Posts on July 2022

“I det personliga kan vi hitta nyckeln till förändring”

Förändra sig för klimatet. Två länkar fick jag skickade till mig av en kompis. Jag läser två olika debatter, som är ställda mot varandra. Den ena talar om vikten att ta klimatkrisen på allvar, den andra varnar för fattigdom om konsumtionen avstannar. Tänk vad olika det ser ut, vad vi tycker och hur vi ska nå en bättre värld. Det verkar dessutom vara oerhört provocerande att gå och peta på människors sätt att leva. Det blir i hög grad personligt om någon berättar för någon annan att “du gör fel, det här är mer rätt”. Frihet är något att värna om, men hur ska vi agera när vi har strukturer och vanor som går stick i stäv med andra viktiga målsättningar? Jag tycker det är knepigt.

Jag tror samtidigt att det är i det personliga som vi kan hitta nycklar till förändring. Kommer klimatfrågan dig tillräckligt nära, då blir frågan din att äga. Så var det för mig. Jag hade en ytterst mager aning om klimatet innan jag satte mig in i frågan 2018. Att jag redan börjat med köpstoppslivet var mer en slump än att jag skulle vara miljömedveten, sanningen var att köpstoppet till en början handlade om en utmaning, inget annat.

Det talas om att vi inte ska lasta individen för tuffa klimatfrågor, men om det är någon som ska göra något så är det väl folket? Det är någonstans någon som ska minska på utsläpp. Eller rösta för den delen. Det handlar om olika nivåer, där politiken har en maktposition, men det handlar ändå om människor. Som individer, arbetstagare, arbetsgivare och medborgare. Det är människor, individer, som tar viktiga beslut. Och där behövs förstås stöd i det som så populärt brukar kallas för lätt att göra rätt. Eller dyrt att göra fel. Och då behöver vi också vara överens om vad som är rätt och fel. En kompis till mig, som också tipsade om de två debatterna som jag länkat till ovan, nämnde att det till viss del också handlar om självbilden. Att de som har det bra inte har en direkt motivation att förändra sig, eftersom livet känns bra. Vem är jag eller vi i relation till min/vår omgivning. Vi skulle kunna dra det ännu längre och börja prata livskvalitet. Vilken livskvalitet ger ett fossildrivet samhälle? Får alla ta del av det? Jag har tidigare varit inne på det att vi borde ges utrymme till klimatsorg, det vill säga acceptera att vi behöver förändring, men tillåta oss själva sörja för det vi inte längre kan göra. Och sen undersöka hur vi kan hitta livskvalitet ändå. För det går.

förändra sig för klimatet
På söndag, imorgon, kör jag en live (länk till Facebook).

Sen blir jag lite nyfiken på den andra debattartikeln: blir vi verkligen fattiga av att inte konsumera? Vilken slags rikedom är det vi vill skapa och av vad? Det är positivt med pengar som används på ett klokt sätt, men fakta säger oss att varje krona i genomsnitt släpper ut 46 gram koldioxid. Jag har tidigare skrivit om hyperkonsumtion och matpriser som stiger. Och ni som följt med ett tag på bloggen vet att jag vurmar för en alternativ livsstil. Där det köpfria likställs med en större frihet. Mitt just nu starkaste argument för att hålla igen slentriankonsumtion är att allt vi köper är ett uttag av naturresurser. Och den kostnad som det på sikt skapar, vem tar ansvar för den? Det kostar att konsumera, på flera sätt.

Det finns förstås skillnader på typer av konsumtion – och väl värt att veta är vilka som är värstingar (t ex modeindustrin och elektronik). Jag förstår att pengar behöver rotera och vi behöver skatteintäkter för att ha ett fungerande samhälle. Men att hela tiden öka på, det vill säga att vi sjunger tillväxtens lov, är problematiskt när vi behöver få ner utsläppen. Så ja, jag tror på att sanera konsumtion och öka på sådant som också får redan existerande produkter att rotera. Det klassiska: dela, låna, hyra, second hand. Det vi inte ens har gått in på är skuldsättningsgraden i Sverige, men vad skulle hända om den sjönk och människor upplevde en bättre privatekonomi? Det är något jag upplever i gruppen på Facebook (Köpfritt) – hur skönt människor tycker det är att inte tyngas av dålig/sämre ekonomi. Och kanske det viktigaste av allt: det går alldeles utmärkt att leva billigare.

Tack för att du läser! Har du någon fundering kring att förändra sig för klimatet?

6 saker på önskelistan just nu och lästips på böcker

Barnet leker med kompis och jag har skickat iväg ett nyhetsbrev, jag har snart 1000 prenumeranter – det känns häftigt och roligt. Jag har ett formulär ute där man kan få mina mailutskick och samtidigt få en Köpfritt-fyll-i-bok (pdf) kostnadsfritt.

Jag tänkte jag skulle sammanfatta lite av de 6 önskemål jag har just nu i livet. Både högt och lågt. Du får gärna kommentera vad du har på din. Det blir lite av en övning i positivt tänkande. Jag skrev lite om det här med att kämpa sig igenom dagarna här, där får du en inblick i hur jag har det.

#1 Att ge mig själv tiden att läsa boken I befintligt skick. Jag har den som e-bok på mobilen just nu, men läser väldigt sporadiskt. En kvart om dagen? Jag har gjort en av författarnas övningar och tyckte den kändes hjälpsam. En annan bok jag nyligen läst är Utan press.

#2 Lära mig mer om maillistor. Jag gick en kortare kurs för drygt ett år sen med denna pingla. Jag byggde min maillista med hjälp av den kursen och jag fick upp ögonen för hur jag får mer kontroll (i jämförelse med Facebook och Instagram till exempel). Samtidigt som jag lär mig vill jag också få lite regelbundenhet i det hela. Jag tycker ju om att skriva, men behöver fundera på hur innehållet ska se ut. Får rätt ofta tips och trix i min inkorg, från mailerlite, den tjänst som jag använder mig av. Så att lägga tid på epost-marknadsföring ligger högt upp på önskelistan.

#3 Springa. Eller öka pulsen på något vis. Jag promenerar mycket men vill addera dunka dunk i bröstet!

#4 Hitta ett uppdrag på deltid där jag kan får använda det skrivna ordet och att uppdraget löper över tid. Om du har något tips: let me know! Här kan du läsa mer om mig.

#5 Städa hemma. Detta ständiga projekt som sällan blir av eftersom vi prioriterar samvaro, matlagning och uteaktiviteter. Men idag städade jag en fönsterbänk och det kändes väldigt bra efteråt. Ytan kändes mer behaglig och fri. Det jag tycker är extra svårt är hur man ska sortera olika saker – en del går att sortera som återvinning, men sen finns det osäkra kort – ska jag till ÅVC? Eller ska man sälja det? Ibland känns saker mest som skräp, men kan man lägga det i restavfallet då? Såna tankar bromsar upp hela städförloppet tycker jag.

#6 Sälja saker vi inte använder. Också en surdeg, men när jag väl börjar brukar det gå ganska bra. Har sålt en del barnskor, kläder, lite leksaker. Stegen är ju inte så många: fota, lägga upp, beskriva och publicera, jag kör mest via Market Place på Facebook. Den här punkten håller ihop med önskemålet #5 Städa hemma.

Hoppas du har det bra dessa sista dagar i juli. Jag planerar att hålla en livesändning på Facebook snart, i gruppen Köpfritt.

Matens klimatpåverkan och ett växtbaserat alternativ

Innehåller reklam för min bok Klimatglädje

Matens klimatpåverkan – en het potatis i dessa varma dagar. När jag skrev boken Klimatglädje var en av utmaningarna att äta mer grönt. För den som inte vet så testade jag åtta utmaningar i boken, som skulle vara kopplade till klimatfrågan. Jag testade att leva växtbaserat i en månad och det var lite snårigt i början, men med tiden gick det bättre. Elin Röös är forskare och också en av årets sommarvärdar i Sommar P1 (12 aug 2022). Jag åkte till Uppsala och intervjuade henne och här kommer delar av den intervjun (från min bok).

>> Du kan beställa ett signerat ex av Klimatglädje här >>

Vad behöver jag veta om matens klimatpåverkan? Elin Röös svarar

»När man pratar om matens klimatpåverkan, så handlar det om de utsläpp som blir när man producerar livsmedel. Det handlar om lustgas som bildas på åkern, att korna släpper ut metan, gödselstackar som avger både lustgas och metan och allt sådant som är energirelaterat: el i stallar, transport, förädling. De stora posterna i jordbruket är metanet och lustgasen.«

Många gaser på en gång – så här hänger det ihop: de växthusgaser som främst är aktuella är koldioxid, lustgas och metan. De två sista, lustgas och metan, kan räknas om till så kallade koldioxidekvivalenter där man tar hänsyn till vilken uppvärmande effekt gaserna har och hur länge de stannar i atmosfären. Vi är mest vana vid att det talas om koldioxid i rapporteringen av klimatförändringarna, men även andra växthusgaser behöver tas med i beräkningen.

Nu kommer lite överkurs också – hur var det med metanet?

 »Metanet bryts ner till koldioxid efter tolv år. Men under de tolv år som det finns i atmosfären har metanet en starkare uppvärmning än koldioxid. Så den hinner värma ganska mycket på kort sikt.«

Det är dessutom skillnad på metan och metan. Kommer det från ett fossilt bränsle, då är den koldioxid som det bryts ner till ett problem, berättar Elin. Men är metanet från en ko, så är koldioxiden som metanet bryts ner till inte ett problem på samma sätt eftersom det en gång tagits upp från atmosfären av växterna. Under tiden metanet finns i atmosfären så värmer det dock mycket och innebär ett klimatproblem.

»Vi kan tillåta oss att ha vissa metanutsläpp, de behöver inte minska ner till noll för att nå ett visst temperaturmål, men de måste vara lägre än de är idag. Men ju mer metan vi släpper ut desto snabbare måste vi minska utsläppen av koldioxid.«

Det är bland annat därför som köttet får dåliga klimatpoäng, i och med att den produktionen har höga utsläpp. Jag läser på Jordbruksverkets webbsajt att köttproduktionen står för 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

Det finns ett helt kapitel om Klimatmat i boken Klimatglädje, köp den från mig signerad.

Klimatglädje boken. Inlägg om matens klimatpåverkan

Kunskap räcker inte, kontext minst lika viktig

Vi äter fortfarande kött hemma, jag också. Vi har ökat vårat växtbaserade intag, men faktum kvarstår, vi äter fortfarande kött. Jag är inte nöjd med det, men jag lever i en kontext. Som så många andra med mig. Kontexten kan vara: vem man umgås med, vem man bor med, vem som lagar maten. En tanke som marinerats det senaste åren (sedan 2018) är att ta ett första steg: att äta vegetariskt plus fisk. Det behöver jag kommunicera till resten av familjen. Det får bli bökigt. Men precis som den där växtbaserade månaden så kan det till en början behöva vara lite krångligt för att sedan bli en vana. Sen kan det handla om andra kontexter: nu när matpriserna ökar, så kan valen se annorlunda ut, det vill säga hur vi disponerar våra matpengar, vad vi handlar. En annan aspekt är vilka skatter som läggs på maten, där man skulle kunna särskilja mellan miljömat och annan mat (kan bli klurigt på ett sätt med tanke på att all matproduktion har ett avtryck, och det handlar inte enbart om koldioxidutsläpp).

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg om ökade matpriser och hur vi värderar maten.

Jag hittade Ärtan Bärta!

En favorit hos mig är att botanisera på vego/vegan-hyllan på till exempel Ica Maxi. I mina sociala medier har jag blivit nyfiken på produkten Ärtan Bärta. Och nu slog jag till i veckan. Dryga 60 kronor kostade den, och jag valde denna produkt, den alspånsrökta. Jag har skurit smala skivor och haft på smörgås med tomat och svartpeppar. Sen hade jag den som på bilden nedan, i skurna skivor. Jag måste säga att jag är såld på denna smakrika produkt.

Ärtan Bärta  ett inlägg om matens klimatpåverkan

Idag är det extra varmt så vi håller oss lite inne. Tack för att ni hejar på bloggen i sociala kanaler efter denna artikel hos Aftonbladet, det värmer verkligen! 💚

Hyperkonsumtion – många ungas sanning. Och tips på gratis föreläsning!

Jag fastnade för begreppet hyperkonsumtion som DI använder sig av i en artikel om unga och konsumtion. Katarina Graffman är med i artikeln (låst men du kan läsa ingressen) och hon benämner unga som hyperkonsumenter. Och att generation Greta egentligen är en mindre grupp i förhållande till den förstnämnda. Det fick mig att haja till. Mina sociala kanaler visar mycket miljöinnehåll, eftersom det är det som intresserar mig. På så vis får jag förmodligen känslan av att fler bryr sig om till exempel klimatfrågan. Men jag behöver nog omvärdera det. Både när det gäller unga och vuxna.

Bild på vita blommor - text om hyperkonsumtion

Men vadå hyperkonsumtion?

Så var kommer hyperkonsumtion ifrån? Tja, det pratas om generation Bianca Ingrosso i samma artikel i DI. Jag tänker att det goda livet för unga porträtteras på ett enkelspårigt sätt. Det finns inga nyanser. Du ska som ung tråna efter status, prylar, pengar. Det är vad som räknas. Men det är också dessa livsstilar som exponeras med stor frekvens. Ohämmat och 24/7. Om jag som vuxen har svårt att lägga ifrån mig mobilen eller datorn, hur är det då för de yngre? Hyperkonsumtion handlar också om mediaanvändningen, porten rakt in i plånboken eller skuldfällan. Ni vet förspelet, innan köpet? Det pågår ständigt. Jag pratade med en av mina bekanta på Instagram och vi var överens om att vi inte ens vet hur svenska pengar ser ut idag, eftersom allt går med kort. Det är på ett sätt skrämmande. När vi var små så fanns det mynt och sedlar på ett helt annat sätt. Om du vill läsa mer om vad hyperkonsumtion är, kika in hos Sophia Schyman. Eller här på Wikipedia.

Ni vet att jag skriver ofta om köpstopp och andra artiklar med resonemang kring konsumtion. Jag hittade bland annat den här, på temat “Vad händer om vi slutar shoppa?

Jag hittade en intressant intervju med Hervé Corvellec från 2020, där han talar om hur turism spär på hyperkonsumtionen. Men också en annan viktig aspekt – att tjänster kanske inte är så hållbara som man skulle vilja tro – där lärde jag mig nånting nytt! Jag citerar från intervjun: “Tjänster förbrukar oerhörda mängder energi och naturresurser. Att tro något annat är ett allvarligt feltänk! Utan energi och naturresurser finns det ingen mobilitet, ingen handel och ingen turism.

Sen vill jag tipsa om en gratis ekonomiföreläsning som Medborgarskolan gör i samverkan med Lyxfällans Magdalena Kowalczyk, den 5e september via zoom. Läs mer här! Efter att ha läst delar av denna artikel hos Forte om unga och skuldsättning så tänker jag att det är viktigt att unga får stöd och utbildning i något så enkelt som hushållsekonomi. Citat: “Till de skulder som unga vuxna har hos Kronofogden hör bland annat skatteskulder, parkeringsböter och vårdavgifter. Men de flesta fordringarna handlar om konsumtionslån och e-handel på avbetalning.”

Om du behöver få lite extra pepp redan nu (jag har målat en ganska dyster bild), så hittade jag denna artikel (på engelska).

Tack för att ni kikar in här på bloggen, den har varit välbesökt den senaste tiden <3

Enkel sommar: bland blåbär, larver och sjöar

Den här sommaren behöver få vara lugn. Inte bara behöver, utan den måste få vara det. En enkel sommar helt enkelt. Det gör att andra tankar föds: är det tillräckligt att vara i sitt närområde, är det roligt? Vad kan vi hitta på för att stimulera barnet till rörelse? I mitt senaste inlägg skrev jag om jämförelser. Hur jämförelser egentligen är ett sätt att försöka navigera i sitt eget brokiga sinne – var ska vi lägga ribban för x, y och z? Tillräcklighet som koncept är något som följt mig länge, inte minst när det gäller min köpfrihet. Men också i termer av mängd. Hur mycket av något behöver jag? Behöver vi som familj? Och så ramlar jag över det här inlägget hos Paulina Gunnardo och tänker att närvaro är den valutan som jag kan gå in med och som också jag kan öva upp. Varför jag skriver öva upp? För att min uppmärksamhetsmuskel är otränad, jag flyger iväg i tankar och känslor om vartannat.

Att inte planera är också en plan, enkel sommar i hjärtat

Det här med kontroll har varit viktigt för mig. Jag vill veta vad som händer härnäst: idag, imorgon och gärna nästa vecka. Men jag tänker att det också gör att jag alltid är redo. Nästa steg och så vidare. Frågan jag ställer mig är rätt simpel: går det att tänka annorlunda? Ja, såklart. Att inte ha koll och planera i detalj gör dig på ett sätt mer flexibel (älskar för övrigt begreppet “psykologisk flexibilitet”). Så det testade jag idag. Ni kanske minns en del av den stress jag delade häromsistens? Nu släppte jag garden och tänkte att jag och lilleman lite planlöst går ut, så får vi se var vi hamnar. Lite energibollar i ryggsäck, vatten och baddräkt (för jag badar nästan alltid, oavsett plan eller inte).

Det blev en toppenutflykt. Vi blandade lite strövande med snabba rusher. Vi pratade om att jag borde skriva en barnbok och lilleman beskrev i detalj en historia som han ville att jag skulle sätta ihop. Pappan får illustrera har vi tänkt. Det var inspirerat från naturen. Jag kastade in så mycket närvaro jag kunde och sen kom vi in i skogen. Där fann vi blåbär, så det blev en stunds plockande. Och mumsande. Lilleman hade från början sagt att han absolut inte ville gå till sjön, men jag lockade med honom. Vid Lycksjön såg vi vackra trollsländor och vädret var precis lagom. Nästan ingen där och jag fick till mig ett bad. Vi fikade lite och sen hittade vi en kompis, en medelstor larv som kröp omkring på bordet vid sjön. Allt det här säger sig självt: det går inte att planera allt, men att inte ha en plan är också en plan. Lilleman undersökte larven noggrant och sen lät vi den vara.

Enkel sommar, betrakta en larv

På hemvägen fortsatte blåbärsjakten och vi hann få lite regn över oss den sista biten hem. Vid ett parti i skogen hittade barnet en perfekt plats att hoppa på, så han sprang där några varv och hoppade. När vi kom hem kändes det som vi fyllt en hel dag, trots att vi bara varit borta i två timmar. Det kändes skönt att inte pressa fram något, utan att utflykten fylldes av nuet.

Nu dags att läsa vidare på en bok jag blivit rekommenderad – återkommer när jag läst klart (det går lite långsammare än vanligt men vem har bråttom?). Tack för att ni läser 💚🌱 Hur skapar du en enkel sommar?

Utan press av Sofia Viotti

utan press

Jag läser boken Utan press av Sofia Viotti. Den fokuserar på medkänsla, prestation och stress och är en guide i hur vi kan arbeta mot ett större välmående. Det är sammantaget en bra bok, om än ganska mastig vilket innebär att det inte bara handlar om att läsa, utan om att göra. Förändring, mindre stress, mindre ångest, mer förståelse, mer medkänsla kan innebära att vi behöver lägga både tid och energi på det. Men det är det ju också värt, eller hur? Att lägga tid på sig själv, om det är möjligt, är något positivt.

Jag känner inte igen mig i prestationsdelen i boken, i alla fall inte helt och fullt. Jag har sedan länge proklamerat att vila, återhämtning och lagomness är det vi behöver mer än att vara karriärslukare och framåtlutade tävlingsmänniskor. Däremot vet jag att förra sommaren hade jag för höga ambitioner när det gällde vår sommarledighet. Jag ville så mycket. Tog ut mig både fysiskt och mentalt. Ignorerade mitt rätt så stora behov av återhämtning (har en känslighet sedan tidigare). Så Viottis resonemang om prestation går att applicera även på de saker vi gör under ledig tid. Belastning, oavsett karaktär, är belastning.

Boken är praktisk i sitt upplägg (länk till Adlibris), vilket betyder att det finns många övningar i den. Eftersom jag har arbetat som hälsojournalist i några år har jag läst många böcker som berör psykisk hälsa. Det gör att jag testat många olika övningar under åren och fått en hyfsad kunskap i hur man kan hjälpa sig själv. Men! Jag hittar en hel del nytt i Utan press, till exempel att det finns olika “själv”: ångestsjälvet, det ledsna självet, skamsjälvet är några exempel som Viotti nämner. Och hon går igenom de tre olika systemen i hjärnan och hur vi rör oss mellan dem och hur vi kan förstå dem: de är hot-, driv- och trygghetssystemet.

Att nå trygghet inombords är något jag jobbar med dagligen. Min kropp signalerar alarm och känslan vandrar runt därinne (jag tycker benämningen alarm är rätt bra, i jämförelse med det diffusa ordet ångest). Inte jättebekvämt, det erkänner jag. Det som är lite klurigt är att det är ingen förutom jag själv som märker av den där otryggheten. Jag maskerar den väl. Inte så konstigt kanske, det finns kanske en allmän förväntan att man ska vara på ett visst sätt. Den förväntan kan komma både från mig själv men också från en yttre kontext.

<< Mitt inlägg om mjuka delar av livet >>

Tillbaka till boken – den är skriven för dig som kanske har höga krav, som presterar mycket och är van vid att hålla det där höga tempot, kanske har du svårt att ta det lugnt. Boken innehåller mycket kunskap kring hur vi fungerar, vad medkänsla är och inte är. På baksidan av boken kan vi också läsa att det handlar inte om att sluta prestera men att vi ska öva på att få in mer lust i ekvationen. Att livet ska vara lite härligt.

Bild på häst. Inlägg om boken Utan press av Sofia Viotti
Jag känner mig som tryggast utomhus i naturen. Min mamma noterade att jag har mycket färg på kroppen nu, i och med att jag för det mesta spenderar tid ute. Bruna händer och sandalbränna på fötterna. Något som slår mig när jag läser boken Utan press av Sofia Viotti är det här med jämförelser. Det går nästan inte att komma ifrån det. Vi är alltid något i relation till någon annan eller något annat. Och även om vi säger att vi inte ska jämföra oss med varandra så gör vi nog det ändå. Och mycket av det handlar om vad man gör om dagarna, hur man bor, vad man tjänar, vilka man umgås med och hela baletten. Men tänk så mycket enklare det vore om vi faktiskt försökte fokuserade på att göra det bästa för oss själva utan att snegla på grannen? Utan titta på våra egna liv och tänka: vad vill jag addera? Vad vill jag ta bort? Vad drömmer jag om? Vad är möjligt? Vad är också inte möjligt kan vara värt att titta på. Finns det aspekter som vi radikalt behöver acceptera? Jag har min utmattning och depression att ta hand om, det betyder att jag har apmycket (sorry!) att förhålla mig till. Men jag kan också försöka hitta tillfällen som är mina, där jag styr, där jag är mig själv utan att jämföra mig med någon annan.
Older Posts »