Ljuset är tillbaka, kylan hänger kvar. Isigt som tusan, men gillar ute mer än inne. Idag blev det en sväng till ny simskola, där lilleman fick plaska med pappan. Själv tog jag en sväng i området och handlade lite på Willys. När vi väl kom hem sen var vi supertrötta, i alla fall efter lunchen. Så vi har vilat i omgångar, jag försöker enträget att meditera och jag tror jag gjorde nån form av faktisk förflyttning mentalt. Det kändes bra. Det är en tålamodets dans att hantera en utmattning.
Igår var min vän Sven här. Vi har en promenadrutin på helgen, med te i termos och kanske en smörgås eller något att fika. Här var gårdagens vy över Lycksjön.
I veckan har jag tagit det lugnt men också tryckt på några knappar. Haft möte som involverar min bok Leva nära – om personlig hållbarhet. Håll utkik!
Ute har vi en av de gråare dagarna i januari. Jag har landat mjukt i sängen den senaste tiden, med halsont och snorig näsa. Lyssnar lite på musik och kollar på Youtube-klipp med Jonna Jinton. Lyckades slänga ihop en vegolunch till familjen, men sen var orken slut. Däremot finns det alltid ork för att dricka te, har ofta en termos fylld på sängbordet.
Längtar efter att lära mig något nytt, det skulle kunna vara
Nya vegetariska rätter och jag pratar en del vegoalternativ med min man. Det finns idag mycket att välja på: vego är mer poppis än någonsin. Det läste jag bland annat i Vegobarometern.
Laga hål i kläder. Jag tror dessutom att det är meditativt. Jag skulle behöva laga min jacka och sy upp lite på min sons overall. Det är dubbelt, jag både ser fram emot att vara lite hands-on och känner samtidigt att jag skjutit upp det alldeles för länge. Uppdaterat! Har fixat sonens overall och lagat min jacka – jädrar vad nöjd jag är!
Sova lite bättre. Ja, så behöver jag se på det, att lära mig sova. Jag blev väldigt frustrerad när sömnsvårigheterna knackade på min dörr förra året. Jag som är experten på att ta det lugnt, jobba lagom, blev ändå drabbad. Det gäller att hitta tillbaka till acceptans och till den viktiga sömnen. Det är svårt, men jag är också envis.
Skriva mer om klimat och miljö som en del av mitt arbete. Det betyder att omvärldsbevakning kommer ligga på att-göra-listan.
Mitt ord för februari?
Om januari handlade om att landa mjukt, så är februari en tid för att vara nöjd. Utmaningen går ut på att jag ska bestämma vad som ska göra mig nöjd under dagen. Varför? För jag tror att vi många gånger sätter för höga mål och blir missnöjda om vi inte checkar av alla våra viljor. Jag testade igår och det funkade bra – mitt lagningsprojekt med overall och jacka fick bli mina nöjd-utmaningar och jag gillade det. Det är ett snällt sätt mot en övertrött hjärna att sätta ribban lite längre. Många av budskapen därute handlar om “maxa” och det kan säkert passa en del. Men jag väljer en lugnare väg.
Har du någon målsättning eller riktning för februari?
Så här i nystartstider kan det vara en fin idé att hitta något att hålla sig till. Jag går just nu en kurs på Insight Timer (en app), med Andrea Belzer, som handlar om journaling och jag skriver både morgon och kväll. Kursen går igenom både tekniker och så kallade “prompts” (typ uppgifter) och på så vis har du något att hålla i. Imorse fick jag svara på frågan vad jag älskar hos mig själv och vilka förändringar som jag trots allt vill få till stånd.
Många väljer också ett “årets ord” och jag funderar på vad jag vill 2022. Man kan ana en del ifall man läser det här inlägget. Jag tänker att det går att skruva på det. Varför inte ta en månad i taget? Ett år är långt och att justera längs vägen kan vara till fördel. Jag har skrivit om mina nyårsintentioner i ett tidigare inlägg – kika här!
Mitt ord för januari blir “landa mjukt“. Jag behöver bädda lite omkring mig, öppna ögonen för det som är bra i livet och hitta gnistan igen. Det behöver också få ta tid, så på ett sätt skulle “landa mjukt” verkligen kunna handla om hela 2022! Landa mjukt kan också vara att dra gränser, både inför sig själv och andra, se till att ha en plats inombords som är både mjuk och tydlig. Och kunna landa i det.
Vi har lite sjukstuga nu, så det är en dag i taget som gäller. Jag själv är frisk och övertalar lilleman att komma ut en stund varje dag medan pappan vilar och kurerar sig. Det är inte helt lätt att vara en rolig mamma för en sexåring. Jag frågade precis om vi skulle gå ut. “Ja mamma, snart, jag ska bara göra en tidning först”. Nåväl, vi har varit ute en stund på förmiddagen och gjort en snögubbe, så lite dagsljus har sipprat in genom ögonen. En promenad i mörkret sen blir mysigt. Han har beställt varm saft och lussebulle. Själv är jag glad i att röra på mig, ofta och länge. Vi två lilleman, vi två. Jag tänker att jag bjuder på en lista, så här i början på det nya året.
6 saker i januari
#1 Jag har börjat med avspänningsövningar, för att kroppen och huvudet ska känna skillnad. Det handlar ofta om att kombinera andning med rörelse, sen hålla andan en stund, för att släppa andetaget och kroppen mot slutet av utandetaget, i tanken blir det “… och slappna av”. Jag har gjort sådana övningar förut, men nu gör jag det en gång i timmen (!).
#2 Jag har satt upp en plan för vilka jag ska ta kontakt med om någon vecka eller så. En lista helt enkelt. Planen är kopplad till mitt företag och jag känner mig peppad. Kommer skruva till det lite 2022 och hoppas på två saker: att få folkbilda och skriva mer än tidigare. Dessutom har jag satt ett mål för resultat (pengar). Det handlar inte om press, tvärtom. En plan lugnar mig och då kan jag arbeta metodiskt för att nå dit jag vill. Om du vill läsa mer om mig kan du kika här.
#3 I förrgår och igår åt vi en citronmousse som gjorde livet riktigt härligt. Kan inte annat än dela med mig av receptet. Jag skippade tortillaflarn och serverade istället med blåbär ena kvällen och mango den andra.
#4 Musik som förgyller just nu. Jag har en onlinetjänst igång, det är Spotify, jag fick tre månader för 109 kr totalt sett och det var det värt. Jag vill lyssna mer på musik 2022. Att lyssna är att känna, tänker jag! Det är blandad kompott men två låtar som fastnat idag är Ellen Krauss – The One I love och Melissa Horn – Parklands. Tidigare under hösten fastnade jag också för Gustaf & Viktor Norén – Musiken är mitt liv.
#5 Har börjat styrketräna. För den som inte vet var min blogg tidigare inriktad på träning och hälsa. Hur som helst. Att stärka min kropp är något jag känner är viktigt. Men jag gör det lätt för mig – just nu tränar jag hemma i sovrummet, med hantlar, gummiband och matta. Tänker ta mig till utegymmet i Haninge så snart vår karantän är över (håll tummarna!). Jag planerar inte träningen supernoggrant, men skriver ner i min kalender vilka kroppsdelar som ska tränas. Enkel träning är ledorden.
#6 Dragit ner på ambitioner men ändå livskvalitet. Det kan vara så att jag har haft en motor som gått igång på att göra mycket, men där motorn just nu behöver bytas ut. Den nya har en ingredienslista som bygger på förnöjsamhet, less is more och inte minst acceptans. Ska vi ta ett exempel? Barnet behövde gå ut, jag med. Med den gamla modellen motor hade närområdet inte dugit alls. Men nu är en ny manick på plats – så jag öser på med acceptans och går ut där vi bor. Och lägger märke till att det finns massor att göra, trots att jag nött trottoarerna tusentals gånger. Barnet upptäckte snön och hann göra följande: hoppade längd och såg på spåren hur långt han kom, krossade snö i en vattenpöl, “åkte” skidor nerför slaskig asfalt, hittade snögubbar som andra byggt, skrev bokstäver i snön, lekte sprint över snöhögar som en tidigare plog plogat fram.
Jag känner mig lite klumpig ibland. Lite fyrkantig. Lite trött. Ledsen. Och trött igen. Men jag vet ju också att det går att manövrera sig ut, bort från klumpigheten och skapa mening. Mot det där som jag tycker om: psykologisk flexibilitet. Ja, det är ett begrepp som jag tänker på ofta. Särskilt nu när jag känner mig rigid, svår att flytta på. Det skrivs om psykologisk flexibilitet i boken jag läser just nu: Dansa mjukt med tillvaron av Anna Kåver. Det är inte en bok du sträckläser. Det är en bok där man kanske läser en sida eller två. Och sen avvaktar. Kanske skriver ner en rad i en egen anteckningsbok. Jag tycker mycket om Anna Kåvers bok, även om det just nu känns svårt att ta till sig det kloka. Jag förstår det jag läser men jag är inte riktigt säker på hur jag ska ta mig vidare* (läs mer om vad som hänt längst ner i inlägget). En tröstande rad i boken handlar om att vi inte kan intellektualisera oss ur svåra stunder, utan vi behöver i handling röra oss.
Så jag tänker att jag skriver ett inlägg som jag själv skulle behöva läsa. Och jag tänker att du kanske också vill ha något som inte bara skrapar på ytan. Jag utgår från mig själv, men jag hoppas att du kan hitta en ingång till det som är viktigt i ditt liv.
5 saker som betyder något och att skapa mening
#1 Skriva. Gärna för hand. Men varför? Jag upplever ibland att det går trögt uppe på huvudkontoret. Då blir min anteckningsbok och penna ett sätt att kommunicera med mig själv. Förstår du vad jag menar? Läsa något klokt betyder också mycket.
#2 Djupare andetag. Det där med andning är väldigt individuellt. För mig regleras trycket i kroppen (min kropp signalerar en massa saker just nu) och när jag gör olika andningsövningar mår jag bra eller åtminstone bättre. Det där med andning funkar absolut inte för alla, men jag tänker att vi säkert kan hitta något som motsvarar det djupare andetaget.
#3 Viktigast. I min e-bok Leva nära intervjuar jag Kerstin Jeding, psykolog, och hon säger med ett visst allvar att vi ska bränna ut oss för saker som betyder något. Vad hon menar? Att vi ska fokusera på sådant som är av vikt i våra liv och lägga vår energi där. För mig har det handlat om enkla målsättningar för dagen: att orka natta barnet kan vara en sådan. Och det innebär att jag vilar en stund innan nattning, för jag vill orka, den stunden är viktig för mig. En sådan målsättning om dagen, kring det som är viktigast, det tror jag på!
#4 Byta fokus. Det går att ändra tankar. Och som Björn Natthiko Lindeblad också sagt: tro inte på allt du tänker. För att byta fokus kan vi använda olika metoder. Min sjö bidrar till det, en springtur likaså. Att vara vaksamma på vart vi är på väg kan också ge utrymme att ändra riktning. Jag säger inte att det är lätt, men jag säger att det går. Samtidigt gillar jag tanken om att inte förändra för mycket. Att allt är bra, just nu. När jag mediterar börjar jag nästan alltid med meningen: jag har inga förväntningar. För det är lätt att skjuta över målet annars.
#5 Våga vara värdefull, precis som du är. Jag vet inte hur det är med dig, men är det ibland svårt att se sitt värde? Det finns en poäng i att påminna sig själv, ja var lite tjatig om det så behövs. Och skala av sådant som föga har med värdet att göra. Det går inte att prestera sig fram ett värde, utan det är i det mänskliga som du hittar det.
*För ungefär två veckor sen tog det tvärstopp för mig. Sådär att jag verkligen föll. Sömnen har varit svår att få till, även om jag vet att jag faktiskt sover, men jag har fastnat i en spiral av oro och grubblerier. Jag har en hel låda med strategier, jag kan ställa mig utanför för att få perspektiv, men helt lätt är det inte. Därför är det skönt att kunna skriva här, min webbventil. Tack för att du läser <3En låt jag skickar med dig (Youtube). Hoppas du kan skapa mening i sommar!
Sluta jämföra sig med andra? Jag skriver en text om det i min kommande bok, och jag inser att hur mycket vi än pratar om vikten att inte jämföra sig, så gör vi det ändå. Men då tänker jag så här, och haka på nu direkt, för nu river jag av mina tre insikter som landade i knoppen ikväll.
Det är inte jämförelsen som är farlig, det är tanken efter som avgör
Vet du: låt oss fortsätta jämföra oss. Det är nämligen högst mänskligt och en del av vår kultur. Vi är födda till det. Det blir så tvångsmässigt om vi ska försöka undvika vad grannen, kusinen eller jobbarkompisen har/gör/är. Ok?
Det är sen som räknas: hur du liksom väljer att gå vidare. Jag gillar hur Björn Natthiko Lindeblad ser på tankar: det finns en anledning att inte ta dem på för stort allvar. Tanke är tanke och behöver inte bli mer än så. Så jämför, men gå också vidare, var beredd på att släppa taget. Det handlar alltså inte om att sluta jämföra sig med andra, utan om förmågan att se på sina tankar lite nyktert.
Ps. Jag mediterar med appen Mindfully och Björns meditationer är 👌
Vad vill jag egentligen, svaret som hittas beyond jämförelsen
Den här punkten är inte lätt. För den handlar om vad du egentligen vill, trots att du jämför dig. Även om du känner något inför andra människors liv, så är det inte alls säkert att du vill apa efter vad någon annan gör. Det finns frågor som kan vara bra att ställa sig själv, för att nå en djupare förståelse för vad du skulle vilja. Personligen är jag inte helt klar på den punkten förutom att jag vill skriva, kunna leva på en liten lön och att vara fri att välja lite grann. Jag söker inte karriär i den vanliga bemärkelsen och jag går inte igång på att vara på samma plats hela tiden. Dessutom är jag dubbeltydig: jag både älskar att arbeta OCH vara ledig.
Du får tre frågor från mig – dela gärna med dig om du vill, i kommentarerna.
Om du inte trivs med jämförelsen, sök inspiration istället
Så. Vi vet att vi jämför oss ständigt. Om det är så att du känner bitterhet, stress eller någon annan negativ känsla, försök att skruva till det lite: bestäm dig för att inspireras istället. Det är mycket roligare att känna sig pepp på vad andra gör. En sak vill jag att du tar med dig: du är du. Ditt liv är värt att levas, upplevas, firas. Givetvis kommer vi känna olika saker i olika skeden av livet. Men försök att vara dig själv nära. Respektera dig och det som är ditt.
Vad tänker du om jämförelser?
Tack för att du läser <3
Emilia
Det är lätt att dras med. Även om jag har rätt bra koll på min egen vilja och värderingar så kan jag ändå inspireras av människor som lever helt annorlunda liv. Jag blir fascinerad, nyfiken och benägen att vilja förändra mig. Men ofta räcker det med något steg tillbaka och jag landar i min egen enkla tillvaro, som är min. Med det sagt: vi kan inte vaccinera oss mot jämförelser, men vi behöver veta lite var vi står.
