Posts on November 2017

Saker jag har dille på just nu.

att utvecklas och använda naturen 2

Att jag har mycket uppe på hjärnkontoret är liksom ingen nyhet. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara. Det är en gåva, och förbannelse. Det är jag, och det är allt jag vill vara. Men jag vill samla mig nu, och se vem jag är just nu. Igår skrev jag ett inlägg på Instagram, om hur jag omvärderar min egen identitet just nu. Det är lite som att få en för tidig julklapp. Apropå det, du missade väl inte min lista på vad jag inte önskar mig i jul?

Bilderna är från en utflykt i Tyresta, där min man Christofer Lind tagit bilderna.

Så här kommer jag. I dille-format.

att utvecklas 2

Spetskål.

Alla dagar i veckan. Jag strimlar den fint, och fräser den i lite olivolja, blandar i peppar och dijonsenap. Så. Gott. Vet ni: jag har varit frisk hela hösten och jag tror tricket stavas spetskål. Jag äter det till allt.

Utveckling.

Sara Rönne – Träningsglädje skrev nyligen ett inlägg där hon skriver om hur hon adderar utveckling i allt hon gör – oavsett om det är bloggen eller på annat jobb. Hur jag resonerar kring utveckling? Att det både kan vara högt och lågt. Det kan vara något så enkelt som att lära sig något, men det kan också handla om hur vi hanterar saker uppe i huvudet. Just nu läser jag en bok av Petra Brask, om tid, som jag verkligen vill använda i verkligheten. Ni vet när man läser en bok, men glömmer att praktisera? Så jag vill förstås göra något av inspirationen! (jag kommer dela med mig av några guldkorn från läsandet när jag är klar).

Tack också Sara och Angeliqa för en fika av rang igår – ni är liksom väldigt härliga att hänga med, och jag uppskattar hur ni tar outdoorupplevelsen, och delar den med världen. Grattis Angeliqa till succé den senaste tiden, där prisregn smattrar likt regnet utanför mitt fönster. Läs också hur hon möter Maria Strömberg Bååth. Och Saras senaste samarbete med Actimel känns roligt att få följa – kika på den senaste filmen som hon har gjort tillsammans med Louise Forslycke Garbergs.

Du följer mig här!

att utvecklas enemilia

Tydlighet.

Kan detta vara på en dille-lista? Ja, det kan det. Nu när jag är totalt öppen om min ångest, min resa osv. så har jag landat i att tydlighet är starkt kopplat till hälsa. Det var därför så befriande när jag var på nykundsmöte i förra veckan, där personen jag träffade både visade upp sin planering och uttryckligen sa att “tydlighet” var hennes melodi. Mitt svar var: “you had me at excel”.

För jag kan tänka mig att många av er har upplevt otydlighet, som sedan omvandlas till ett obehag i magtrakten, där man inte riktigt vet vad som förväntas av en, eller hur? It´s a no no. Jag har därför länge jobbat med tydlighet – men vet ni, det finns ett område där jag behöver förbättra mig: och det är hemma. Vi slår på volley här, men nu när det är många saker som ska fungera på hemmaplan (vardagsmatematik på hög nivå) så behöver jag våga (ja, ni läste rätt) ta upp förväntningar, planera och allt det där som gör att vi som familj kan må bra.

Tanken på att jobba i en tankesmedja.

Det är inget nytt egentligen – men jag sa senast igår till maken: jag tror jag vill bli affärsutvecklare. Och det ligger något i att få använda mina idéer i ett yrkessammanhang. Att inte vara lika operativ som jag är nu. Som man tänker, blir det. Balanserat förstås, eftersom tankeverksamhet behöver utrymme och frihet, för att ge de bästa idéerna. Frilans? Ja tack!

Om man då bortser från min totala dille på spetskål, är det tanken att utvecklas som ger mig mest go! just nu. Läsa, lära, praktisera osv.

utvecklas och använda naturen

Att utvecklas – vilka är dina tankar?

 

Saker jag inte önskar mig i jul.

julstress hitta ditt lugn i hjärtat

Ni som läser vet ju hur det ligger till. Det som började som en kul grej, har vuxit sig till en värdering och något som jag står fast vid. Det ska inte köpas något nytt, nej. Det finns förstås en massa vinster med det, men i det här inlägget vill jag fokusera på allt det jag inte vill ha till jul. Och varför (och ja, det handlar ju till viss del om julstress).

Bilderna från det här inlägget var från i veckan, när jag hälsade på min kompis Asia. En stund tillsammans, ganska så gratis. Och är också till viss del möjlig för att jag inte spenderar pengar. Jag spenderar tid. Enkel matematik.

julstress tagga ner

Julstress? Nja. Och mer därtill som jag inte önskar mig i jul.

♣ Jag önskar mig inte nya saker. Varken prylar, böcker eller “bra att ha”. Varför: minimalism är min melodi. Även om jag (och vi?) har långt kvar – I love the process though.

♣ Jag säger nej tack till julklappsöppning som aldrig tycks ta slut. Varför: vi är långt borta från julefrid, när det endast handlar om saker man ska få. Jag säger inte blankt nej till julklappar, men det handlar om mängd och innehåll. Vi har ju en liten en, men jag tänker att några väl valda klappar får bli vår melodi.

♣ För att det ska bli bra, vill jag gärna pynta, men det ska vara av det vi redan har. Inte en julgranskula till. Jag håller på att skriva på ett inlägg som heter “saker jag har dille på just nu” och en av de saker som jag inte har dille på är ett fullbelamrat hem. Varför: Less is freakin’ more.

julstress ät choklad

♣ Jag undviker gärna att vara däst och sockrig. Gärna lite balans och mycket grönsaker i jul. Varför: det har faktiskt inget med nyttighet att göra, eller präktighet heller. Utan för att min mage och kropp mår pecka lurk av den typen av mat. Däremot blev jag överförtjust i de mörkchokladdoppade cashewnötterna som jag köpte till Asia. Oh joy för dem!

♣ Alkohol. Nej. Tyvärr. Det faller som vanligt bort. Till hundra procent. Varför: Så har det varit länge, och så kommer det förbli, jag tycker inte om när människor är rusade.

♣ Avslutningsvis. Jag vill inte kuta igenom julen som en skållad råtta – jag förstår att människor får en typ av julstress, det är lätt att dra på sig en sådan. Nej, då ställer jag hellre in. Varför: Lite lagomhet och en stunds (gärna längre) reflektion vill jag ha.

Ps. Hundarna nedan var all about mindfulness – så fina, så försiktiga, så nyfikna, så graciösa.

hundar

Vad vill du inte ha i jul? är du i behov att tagga ner din julstress?

Relaterat innehåll: Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).

A True Happy List. Om att ändra sina tankar.

ändra sina tankar true happy list

Jag vaknade med en ursinnigt trög kropp och knopp. Allt tycktes gå i slow motion. Ett styng av ångest i bröstet. Och en rastlöshet som rev precis på de ställen som jag ville hålla lugna. Att ta lilleman till förskolan blev ett projekt av rang, men vi lyckades. Jag fattade ju, att så här kan jag ju inte ha det.

Den där rastlösheten har växt till sig – för att jag har så mycket jag vill göra. Och när allt tycks krocka, så står jag där, handlingsförlamad. De senaste veckorna, efter mässan, har jag valt att bromsa ganska rejält (ehm, kanske en viss modifikation på sin plats – jag bromsar och gasar, men lite snällare än vanligt).

Ändra sina tankar – ett exempel.

Så. Att ta favoritblocket och den gröna pennan blev min vändpunkt. Ett första steg. Jag skrev en lista för dagen – för att kunna fokusera, och ändra handlingsförlamningen till exekutiv power. Jag skrev en True Happy List. Och jag valde ordet “true”, för att jag vet att många av mina listor inte riktigt är så “happy” som min kropp och knopp behöver.

ändra sina tankar true happy list 2

Längst upp: Run 30 minutes.

Suck – springa? Verkligen? Jag tar den tunga kroppen, ur soffan, snörar på mig mina 10 år gamla löparskor med tillhörande halkskydd/dubbar som man trär på. Och går ut. Och springer i 30 minuter.

Jag. Blev. Ny. (Om du är snabb kan du följa min Insta Story).

Jag tror att man kan ändra sina tankar och känslor. Det betyder inte att det är enkelt. Men att ändra sig, att vara psykologiskt flexibel, är en förmåga man kan öva upp. För när jag satt där i soffan, så förstod jag åtminstone, att min psykiska ekvivalens (jag känner så här, därför är verkligheten så här, och det jag känner är sant) går att utmana. Att det sen var skitsvårt att ta sig ut, det hanterade jag med lite envishet. Envishet är bra.

Vill du följa mig vidare? Jag finns som sagt på Instagram, och även på Bloglovin.

Ps. Jag tror att den här dagen föranleddes av på tok för mycket sociala medier. En lite mer digitalfri tillvaro ska jag lägga till min december bucketlist. För jag behöver en sådan. Något att se fram emot, varje dag, i december. Stort som smått! Och jag hittade en artikel skriven av överläkare Anders Hansen, där han bland annat nämner begreppet: “digital disciplin”, och artikelns rubrik är: Gör mobilen oss deprimerade?

Läs mer om mina digitala detox, som jag gjorde förra året.

Digital detox del 1: Analysen: varför ska jag göra en?

Digital detox del 2: Logga ut – svårare än vad man kan tro (eller?).

Digital detox del 3 – Vad säger experten?

Vad sätter du högst upp på din true Happy list?

Det här händer om du skiter i Black Friday.

black friday motstånd

Mobilen plingar till. Black Friday hela veckan!

Och jag tänker att jag vill skicka ett sms till alla jag känner, ja, hela världen. Ledig tid – när du vill!

Jag gör revolt – och anledningarna är dessa:

  1. Det finns inget samband mellan shopping och lycka. Det som sker kallas för habitueringseffekten, det vill säga: din nya mobil blir precis lika tråkig som din gamla, efter ett par dagar. Kolla gärna på några av dessa TED Talks.
  2. Jag är ett stort fan att bestämma själv. Jag gör vad jag vill, när jag vill – och anledningen är att jag använder pengar endast när det verkligen behövs. Om jag blivit lat? Nej, inte precis. Men skulle inte ha något emot att bli duktigare på att vara just det. Lat. En egenskap som jag ser upp till.
  3. Varje krona du spenderar, behöver du, i de flesta fall, tjäna in. Så det du väljer mellan, på Black Friday, är ledig tid eller nya prylar. Mitt val landar utan tvekan på: tid alla dagar i veckan.

Att testa ett shoppingfritt liv har varit en rolig resa, och jag gissar på att den inte är slut än. Nya tankar har vaknat till liv, där min fasta övertygelse är: allt vi behöver, finns redan. I termer av kläder, prylar osv. Därför blir jag provocerad av att det produceras nytt. Med det sagt, betyder det inte att jag är felfri. Däremot är jag väldigt nöjd med Facebooks marketplace, där man kan köpa begagnade prylar. Som sonens vinterkängor. 150 kr, mot de 600 som de ville att jag skulle betala i butik. Och det ska nämnas att jag fick precis de skorna jag sökte, i nyskick. Så: freakin win win!

I min research, som bestod av att jag kikade på sökordet “motstånd black friday” så hittade jag denna artikel från 2016 (veckans affärer).

Saker du kan göra för 1000 kronor extra i fickan.

black friday motstånd - gå ut i naturen Låt oss säga att svensken spenderar tusen kronor på Black Friday. För samma summa kan du*:

  • Vara ledig en hel dag, och kunna betala en del av din hyra, utan att behöva arbeta.
  • Handla mat för en hel vecka, till dig och din familj, utan att tjäna ihop pengarna, eftersom du sket i Black Friday. Matglädje är en vacker glädje.
  • Låna en bok på biblioteket, och ta ledigt en dag, för att läsa den. Jag läser just nu Petra Brasks debutbok om Tid. Den kommer jag skriva mer om, för tid är något jag funderar på mycket. Som att tid går att tjäna in, genom att inte spendera pengar.
  • Känna att du är en miljöhjälte och att du gör vad du kan för planeten.
Jag fyller gärna på: vad skulle du göra om du sket i Black Friday och hade tusen kronor på fickan?

*Jag förstår att alla inte kan ta ledigt hur som helst – anställning förpliktigar, på gott och ont. Men ovan är en tankelek – “vad händer, när jag slutar spendera?”.

Och vill du läsa mer på temat?

Några förslag:

Därför fortsätter jag med köpstopp 2017 (ett år till)

Vila från shopping – och mina 10 regler.

P5 STHLM uppmärksammar mitt shoppingfria år.

Tips!

Hörrni – den vackraste julkalender jag skådat: kolla in Petra Brasks blogg!

Den viktigaste punkten. Om att hitta sitt fokus.

Hitta sitt fokus trots en pressad situation? På Allt för hälsan, som gick i helgen, fick jag möjlighet att träffa flera inspiratörer på temat meditation, yoga och stress. Och jag blev blown away, trots att jag vet hur andning, fokus och yoga fungerar. Men att få samtala med Magnus Fridh (som jag aldrig träffat tidigare) med anledning av hans bok Viloläge (ni förstår ju peppen på en vilobok i den här bloggen?) och sedan sätta sig utanför scen för att tillsammans med publiken gå igenom en kort guidad meditation tillsammans – otroligt! Det syns ju inte på mig att jag är uppvarvad ibland (yes, I am an actress), men jag ville bara skriva: att det var precis vad jag behövde. Och det visar på två saker:

  1. För mig fungerar guidad meditation bra – jag är inte en person som “själv” klarar av att meditera. Med det sagt, så vill jag samtidigt säga: vi behöver alla hitta vår egen väg till ett bättre fokus, och ett stilla sinne. Jag har skrivit om det här tidigare, i inlägget Stresskolan del 3. Om att hantera. Där jag bland annat fått det förklarat, att guidad meditation funkar inte för alla.
  2. Att det inte behöver ta jättemycket tid i anspråk. Som jag skrev igår, så satt jag några minuter, kanske en kvart och varvade ner i min skrubb.

viloläge hitta sitt fokus magnus fridh

Hitta sitt fokus, när det är tufft.

Texten nedan, skrev jag för en tid sen, i ett skede där “livet händer”.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I ärlighetens namn: det viktiga blir ju att känna, något, överhuvudtaget. Det har varit en svår höst, och en fantastisk höst. Jag har fått så ofantligt fin kritik på två av mina större jobb, och jag blir stolt, så stolt. Och ödmjuk inför det faktum, att livet kunde ha sett helt annorlunda ut. Det är liksom ingen självklarhet att jag befinner mig på min plats. Precis som med mycket annat, så är det jobb bakom, och ett sökande efter positiva erfarenheter av livet. Den här veckan som varit har varit extra utmanande. Men då behöver jag hitta mitt fokus. Min kärna – den viktigaste punkten, kallar jag det för. Sen har det hänt saker, som gjort att jag behövt lägga tid på resa och samtal. Egentligen inget problem för mig, men det har tagit en massa energi. Relationer är bland de svåraste, och jag har fått mig en käftsmäll. Nu orkar jag inte mer, så jag har dragit i både handbroms och den vanliga bromsen. En gränssättning, och en möjlighet att ta vara på mina egna resurser.

Och vad hände egentligen? Jag kan sammanfatta med att jag under en veckas tid, kanske två, hade ett stort fokus på att bara hålla ihop. Och den viktigaste punkten, det var att hitta det fokuset.

Vad gör du för att hitta fokus? Det finns ju många sätt?

Att återhämta sig efter jobbet. Om hur jag satt i en skrubb och andades.

Om ni visste hur mycket jag vill berätta:
  1. Om hur jag rott i hamn Allt för hälsans scen Pratbubblan.
  2. Om hur jag tacklade ett misstag, och där jag lyckades vända mitt misstag till fokus.
  3. Om hur vi i teamet skrattade så att tårarna sprutade, efter lördagens stängning av mässan.
  4. Om hur jag upptäckt att jag har en drivkraft.
  5. Om att jag fått så mycket positiv feedback, att jag är nära till storhetsvansinne.
  6. Om hur många bra programpunkter och innehåll som Allt för hälsan hade 2017.
  7. Om allt det goda med prestation.

Men det blir:

Om allt det goda med återhämtning.

Foto: Gustav Kaiser

För jag har fått förvånansvärt många frågor. Och jag förstår att människor frågar. Från fredag till söndag har jag haft ett otroligt fokus, där ett trettiotal gäster och talare varit på plats. Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor. Är du med?

Det är fredagskväll, mässan har stängt kl 18:00. Och jag sätter mig på golvet i skrubben, bakom scenen, och ringer jag min man. Det snurrar av intryck: jag är så glad! – Du, jag måste sitta här en stund, för jag vågar inte riktigt köra bilen just nu, säger jag till honom. Och det är precis det jag gör. Jag sitter där, tills det slutar snurra. Jag har två dagar till framför mig. Jag behöver landa.

Foto: Gustav Kaiser

Sätter på mig understället, tar mig ett mellanmål – och kliver ur skrubben. Min projektledare springer förbi – hon skrattar när hon ser min outfit, och säger några värmande ord om hur bra jag är, precis som jag är. Jag skrattar lite åt mig själv – hur jag kan gå från supercool på scen, till att vara en helt vanlig mamma i underställstrikåer.

Det var inte många minutrar därinne i skrubben – men med den insatsen höll jag både lördag och söndag.

På måndagen kom den verkliga utmaningen: att stilla huvudet. Jag är en person som tänker väldigt mycket, och har nära till överhettning. Det gick inte så bra alls, till en början. Jag åkte till Tyresta, gick en slinga på fem kilometer. Det snurrade på, trots ovilja, tills jag satte mig vid sjön, och den bleka solen bländade mig. Jag satt helt still, drack en kopp te och landade.

Sen förstod jag att jag inte skulle orka lyssna något mer på pladdret uppe i huvudet. Jag ville mest säga: håll käften, men det kändes inte heller helt ok. Så jag satte på den här dokumentären. Och den var så sorglig och intressant, att där, medan tårarna föll, så landade jag lite till. Kanske hade jag behövt att gråta lite av den anledning att jag gått i mål med Allt för hälsan, men för mig är det mycket lättare att gråta när jag blir berörd av utomstående saker.

Så. Det är så jag gör. När jag återhämtar mig. Och jag sover – mycket. Och dagarna innan och efter en ansträngning gör jag inte mycket alls. På måndagen vilade jag i omgångar, med yoga, meditation och promenad. Om och om igen – tills kroppen fattade. Och huvudet.

Mässan? Vi gjorde det riktigt bra – snygg mässa, med många bra programpunkter och innehåll. Genomarbetat, och det ligger mycket arbete bakom. Så stolt över teamet, och framför allt Kristin som varit vår operativa projektledare: hon har varit så bra att jobba med (humor, glädje, skratt och stringens: bästa mixen, hon har styrfart framåt, med värme – älskar’t) och så har vi Linda Gerstenmeyer, som tog över Aktivitetslabbet efter Magdalena Bibik – jag är så glad över att få lärt känna Linda: tillsammans med henne kan man verkligen skratta och hon har en unik förmåga att se människor. Därför ser jag fram emot nästa års mässa redan nu – för vi har ett så bra samarbete! Vi har fått önskemål från några håll – bland annat har Erika Kits Gölevik har bloggat om sina reflektioner. Och även Maya Nesterov. Det är både ris och ros – men det är förhoppningsvis ett öppet samtal vi för!

Var du på mässan?