Posts in "Hälsa" category

Fyra guldögonblick – helt gratis!

Vi ska strax åka och bada. Ute är det egentligen en dag för längdskidor, men first things first. Förra veckan visade barnet hela slingan han hade åkt veckan innan (här kan du lite kort läsa om den utflykten). Medan vi både njöt av Rudans ängar så lyckades jag ramla med en rejäl smäll. Det var först när jag var hemma som blåmärket lades märke till. Men det är finemang med längd, och med sol.

Veckorna sedan sist har varit fulla av temat “hållbar konsumtion”, lovar att berätta mer när allt är klart, men det rör mitt jobb. Nästa vecka är fokus på sälj och att hitta möjligheter till att skriva (mer). Det finns också en annan skriv-relaterad grej, som man kan söka pengar för. Det tänker jag kan vara riktigt bra. När jag var yngre sökte jag ofta stipendier, som jag också fick.

Det fattiga livets guldögonblick

Vi är inne i månad två, februari. Jag höll en live i gruppen på Facebook i slutet på förra månaden. Och det tycks vara många som hittar sin tillvaro parallellt med sitt köpstopp. Här listar jag mina guldögonblick med tillhörande verb, jag rekommenderar dig att…

1. …..Läsa gamla grejer. Jag har en gammal blogg som jag skrev i sex år och jag vet hur viktig den var för mig. Den finns kvar och igår har jag börjat läsa den bakifrån. Från 2008. Då bodde jag i Solna och hade såklart ingen aning vad som sen skulle hända: att jag skulle få min lägenhet efter lång kötid. Jag byggde mitt eget liv, startade företag, prövade mig fram med att skriva för olika tidskrifter. Så småningom träffade jag min blivande man, men det var först 2011. Och så kom han, mitt barn. Det är i alla fall så fint att läsa bloggen. Verkligen.

2. …..Vara utomhus, det måste vara ett av de mer frekventa orden i denna blogg – men jag nu vill se nya platser! Jag skrev i förra inlägget om mina steg. Det finns en ambition och det finns förhoppningsvis kapacitet a la 10 000 steg. Ofta blir det här i närområdet. Men för en vecka sen åkte jag ju som sagt längd och på en plats jag inte varit på tidigare. Så: nytt kan verkligen väcka denna donna till liv! Jag ska fundera på “hur” och “var”. Nya och outforskade ögonblick, var är ni?

3. ….Prata och laga mat. Jag har länge varit ett fan av matlagning och älskar grönsaker som om de vore smycken. Min vän Sven var över i helgen och vi pratade om bönor en stund. Det får igång mig. Extra stolt är jag över att minstingen (well, lite större än så) äter både broccoli och bönor. Men jag vill mer, på kölistan ligger egna bars och egen müsli. Och att blötlägga de där bönorna som jag köpte för 100 år sen.

4. …..Lyssna eller titta. Nu allra senast blev det Söndagsintervjun med Amanda Romare. Jag lite sugen på att läsa hennes bok Judas också, den kom i början på året. Hon hade också en serie på SVT, där hennes OCD hamnade i fokus. Skört, modigt och jag blev också fascinerad över all den tid det tog, till exempel att hitta kläder för dagen. Titta då. Jo, jag fick 30 dagar gratis på ViaPlay, då jag tittar just nu på Lyxfällan och St Görans sjukhus, den sistnämnda ger mig också en massa fascination. Det är bjussigt att få följa med läkarna på deras viktiga uppdrag. Och att bli ledsen å andras vägnar när det handlar om sjukdom.

Berätta gärna vad du har för fina ögonblick?

Det är så mycket ljus nu, som speglar sig mot snö. På kvällarna är det fortfarande ett mörker som bestämmer, men vi laddar med mysbelysning och böcker för båda stora och små. Just nu läser jag Linnea planterar. Kommer på att jag vill plantera paprika. Odling: tålamod osv. Ovan något som jag lagade på studs – sallad med extra allt. Att ha apelsin i är en vinst för smaklökarna. Här saknas rödkål, något som jag ätit ofta på sistone. Och dressing på olivolja, balsamvinäger och dijonsenap, salt och peppar, oregano!

Vem är jag – välkommen till enemilia

träd och äng tyresta. inlägg om stillhet
yttepytte reklam för min bok och vem jag är

Bloggen har verkligen fått kärlek på sistone, scrolla gärna i flödet. Men det är också dags att presentera sig, för jag vet att några av er är nya. Tack för att ni läser. Jag är, tro det eller ej, ganska blyg av mig. Tystlåten. Introvert. Men med ett sinne för humor.

Emilia – det här är jag i fem punkter

  • En person som skriver, gärna varje dag. Både i jobbet men också i min dagbok. Jag har köpfritt år – men gör avsteg ibland. Nu senast en kalender för 2025 och några block för att kunna skriva för hand (älskar att skriva med blyerts).

  • Du vet det här med att läsa böcker? Det är jag. Just nu läser jag lite allt möjligt. Gärna med filosofiska undertoner. Just nu är jag hemligt förälskad i allt det som Jonna Bornemark skriver.

  • Jag har ett stort intresse för hälsa. Och om det kan du läsa om här i bloggen. Det som jag tycker är mest spännande är VILA. Det finns massor av inlägg här på bloggen på det temat! Läs till exempel det här inlägget.

  • Klimatfrågan. Den har varit nära mitt hjärta sedan 2018. Jag blev handlingsförlamad. Men skrev också min första bok, Klimatglädje.

  • Familj och vänner: mitt fokus just nu! Vi har lite höstlov. Det är skönt. Och! För mig har badsäsongen kommit igång. Följ mig gärna på Instagram också.

    Berätta – vem är du?

    att utvecklas enemilia

    Jag mår bra idag. Bättre än på länge. Igår pratade jag med en vän som också ville bada kallt. I helgen spelade jag spel med vänner. Vänner där man kan vara helt öppen. Öppenhet är något jag dyrkar. Jag fixar inte polerade ytor. Det går inte. Och min vän Sven som bär mig varje vecka. Vi har humor. Glädje. Och emellanåt några tårar. Men det blir bättre.

    Vänskap – för att bota ensamhet

    Jag jobbar några timmar idag. Vädret bjuder på fantastiska sensationer. Känner du doften av lönn? Eller kanske dricker du te? Jag har träffat en bästa vän och känt glädje. Att få prata, möta varandra. Skratta. Så mycket att tårarna sprutar. Jag berättade att jag aldrig gråter offentligt. Hon förstod.

    Ensamhet – vad handlar det om?

    Det här har jag funderat på länge, jo, de senaste tjugo åren. Som hälsojournalist har det inte undkommit mig att ensamhet är livsfarligt. I perioder av mitt liv har jag varit väldigt ensam. Det är fakta att ensamhet behöver pratas om.

    Men inte idag. Idag har jag känt små stunder av lycka. För att jag har återupptagit en gammal vänskap, med en person jag har känt sedan 1995. Att tala med varandra och få upp minnen är häftigt. Men jag gråter fortfarande ensam.

    Känner du dig ensam ibland? Skriv i kommentarerna! Låt oss bryta ensamheten här på bloggen.

    Jag har skrivit om ensamhet förut – läs till exempel de här inläggen. Jag brukar också koppla ihop det med återhämtning

    1. Ensamhet – värt att veta (2014)
    2. Resa ensam – så tänker jag (2018)
    3. Orka mer – vikten av återhämtning (2018)

    Vad gör man om man är ensam då? Kan man bota ensamhet?

    Det finns inga botemedel som omedelbart kommer att hjälpa dig, är min erfarenhet. Ensamhet kan vara i stunden, men också existera flera år i rad. En del av oss är ensamma hela livet. Men det här brukar jag göra:

    • Prata med mina vänner.
    • Prata med mig själv – med mycket självmedkänsla. Det har jag övat på sedan 2013. Skitsvårt i början. Helvete vad jag kämpat. Idag går det bättre, men jag minns när jag var 22 år gammal. Det var så mycket yta som gällde. Utseendefixering.
    • Prata med min man.
    • Läsa en bok som tröstar mig.
    • Jag går också i psykoterapi. Men det tog lång tid innan jag sökte hjälp.

    Var kan man söka hjälp om man känner sig ensam?

    När ensamhet leder till ångest eller depression så sök hjälp. Det kan ta lite tid att hitta rätt. Jag sökte hjälp som 22-åring. Det var lite för sent tyvärr. Men googla upp en Vårdcentral eller mottagning som kan hjälpa dig. Och det viktigaste av allt: håll inte dina känslor av ensamhet för dig själv. Lova det?

    Yoga kan vara ett sätt att minska/bota ensamhet - antingen själv eller med andra, eller via någon digital plattform

    Jag tänkte höra med dig som läser: har du några önskemål? Vad vill du att jag skriver om? Berätta gärna eller maila mig på info@emiliaarvidsson.se

    Ta hand om dig!

    Emilia

    En stund till

    Jag har fallit för skymningen och lyssnar på musik för att förstärka det där som kallas livet. I april vill jag bada varje dag, för att jag kan. Igår natt åkte jag bussen från Kungsträdgården till Slussen och mindes nätterna från ett 2000-tal där jag utmanade alla typer av rädslor, framför allt sömnlösheten. Jag vann livet tillbaka då, och samma resa gjorde jag nu i höstas. Hur jag började med läkning den allra första gången? Med långa promenader nattetid. Tittade in i dina ögon när du berättade hur stort det är att kunna igen. Jag nickar och förstår att jag inte är ensam. Vi har väntat på det här, på livsgnistor vars glöd ger näring till dagen och som lugnar sig till natten. För det är skymningen som bestämmer, minns du?

    Jag redigerar min kommande bok och idag är första fjärdedelen nästan klar. Det går framåt och jag är tacksam över processen just nu. Det var en tid då jag var tvungen att fasta från allt det som rörde mitt manus. Det var helt enkelt för svårt just då. Men nu är jag back on track. Imorgon, första april, kör jag en live på Facebook. Du kan läsa mer här. Du behöver vara medlem i gruppen Köpfritt år 2024 (fd 2023).

    De 4 s:en – mina hälsomål för året

    Jag åkte på konferens med mig själv där jag spaltade upp några områden som jag aktivt vill påverka under 2024. Platsen? Skepparholmen SPA, dit kollektivtrafiken tog mig trots väder (nej, inte när jag skulle hem, då blev det 30 minuters promenad till en bättre hållplats, men vem räds lite vardagsmotion?). Jag tänkte att jag delar med mig lite?

    hälsomål 2024. bild på skepparholmen SPA, delar av boendet och sikt över vatten. Kvällsbild

    Min viktigaste hälsomål under 2024

    Sova bra. Det går inte att gå runt det och jag vet också HUR jag ska göra för att få till det. Den här prioriteringen har egentligen följt med mig sedan länge (vi snackar ca 20 år), men behöver väcka lusten för det igen. För det finns inget bättre än att känna sig utvilad och stark. Det vet du särskilt om du har med dig dåliga nätter. Berätta om hur*? Jag tänker först och främst på rutiner: gå i säng ungefär samma tid varje dag, helst 21.30 plus läsa ca 30 minuter, släcka senast 22.15. Gå upp och komma ut i det lilla dagsljus vi har (okej, idag blev det en blogg istället).

    Sen. Det finns hur mycket forskning som helst att ta del av, en person som jag följt ett tag och lyssnat till är Christian Benedict. Han kom nyss ut med boken Sov dig till ett bättre liv men sen tidigare har jag läst boken Sömn sömn sömn. Han talar bland annat om sovskilsmässa – något som vi praktiserar här hemma: jag sover själv i sovrummet och vi tänkte göra ett fint sovrum i rummet intill som blir min mans egna rum.

    * till dig som ändå sover dåligt: jag vet hur det kan vara. Det är tortyrliknande när sömnen brakar samman. Det tog mig nästan tre år att få till det och den långvariga sömnproblematiken har påverkat mig på djupet. Jag hoppas att du hittar ditt sätt och jag hejar på dig!

    Hann du läsa viktigt vs oviktigt-inlägget? Där skriver jag också om sömn.

    Mer styrketräning och endorfiner

    I höstas tog jag steget och började träna med PT. Jag behöver stärka kroppen och vill träna utomhus, så jag och Maria påbörjade ett arbete med denna kropp (och knopp skulle jag säga). Det har varit bra för mig och också något som jag vill lägga pengar på (du kan läsa om hur jag tänker kring köpstoppet 2024). Jag har saknat mina endorfiner – och jag börjar känna att de kommer tillbaka på riktigt. Det är känslan jag jagar, den är i fokus (som med allt annat jag genomför). Målet de första tre månaderna på detta år är två styrkepass i veckan, där jag också ska testa utegymmet vi fått placerat i närheten av vårt hem. Allt det jag gör för min hälsa har ett överordnat mål: yes, sömnen.

    Motljus

    Stegen

    Gå upp och komma ut i det lilla dagsljus vi har. Det betyder att stegen blir viktiga, gärna 10000 steg på en dag, spritt över dagen. Det här är en av anledningarna till att jag driver eget företag. Hellre jobba en stund på kvällen till förmån för ögon som möter solljus. Jag funderade på om jag skulle nämna antalet steg eller inte. Men jag ser det som ett mått på rörelse- och endorfinglädje. Efter ett visst antal steg, jag har inte koll på exakt hur många, så kommer effekterna som på riktigt känns. Vissa dagar har jag känt en lust i att vilja springa. Lägga till små ruscher ligger på önskelistan. Vi kan kalla det för “fri rusch”, jag tycker nämligen inte om att springa egentligen.

    Stillhet genom meditation?

    Jag har länge blivit hjälpt av guidade meditationer och skrivit om det i bloggen. Men nu de senaste månaderna är det svårare. Lite som att jag lagt prestation i det. Och det vill jag komma bort ifrån. Jag vill hitta tillbaka till meditationsglädje. Det är fullt möjligt om jag släpper förväntningarna. Sen är det så att jag behöver vara på en viss “plats” mentalt för att kunna meditera. Det tillståndet går att nå genom att till exempel gå väldigt långt. Då passar helt plötsligt den guidade meditationen in. Men om jag är rastlös, stressad, orolig, då kan jag med säkerhet säga att nej, inte nu. För några somrar sen kombinerade jag bad med meditation – mumma! Att vara utomhus i en naturmiljö, med sjön framför mig, ja då bjuds stillheten in utan problem. Stillhet är något jag vill vandra mot mer och mer.

    Att planera för vad man vill göra, till exempel när det gäller hälsomål, är ett sätt att sätta ord på saker. Orden som vi använder planterar vi inombords och omärkbart går vi då kanske i en riktning som känns självvald? Till exempel kan stillheten också manifestera sig i hur jag vill driva mitt företag. Att tänka igenom hur jag vill att jobbtimmarna ska kännas, till exempel. Vilken energi jag både har inför mitt arbete, men också efteråt. Hjärta och själ lägger jag i det mesta, men dessa behöver kryddas med balans. Inte springa för snabbt. Men en rusch då och då, med återhämtning däremellan? Det är härligt att dras med och känna lite puls, absolut. Under min konferens satte jag också upp en plan för hur jag vill verka framåt i termer av försäljning och produktion. Tycker mig landat ganska väl i hur jag kan ta mig framåt. Fokus på skrivandet, men också plantera frön för att kunna fortsätta arbeta som moderator och samtalsledare. Föreläsningar med Klimatglädje vill jag också fortsätta med och formen där är: bibliotek, företag och organisationer. Satte en budget som känns rimlig när det gäller att dra in uppdrag. Jag hann inte med alla punkter när jag var på Skepparholmen, men fortsätter konferensen här hemma. Reflektion på det här sättet uppskattar jag verkligen! Det kan nog vara så att konferens varje kvartal kan vara på sin plats, så det här var för Q1.

    Tack för att du läser 💓

    Emilia

    Hur gör man när man bromsar?

    Jag skriver dagbok mest hela tiden, för att fånga tankarna och känslorna. Igår skrev jag: bromsa. Bromsa. Bromsa. Jag har fått lite bakslag på min återhämtning, i helgen som var blev det inte mycket gjort. Och sömnen har krånglat igen. Jag vet precis vad allt beror på och får kämpa emot nu, inte skuldbelägga mig själv. Jag vill så mycket.

    Att vilja är något positivt i grunden, så den vill jag odla och ha kvar. Men det gäller att använda den klokt, särskilt om du är i en återhämtningsperiod. Och det är precis där jag befinner mig. Ganska så blåslagen efter nästan 3 år av psykisk ohälsa, med ångest och depression, ja det var så pass att jag var övertygad om att jag aldrig skulle komma ur det. Den hopplöshetskänslan önskar jag ingen. När jag sedan mirakulöst började återhämta mig så kom viljan och lusten fram. Jag ville skriva, arbeta, leva!

    Och det är här den berömda balansen kommer in. Det är som att min koppling, gas och växellåda inte riktigt lirar. Det innebär att har jag hittat lite till orken, så använder jag upp den rätt snabbt och sen står jag där: orkeslös. Jag är entreprenör i grunden och rätt snabb och kreativ i tanken. Jag har ett plastiskt sätt att tänka och ser möjligheter i olika vrår. Jag fångar upp trender, jag går igång på klimatfrågan, ja, jag har många strängar på lyran. Men min viktigaste uppgift just nu är att bromsa. Bromsa. Bromsa.

    Jag ger mig själv tillåtelse att låta saker ha sin gång, där jag prioriterar min egen hälsa till hundra procent. Det här handlar inte om en månad eller två. Jag tror att siktet bör vara inställt på 6 månader upp till ett år. Det är ett maratonlopp. Och energin behöver fördelas så att den räcker hela dagen.

    Hur gör man när man bromsar?

    Jag tror det är individuellt – men här kommer min lista!

    • Att ha återhämtning som främsta aktivitet. Idag blev det promenad + bad. Motivation? Noll. Men fokus på att göra bra saker för mig. Inte vänta på lust. Gör det bara, din kropp tackar dig sen.
    • Identifiera vad som gör dig lite lugn. I helgen, när jag var så där trött, sträcktittade jag på Uppdrag gransknings serie om demens. Det var precis lagom. Igår började jag titta på ett program om klimatet. Det var inte bra. Jag går igång och börjar fundera mycket: typiskt utmattande.
    • Ta pauser ofta, på timbasis skulle jag säga. Jag har några avspänningsövningar jag brukar göra. Och de funkar bra! Ibland känner jag att jag inte behöver dem – men då gör jag dem ändå, i förebyggande syfte. Att arbeta förebyggande: tummen upp!
    • Göra saker du tycker om, men som inte varvar upp hjärnan. En sån är att blogga tycker jag. Att få skriva fritt. Uttrycka sig. Hitta ett tema som känns viktigt att förmedla. Ja! Sen tycker jag om att lyssna på musik, men det behöver vara på lagom nivå – inte för skränigt i lurarna. Sen tror jag på att lyssna på sin omgivning, utan att ha i lurarna. Lyssna på vinden, fåglarna, vattnet…
    • Om du gillar och kan: meditera. Under dessa tre år som jag var riktigt dålig så kunde jag inte meditera så som jag gjort tidigare. Det var djupt frustrerande eftersom jag egentligen verkligen uppskattar meditation. Men nu har jag börjat så smått igen och det känns bra.

    Fler blogginlägg på tema återhämtning och att bromsa

    Återhämtning – att göra till hälften.
    Utdrag: “Att öva på kravlöshet och hitta utrymme för att skapa längre eller kortare sjok av återhämtning. Det innebär att jag stannar strax innan jag är klar. Eller gör bara hälften. Saker kan få vänta ibland.”

    Hur jag satt i en skrubb och andades
    Utdrag: “Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor.”

    hur gör man när man bromsar?
    Har du något särskilt fokus just nu? Jag kommer upprepa för mig själv ofta: bromsa! Stanna upp! Man får ha lite pli på sig. Men i det stillsamma finns det också något vackert, det får vi ta vara på. Vad tänker du: hur gör man när man bromsar?
    Older Posts »