Det känns som tiden rinner iväg, nu har halva augusti gått och här sitter jag och har sökt hjälp. På riktigt. Under några månader har min sömn krackelerat och jag mår därefter. Jag måste skriva, om än kort, om det, för annars känns mitt inlägg osant. Det blir ingen peppig lista på “7 saker du kan göra för att…” utan lite mer lågmält, men ändå: att få skriva här känns bra. För dig som sovit eller sover dåligt, du vet vad jag menar. Dessutom kan man göra “alla rätt” och ändå sova dåligt. Men inatt kändes det ändå som att jag fick några timmar, och mådde bättre på morgonen än vad jag räknat med. Och det där med förväntningar, det kan ju slå hur snett som helst. Förväntansoro, stel kropp, stress – det säger sig självt. Jag gjorde en enkel yoga igår kväll, och jag kände på riktigt hur min kropp tackade mig, det knakade på väl valda ställen. Yogan var ett pass på tjänsten Yogobe, som jag prenumererar på.
Saker jag läst och sett
“Motstånd skapar lidande” – det var ett samtal mellan Axel Wennhall och Camilla Sköld, där de pratade om acceptans kring var man befinner sig i livet. Och att om man har smärta eller psykiskt lidande, så kan motstånd snarare förvärra och skapa lidande. Det är klart som tusan att vi inte vill ha ångest, men likväl, om vi slåss så får vi tillbaka med samma mynt.
Ni kanske vet att en av min hjärtefrågor är klimatet? Och att vi nyligen fick en rapport från IPCC? Samlad forskning som visar på konsekvenser av global uppvärmning. Emma Sundh skrev ett inlägg som jag har läst. Kika du också! Att försöka ducka för klimatfrågan är också ett sätt att se som ett motstånd. Och det skapar lidande framgent. Vi behöver öppna våra ögon. Nu.
Sommaren har inte varit svart eller vit. Den har varit tuff på många sätt för mig när det gäller orken och till viss del ångesten. Det gör mig lite ledsen, för det känns som att jag missar saker. Men jag stoppar de finaste minnena i min dagbok och läser om Skansen, Mulle Meck, Tobbe Trollkarl på scenen i Rudan, parken i Skogås. Ja, jag har det tufft, men jag har människor som älskar mig och vi kämpar tillsammans för att vända detta.
Kram
Emilia
2 Comments
Jag känner igen känslan. Ångesten. Min terapeut säger att jag ska acceptera ångesten. Omfamna den. Ibland går det. Ibland inte alls. Att finnas där känslan finns. Jag övar så gott jag kan. Och läser det du skriver under tiden.
Anna-Lena! Att du läser ger mig mening. TACK! Låt oss acceptera tillsammans <3