Det finns en liten lista av små äventyr i bakhuvudet hos mig. Den listan bygger på att utforska mitt närområde, för jag älskar att ta mig nära, men ändå se något nytt. Att gå till Tyresta från oss, i Vendelsö, har jag länge velat, men skjutit på det. Trott att det var långt att gå. Men, efter att ha pratat med mina grannar fick jag det förklarat för mig: det handlar om fem, sex kilometer. Så när en av höstens vackraste dagar tittade in, så var jag redo.

Jag tog mig till Lyckebysjön (där jag badat hela sommaren) och gick på den vänstra sidan sett från mitt håll. Då och då poppade det upp ungdomar som hade orientering, så jag hade sällskap en del av vägen. En bit fram tog jag mig sedan bort från “min” sjö och upp mot Ramsjön. Så vackert även där och jag hade glömt bort att det finns andra sjöar i närheten av mig.

Vidare kom jag in i ett passage som bokstavligen exploderade av gula, ljusa färger från löven, och solen passade på att titta in den med. Sen blev jag osäker, vid ett vägskäl valde jag den större vägen, och förstod då att jag tagit mig en bit utanför själva Tyrestareservatet. Men det gjorde ingenting, det var en fin väg med vyer som jag placerade i den mentala bildbanken.

Helt plötsligt var jag framme, jag kom ut på den grusväg som jag brukar cykla på när jag ska till Tyresta. Först hade jag tänkt att gå till Tyresta Caféet, men insåg sen att de hade stängt just idag. Så min utflykt fick sig ett slut och jag tog mig hem. Nöjd!

Just nu skriver jag på min andra bok, vilket gör att det blir rätt mycket skärmtid. Men den bästa mixen, för kreativitet, är att både lägga tid på hantverket men också göra så att man orkar. Att vara ute när det är ljust, och skriva när det är mörkt, tror jag kan vara ett sätt att lösa sin vardag. Det funkar inte för alla, men det fungerar bra för mig. Om det är första gången du är härinne på bloggen, klicka här för att ta reda på vem jag är och vad jag skriver om helst. Tycker du om det jag skriver? Gilla mig gärna på bloglovin!