Posts in "Hälsa" category

De 4 s:en – mina hälsomål för året

Jag åkte på konferens med mig själv där jag spaltade upp några områden som jag aktivt vill påverka under 2024. Platsen? Skepparholmen SPA, dit kollektivtrafiken tog mig trots väder (nej, inte när jag skulle hem, då blev det 30 minuters promenad till en bättre hållplats, men vem räds lite vardagsmotion?). Jag tänkte att jag delar med mig lite?

hälsomål 2024. bild på skepparholmen SPA, delar av boendet och sikt över vatten. Kvällsbild

Min viktigaste hälsomål under 2024

Sova bra. Det går inte att gå runt det och jag vet också HUR jag ska göra för att få till det. Den här prioriteringen har egentligen följt med mig sedan länge (vi snackar ca 20 år), men behöver väcka lusten för det igen. För det finns inget bättre än att känna sig utvilad och stark. Det vet du särskilt om du har med dig dåliga nätter. Berätta om hur*? Jag tänker först och främst på rutiner: gå i säng ungefär samma tid varje dag, helst 21.30 plus läsa ca 30 minuter, släcka senast 22.15. Gå upp och komma ut i det lilla dagsljus vi har (okej, idag blev det en blogg istället).

Sen. Det finns hur mycket forskning som helst att ta del av, en person som jag följt ett tag och lyssnat till är Christian Benedict. Han kom nyss ut med boken Sov dig till ett bättre liv men sen tidigare har jag läst boken Sömn sömn sömn. Han talar bland annat om sovskilsmässa – något som vi praktiserar här hemma: jag sover själv i sovrummet och vi tänkte göra ett fint sovrum i rummet intill som blir min mans egna rum.

* till dig som ändå sover dåligt: jag vet hur det kan vara. Det är tortyrliknande när sömnen brakar samman. Det tog mig nästan tre år att få till det och den långvariga sömnproblematiken har påverkat mig på djupet. Jag hoppas att du hittar ditt sätt och jag hejar på dig!

Hann du läsa viktigt vs oviktigt-inlägget? Där skriver jag också om sömn.

Mer styrketräning och endorfiner

I höstas tog jag steget och började träna med PT. Jag behöver stärka kroppen och vill träna utomhus, så jag och Maria påbörjade ett arbete med denna kropp (och knopp skulle jag säga). Det har varit bra för mig och också något som jag vill lägga pengar på (du kan läsa om hur jag tänker kring köpstoppet 2024). Jag har saknat mina endorfiner – och jag börjar känna att de kommer tillbaka på riktigt. Det är känslan jag jagar, den är i fokus (som med allt annat jag genomför). Målet de första tre månaderna på detta år är två styrkepass i veckan, där jag också ska testa utegymmet vi fått placerat i närheten av vårt hem. Allt det jag gör för min hälsa har ett överordnat mål: yes, sömnen.

Motljus

Stegen

Gå upp och komma ut i det lilla dagsljus vi har. Det betyder att stegen blir viktiga, gärna 10000 steg på en dag, spritt över dagen. Det här är en av anledningarna till att jag driver eget företag. Hellre jobba en stund på kvällen till förmån för ögon som möter solljus. Jag funderade på om jag skulle nämna antalet steg eller inte. Men jag ser det som ett mått på rörelse- och endorfinglädje. Efter ett visst antal steg, jag har inte koll på exakt hur många, så kommer effekterna som på riktigt känns. Vissa dagar har jag känt en lust i att vilja springa. Lägga till små ruscher ligger på önskelistan. Vi kan kalla det för “fri rusch”, jag tycker nämligen inte om att springa egentligen.

Stillhet genom meditation?

Jag har länge blivit hjälpt av guidade meditationer och skrivit om det i bloggen. Men nu de senaste månaderna är det svårare. Lite som att jag lagt prestation i det. Och det vill jag komma bort ifrån. Jag vill hitta tillbaka till meditationsglädje. Det är fullt möjligt om jag släpper förväntningarna. Sen är det så att jag behöver vara på en viss “plats” mentalt för att kunna meditera. Det tillståndet går att nå genom att till exempel gå väldigt långt. Då passar helt plötsligt den guidade meditationen in. Men om jag är rastlös, stressad, orolig, då kan jag med säkerhet säga att nej, inte nu. För några somrar sen kombinerade jag bad med meditation – mumma! Att vara utomhus i en naturmiljö, med sjön framför mig, ja då bjuds stillheten in utan problem. Stillhet är något jag vill vandra mot mer och mer.

Att planera för vad man vill göra, till exempel när det gäller hälsomål, är ett sätt att sätta ord på saker. Orden som vi använder planterar vi inombords och omärkbart går vi då kanske i en riktning som känns självvald? Till exempel kan stillheten också manifestera sig i hur jag vill driva mitt företag. Att tänka igenom hur jag vill att jobbtimmarna ska kännas, till exempel. Vilken energi jag både har inför mitt arbete, men också efteråt. Hjärta och själ lägger jag i det mesta, men dessa behöver kryddas med balans. Inte springa för snabbt. Men en rusch då och då, med återhämtning däremellan? Det är härligt att dras med och känna lite puls, absolut. Under min konferens satte jag också upp en plan för hur jag vill verka framåt i termer av försäljning och produktion. Tycker mig landat ganska väl i hur jag kan ta mig framåt. Fokus på skrivandet, men också plantera frön för att kunna fortsätta arbeta som moderator och samtalsledare. Föreläsningar med Klimatglädje vill jag också fortsätta med och formen där är: bibliotek, företag och organisationer. Satte en budget som känns rimlig när det gäller att dra in uppdrag. Jag hann inte med alla punkter när jag var på Skepparholmen, men fortsätter konferensen här hemma. Reflektion på det här sättet uppskattar jag verkligen! Det kan nog vara så att konferens varje kvartal kan vara på sin plats, så det här var för Q1.

Tack för att du läser 💓

Emilia

Hur gör man när man bromsar?

Jag skriver dagbok mest hela tiden, för att fånga tankarna och känslorna. Igår skrev jag: bromsa. Bromsa. Bromsa. Jag har fått lite bakslag på min återhämtning, i helgen som var blev det inte mycket gjort. Och sömnen har krånglat igen. Jag vet precis vad allt beror på och får kämpa emot nu, inte skuldbelägga mig själv. Jag vill så mycket.

Att vilja är något positivt i grunden, så den vill jag odla och ha kvar. Men det gäller att använda den klokt, särskilt om du är i en återhämtningsperiod. Och det är precis där jag befinner mig. Ganska så blåslagen efter nästan 3 år av psykisk ohälsa, med ångest och depression, ja det var så pass att jag var övertygad om att jag aldrig skulle komma ur det. Den hopplöshetskänslan önskar jag ingen. När jag sedan mirakulöst började återhämta mig så kom viljan och lusten fram. Jag ville skriva, arbeta, leva!

Och det är här den berömda balansen kommer in. Det är som att min koppling, gas och växellåda inte riktigt lirar. Det innebär att har jag hittat lite till orken, så använder jag upp den rätt snabbt och sen står jag där: orkeslös. Jag är entreprenör i grunden och rätt snabb och kreativ i tanken. Jag har ett plastiskt sätt att tänka och ser möjligheter i olika vrår. Jag fångar upp trender, jag går igång på klimatfrågan, ja, jag har många strängar på lyran. Men min viktigaste uppgift just nu är att bromsa. Bromsa. Bromsa.

Jag ger mig själv tillåtelse att låta saker ha sin gång, där jag prioriterar min egen hälsa till hundra procent. Det här handlar inte om en månad eller två. Jag tror att siktet bör vara inställt på 6 månader upp till ett år. Det är ett maratonlopp. Och energin behöver fördelas så att den räcker hela dagen.

Hur gör man när man bromsar?

Jag tror det är individuellt – men här kommer min lista!

  • Att ha återhämtning som främsta aktivitet. Idag blev det promenad + bad. Motivation? Noll. Men fokus på att göra bra saker för mig. Inte vänta på lust. Gör det bara, din kropp tackar dig sen.
  • Identifiera vad som gör dig lite lugn. I helgen, när jag var så där trött, sträcktittade jag på Uppdrag gransknings serie om demens. Det var precis lagom. Igår började jag titta på ett program om klimatet. Det var inte bra. Jag går igång och börjar fundera mycket: typiskt utmattande.
  • Ta pauser ofta, på timbasis skulle jag säga. Jag har några avspänningsövningar jag brukar göra. Och de funkar bra! Ibland känner jag att jag inte behöver dem – men då gör jag dem ändå, i förebyggande syfte. Att arbeta förebyggande: tummen upp!
  • Göra saker du tycker om, men som inte varvar upp hjärnan. En sån är att blogga tycker jag. Att få skriva fritt. Uttrycka sig. Hitta ett tema som känns viktigt att förmedla. Ja! Sen tycker jag om att lyssna på musik, men det behöver vara på lagom nivå – inte för skränigt i lurarna. Sen tror jag på att lyssna på sin omgivning, utan att ha i lurarna. Lyssna på vinden, fåglarna, vattnet…
  • Om du gillar och kan: meditera. Under dessa tre år som jag var riktigt dålig så kunde jag inte meditera så som jag gjort tidigare. Det var djupt frustrerande eftersom jag egentligen verkligen uppskattar meditation. Men nu har jag börjat så smått igen och det känns bra.

Fler blogginlägg på tema återhämtning och att bromsa

Återhämtning – att göra till hälften.
Utdrag: “Att öva på kravlöshet och hitta utrymme för att skapa längre eller kortare sjok av återhämtning. Det innebär att jag stannar strax innan jag är klar. Eller gör bara hälften. Saker kan få vänta ibland.”

Hur jag satt i en skrubb och andades
Utdrag: “Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor.”

hur gör man när man bromsar?
Har du något särskilt fokus just nu? Jag kommer upprepa för mig själv ofta: bromsa! Stanna upp! Man får ha lite pli på sig. Men i det stillsamma finns det också något vackert, det får vi ta vara på. Vad tänker du: hur gör man när man bromsar?

Bada kallt – en guide i 5 steg

#innehåller reklam för egen verksamhet#

Ni som känner mig och följer mig på Instagram VET. Att jag älskar att bada kallt. Och nu på sistone, nu när min depression och utmattning äntligen vänt, så kan jag inte vara utan mina bad. Jag vaknar normalt klockan 06.00. Då äter jag frukost, dricker kaffe och vaknar till tända ljus. Efter att lilleman tagit sig till skolan så packar jag min ryggsäck – och….vet ni, jag ger er en guide nu på studs!

5 steg för att bada kallt – med fokus på avstressning

  1. Byt om till baddräkt hemma, gör det enkelt för dig. Packa handduk i ryggsäcken.
  2. Gör en termos te eller kaffe. Kanske ett extra mellanmål/en andra frukost. Lägg i ryggsäcken.
  3. Ha sköna kläder på dig: mjukisbyxor, kanske en tröja som går ner över rumpan, perfekt sen när du ska byta om efter badet. Sköna strumpor som är enkla att ta på.
  4. Packa en hårborste. Det blir extra mindfulness efter badet!
  5. Sköna skor som du traskar i. Nån gång hade jag “crocs” på mig, när jag cyklade till sjön, och det var en riktig hit: så lätt att få på sig efter badet.

Jag är vid sjön cirka 08.30. Då går jag i lite lagom takt ner i badet. Låter kroppen vänja sig vid temperaturen (just nu är sjön precis så kall som jag vill ha den). Sen går jag så pass långt att vattnet går upp till midjan. Där står jag en stund och ber en bön. Här kan du själv välja vad du vill göra, kanske sätta en intention för dagen? Alla är vi olika med olika behov. Sen går jag i med resten av kroppen, sänker ner armarna och går framåt tills vattnet är uppe vid halsen. En liten stund senare doppar jag huvudet, en till två gånger.

>> Du kanske vill läsa om: Jag har inte bråttom >>

Sen är det dags för en avstressande stund. Då ligger jag på rygg och bakhuvudet i vattnet. Och simmar bakåt för att hålla mig flytande. Den övningen är fenomenal på att reducera min stress. Det är inte konstigt att jag är nere vid sjön VARJE dag. Jag är i cirka 10 minuter med funderar på att förlänga tiden till 15 minuter. Efteråt: upp och KÄNN. Känn hur det känns. Ta din handduk, torka, klä på dig. Borsta håret. Drick ditt te eller kaffe, ät din mellis. Njut!

Jag vet att inte alla vill eller kan bada kallt. Men jag önskar att ni fick känslan efteråt. Så skönt!

Gör du något för att stressa av?

/Emilia

bada kallt
Här ett kallbad vid Gårdens bad. Oftast badar jag vid Lyckebysjön.

Kommande föreläsningar

I gränslandet mellan hälsa och hälsostress

Ibland luras jag lite. För att barnet ska röra på sig lite mer. Eller luras? Jag krånglar till det och tänker till, för att stegen lätt ska ökas på. Som idag: vi valde att åka hem till vår kompis Sven men gå av på helt fel station. Vi fick kämpa i en och en halv timme innan vi gick innanför dörren hemma hos Sven. Där väntade en kisse och förberedd lunchsoppa. Hade vi åkt dit via den vanliga stationen hade promenaden minskat i omfång rejält. För att stilla mitt sinne så gör vi lite krumbukter i kollektivtrafiken. Och det fungerar. I alla fall just nu. Kan ju vara så att Lilleman klurar ut hur saker och ting ligger till. För ett år sen så sa jag till exempel att alla som åker två varv längdskidor får köpa en bulle. Några minuter passerar. Och sen: “Mamma, sa du så för att övertala mig?”.

Nåväl. Jag gör mitt bästa. Jag lyssnade nyligen på Systrarna Kjos’ podd där de bland annat talade om ansvaret som ligger på föräldrar, att barn får tillfällen att röra på sig. Om det är något som motiverar mig så är det barn som rör på sig (mycket efter att jag läsa boken Hjärnstark av Anders Hansen). Det behöver inte vara någon specifik sport eller avancerat så, men bara rörelse i sig.

Samtidigt kan jag känna en hälsostress – för ska man följa de rekommendationer som finns för rörelse för barn så gäller det att ligga i och ligga på. Och tiden är ibland knapp. Jag ska säga som det är: jag tycker det är svårt att motivera utgång ibland, eller att man föreslår lite rörelse. Det är mycket som konkurrerar med den där rörelsen, det är det.

barn och rörelse, fuska sig fram
En bild för länge sedan, när vi hyrde en stuga för att barnet skulle få uppleva lite snö.

Hälsostress är INTE bra. Så jag tänker ofta: många bäckar små. Som exempel försöker vi gå ut efter middagen, nånstans 20 minuter. Vi tar två varv runt kvarteret. Det blir 140 minuter per vecka. Vi har inte många aktiviteter under veckan, mest för att vardagen är rätt full ändå med skolgång och så. Varannan lördag kör vi lite orientering i Granby och sen kommer orienteringen vara varje torsdag. Simning på söndagar. På helgerna försöker vi få till en till två promenader.

Hur tänker du kring vardagsmotion? Själv är jag noggrann med min egen men insåg att min satsning på 20000 steg är svåra att få till på dagsbasis. Men någonstans runt 13′ – 15′ brukar funka. Inser hur nära hälsostressen kan vara om man börjar bli för nitisk. Jag har alltid tyckt om att mäta saker så det handlar inte bara om hälsostress utan också en möjlighet att se över tid hur jag rör mig.

Tack för att du läser, inte minst mitt senaste inlägg 💗

Vara beredd på det bästa

Jag famlar. Hittar lampknappen. Ibland är glödlampan trasig, ibland blixtrar den till. De säger att den kommer att lysa. Jag behöver vara beredd på det bästa. Det är precis så det är. Men det finns en envishet i mig som viskar: du kommer få jobba för det. Min första tanke: det känns inte rättvist. Sen finns det en andra tanke: Envisheten möter en annan trogen kämpe: tålamodet. Kärleken. Min familj. Mina vänner. Och jag får ju frågan: hur är det? Hur mår du? Hur går det? Och här är mitt mantra och svar på frågorna: “Jag hoppas att det går åt rätt håll”. För det går ju åt ett håll och jag vill tro på det hållet*. Så jag är beredd på det bästa och jag längtar som en tok. Ett sätt att angripa uppgiften är att göra så här.

Jag gjorde en andningsövning idag, på Mindfully-appen, denna gång var det med video och Magnus Fridh ledde en öppnande övning. Den var riktigt skön. Jag tror på andning och jag tror att min diafragma behöver stöd. Det fick den med dagens övning. Jag har tidigare recenserat Mindfully när jag var med och testade appen. Tänkte fortsätta att andas efter att den här bloggen är färdigskriven! (hehe, bara som ett klargörande: jag andas även när jag bloggar).

Undvikande. Jag vill skriva något om det. För jag får nästan hålla andan på dagarna (apropå andning). När jag är trött och sover sämre så isolerar jag mig. För min känsla är att orken inte finns där. Att öppna munnen och prata, ja till och med det, är svårt. Tänka? Min största tillgång och min fröjd. De är inte på plats. För en person som skapar, skriver och läser blir det en intensiv smärta att inte kunna agera på samma sätt som förr. Jag har valt att fortsätta blogga för här är kraven annorlunda, enemilia.se är min plats och här kan jag vara fri. Och jag tar i, för skrivandet har alltid funnits i mig och det är Tålamodet som styr. Det får ta tid att skriva. Jag formulerar mig och blir påhejad av kärleken. Det går. På ett annat sätt, men det går. Jag kommer aldrig undvika att skriva eller isolera mig från tangenterna. Så du envisa motståndare, här har du ingen chans.

Så varför skriver jag om det här? Det är lätt att svara på. Precis i början, när jag liksom dundrade in i utmattningen så ville jag inte berätta för någon. Det kändes som en stark skam. Att bli dålig igen trots att varningssignalerna fanns där. Sen: jag driver eget företag och jag ville inte skylta med mitt mående. Men med tiden har det där förändrats. För det första: det är inte mitt fel. För det andra: vi är många som drabbas, det kan finnas ett värde för andra att jag delar med mig. Och det tredje: jag hittar vägar i företagandet som fungerar (jag jobbar betydligt mindre just nu, men har några saker på lut som gör att jag kan försörja mig). Och den här platsen, enemilia.se, ska inte behöva skämmas för något. Jag är i en speciell period nu och det kan vara fint att ha kvar texter som påminner mig om hur det är.

* Jag kan med all säkerhet säga att jag bockar av mina hälsosatsningar varje dag. Det är promenader, andning, äta regelbundet, äta grönt, yoga. Listan kan göras hur lång som helst. Det är med viss frustration men jag inser att frustrationen inte hjälper alls. Den är snarare kompis med Envisheten. Så jag omvandlar frustrationen till att vara beredd på det bästa. För jag gör mitt bästa!

Tack för att du läser och hänger med mig på enemilia.se 💙

Att springa i skogen när det är mörkt

Som några av er kanske redan vet så har vi inte jättemånga aktiviteter på eftermiddagarna, utan vi har en rutin med egen kvällspromenad på cirka en timme. Jag är lite rabiat på den punkten: att röra på sig är viktigt. Och jag älskar att det finns aktiviteter för barn och vuxna i kommunen, olika sporter och andra roliga saker man kan göra, men saknar enkelheten, att det inte ska vara för mycket prestation. Och vi har valt två saker: simning (som först börjar i november, vi var sena på bollen men står i kö för privatlektioner innan dess) och orientering. Orienteringen har varit vid Rudan, men då har vi inte varit så många, utan max 2-4 personer plus tränare. Denna vecka som är nu blir det ingen torsdagsträning och jag började klura lite på hur vi skulle kunna ta oss till Hellasgården, där det finns tisdagsträningar kl 18.00. Och jag hade verkligen turen på min sida, då tränaren erbjöd samåkning till och från Hellasgården. Sådan lyx alltså. För det går nämligen inga bra bussar på kvällen tillbaka hem till oss.

Så vi tog oss till Hellasgården – och det blev ett riktigt skogsäventyr. Vi fick en egen karta med stigar utritade och nivån var gul. Tränaren sa att vi gör i vår egen takt, jag och lilleman. Vi har förut alltid haft någon med oss, men nu var det vi två mot världen. Det började lite darrigt då jag inte riktigt visste hur vi skulle hitta till starten – trots karta och kompass så var detta en ny terräng för oss. Men, det gick bra, vi kom till starten och sen fortsatte vi till kontroll 1. Den var lite klurig då vi skulle upp på en höjd, men vi klättrade på och hittade kontrollen. 2:an var svårare. Vi gick runt en del men till slut lyckades vi hitta den och det kändes som en riktig seger. Lilleman var också med och tittade på kartan och vi samarbetade bra. Sen hittade vi 3,4 och 5, men sen blev det så pass mörkt att vi bestämde oss för att ta oss tillbaka. Jag orienterade mig utifrån var vattnet låg och till slut fick vi syn på fönster som lyste: klubbstugan i sikte!

Så. Då har vi testat och springa själva och testat att springa i mörker. Det var kul! Sen får man öva upp sitt tålamod när man inte hittar kontrollen på en gång och inte tänka för långt fram. Jättetrevligt att socialisera med de andra orienterarna på fikat efteråt.

skogsäventyr
Här en bild från när jag och min vän Sven promenerade till min sjö som jag har i närheten av oss <3 Mörker som kan vara så vackert!

Har du någon skog att äventyra i?

Older Posts »