Posts on September 2022

Höstens utmaning: 1 oktober till 31 december: köpfritt med glädje i fokus

I somras körde vi juni-augusti och det var härligt att följa era köpstopp. Den effekt jag tycker mig se är följande: att vi blir mer medvetna och backar ett steg innan köpbeslut. Ett av målen med gruppen är att ni ska få just det: ökad medvetenhet. Jag vet att höstens utmaning är extra speciell: många av oss behöver ha köpstopp för att klara ekonomin. Inflation, matpriser, räntor – ja, listan kan göras lång. Men jag hoppas att vi kan göra detta för att vi vill. Att vi låter oss styras av glädje.

Starten går imorgon 1 oktober och jag kommer då också att hålla en live på kvällen på Facebook, direkt i gruppen Köpfritt 2022 (fd 2021).

Så kan du förbereda dig: bestäm dig för vad som ska ingå i ditt köpstopp – jag kommer ha stopp för nya saker, hudvård, kläder och äta ute max två gånger i veckan. Tidigare har jag haft den “fria hundralappen” – den innebär att du har en liten lucka att handla för utan att skapa dåligt samvete. På tre månader innebär det 300 kronor sammantaget.

Hur gör vi med julklappar då? Vi kommer ha en live på det temat lite senare när det närmar sig!

Under #köpfritthöst2022 kommer jag använda gruppen på Facebook som kommunikationsplattform och ställa reflektionsfrågor. Hoppas att vi ses “där”.

Så här skrev jag om köpstopp 2022.

Tack för att du är härinne och läser – utan er, ingen blogg 🙂

Att springa i skogen när det är mörkt

Som några av er kanske redan vet så har vi inte jättemånga aktiviteter på eftermiddagarna, utan vi har en rutin med egen kvällspromenad på cirka en timme. Jag är lite rabiat på den punkten: att röra på sig är viktigt. Och jag älskar att det finns aktiviteter för barn och vuxna i kommunen, olika sporter och andra roliga saker man kan göra, men saknar enkelheten, att det inte ska vara för mycket prestation. Och vi har valt två saker: simning (som först börjar i november, vi var sena på bollen men står i kö för privatlektioner innan dess) och orientering. Orienteringen har varit vid Rudan, men då har vi inte varit så många, utan max 2-4 personer plus tränare. Denna vecka som är nu blir det ingen torsdagsträning och jag började klura lite på hur vi skulle kunna ta oss till Hellasgården, där det finns tisdagsträningar kl 18.00. Och jag hade verkligen turen på min sida, då tränaren erbjöd samåkning till och från Hellasgården. Sådan lyx alltså. För det går nämligen inga bra bussar på kvällen tillbaka hem till oss.

Så vi tog oss till Hellasgården – och det blev ett riktigt skogsäventyr. Vi fick en egen karta med stigar utritade och nivån var gul. Tränaren sa att vi gör i vår egen takt, jag och lilleman. Vi har förut alltid haft någon med oss, men nu var det vi två mot världen. Det började lite darrigt då jag inte riktigt visste hur vi skulle hitta till starten – trots karta och kompass så var detta en ny terräng för oss. Men, det gick bra, vi kom till starten och sen fortsatte vi till kontroll 1. Den var lite klurig då vi skulle upp på en höjd, men vi klättrade på och hittade kontrollen. 2:an var svårare. Vi gick runt en del men till slut lyckades vi hitta den och det kändes som en riktig seger. Lilleman var också med och tittade på kartan och vi samarbetade bra. Sen hittade vi 3,4 och 5, men sen blev det så pass mörkt att vi bestämde oss för att ta oss tillbaka. Jag orienterade mig utifrån var vattnet låg och till slut fick vi syn på fönster som lyste: klubbstugan i sikte!

Så. Då har vi testat och springa själva och testat att springa i mörker. Det var kul! Sen får man öva upp sitt tålamod när man inte hittar kontrollen på en gång och inte tänka för långt fram. Jättetrevligt att socialisera med de andra orienterarna på fikat efteråt.

skogsäventyr
Här en bild från när jag och min vän Sven promenerade till min sjö som jag har i närheten av oss <3 Mörker som kan vara så vackert!

Har du någon skog att äventyra i?

Min höstkompott – 3 skeenden just nu

En lite lugnare september

Riktigt höstrusk utanför fönstret denna tisdag. Jag som vanligtvis är och badar varje dag tar en paus idag. Det känns behövligt. Igår tog jag en sväng till biblioteket och lånade lite böcker till barnet. September är just nu ganska lugn på arbetsfronten och jag kikar runt lite på var jag skulle kunna göra nytta någonstans. Då jag har haft, och har, köpstopp, så innebär det ingen stress eller press, det är skönt. Energin varierar lite från dag till dag och så får det vara. Samtidigt, och det är min företagarhjärna som dikterar villkoren ibland, så har jag slängt ut några trådar. Till exempel tycker jag hela el- och energifrågan är viktig och skulle vilja skapa något digitalt event för människor som ska kunna ställa frågor till en expert. Så den idén har jag slängt iväg till en organisation som jag tror kan passa bra.

Jag har inom mig funnit en titel på en bok jag vill skriva. När jag skrev Klimatglädje 2019 så gjorde jag först en ordentlig synopsis som jag skickade till olika förlag. Det var värdefullt att ha den sen under skrivandefasen. Så det ligger lite på mig nu att öppna ett tomt dokument och sen formulera mig, jag behöver inte vara långrandig. Det är inte alls säkert att jag först söker mig till förlagen, utan jag vill skriva lite på boken först.

höstbilder lönnlöv

Trädgårdstankar

För några dagar sen hade jag en vän över och vi pratade lite om vad man skulle kunna göra på trädgårdsfronten här hemma hos oss. Det var inspirerande och jag passade på att rensa lite i trädgården efter vårt samtal och träff. Kanske att jag faktiskt kan sätta min egen prägel här på tomten så småningom. Tidigare har jag mest varit inne på att odla lite ätbara saker, men inte riktigt kommit till skott. Min kompis förslag var att plantera några buskar precis innan den stenmur som vi har, buskar vars blommor luktar gott. Och så skrev hon till mig igår: “jag vet ju hur mycket du tycker om dofter!”. Och det är så sant.

En väldigt fin sak som man kan göra när man har köpstopp, är att umgås kring maten. Jag och min vän tog en promenad till skogs, och innan dess lagade jag ihop en näringsrik potatis- och purjolökssoppa. Jag mixade den delvis slät, men sparade några hela bitar potatis och la i en burk. Resten hällde jag på termos. Två riktiga porslinsskålar plus skedar kom med och vi satt vid klipporna med var sin knäckesmörgås plus soppan, en enkel lyx som inte tar så lång stund att förbereda. Natur och matintag – vilken grej!

höstbilder, lönn och rött hus

Musiken just nu. Och annat jag lyssnar på.

Jag tycker om att skriva och lyssna på musik samtidigt. Med musiken kommer känslor och med dem kommer orden. Gärna lugna melodier. Den här med Moa Lignell och Ane Brun är en klar favorit. Sen tidigare har jag lyssnat mycket på Melissa Horn. Inte att förglömma: klassisk musik. Då och då, när jag går ut, lyssnar jag på poddar. Nu senast en del på Söndagsintervjun (Sveriges radio). Bland annat avsnittet med Elin Kjos, och sen ett äldre avsnitt med Johan Rockström.

Jag längtar ibland. Till en känsla, till ett tillstånd. Och jag märker att skrivandet hjälper mig – det krokar fast mig i verkligheten och jag vet att jag finns. Svårt att exakt förklara, mer än att det är sant för mig. Rörelse ligger också högt upp på listan, men just idag är gråheten extra grå. Ska in till stan lite senare i eftermiddag.

Hur är din september? Tack för att du läser 💓

Klimat & kultur – en hög visa?

De senaste två baden nere vid min sjö har varit… precis som jag vill ha dem. Lite frostigare, lite bitigare. Det blir ett litet skifte. Och det är bra så.

I fredags fick jag delta i en panel på Berwaldhallen i Stockholm. Samtalet hette Hoppet lever, vägar till en hållbar framtid. Så roligt att få samtala med stora tänkare: Pella Thiel, ekolog, Kent Wisti, präst och konstnär, och Karim Jebari, filosof. Samtalet leddes av Anna Hedelius. Min bästa vän Sven var med i publiken och efteråt lyssnade vi på körsång. Kika gärna på Berwaldhallen Play. Och vad tar jag med mig? I och med att panelen utgick från Höga visan så tänker jag mig att vi i framtiden, ja redan nu, behöver använda kultur och konst för att nå ut med viktiga frågor. Detta har redan börjat nosats på, jag såg bland annat en Dramaten-produktion med Johan Rockström för inte så länge sedan och många musiker och andra kända profiler lägger in miljöbudskap, inte minst när det gäller klimatet. Det är kanske inte alls dumt att vi inspiratörer (mitt köpstoppsengagemang) får hamna på andra scener än bibliotekens eller företagens. Kan klimat och kultur skapa en egen hög visa?

Jag vill också passa på att ge tre boktips: det är böcker som skrivits av de som deltagit i panelen. Den första boken läste jag Karims del i denna antologi, om ett scenario som satte lite skräckkänslor i fokus, det handlade om hur snett det kan gå om vi använder teknik för att lindra att atmosfären är i brand. De andra två böckerna har jag inte läst, men är väldigt nyfiken på Naturlagen, eftersom lagstiftning på naturområdet är oerhört hett (i dubbel bemärkelse). Den mittersta boken, Kyss, läser jag på bokbeskrivningar att det är en meditation över Höga visan. Passade ju topp i fredags!

Klimat och moral, kyss och Naturlagen

I övrigt då? Kan inte riktigt släppa en tanke, och den är: vad händer när en större del av vår plånbok hamnar på något så fundamentalt som en elräkning? Vi talar ju om konsumtionens påverkan på planeten, och kan vi inte konsumera övriga saker i lika hög utsträckning (på grund av en energikris) vad händer då med de övriga konsumtionsutsläppen (och produktionen)?

Konsumtion kan vara väldigt många olika saker, men jag försöker differentiera mellan elanvändning och annan konsumtion. Och en sak till: jag vill inte få det att framstå som att jag tycker energikrisen är bra, men däremot är en följdeffekt att vi får ett medvetande kring vilka resurser vi använder. El/energi är ganska trist, du betalar för något som du inte kan ta på, på riktigt. Samtidigt viktigt att det fungerar.

Relaterat till detta kan vi också resonera kring matpriser. Jag skrev om maten här senast. Också här.

Och ja hörrni. Det är val på söndag. En rysare om du frågar mig. Jag hittade detta idag, väl värt för dig som är intresserad av klimat och miljö.

Det viktigaste idag?

Det är lätt att dras med. Tempot du vet. Snabbare än en snabbscroll, så kan livet te sig. Aktiviteter avlöser varandra och det verkar som om både handbroms och koppling är ur funktion, högsta växeln styr och farten är hög. I den här bloggen finns det drösvis med inlägg om det där andra. Sävligheten. Förnöjsamheten. Lite mindre som ger mer. Men varför är det svårt att vara långsam? Jag ställer frågan både till mig själv. Och till dig.

Jag tror vi är många. Som fått lite nog. Som inte vill dras med. Men det finns bilder och uppfattningar om vad livet ska vara. Och jag förstår mig själv, den där pressen som egentligen inte är sprungen ur mig. Jag vill säga till oss: du har rätt. Vi behöver andra förebilder, familjer som lever enkelt till exempel. Jag skulle vilja att vi gjorde så, och att det kändes så.

Jag tänker att jag vill skapa något stabilt som utgår från enkelt liv – men inte bara skapa, utan uppleva. En grund att stå på som inte låter sig luras. Som är fast i formen och något som är mitt. En styrketräning för själen. Det är vad jag vill. Vad vill du?

familjer som lever enkelt

Min höst – slow living autumn

Denna höst kommer spegla mig. Det innebär att det blir mer av mindre. Jag har några uppdrag som jag stolt ska ta mig an. Jag har ynnesten att bygga mitt eget arbetsliv och efter kollapsen förra sommaren är jag noga. Noga med att välja vad jag lägger min tid på. Det jag vill göra i höst är att fortsätta föreläsa, både digitalt och live. Skriva regelbundet, både här och på andra ställen. Hålla bokcirklar.

Och resten av tiden? Mycket handlar om att grunda mig, meditera, träna, yoga. Det tar tid men det är så det behöver få vara. Har bokat en konsert som jag ska gå på med min bästa vän, det blir Melissa Horn på Cirkus. Men mest: luft i mina lungor och i kalendern. Träffa människor som betyder mycket för mig. Samtal om högt och lågt. Gå på live yoga, inte bara fastna framför skärm (även om det faktiskt ger mig mycket att träna online). Du gör rätt.

“Det viktigaste idag”

Om vi går tillbaka till där vi började det här inlägget: Snabbare än en snabbscroll, så kan livet te sig. Jag tänker högt här: det kommer alltid finnas saker som behöver fixas med, både när det gäller jobb och hemarbete. Det finns ingen anledning att trycka på gasen för mycket, för det finns ingen egentlig slutdestination. Så det vi behöver mina vänner, är acceptans och ett förhållningssätt. Ja, jag sjunger långsamhetens och lathetens lov. Och för mig har det varit viktigt att hitta en sak per dag som får extra prioritet: “det viktigaste idag”. Som idag: det blir orientering med hela familjen på eftermiddagen. Middag som förberetts innan, för att kunna komma hem till ett kravlöst matintag. Jag är lite kluven när det gäller aktiviteter på vardagar, jag tänker att lilleman har nog på skola och fritids. Men jag tänker också att rörelse är det bästa vi kan ge varandra. Det får bli en liten omstart för denna dag när vi tar fram cyklarna och tar oss till Rudan för kartläsning och spring.

Vad är det viktigaste för dig idag, om du tänker på EN sak?