Posts on July 2017

Egentid. Några ord om föräldraskap.

egentid enemilia

Två veckors semester tillsammans. Dagliga utflykter. Vardag fast ledigt. En vecka kvar och nu börjar vi fundera på upplägg. Tillsammanstid är bra tid. Men egentid är minst lika viktig. Så den planlösa semestern får nu en ny riktning. Som kräver sin kommunikation. Det skulle jag säga är en utmaning. Vi vill mest att det ska flyta på, att ansvaret är delat och att vi vet ungefär vem som gör vad. Samtidigt: finns det ingen struktur eller planering, så blir jag lite orolig efter ett tag. Vad förväntar vi oss av varandra?  Det blev sena kvällens samtalsämne igår, och vi bestämde oss för att göra upp någon form av strategi. Skönt!

grus i hand inlägg om egentid

På min egentid vill jag

Springa.

Skriva.

Lyssna på sommarprat. Jag har bara hunnit med Rickard Söderberg, Richard Tellström, Linda Boström Knausgård och Biskop Anders Arborielius. När jag nu tittar igenom listan är det namn efter namn som jag vill lyssna på!

Vara helt själv. Till exempel här.

enemilia egentid

Fika med en kompis.

Läsa. Jag läser som aldrig förr. Just nu är det Ditt inre liv av Mats Lekander. Ämnet är intressant, men det är ibland svårt att följa resonemangen – det är för många lager av parallell information. Jag tror jag behöver ha ett annat sinnestillstånd när jag läser boken, och just nu skulle en deckare passa bättre.

egentid vs tillsammanstid

Jag har skrivit om egentid förut i inlägget Inre stress. Jag påminner mig själv om följande rader:

“Var tydlig med att du behöver tid till annat. Var tydlig med att ge din partner samma sak. Var också tydlig för dig själv att nu, nu är det kvalitetstid med barnet, där telefoner, plattor och andra devices är bannlysta. För om det är något som stressar mig mest så är det när jag multitaskar. Typ svara på mejl samtidigt som jag bygger torn eller bygger Duplo. Nej, när jag jobbar så jobbar jag, när jag leker så leker jag.

Kärlek kräver engagemang och engagemang kräver energi. Sa någon återhämtning?”.

Är du bra på det här med egentid?

När du vill mindre. Och får mer.

Den senaste tiden har jag sprungit in i det. Snubblat, tagit mig upp. Och så står den där. Enkelheten. Om den hade en färg, var den vit. Om den hade ett ansiktsuttryck, så är det den där sucken av lättnad som precis lämnat bröstet och munnen. Om den hade en känsla, var där både sorg och glädje.

Bilderna i det här inlägget är tagna av Christofer Lind. De är från vår semester, som består av enkla utflykter i närområdet. Vårt fokus är att röra på oss, vara ute, och vara någorlunda mätta. Matsäcken är oftast skuren frukt, nötter och vatten. Ibland har vi köpefika med oss.

Efter att ha intervjuat många människor de senaste åren tycker jag mig se ett mönster. Livet händer och vi tar då livet på fullare allvar. Det världsliga backar för något mer innerligt. Hur detta innerliga ser ut beror nog alldeles på, men det jag syftar på är förstås nya värderingar. Vi lyfter lite, när vi helt plötsligt vill mindre. Och får mer.

Jag intervjuade nyligen Maria – läs “Jag var redan djupt olycklig”.

När jag skrivit om min egen kris i livet, är den ofta svår att beskriva. Det är som att orden inte gör den rätta. Ordet “lidande” känns fattigt på något vis. Men när nu livet valde att komma åter (för inte var det då jag som styrde. Mer andligt än så här blir det inte) så har omvärderingen och analysen kommit med den. På köpet.

Leva enklare liv. Så tänker jag om….

Tiden.

Jag behöver kunna styra den alltsomoftast. Jag vill inte styras av någon annan. Tiden är värdefull, men den är inte bara debiterbar tid. Den är betydligt mer än så. Tiden är möjligheten till att växa. Tiden behöver inte dig, men du behöver tiden. Den är kaxig, den är stark. Den har makt, men kan bli din vän. Din bästa till och med. Förhållningssättet till tiden behöver arbetas på (jag är inte klar). Min värdefullaste aktivitet jag lägger in i tiden är sömnen och familjen. Och tiden ler.

Pengar.

Jag slutade shoppa. Som en reaktion mot stress och press. Ekonomi är inte kul ifall man känner en brist. Jag ville frigöra mig från det. Jag vill inte vara beroende av pengar, även om jag till viss del är det. Men om vi bortser från taket över huvudet och väl valda livsutgifter så vill jag vara fri. Jag säger ett stort nej till shopping och tänker att jag får frihet istället. En frihet som gör att jag både kan må bra och dåligt. Jag är inne på mitt andra shoppingfria år, och ja, det gör mig gott.

Läs mer om shoppingfritt här!

Och här ett inlägg från en med liknande värderingar: Hildas.se skriver om varför hon rensar så frenetiskt.

Ångesten.

En följeslagare som föddes nästan i samma stund som jag kom till världen. Förståelsen har ökat, men att jag helt skulle vara ångestfri är en utopi. Min ångest är också en drivkraft, den får mig att göra konkreta saker. Den gör att jag är ute och springer (det är så underbart när det fungerar!). Den är min, min alldeles egna. Jag kan inte förebrå mig själv. Jag behöver i viss mån ha den. Jag slutade slåss, och fick ju livet tillbaka. Så ångest, we’ll manage.

#Utmattad – det finns anledning att skriva

Enkelt liv, kräver enkla val. Jag vill vara helt okomplicerad.Jag tror att om årets julklapp var en känsla, så skulle den känslan vara LUGN. Jag vet inte, men är vi inte lite väl omständliga när vi lever våra liv såsom vi vill MEN ändå känner att det skaver? Jag tror att enkelhet ger ett klarare huvud, en större möjlighet att njuta och dessutom mindre stress.

Om du inte läst Stresskolan del 1-5 – varmt välkommen! (del 1 + länkar till de andra avsnitten).

Jag slänger in mitt mest lästa inlägg: Att leva enkelt – om minimalism

Har du omvärderat något? Lätt/svårt? Berätta hemskt gärna!

Här kommer då “mellan raderna”.

Apropå tiden. Jag stressar också, tycker att tiden inte räcker till.
Apropå pengar. Jag sneglar förstås på “nytt och fräscht”. Men jag hinner fundera det där extra varvet. Och så blir det ett nej. Det jag gör är att jag unnar mig upplevelser istället. Som att åka till Åre, som att ta mig fotvård. Äta ute gör jag mest hela tiden. Man får lägga band på sin präktighet ibland 😉
Apropå enkelt liv. Jag har börjat drömma om ett eget litet torp. Hjälp?

Stresskolan 5. Maria Bååth: “Jag var redan djupt olycklig”.

all things green maria bååth

Det här är sista delen av Stresskolan. Vi får möta Maria Bååth bakom All things green. Jag träffade Maria på Workation Åre i början på året, och det vi då hade gemensamt var synen och intresset för sälj för influencers. Med tiden har jag också förstått att Maria har bromsat och valt ett annat typ av liv, som skiljer sig från normen. Därför ville jag gärna tala med henne om upplevelsen av stress. Varmt välkomna till Stresskolan 5:3!

Hon ser brett på stress, och på frågan om vad som stressar henne får jag en analytisk version tillbaka. För Maria kan stressen vara yttre och inre, den kan bestå av familjehändelser, det kan vara en situation på arbetet. Vi bestämmer oss för att titta närmare på vad som hände 2011 då hon var tvungen att omvärdera.

Allt.

– Jag fick en stroke och det blev förstås en stress för mig. Den var både mental och fysisk.

Du kan läsa mer om stroken på Marias blogg!

Stressen som hon beskriver var en konsekvens av stroken. Att vara 32 år gammal och få en stroke hör inte till vanligheterna. Hon beskriver en trötthet och orkeslöshet som kunde slå till utan förvarning. I situationen börjar hon också fundera över vad som var och är viktigt för henne.

– Tidigare var det mycket prestation. Att köra på. Det fanns inget “vad händer sen”, utan då kunde jag sova på helgen istället.

Hon är ärlig med hur tankarna kring livet såg ut.

– Det var framåt, uppåt, mer i lön som gällde.

En förändringsprocess föddes. Och de efterföljande åren blev nu ett resultat av att Maria lyssnade på sin längtan och också funderade över den stress hon upplevde, utöver sviterna efter stroken.

– Jag satt i soffan hemma och bad min man ta fram ett ritblock. Jag ställde mig frågan: Om jag dör om ett år, vad vill jag ha upplevt? Jag skrev ner vad livet skulle innehålla. Och då såg jag ju, det var ju inte alls så som mitt liv var just då. Och nu ville jag ta vara på chansen. Stroken var en stress för mig, ja, men jag var redan djupt olycklig. Jag hade gjort allt det som förväntats av mig, med ett ordnat liv, men det skavde.

Bollen var i rullning.

– Jag tog bort fika, shoppa och festa. Jag visste också att jag ville vara mer kreativ och leva lugnare och närmare naturen. Det var också då bloggen kom till.

Bloggen var Made by Mary, sedermera All things green. Maria började frilansa, hon berättar också om den dagen hon sa upp sig. Känslan gick inte att ta miste på.

– Det var så fruktansvärt skönt – äntligen fanns det syre i luften!

Hon nämner också en annan typ av stress som både hon och hennes make har funderat mycket på: den ekonomiska stressen. Den som upplevs i ekorrhjulet, där huslån och livsstil kräver pengar på kontot. Men vad händer om man väljer bort det som kostar? Vad är det vi måste, funderade Maria på.

– Jag behöver kunna gå på toa, andas, ta mitt insulin eftersom jag har diabetes, äta så att jag har energi, dricka och inte vara för kall. Men utöver det?

Idag bor Maria med sin man i Lilla Sundby och som hon själv beskriver det: “med skogen som närmsta granne”. Att leva enkelt, att leva lugnt är hennes verklighet. Stroken och stressen fick ett gensvar, även om priset var högt.

– Vi ville något som var äkta för oss.

Att leva helt stressfritt är inget självändamål, men en stressutmaning som Maria nämner är sociala medier. Främst Facebook. Eftersom hon bor på landet har det varit ett sätt att hålla kontakten. Samtidigt känner hon en tydlig stress. Hon förklarar hur det kan bli.

– Då blir det att jag skrollar för skrollandets skull och att jag inte kan släppa det. Jag måste kolla! Men jag vill ju inte det. Jag stängde av Facebook ett halvår, men då missade jag å andra sidan saker som hände.

Jag och Maria pratade en timme kring vad stress har inneburit för henne personligen. Det jag tänker spontant är att hur vi lever våra liv kan vara en stress i sig. En livsstress. När det blir skarpt läge, som i Marias fall med stroken, då blir det som ett uppvaknande. Jag minns själv hur stor inverkan min depression har haft på mig, i mina livsval. Och jag känner igen mig i det Maria beskriver: det här med enklare liv, fundera vad man lägger sin tid på, pengar. Jag passade på att be Maria om några tips på vägen – med fokus på stress i vanlig ordning!

All things green – Marias tre tankar om stress

Foto: M. Bååth All things green

Hur ska man tänka kring sin egen stress och stressiga situationer? Maria ger sitt perspektiv.

Räddar du liv?
Maria förklarar:
Även om det känns stressigt, sätt saken i perspektiv. Om du inte räddar liv, då behöver du inte panika!
Vad måste du?

Maria förklarar:
Att göra saker som man vill – det ger energi. Och det är också en bra medicin mot stress! Att göra det man måste, ja, det måste man (ni minns kanske resonemanget ovan? vad är det vi måste? egentligen?). Men se till att fylla på energin!

Om du alltid börjar med “måste” och sen “borde” är risken stor att du tröttar ut dig själv.

Och en brasklapp för den som behöver: Det man borde är sällan viktigt.

Mindfulness. På ditt sätt.

Maria förklarar: Det är lätt att det blir ett meditationsperspektiv på mindfulness. Men det handlar ju om att få tyst på våran monkey mind och dess tjatter. Om det funkar för dig att sitta och andas, då skulle jag istället gå ut och göra något aktivt för att få tyst på tjattret. Gå ut på en äng och räkna antalet olika blommor som finns där, samla löv i regnbågens färger.

Stresskolan del 5. Eva Svärd. “Snälla säg att du ser att jag håller på att dö!”

bild på äng inlägg intervju med eva svärd mrs excalibur

Vi har kommit till näst sista delen av Stresskolan, 5:2, där vi träffar Eva Svärd, också känd som mrs_excalibur på Instagram. Jag ramlade in på Evas blogg efter att hon kommenterat hos mig för rätt länge sedan. Eftersom bloggen tangerar de områden som jag själv har stort hjärta för, blev det naturligt att följa. Jag talar med Eva om en 25 årig stress, svårigheten att hantera stress, livet efter “kraschen”, guldklimparna och var hon befinner sig just nu.

Eva Svärd skrattar lite på frågan när jag ber henne beskriva en stressande situation. – Jag har stressat i 25 år, men det var för 3,5 år sedan som jag kraschade. Hon beskriver stressen som att det brann i huvudet. När hon sedan fick sin sjukskrivning så studsade tankarna planlöst runt. Kopplat till detta finns där också en panikångest.

Att stressa i 25 år, är det möjligt? – Jag hade inte förstått det här med återhämtning, jag hade inte lärt mig det, förklarar Eva. Utåt sett var det ingen som visste, men hon upplevde sig själv som väldigt arg och på det otrevlig. – Mina barn sa det: “du är alltid arg på mig”.

Så kom den där fredagen, då bägaren rann fullständigt över. Eva jobbade på med en kollega, trots den ständigt pågående inre stressen. – Det enda jag tänkte var “snälla säg att du ser att jag håller på att dö!”. På måndagen kom hon inte tillbaka.

eva svärd mrs excalibur citat stresskolanDet är 3,5 år sedan nu, och den ordination som Eva fick var “vila”. – Jag bad om strategier, men de sa det: du behöver vila! En till synes enkel uppmaning, men en svår uppgift, vilket jag bland annat har skrivit om i första delen av Stresskolan. Men hon gjorde det, också tack vare sin envishet. Samma envishet som drev henne till utmattningen, kommenterar hon. Men en utmaning, det var det. – Att bara vila när hjärnan och kroppen har en orkan av stress inom sig är enormt svårt och det tog tid innan jag landade i lugnet.

Jag frågar om hon idag nått en vändpunkt, men får då ett annat perspektiv på vad hennes stressresa har inneburit. – Livet vänder inte – utan jag har kommit igenom det.

Det som är viktigt för Eva just nu är att planera kring sin vardag och följa en del rutiner. Och hon har med sig nära vänner och familj på det tåget. – Jag lever isolerat på det viset, jag behöver kunna gå hem i tid när det är något socialt. Och från nära håll frågas det: “Blir det bra för Eva om vi börjar kl 17.00?”. – Det är guldklimparna kvar, när det gäller vännerna, konstaterar hon.

Eva har tidigare arbetat heltid, haft eget företag, haft ett stort nätverk, rest mycket och handlett i olika situationer, där analys och självrannsakan varit viktiga komponenter. – Under den tiden var jag alltid hård mot mig själv. Förändringen då mot nu är tydlig. Det handlar främst om synen på sig själv. – Jag är snällare mot mig själv.

Eva är fortfarande heltidssjukskriven, men har en form av arbetsträning där hon testar att föreläsa och att skriva en bok (spännande!). Under tiden som hon “kommit igenom det” har hennes man funnits med. – Vi lär oss hela tiden, avslutar hon.

Vila – några inspirationsinlägg.

havet och bild kring viloserien inlägg om eva svärdNi kanske minns viloserien som jag skrev om för ett tag sen?

Bota sömnproblem? Viloserien #1
Vad är vila och avslappning? Viloserien #2
5 fördelar med återhämtning- Viloserien #3
Det händer när du vilar (Tomas Sjödin) Viloserien #4
Trött hela tiden? 7 saker att vila ifrån Viloserien #5

I veckan kommer sista inlägget i serien Stresskolan. Och jag kan hinta om vem jag ska intervjua tills dess: All things green kommer svara på frågor kring stress. På onsdag efter lunch kan ni läsa om Marias erfarenheter. Hoppas att vi ses! Tills dess får du gärna kika på de tidigare stresskolorna.

Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).
Stresskolan del 2. “Vi blir dumma av stress”.
Stresskolan del 3. Om att hantera.
Stresskolan del 4. Bo i en trädgård – om naturens inverkan på stress.
Stresskolan del 5:1. Ann-Sofie Forsmark. “Jag hade sån ångest varje måndag “.

Bildcred i det här inlägget: stocksnap.io

Semesterkänslan. Den du har där inuti. Den räknas.

Jag har funderat kring ledighet.
Och känslan runtikring.
För jag tänker att det handlar om att “känna semester”.
Det jag också tänker är att den förmågan har vi ibland tappat bort.

Det behöver få ta lite tid att känna semester.

semesterkänsla enemilia vid havet

Man har ju hört det där, att man inte kan fly ifrån sig själv. Och det är nog lite samma sak, när det gäller semesterharmoni. Komma ned i varv, behöver vi kunna göra oavsett plats eller tid. Jag vet själv hur det kan vara. Jag är nämligen en expert på att vara ganska spretig uppe i pallet. För mig har det alltid varit svårt, det där med avslappning. Så jag övar mig rätt mycket (och ja, det tar emot, men ja: det är värt det).

Om jag skulle beskriva min semesterkänsla (och jag hoppas att du vill beskriva din!) så består den av:

#1 Stillastående tid. Det betyder att jag sällan tittar på klockan. Det betyder att kroppen är sävlig, tung (!) och lugn. Axlarna släpps ned. Och man kan då och då höra en lättnadens suck.

semesterkänsla enemilia vid havet

#2 Ökat sinne för stillhet. Jag har blivit helt fascinerad över vad naturen kan göra för hälsan, och för stillheten i kropp och knopp. Så när semesterkänslan är som bäst, då hör jag suset i träden och känner gräset under fotsulan när jag är ute och plockar rabarber till min paj. Det fina i kråksången: att huvudet följer med.

#3 Sömnig utan stress. Det betyder att jag lägger mig rätt tidigt och läser tills jag somnar. Just nu läser jag Två systrar av Åsne Seierstad, riktigt spännande och intressant. Jag är som vanligt chockad vad människor kan tänka sig att göra mot varandra.

#4 Svalt vatten mot varm hud. Som småbarnsförälder får jag ta de där korta stunderna av ledighet och göra något bra av dem. Som att bada i en vik. Två gånger om helst.

semesterkänsla enemilia vid havet

#5 En lättnad i bröstet. Kanske inte hela tiden, nej. Men rätt ofta ändå, jämfört med tidigare år. Den där lättnaden kommer ifrån hårt förbaskat arbete de senaste 4 åren. Och den beror också på att jag släppt en hel del saker som för mig inte är viktiga. Det betyder att jag kan vara ledig, och inte jaga nästa gig. Mina shoppingfria år (är inne på mitt andra) gör att tid inte alls är pengar.

För semesterkänsliga.

> Om min semesterkänsla var en låt (Spotify).

> Om min semesterkänsla var en blogg (bloggtips!).

> Om min semesterkänsla var en podd.

Bilderna är från vår första semester under juni 2017. Nu är vi inne i andra vändan. Alla bilder är tagna av Christofer Lind.

Saker jag gillar med Warszawa (staden jag egentligen inte åker till).

warszawa

Jag är polska. Mina föräldrar är från Polen, och jag talar språket flytande. Så pass att folk blir förvånade när jag säger att det inte är mitt förstaspråk. Jag hade en vacker anledning att ta mig till Stora Hufvudstaden. Det var inte lätt för mig, då jag av någon anledning drömt mardrömmar och varit rädd för att åka. Men jag bet i det sura äpplet, min brors bröllop kan jag inte missa.

För ändamålet hittade jag en klänning som jag verkligen gillade och köpte. Det går emot mina principer att köpa nytt, men eftersom jag skannat hela second hand-butiken på Som en Saga i Handen utan resultat (fina klänningar men ingen bra storlek) gick jag motvilligt med på ett nyköp (min motvillighet kommer det ett nytt inlägg om inom kort.)

Jag hyser hatkärlek till denna stad. Kärlek till min mormor och morfar (som bor mitt i smeten), och till min bror. Men staden symboliserar också en svår period i mitt liv. Dess gråhet och tjocka luft av avgaser påminner mig om det. De höga husen och de många människorna får mig att känna mig förvirrad och liten. Det finns förstås vackra parker, gator och annat att se. Men för mig, ja, jag är ingen storstadspulssökare. Jag både fascineras, och längtar bort.

Därför vill jag skriva om de saker som jag tycker om med Warszawa. I owe it to my heritage, I guess.

Stadens power.

Den skiner igenom fasader, fattiga som rika sådana.

warszawa stad 3

warszawa stad 3

warszawa stad 3

 

The City of Fika.

Det finns så många ställen att både äta och fika på, obviously. Det jag tar med mig är ett veganskt ställe, samt cappucinofikan med morfar. Morotskakan var helt enkelt grym.

warszawa äta

warszawa fika

Högst personlig anledning till att jag gillade Warszawa denna helg

….min brors bröllop. Ett bra val.

warszawa enemilia

 

warszawa enemiliaWarszawa för den ressugne.

Det finns några jättefina resebloggar och att jag skriver om Warszawa är ett undantag från mina hälso-och företagarinlägg. Därför vill jag tipsa om:

Resfredag har skrivit Därför ska du resa till Warszawa i Polen. Älskar att hon noterar parkerna och lummigheten!

Även Jennifer har skrivit om staden Att göra i Warszawa – City Guide. Full med mattips!

Dit jag egentligen åker, om jag åker till Polen.

Det finns ju ett ställe, dit jag rest de senaste 20 åren. Senast var nu i juni. Det är en liten by längs kustremsan mot Hel.

Midsommar. Summerad vår 2017. frilans och vardag. (bilder från vår senaste vistelse 2017)

Här åt vi mat nästan varje dag.

Besök Weranda i Jastarnia

Jag har funderat på ordet “semesterkänsla”. Den där vi vill uppnå. (faktiskt inte helt lätt). Så jag återkommer även här, med resonemang kring “Semesterkänslan handlar inte om att resa bort”. Om du redan nu har någon tanke kring det: droppa en mening i kommentarerna!

Hälsar så gott,

Emilia

 

Older Posts »