Det är lite grådassigt utanför fönstret. Är uppe i sovrummet och har tänt ett ljus. Väckarklockan tickar, men inte på ett störande sätt. Till vänster om mig har jag nattduksbordet med en kopp te på. Jag konsumerar mycket te i dessa dagar. Tycker om att ha något varmt i kroppen.
Igår fyllde barnet åtta år och hade bjudit in sju kompisar på kalas. Det blev lyckat, även om vi blev naturligt trötta efteråt. Det blev fika, skattjakt och film. Filmen vi hyrde på Youtube (Lasse Majas detektivbyrå) var dubbad till norska, danska och finska. Och där står vi och undrar: eh??? Så vi hyrde den från SF istället och det fungerade smärtfritt (lite stressigt när vi insåg att den första inte var på svenska och åtta förväntansfulla barn undrar vad som pågår).
Hålla nere matkostnaderna
Idag var det simning på schemat och medan grabbarna var på simhallen tog jag en promenad. Jag har en kropp som bär på lite stress och oro så rörelse är toppen. Passade sen på att handla lite på Willys, jag hade kikat i appen dagen innan och gjort en liten lista. Imorgon blir det elcykeln till Lidl. Jag vill gärna att vi äter bra mat men vi behöver också hålla den budget vi satt. 1500 kronor i veckan för oss tre. Mycket frukt och grönt, och det kostar därefter. Men! Jag håller koll på erbjudanden. Veckan som nu gick blev dyrare då vi köpte tårta till kalaset. Nästa år bakar vi vår egen.
Lite egen fika hade min man bakat
Jag läser ofta om människor som lyckas med att hålla nere matkostnaderna. Jag blir väldigt inspirerad. Min hållning generellt, som ni vet kanske, är att mat behöver få kosta. Det är bland det viktigaste vi har. Samtidigt kan man ta kloka beslut och skapa matrutiner som gör att man inte slänger den mat man har handlat. Att se efter vad som är i säsong. Se om varor går att bytas ut (guacamole på gröna ärtor till exempel).
Man kan äta lussebullar i mars
Jag brukar planera veckovis och efter de erbjudanden som finns. Vi har favoriträtter som återkommer och ibland hittar vi på något nytt. Vi är duktiga på att rota i kylen och håller koll på matrester. Frysen behöver vi bli bättre på, men det kommer! Sen bunkrar vi ibland när vi ser bra priser, till exempel krossade tomater, bönor och pasta. Sådant som håller länge. Idag blev jag glad över ekobananer för 19.90 kr/kg. Men de går inte att bunkra 🙂
Älskar termos
Gör du något för att hålla nere matkostnaderna? Tips: följ @miljonmalet på Instgram 🌱
Ute är det snöyra och igår ikväll var jag och lilleman ute med några grannar och åkte kälke, en timme blev det och röda kinder är bland det bästa jag vet. Nu snart dags att stänga ner skärm men jag tänkte dela med mig av hur min februarimånad sett ut rent ekonomiskt. Det är något nytt för i år, att vara transparent månad för månad. Ja, till och med vecka för vecka som jag gör i Köpfritt-gruppen på Facebook. Ni kanske minns när jag summerade januari? Utöver mina gemensamma fasta kostnader och mat spenderade jag lite drygt 2500 kronor under januari. Men innan jag visar upp februari, kategori för kategori, ska jag svara på en fråga.
Varför är det viktigt för dig att visa vad du spenderar?
Jag har tidigare tyckt att det varit svårt att prata ekonomi. Det har känts lite konstlat och obekvämt. Och: jag gillar inte den jämförelsehets som det lätt kan bli. Pengar är siffror och det blir enkelt att ställa en summa mot en annan. Jag vet att jag har det bra och det främst av tre anledningar: jag har tak över huvudet och mat på bordet. Min närmsta familj finns där ifall något oförutsett skulle hända (ekonomiskt eller med hälsan). Jag vill vara helt öppen med att jag länge levt med lite av ett kontrollbehov när det kommer till pengar. Det är djupt rotat i mig att vara ekonomisk, framför allt sedan jag flyttade hemifrån. Jag har som liten ofta känt ekonomisk oro och tänkt att jag inte kommer klara mig. Så ska ett barn inte behöva ha det, men det är tyvärr ingen ovanlighet. Därför skriver jag öppet om vad pengarna går till. Jag vill visa att även om man har köpstopp så uppkommer kostnader. Nu dags för februaris kvitton, häng på! Jag kommer visa alla utgifter förutom för mat och fasta kostnader för boende.
Foto: Christofer Lind
Så spenderade jag utanför mitt köpstopp februari 2023
Apotek: 871 kr
Kollektivtrafik och bensinpeng: 734 kr
Stadsmissionen: 200 kr
Bankkort: 50 kr
Lunch ute: 89 kr
Mobil: 269 kr (har nu förhandlat ner till 199 kr från och med nästa månad)
Olycksfallsförsäkring: 76 kr
Vård: 750 kr
Avgift för längdskidåkning spår: 80 kr
Totalt blev det: 3119 kr
Tips på intressant dokumentär Aldrig mer kebab
Via sociala medier fick jag koll på denna dokumentär: Aldrig mer kebab. Under fem års tid följer SVT Gurgin Bakircioglu som har fått ett klimatuppvaknande som han agerar på. Han läser på om klimatfrågan, men det som framför allt sticker ut är livsstilsförändringen som han gör – han säljer av, ändrar kosten, byter lägenhet mot husbil. Han medverkade också nyss i TV4 Nyhetsmorgon. Eftersom jag själv också har testat (och fortfarande är aktiv!) åtta olika utmaningar för klimatets skull så hade jag stor behållning av denna dokumentär.
Foto: Hogir Hirori, pressbild från SVT
Det som gör mig ledsen är många av de kommentarer som Gurgin får för sina livsstilsval. Det verkar som att en del blir väldigt provocerade av hur han agerat och jag förstår inte riktigt varför. Kan det vara så att ens egna klimatsamvete vaknar upp och att det börjar kännas jobbigt? Jag har tidigare skrivit om klimatsorg – att vi behöver få sörja det vi behöver lämna därhän. Vi behöver förstå att mycket av den klimatintensiva livsstilen kan uppfattas som något roligt, något gott. Att släppa ut 9-11 ton koldioxid per person och år är inte bara förknippat med olycka. Många gillar sina liv, liksom, det kan vara förknippat med livskvalitet. Och det kanske är en del av svaret varför provokation uppstår när man gör saker annorlunda.
Det jag fann extra intressant är hur Gurgins familj reagerar på hans olika val. Och hur många samtal som uppkommer där man inte alltid är överens. Där det verkar finnas en oro för hur det ska gå för Gurgin, när han väljer bort barn och funderar på sterilisering. Att han bor i en husbil. Säger upp sig och arbetar betydligt mindre eller inte alls. Jag tänker att den oron (från familj och andra) speglar den samtid vi lever: det finns oskrivna regler för hur ett liv ska byggas. Det tror jag är ett stort hinder för storskalig klimatomställning. Vi vet inget annat än det som är: konsumtion, fossilintensiva aktiviteter och en inställning att “det beror inte på individen”. Se Aldrig mer kebab, och berätta gärna vad du tycker!
Foto: Christofer Lind
Jag blir peppad av personer som gör konkreta saker för klimatet eller miljön. Jag själv är intresserad av minimalism, ekonomi, köpstopp, livsval. Men jag tänker hur rotat det är – att alla går i samma riktning och hjulspår. Och gör man annorlunda kan det vara så att man behöver försvara sig. Varför då egentligen? Jag minns när jag började med köpstopp – hur få andra det fanns med samma ambition, men hur det IDAG ser ut på ett annat sätt. Vi är 7300 medlemmar i köpfritt-gruppen, fler och fler får upp ögonen för sparsamhet. Jag tycker det känns hoppfullt.
