Som några av er kanske redan vet så har vi inte jättemånga aktiviteter på eftermiddagarna, utan vi har en rutin med egen kvällspromenad på cirka en timme. Jag är lite rabiat på den punkten: att röra på sig är viktigt. Och jag älskar att det finns aktiviteter för barn och vuxna i kommunen, olika sporter och andra roliga saker man kan göra, men saknar enkelheten, att det inte ska vara för mycket prestation. Och vi har valt två saker: simning (som först börjar i november, vi var sena på bollen men står i kö för privatlektioner innan dess) och orientering. Orienteringen har varit vid Rudan, men då har vi inte varit så många, utan max 2-4 personer plus tränare. Denna vecka som är nu blir det ingen torsdagsträning och jag började klura lite på hur vi skulle kunna ta oss till Hellasgården, där det finns tisdagsträningar kl 18.00. Och jag hade verkligen turen på min sida, då tränaren erbjöd samåkning till och från Hellasgården. Sådan lyx alltså. För det går nämligen inga bra bussar på kvällen tillbaka hem till oss.

Så vi tog oss till Hellasgården – och det blev ett riktigt skogsäventyr. Vi fick en egen karta med stigar utritade och nivån var gul. Tränaren sa att vi gör i vår egen takt, jag och lilleman. Vi har förut alltid haft någon med oss, men nu var det vi två mot världen. Det började lite darrigt då jag inte riktigt visste hur vi skulle hitta till starten – trots karta och kompass så var detta en ny terräng för oss. Men, det gick bra, vi kom till starten och sen fortsatte vi till kontroll 1. Den var lite klurig då vi skulle upp på en höjd, men vi klättrade på och hittade kontrollen. 2:an var svårare. Vi gick runt en del men till slut lyckades vi hitta den och det kändes som en riktig seger. Lilleman var också med och tittade på kartan och vi samarbetade bra. Sen hittade vi 3,4 och 5, men sen blev det så pass mörkt att vi bestämde oss för att ta oss tillbaka. Jag orienterade mig utifrån var vattnet låg och till slut fick vi syn på fönster som lyste: klubbstugan i sikte!

Så. Då har vi testat och springa själva och testat att springa i mörker. Det var kul! Sen får man öva upp sitt tålamod när man inte hittar kontrollen på en gång och inte tänka för långt fram. Jättetrevligt att socialisera med de andra orienterarna på fikat efteråt.

Har du någon skog att äventyra i?