För några månader sen (vad hände?) dundrade jag in i en utmattning eller åtminstone något som liknar det. Sömnen har varit bråkig med mig och det är rätt och slätt svårt att tänka klart. Frustrerande? Ja. Accepterar jag? Både och.
Det som är intressant är det här: jag skrev i min sommardagbok nästan varje dag, särskilt dagarna innan kraschen. Att skriva dagbok gör att jag kan fånga tankarna på ett sätt som inte är möjligt genom att bara använda huvudet. Och nu läser jag i den. Och blir faktiskt lite klokare. Det är det här med att mentalisera: tänka och känna vad man tänker och känner. Jag har en lång väg att gå, men genom att skriva hör jag min röst lite klarare. Och det ger mig hopp på riktigt. Jag har tyckt det varit jättejobbigt att vara i sociala medier, vad ska jag posta om? När livet känns svårt och det enda man vill är att sova ordentligt, då känns både Facebook och Instagram lite sådär. Men samtidigt håller jag kontakten med er och ni läser. Det gör mig gott. Så livet är lite “både och” något som psykologen Anna Kåver skriver om i sin bok Dansa mjukt med tillvaron. Du kan både vara ledsen och glad, samtidigt, du känna två diametralt olika känslor på samma gång. Människa ändå liksom.
Helgen har varit spännande (apropå både och!): Aftonbladet intervjuade mig i måndags och sen kom artikeln plus video ut under helgen. “Schvung” sa det på bloggen, ni var 4600 drygt som tittade in. I Facebook-gruppen adderades många nya medlemmar: nu är vi över 5000 medlemmar. Jag funderar lite på att be om hjälp där eventuellt, med lite moderering och liknande. Vi får se. Jag vill att gruppen ska växa, men med det kommer ansvar.
Så, om du mår lite som jag mår, så kan det finnas en poäng med att skriva dagbok. För att det är guld värt sen när du börjar arbeta med dina tankar och känslor.
Tips på andra blogginlägg: