knuten. Den bästa av beslut. Som du inte utvärderar innan, utan efter.

 

Orka mer – verkligen?

Nej, inte för ändamålet i sig – som skulle kunna vara: göra mer. Mitt “orka mer” handlar mer om att kunna göra de vardagliga sakerna, orka laga middag, vara ute med lilleman. Bryta skärmtittandet mot rörelselekar. Att orka mer för expansiv produktionstakt, nja, inte my cup of tea. Jag vill inte optimera mig själv. Jag vill kunna acceptera mig själv, och snarare backa några steg. Det rycker förstås i mina göra-gener, men jag värderar inte den egenskapen högst just nu.

Reflektionstid – ytterligare någonting som vi måste lägga till?

Reflektionstid 2

Att tänka efter. Marinera något. Lyfta blicken, fast inåt. Jag förstår plötsligt att jag inte reflekterar särskilt ofta.* På ett riktat sätt gör jag det i bloggen. Men sällan ensam. I samtal med mig själv. Istället produceras statusuppdateringar i rasande takt. Begränsat antal tecken. Begränsad reflektionstid.

Därför vill jag addera reflektionstid.

Det kanske är läskigt, det där med att ta ett steg tillbaka. När vi reflekterar är det lite av en sanningens minut – är jag på rätt plats? Gör jag rätt saker? Mår jag bra? Där utanför springer vi snabbt, från uppdrag till uppdrag, med vardagsbestyr som kräver vår uppmärksamhet.

Jag inser själv hur det är fatt med min egen återhämtning. I ett svagt ögonblick blev jag varse om att jag återhämtar mig mindre än 30 minuter per dag just nu. Och det är inte så jag vill ha det. Det är inte ens så jag kan ha det. Sorry, men jag har gjort den här resan flera gånger, och kan liksom inte “välja” återhämtning, utan det är nästintill inristat i mitt DNA.

Sen är vi kanske inte alltid sanna mot oss själva. Jag tänker mig lögner som riktar sig inåt – och då behöver magkänslan få lite mer utrymme. Känns det rätt? Sanning kan vara svårt ibland.

Sen tror jag också att reflektion kan innebära lite lugn och frid, och det kan man aldrig ha för mycket av. En rätt hög motivationsfaktor på den, om man heter Emilia.

reflektionstid 1

När ska man hinna reflektera?

Denna ständiga fråga kring “när”. I fallet reflektion kan det behövas riktade stunder. Även om vi har möjlighet att reflektera precis när vi vill (om du har huvudet med dig) så finns det som bekant väldigt mycket annat som stör. Som sociala medier. Som mailen. Som inköpslistan. Som film. Som samtal. Som stress. Som precis allt det där som stavas livet är. Men jag tänker att vi behöver reflektera lika mycket som vi behöver äta mat och borsta tänderna.

Jag vet, helt ärligt, inte om den här stunden av reflektions-craving kommer att hålla i sig, men jag hoppas det. Det känns viktigt.

* kommer på mig själv säga: om det är något jag har gjort, så är det att reflektera. De senaste 4 åren har jag gått i samtal och vridit och vänt på det mesta. Men det är ensam-reflektionen som jag vill komma åt.

Återhämtning som prestation?

återhämtning tips blogg

Så jag la mig för att meditera. Hittat en variant av yoga nidra som har precis rätt längd (det vill säga: ganska kort) och som passar mig. Efter 20 minuter ska jag alltså vara färdigvilad och återgå till mina arbetsuppgifter. Det går inte. Kroppen är blytung och jag orkar knappt vända på mig. Så jag ger upp, eller ger in. In i mer vila. Dvalar mig vidare under en timme sammanlagt och tänker tanken: för vem ska jag sluta vila?

Det här året har jag nämligen bestämt mig: minsta möjliga ansträngning, efter ett år av frilansuppdrag som avlöst varandra i rasande takt. Vi kan kalla det för fu-ck-off år, för det finns anledning att kaxa upp sig mot rådande normer. Jag är inte min prestation. Fast det är förstås en sanning med modifikation, eftersom en del av tiden av mitt liv handlar om att göra. Utöver att dra ner på takten (vilket har gått sådär, i och med all uppmärksamhet som shoppingfritt har fått) så vill jag satsa på egna projekt, men jag märker att de hamnar längst ner i priolistan (vad är det, liksom? de projekten gör mig mer levande än någonsin).

Men det jag vill prata om är vilans status.

Återhämtningens essens. Och varför det är så lätt att säga “nej” till dessa saker, till förmån för aktivitet och göranden. En analys om man så vill. Jag har nyligen läst boken Driven till max av Christopher Toll som bland annat handlar om röda personers svårighet att vila och återhämta sig – och vilka behov som ofta körs över till förmån för aktivitet.

Bokens huvudspår är återhämtningens kraft, och hur den kan se ut. Och det jag funderar väldigt mycket över är hur onaturlig vila och återhämtning är i mångas liv. Jag tänker att vi har byggt oss en vardag, men att den blir långt ifrån komplett om vi bara tutar och kör (jag skriver “vi” därför jag är med i den skaran, from time to time). Och det här gäller förstås inte bara “röda” personer.

Det saknas reflektion och återhämtning. Däremot är vardagarna fulla av annat – eller hur? Och aktiviteter ger resultat: om jag gör detta, så får jag ut följande: det finns tydliga konsekvenser av att vi gör saker. Det finns kvitton, produktivitetskalkyler och inte minst: en känsla av att get shit done.

återhämtning tips blogg 3
Hitta nya stigar. På riktigt. Jag har hittat en ny skogsstig i närheten av vårt hem – så spännande!
Men vila och återhämtning kan också vara get shit done.

De är förutsättningar för allt det där andra i livet, i alla fall på lång/längre sikt. Och vad behöver vi? Jo, lära oss att kapitulera. Att leva obegränsat fungerar inte när människan är begränsad (vår egen dödlighet och hälsa begränsar oss). Att nalla på sömnen för att göra annat kan fungera på kort sikt, men kan leda till ohälsa på längre sikt. Att addera hälsa till sitt liv kanske inte handlar om köpa träningskort på närmsta anläggning, utan se över sina sov- och återhämtningsrutiner? Step 1.

På min facebook-sida (rätt nylanserad) har jag fått olika syn på hur vi ska paketera återhämtning, så att det blir attraktivt. Ett förslag, som Christopher Toll kom med, var att gamifiera den. Och jag förstår tanken, och att det på sätt kan attrahera personer som är drivna till tusen. Att man skapar en prestation kring återhämtning. Det kanske är det som krävs?

I min utopiska syn på vila hade jag önskat att vi skalar av det råa sätt att se på våra liv utifrån debet och kredit, och istället blev mjukare inför det faktum att vi landat på denna planet. Jag hör om familjer som vänder ut och in på sig själva, för att annars blir “tjänstepensionen sämre”. Men vad händer med livet här och nu? Att leva som att livet aldrig kommer ta slut kan bli en dyrköpt historia i termer av utmattningar, relationshaverier och en känsla av att “livet räckte inte till”.

Saker jag gör just nu, när livet räcker till.

♣ Skrålar i bilen när jag kör bilen till återvinningen. Har jag sagt att jag älskar återvinningscentraler?

♣ Jag sover lite extra.

♣ Skiter i shopping.

♣ Mentaliserar som en galning när ångesten knackar på.

♣ Umgås med non-ordinary people.

♣ Åker på 4 dagars retreat till Järvsö. Imorgon lämnar jag Stockholm!

♣ Fotar regndroppar. Och gläds över att jag ska ta en kurs på Fotografiska som jag fick i present av min make!

Tack för att du läser – vill du följa mig på bloglovin? Klicka här.

Jag utmanar stressen. För är det verkligen den det handlar om?

Resiliens hållbar bloggare enemilia

Resiliens. Återhämtning. Kanske är det så att snacket om stress tillhör det förflutna, medan hållbar livsstil får sig ett lyft under 2018. För det är inte stressen i sig det handlar om – det är hur vi formulerar våra liv utanför stressens korridorer. Jag tänker att vi kan bygga oss en resilient vardag – där vi också kommer ihåg vad som faktiskt stressar, och vad som tillhör fantasins och orons värld.

Resiliens – för mig handlar det om att skapa psykologisk flexibilitet. Förhålla sig blir viktigt, och också att kunna distansera sig – man får kanske stångas med sina inre demoner. Mina utmaningar just nu ligger i att planera bättre – för att prestera bättre. Ta bort sådant som inte tillför värde och ge utrymme för det som gör att jag mår bra.

Att jag skriver om det här nu är rätt logiskt.

I förra veckan var jag så bestämd över att begränsa mina sociala medier i termer av spenderad tid, men insåg ganska snabbt att det inte var helt enkelt. Det började med att jag installerade en app som ska berätta för mig om hur många gånger jag är inne på mobilen, och hur lång tid jag varit inne under en hel dag. Den appen gick bonanza (My addictometer) och redan under förmiddagen började den att skicka varningsmeddelanden.

Jag kände mig missmodig och mobilberoende – alltså långt borta från resiliens, om vi ska hålla oss till temat. För jag hade ju skrivit om detta. Det blir en revidering i hur jag ska hantera sociala medier, men jag behöver också vara snäll med mig själv – jag jobbar med 3-4 företagskonton på Facebook och det känns onekligen som att en stor del av mitt liv faktiskt händer där.

Men!

Jag har också saker i det verkliga livet som jag vill åstadkomma – så det behöver finnas utrymme för prioritering. Så enkelt, och så svårt är det. I samma veva som jag är väldigt digital, så sitter vardagsmotionen som en smäck – jag ser till att röra på mig, ta pauser, och också vara uppmärksam på den där rastlösa känslan som infinner sig vid slösurf.

Kontentan.

Resiliens – att veta varför man gör de val man gör – för att hålla längre, för att kunna vara precis på topp när det behövs (och inte dygnet runt). Det här är ett sätt att beskriva det på.

resiliens hållbar bloggare enemilia 2
Att samtala och inte enbart fokusera på business gör att jag blir leveranssäker när det gäller. Här med Kristin på fotosession i veckan. Foto: Christofer Lind

Så – försök inte att undvika stress – förhåll dig till livet, så att du vet hur du ska bemöta stressen. För ja, den kommer att komma.

Hur är du resilient, skulle du säga?

Fördel adhd – av Anders Hansen. Inte bara en bok om adhd.

fördel adhd anders hansen bättre

Adhd – en diagnos som de flesta känner till. Men kanske inte helt och hållet, ändå? Från att ha varit ett tillstånd som bara kopplats samman med “problembarn” i skolan, vidgas nu perspektivet på den psykiatriska diagnosen – och det sträcker sig längre än så: boken Fördel adhd – var på skalan ligger du? uppmanar oss till att förstå hur varje människa är den andra olik. Boken är skriven av Anders Hansen, överläkare i psykiatri och även författare till boken Hjärnstark.och Hälsa på recept (tillsammans med Carl-Johan Sundberg). Förlaget är Bonnier Fakta.

Fördel adhd – reflektioner.

Bokens fokus är, precis som titeln avslöjar, det goda som kan finnas med diagnosen. Författaren beskriver de personlighetsdrag som är sammankopplade med diagnosen: uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och hyperaktivitet. Vi får svar på varför personlighetsdragen finns – en förklaring av evolutionär karaktär, där också genetiken får utrymme i förklaringsmodellen. Men varför finns diagnosen? Att få diagnosen har vissa krav: vi har alla drag av adhd, men för att få diagnosen behöver den ha gett dig problem i livet. Så rent teoretiskt kan vi vara många som kvalar in på personlighetsdragen, men om inga problem uppstått, så hamnar vi utanför diagnostiken. Får du diagnosen, för att den skapar problem, kan du få den hjälp du behöver.

Jag intervjuade Anders Hansen innan sommaren, och också en sväng i höstas, då vi talade om varför han ville skriva boken. Resultatet blev artiklar i Live Life, Tara och Driva Eget.

“Jag har träffat många patienter med adhd och också träffat dem som det har gått bra för. De tycks ha en insikt kring hur de fungerar och känt till både sina svagheter och styrkor. Sen finns det underlag med forskning som visar att personer med adhd i genomsnitt har en högre kreativitet. Att visa båda sidorna av myntet är viktigt och därför har jag skrivit boken, för att visa på vilka fördelar som kan finnas. Idag är det ett sådant fokus på problemen, men det behöver inte vara så.

Det som är intressant, tänker jag, är var på skalan man befinner sig. Att vara i ytterlägena, där vi är extremt impulsiva eller har svåra koncentrationsstörningar borde betyda större risk för “problem”. Så samtidigt som det finns riktigt skarpa entreprenörer som vittnar om sin adhd, behöver vi komma ihåg att för en del är adhd:s drag svåra att leva med. Och det är också något som Anders Hansen på flera ställen skriver om i boken. Så här sa han innan sommaren:

Anders Hansen Fördel adhd
Foto: Stefan Tell

“Många entreprenörer har behov av egenskaper som har med äventyrlighet, kreativitet och energi att göra. Det blir en drivkraft, att vilja skapa någonting. Vid studier av genetik bakom entreprenörskap har det visat sig att det finns gener som är kopplade till detta. Samma gener som är kopplade till adhd. Utmaningen är att dra nytta av sina styrkor, istället för att alla ska utredas och medicineras. Det betyder inte att vi ska bagatellisera adhd, det är otvetydigt att det här leder till ofattbara problem för en del, särskilt för dem som har svår adhd. Koncentrationssvårigheter är ju negativt hur man än vrider och vänder på det.”

Boken passar alla de som har diagnosen, förstås, men även för anhöriga och personer som arbetar med barn. I en tid då diagnosen i visst mått delats ut i fall som kanske på sikt är tveksamma, tror jag boken fyller en viktig funktion – det går ju att leva med sina drag, om man lär känna sig själv. Men jag tänker också att den bjuder in till att diskutera Fördel Människa. För vi har flera diagnoser på “marknaden”. Och i slutändan handlar mänskligt psykiskt lidande, för många, att lära känna sin egen person. Vad funkar för mig och vad funkar för dig? Sen är lidande också en del av livet, det vill säga: vi kan inte sätt diagnoser på allt som händer oss längs vägen.

Det jag tar med mig är: att adhd kan betyda mycket, och att allt inte ska medicineras bort. Jag tar med mig att för vissa är medicin hela skillnaden. Det viktigaste är, då jag tidigare i livet levt nära en person med adhd, att jag förstår hur det hänger ihop. Att luta sig på det vi vet om adhd, gör att förståelsen blir enklare att få till stånd. Och precis som med boken Hjärnstark, finns det ännu mer belägg på den fantastiska fysiska aktiviteten. Jag vill att min son ska gå i en skola där rörelse ses som en naturlig del av inlärningsprocessen. Adhd, eller inte: vi behöver röra på oss!

Om vi alla har drag av adhd, vilket drag skulle passa in på dig? Jag ser mig själv som rätt driven och kreativ och har stundtals mycket energi. Dela gärna med dig!
« Newer Posts Older Posts »