Till och med om jag hann bli hundra år. Så tycker jag livet är kort. En stund på jorden. Några andetag. Ibland tillsammans, ibland ensamma. Och varför då lägga tiden på shopping?
Sedan jag var med på Nyhetsmorgon har TT hört av sig och även andra medier. Och den klassiska frågan är: saknar du inte shoppingen?
Nej.
Jag vill ha tid och jag vill ha rymd. Jag vill skriva och jag vill uppleva. Läsa och läsas. Resa och umgås. Det fyller mig.
Shopping gör inte dessa saker för mig. Javisst, det finns fina kläder och saker, man kan känna en dragning, en lust, en iver. Men fyller de, på sikt, något inre behov? Det går lätt att undersöka. Ta det du senast köpte: hur viktigt är det för dig? Är det samma lyster som den dag det införskaffades?
Det går över. Lusten. Nu när jag är inne på mitt tredje år känns det bara konstigt för mig. För där hänger fina saker, men det är jag som ska betala för dem. Det är mina intjänade pengar som går åt, förstås. Och jag omvandlar hellre de pengarna till tid.
Och så en sak till. Varför göra en så stor grej av det? Hur stor del av mitt liv var shopping tidigare? Inte stor alls. Så för min del är förändringen rätt naturlig. Och jag har vunnit så mycket på det.
Livet är för mig alldeles för kort för att spendera det på shopping. Däremot älskar jag tid, min familj, min egentid, mitt skrivande, sävlighet, naturen, vännerna och syret.
Driva företag – tjäna pengar, självförverkliga sig själv? Kanske det som vi företagare oftast förknippas med. Den där drivkraften att göra mer, skapa nytt, utforska, agera, och inte minst: jaga debiterbar tid. Men så insåg jag precis. Att frihet är min bästa lön, och min största drivkraft. Och det är precis det som mitt inlägg kommer att handla om.
Varför startade jag företag, egentligen? Jag trodde nog aldrig att jag skulle göra det för alltid, men har nu insett att det passar mig så himla bra. För mig skulle det snarare vara läskigt att ta en anställning. Jag är nämligen oerhört bortskämd med att själv välja precis vad jag vill göra, och när jag ska göra det. Jag är mig själv trognast, helt enkelt. Och dessutom passar det mig på flera sätt, exempelvis har jag inga problem med att sälja in mina tjänster, en av de saker som många förknippar med knepighet.
Några dagar off duty. Fast att driva företag, det släpper jag aldrig helt. En bra kombination – frihet och företagande. Bilder från helgen retreat i Nynäshamn.
Jag kan förstå, att om man aldrig drivit företag, så kan det vara skrämmande. Du ska sköta allt själv, inte minst införsäljningen av jobb. Och jag ska inte sticka under stol med att jag hade några hundår först. Jag jagade som aldrig förr, och fick nästan ingenting sålt. Men jag lärde mig oerhört mycket. Som jag idag kanske tar för givet. Hur man tar kontakt, hur man presenterar sina tjänster, hur man tar betalt, hur man upprätthåller en kontakt. Det som också varit viktigt är att bygga det där som så fint heter “personligt varumärke”. Idag tar jag ofta uppdrag där jag ska agera som avlastning för företag när det gäller innehåll och sociala medier. Det gör att jag vill uppfattas som en trygg och trovärdig person, som är leveranssäker.
Men nog om det. För det som verkligen driver mig är friheten. Att arbeta närsomhelst, varsomhelst. Eller inte alls, om det är det livet vill mig. Igår hann jag med ett kort, spännande samtal med en av mina uppdragsgivare, för att nästa stund ligga med magen neråt på en massagebänk. Och för mig spelar det ingen roll när jag arbetar, det kan vara på dagen, kvällen, helgen. Så länge det passar mitt liv, så är jag väldigt nöjd. Och det innebär också att jag kan ta mig loss, både när det gäller vardag med lämningar och hämtningar, men också som igår och idag: då jag tagit friheten till Nynäs Havsbad för att njuta av livet.
En stunds avkoppling för en rätt så pimpad hjärna. Det innebär ny energi. Sen kan jag skvallra om att sconesen och fikat på Nynäs Havsbad på helgerna är outstanding!
Så om jag sammanfattar: därför driver jag företag.
⇒ Friheten. Den gör att jag blir mer kreativ, mindre stressad och glad!
⇒ Det är roligt. Hela processen egentligen. Att komma på en idé, där man ser att det finns ett behov, paketera det och ta kontakt. Jag gillar också att skriva offerter och inte minst kundvård, där jag jobbar mycket med ett bra bemötande som är personligt och minnesvärt (jag hade en period då jag skickade analoga hälsningar på fina kort när det var högtider, vilket uppskattades mycket!). Däremot har jag lejt ut bokföring, deklaration och sådant som egentligen tar tid men är rätt tråkigt.
⇒ Omväxlingen. Jag gör ganska många olika saker i mitt företag. Det började med artikelskrivande, men den branschen har helt ändrat sig med sämre villkor för frilansare. Så jag har istället gått mer åt sociala medier (skapa innehåll + hands on arbete) och en del kommersiella texter (advertorials). Sedan förra året skapar jag också onlinekurser åt företag, där jag bland annat fick ett större uppdrag för HSB. Det som tillkommit mer och mer är att jag profilerar mig som moderator – så oerhört roligt att få träffa människor live och ge dem min fulla närvaro och bjuda på bra intervjuer. Nu i april kommer jag att köra fyra dagar på mässan Gastro Nord, och sedan är det uppstart med Allt för hälsan, där jag både bygger program samt modererar scenen Pratbubblan. Men tillbaka till det här med omväxling: det gör att jag sällan har tråkigt på jobbet.
⇒ Mötena. I alla sammanhang – att få träffa människor som på något vis har en del i mitt arbete – det kan vara kunder, personer som jag ska intervjua. Men det kan också vara frilanskolleger, såsom Vandringsbloggen, och många fler.
⇒ Möjligheten till att satsa på andra saker också. Med fast anställning ska du oftast vara på plats. Som frilans kommer frihet under ansvar, men också möjligheten att kultivera saker såsom återhämtning, motion, skrivprojekt och mycket mer. Jag har yogat sedan den 5 februari 2018 varje dag förutom tre spridda dagar. Jag är ute mycket. Jag lagar middagsmaten kl 11.00 på förmiddagen för att familjen ska få en lugn kväll. Mixen. Mixen!
Ibland får friheten stå tillbaka när det hopar sig. Jag har intensiva perioder bitvis, men det är ok. Vetskapen om en horisont gör att det alltid är värt det.
Du kanske blev nyfiken på det här med sälj – läs gärna det här inlägget::
Snuddar vid en hel massa “vill” just nu. På tankens nivå. Men så pratade jag med en kompis. Om det där med att njuta mer. Och min egen reflektion är att jag ofta är trogen vardagen och allt som ryms däri. Och jag tycker om min vardag, där sova, äta och fysisk aktivitet ligger på agendan. Men nu vill jag addera lite hedonism.
Jag börjar idag. Tar bilen en timme bort, tar in på hotell, äter gott, SPA och inte minst: tystnad. Det ska vara gott att leva. Några bilder från dagen pryder det här inlägget och jag befinner mig på Nynäs Havsbad.
Tänk om vi medvetet kunde njuta en gång i veckan under ett år? Att vi lägger till något som ger oss det där som får själen att sjunga lite grann. Det behöver inte betyda att vi åker på SPA varje vecka, men att vi planerar in njut-stunder. Det finns personer i min närhet som kan denna ädla konst, och jag inspireras verkligen. Det är något med människor som vet hur man gör.
Några “njuta av livet” tillfällen som jag vill förverkliga.
√ Gå med maken på Fotografiska och addera ett restaurangbesök.
√ Ta den där fotokursen på Fotografiska som jag fick i present.
√ Köra en Copperhill. Eller något liknande (det är kul med nya ställen).
√ Några fler behandlingar – det är inte alls dumt. Det här är kopplat helt och hållet till hur jag lagt om min konsumtion.
Vad skulle du fylla ett hedonistiskt år med?
Ett tips. Jag kan vara lite uppvarvad – även när jag är på lugna ställen. Därför var det grymt att ta en massagebehandling på Nynäs Havsbad, precis när jag kom fram. Det satte tonen för resten av dagen. Jag har varit här en gång tidigare, det inlägget kan du läsa här.
Det handlar om moderskap. Om fruskap. Om att vara sig själv närmast. Att vara den som styr, när det stormar på alla andra fronter. Att orka mer, när det känns tröttsamt.
Det är känslan vi jagar, i de flesta fall.
Om vägen dit? Olika tänker jag. Men i mitt fall har det blivit genom yoga. Alla dagar i veckan, om så i fem minuter. Jag är så tacksam för Yogobe just nu. Och för att jag är beslutsam. Det handlar inte om att jaga yogastatistik. Det handlar om hur jag vill känna, vad jag vill att kroppen ska orka. Och till saken hör: jag tar bättre beslut med yoga i kroppen. Som att jag på fredag, efter lunch, åker till Nynäshamn, hänger där en dag, sover över, för att komma hem och vara den absolut bästa (jag var där för ett drygt år sedan).
Min egna tänkarbänk. Jag sitter inte länge, men samlar energi för en hel dag. Enkelt.
Ni måste förstå. Jag är så trött nu.
Och så glad samtidigt. Livet har visat sig för mig – och jag är högst mottaglig. Det som gör mig särskilt lycklig just nu är gemenskap och ensamhet. Gemenskap med de människor som kommit i min väg, och som jag både fått lärt känna, och som jag har kontakt med, dagligen, eller då och då. Min familj är kärnan i mitt liv och när det nu lugnat sig för oss, så kan vi lyfta blicken och tänka: vad kan vi göra nu? Vad vill vi göra nu? Jag har så mycket, och så lite, energi. Men genom yogan kan jag få den åter, för specifika ändamål.
Och så ensamheten, mitt eget sällskap. Som jag inte vill arkivera, utan snarare kultivera – genom yogan bland annat. Jag saknar mina utevistelser, men de finns ju kvar när orken kommer tillbaka. Jag var ute häromsistens, på en kort promenad. Och det var ju bland det bästa just den dagen (det är också från den promenaden bilderna är ifrån). Jag orkar egentligen gå ut, men vill just nu prioritera yogan. Ja jag vet. “Både och” som min son själv brukar säga om det mesta just nu.
Vad gör du för att samla och ankra energi?
Runt knuten. Den bästa av beslut. Som du inte utvärderar innan, utan efter.
Orka mer – verkligen?
Nej, inte för ändamålet i sig – som skulle kunna vara: göra mer. Mitt “orka mer” handlar mer om att kunna göra de vardagliga sakerna, orka laga middag, vara ute med lilleman. Bryta skärmtittandet mot rörelselekar. Att orka mer för expansiv produktionstakt, nja, inte my cup of tea. Jag vill inte optimera mig själv. Jag vill kunna acceptera mig själv, och snarare backa några steg. Det rycker förstås i mina göra-gener, men jag värderar inte den egenskapen högst just nu.
Ni är några nya i gemet, och några som följt mig ett längre tag. Då och då passar jag på att skriva om sådant som ni kanske inte känner till. Och nu är det dags igen!
Saker jag ofta gör.
∴ Tappar bort min pyjamas. Eller ja: lägger den på alla möjliga och omöjliga ställen. Det vanligaste frågan hos oss på kvällstid är: “har du sett min pyjamas?”
∴ Planerar matlagningen. Det är typ det viktigaste jag vet som måste lösas här hemma. När det är klart, går jag vidare med resten av dagens uppgifter.
∴ Säljer in saker. Oftast jobb. Även när det är tänkt att jag ska ta det lugnt, så kan jag inte låta bli att slänga iväg ett mejl med erbjudanden. Bra? Ja, oftast. Dåligt? Ibland. För det finns ju tillfällen då jag behöver jag färre jobb och mer lugn och ro.
∴ På senare tid: jobbar på mässor. Jag har insett att jag älskar mässtämning och har också börjat sälja in sådana uppdrag. Nu, om en dryg månad, ska jag moderera en scen på mässan Gastro Nord. Känner mig som en kung!
∴ Mediterar och yogar. I alla fall om man ser den senaste tiden (yoga och meditation minst en gång om dagen) och även innan dess. När jag blev gravid 2014 så började jag verkligen att meditera på regelbunden basis. Jag kände ett ansvar inför mitt mående i graviditeten, och det blev mitt sätt att verkligen ta hand om mig.
∴ Funderar på återhämtning. Det vill säga: jag vill bygga in det i min vardag, och jag lyckas rätt ofta tycker jag. Och jag vinner så oerhört mycket på det. Jag har skrivit om det i mitt inlägg häromdagen, om hur jag tycker framgång bygger på förmågan att återhämta sig.
Det här med saker som vi inte kan påverka. Du kanske blir orolig, rädd? Jag blir det. Allt det man inte vill känna, känner man. Här några tankar kring hur vi kan hantera det okontrollerbara. Om så för en stund.
Jag fick goda besked idag kring min hälsa, där också läkaren ser till att kalla mig på kontroll tidigare än vad som rekommenderades av lab. Det kändes så oerhört befriande, men jag inser också vad oro kan göra med en. I mitt förra inlägg så skrev jag om min nuvaro, att jag är utmattad, och att jag konstaterar att även om man gör allt för att inte hamna i utmattning, så är man inte på något sätt vaccinerad. Och jag vet att det är lätt att skuldbelägga sig – både för hur man känner och hur man mår.
Men livet händer, och vi har alltid rätten att reagera. Vi har alla olika personligheter. Vi är vi, och ingen ska behöva be om ursäkt för det. Det jag lärde mig under de gångna veckorna var att mycket situationen omkring mig inte gick att kontrollera eller påverka. När jag var i samtal förra veckan, så sa jag det, att även om provsvaren är försenade, så spelar det ingen roll. Min kropp kommer vara på samma plats, även veckan efter. Och: det är sant. Men! Oron känner inte några sådana logiska regler. Är ni med?
Så – det kan absolut vara läskigt att inte kunna påverka, kontrollera.
Några saker man kan testa på vägen är.
Acceptans. Jag kan inte förändra det som händer i min kropp, det vill säga dess nuläge. Men jag kanske kan göra bra saker därutöver. Som att äta regelbundet, och sova. Motionera och yoga.
En dålig vana är också att trycka undan all oro, men den sätter sig i kroppen på mig istället. Jag har haft smärta i händer och armar i flera veckor, och jag vet att det är oron som placerat sig där. För om den inte får plats i huvudet, var ska den då få plats? Så acceptans ska inte vara att trycka undan, tänker jag. En bok som jag har läst flera gånger är Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig – om acceptans. Hon har också nyligen skrivit en bok om oro.
Gråta. Pysa ut oron genom ögonen, i form av tårar. Jag är inte särskilt bra på den grenen, så jag brukar sätta på något som jag kan gråta till som till exempel den här serien (ca tolv minuter lång). Det brukar lätta på trycket lite.
Göra något helt annat. När vi inte kan kontrollera, när oron tar över, då kan det vara bra att bryta av. Se en film, träffa en kompis, göra SPA-dag hemma, gå på museum eller lyssna på riktigt bra musik.
Ha saker att se fram emot. Här från mitt allra bästa jobb – Allt för hälsan! Där jag bygger program, modererar scenen och intervjuar människor. Alla gör intryck på mig, som jag placerar bakom hjärtat.
Balansera. Så att oron får en match. Nu när jag väntade på besked har jag haft otaliga katastroftankar som snurrat runt. Men jag har också då tänkt på “goda” scenarier, för att balansera upp lite.
Hitta ett sätt att landa i kroppen. För mig har det varit, trots smärta i kroppen och knoppen, ovärderligt att faktiskt yoga en stund om dagen. Genom envishet, andning, och kropp har jag lyckats förändra mina tankar och börjat känna mer kontroll och lugn.
Kom nu på att det viktigaste för mig inte varit att förändra hälsoläget i kroppen (it is what it is) men att förändra hur jag känner inför det. Yoga har varit vägen dit. Är det någon som jag kan relatera nu (också för att vi blivit vänner) så är det All things green – Maria. Läs hennes inlägg Hur man blir lycklig – att leva med kronisk smärta och sjukdomar så förstår ni vad jag menar!
Hoppas att ni har det bra – tack alla som läser, kommenterar och skriver!
