Träning. Trendigt värre. Och också: lite olika sätt att förhålla sig till det. Jag ser två riktningar.

Skam, straff, ett “måste”: de rådande kroppsidealen ger många dåligt samvete. Det är bra att träna, men en stor del gör det av anledningen: jag behöver se bättre ut. Glädje har bytts ut mot skam och straff. Vi skäms över våra kroppar. Det finns också de som har stor ångest och kontroll över sin träning, och man kan läsa om ortorexi både på bloggar och i andra forum/media.

Glädje, styrka och kraft. Vi vänder på myntet. Glädje som skapas av träning är obetalbart. Jag vet själv, för jag har testat. Att jaga glädje istället för kalorier, tror jag är mer fruktbart – och hållbart. Du kommer vilja fortsätta. Däremot är det inte säkert att du orkar med ditt skambeläggande hela livet (som tur är). Träning som bygger på glädje gör att du vill fortsätta. Du kan utvecklas, du får skratta och svettas. Och gör det gärna tillsammans med någon. Själv ser jag fram emot morgondagens Crosstraining med Strongday-Annika.

Vad väljer du? Och varför?

Egen reflektion.

Jag har mina dagar jag med. Där kroppen känns omöjlig och den orkar ingenting. Och visst har jag ställt mig på Crosstrainern för att “bränna”. Jäkla skittänk egentligen. För de gånger som jag väljer det positiva och hållbara mår jag så mycket bättre. Jag uppmanar mig själv och andra att påminna sig om de sakerna när man tränar. Verkligen.

 

Foto: C. Lind

Läs mer om ortorexi? Bland annat finns den här boken.