Posts in "Hälsa" category

Därför har jag ögonen öppna när jag yogar.

Det är något särskilt som inträtt den här hösten. Det är som att mitt fokus helt har hamnat på återhämtning. Allt annat blir sekundärt. Det betyder inte att “allt annat” är oviktigt, men jag behöver inte fokusera mer än vad jag gör på jobbet, det finns en maxgräns för det. Däremot, och här tror jag att vi är många, så läggs det inte så mycket planering i almanackan för återhämtning. Det där lite tråkiga, onödigt präktiga. Men också det där som är livsnödvändigt – för att vi ska kunna fortsätta prestera. Det första jag säger till min man när han kommer hem från jobbet är “nu ska du upp och vila”. För ja, jag är mån om att hela familjen ska återhämta sig.

Bilderna från det här inlägget är tagna på vägen till min onsdagsyoga, som är på Söder i Stockholm. Jag brukar gå från Gullmarsplan, en stilla promenad i en ganska stökig tillvaro. Jag fastnade för lyktstolparnas ljus, och ville fånga det på bild. Hösten är här nu. Yogan är på Heart and Hand.

yoga på söder

 

Så hur gör jag då? Jag har skrivit många och långa texter på området (tips nedan), men det som är aktuellt just nu är yoga. Framför allt kundaliniyoga med olika andningstekniker. Jag har betalat för en månad med Yogobe, som jag verkligen nyttjar. Ofta vill jag genomföra passet “From negativity to space of love” med Emma Öberg, men ibland kör jag korta fem minuter. För att skärpa sinnena, men också för att må bra. En gång i veckan är det min onsdagsyoga. Och det där med att blunda när jag yogar, det funkar inte alltid.

yoga på söder

 

När jag blundar, så ser jag helt plötsligt alla de där tankarna som inte är färdigtänkta. Som snurrar, söker lösningar. Det är rätt ofta full rulle. Så för mig är det lättare att hitta fokus, och hitta mig själv genom att rikta blicken utåt först. När jag varvat ner och landat, då kan jag blunda. Men jag vill gärna vara närvarande i det fysiska rum där jag befinner mig. Jag är så mycket inne i mig själv som det är.

yoga på söder

Att fokuset “hamnat” på återhämtning kanske behöver ett förtydligande. Jag känner mig så illa tvungen. Det funkar inte att vara utan återhämtning, inte på lång sikt i alla fall. Jag kan tycka att det är något fint att samla sig, hitta plats att ta de där djupa andetagen. Att ta ett steg tillbaka. Det jag också har märkt är att korta återhämtningar har stor effekt. Lite tid in: mycket output. Det här vill jag förstås skriva mer om!

För dig som vill läsa mer om återhämtning – kika in min Viloserie och Stresskolan.

Digital detox del 3 – Vad säger experten?

Nu kommer den tredje och sista delen av digital detox-serien. Jag gjorde, som ni kanske har läst, en detox för ett tag sedan. Och det kom upp en massa tankar. Nu har det blivit dags att få reda på vad experten säger, och jag har valt att intervjua Katarina Gospic, hjärnforskare och entreprenör. Hon vet vad som händer när vi lägger för mycket tid och energi på våra skärmar. Häng med! 

Skärma av sig från skärmen! 

I en nyligen lanserad rapport, Svenskarna och Internet 2016, framgår det att vi i genomsnitt använder internet 24 timmar i veckan. Drygt 9 av dessa är via mobilen. Yngre personer, mellan 16-25 år, använder internet 40 timmar i veckan. Katarina Gospic, hjärnforskare, ger oss svaren på varför mobilen har blivit den nya vuxennappen. Och användandet kan få allvarliga konsekvenser.

expert_Katarina Gospic foto Jenny Hammar artikel om skärmfritt
Foto: Jenny Hammar
Varför tittar vi i mobilen så ofta som vi gör?

Vår hjärna är konstruerad så att vi letar efter belöningar, gärna snabba sådana. Och att få likes eller uppmuntran på Facebook triggar oss att vilja ha mer, hjärnan tycker om den typen av uppmärksamhet. Det känns helt enkelt bra.

Vilka nackdelar finns det med att använda mobil och andra skärmar?

Man har kunnat se i studier att vi tittar på mobilen i genomsnitt 150 gånger per dag, den som använde mobilen mest var inne 900 gånger per dag, så det finns ju en variation. Det finns flera problem med den här typen av beteende. För varje avbrott som du gör, behöver hjärnan ca 25 minuter på sig att återfå fokus. Jobbet eller skolan kan bli lidande av det, du tappar fokus helt enkelt. En annan konsekvens är att vi blir stressade av att vara uppkopplade. Det finns också en tillvänjningseffekt, mycket vill ha mer. Samtidigt hinner vi inte med annat som vi vill göra eftersom en stor del av vår tid läggs på skärmar. Man kan också likna det vid en drog och ett beroendebeteende.

När behöver vi vara uppmärksamma tycker du? Ska man satsa på skärmfritt?

Dels finns det en skaderisk med att sitta för mycket framför skärmar. Du kan få problem med ögonen, ont i nacken eller armbågen. Det viktigaste är nog ändå hur det påverkar våra liv och relationer. Du mister tiden med din kärleksrelation eller med familjen. Skola och fritid kan påverkas negativt, till exempel att dina barn presterar sämre på prov, eller att du själv presterar sämre på jobbet.

Hur ska vi göra om vi vill begränsa oss?

Om du vill ha mindre av ett beteende, så behöver du ramar och göra det svårt att agera på beteendet. Ett enkelt exempel är att om du vill sluta äta kanelbullar, så ska du ju inte ha dem på ett fat framför näsan. Samma sak gäller med mobilen, gör den inte så tillgänglig. Om du hade den på vinden skulle du inte vara lika benägen att titta i den. Att ha regler kring sitt användande är ett bra sätt. Har du middag med några vänner, berätta att det är mobilfritt. Och vi har mycket att vinna – hälsa, prestation och välmående påverkas av de här sakerna.

Katarina Gospic har tillsammans med företaget Telenor tagit fram ett utbildningsprogram som kallas för Workfulness, som handlar om att ha en sund och effektiv arbetsmiljö, där en del handlar om hur vi använder våra digitala hjälpmedel.

Mer om Katarina Gospic.

Aktuell med: I huvudet på en banbrytare, mars 2017, Brombergs förlag. Har skrivit flera andra böcker med hjärnan i fokus.

Kommentar: artikeln skrevs ursprungligen för tidningen Tara, där jag själv fick agera case och köra en digital detox. Det var jättespännande att höra Katarina tala om de här sakerna, och jag bestämde mig rätt tidigt för att “surfa smart”. Det betyder att jag gärna vill ha ett syfte med mitt surfande. Det fungerar oftast, men ibland slösurfar jag, förstås. 

Digital detox del 2: Logga ut – svårare än vad man kan tro (eller?).

logga ut 1 i badet

Det är dags för del två i min serie om digital detox. I veckan skrev jag om Analysen, varför jag vill göra en digital detox och landade då i de beteenden som inte alltid är önskvärda. Här nedan kommer dagboksanteckningar från den där helgen för en höst sedan. Jag har fått den publicerad i Tara, i våras, men delar gärna med mig av min text även till er som följer mig. Häng med!

Fredag ”Första dagen. Logga ut!”

Jag sover ut och vaknar rätt utvilad, Christofer som är föräldraledig på fredagarna (vilket han inte längre är, min notering) tar hand om lilleman medan jag ligger i sängen och reflekterar över tidigare vanor. Jag erkänner, rätt ofta har mobilen varit den första som får min uppmärksamhet när dagen börjar. Men inte denna morgon. Efter frukost tar jag mig ut med lilleman och vi promenerar i det vackra soliga vädret. Det går långsamt för min lilla 1,5-åring, men vi har ju inte bråttom någonstans. Min grundregel har alltid varit att när jag är ute med Alexander så ska jag inte ska kolla mobilen, men jag vet också så här i efterhand att jag sneglat då och då på mailen, utav av ren rastlöshet.

Denna förmiddag blir annorlunda. Jag väljer att ha ett större fokus på nuet, att dels vara med Alexander, men också lyfta blicken och se vad som finns omkring mig. Tiden stannar på något sätt, och det är skönt. Saker får ta tid, som att bygga sandkakor.

Sedan jag gjorde den där detoxen har utevistelse fått ta ännu mer plats. Vi gör en större utflykt varje helg, hela familjen. Det är en vana jag tycker om. Och det är kanske också därför jag skriver inlägg såsom Jag kunde ha jobbat. Om längtan efter äkta närvaro.

logga ut vara i skogen

 

Lunchen intas i köket och jag hör mig själv säga till Christofer: vad konstigt det känns utan telefonen. För ja, det känns konstigt. Och skönt. Jag brukar vila efter lunchen en liten stund, och så även denna fredag. Det är mitt frilansliv som tillåter detta och vad brukar jag göra i vanliga fall? Jo, plocka upp mobilen och titta på någon dokumentär på SVT Play. Det är i och för sig rätt skönt, men denna fredag blev det istället boken Passionskoden av Eva Sanner som jag läser i. Min man kommer också upp och tittar ut genom fönstret. – Vi brukade ligga här och titta på tallarna där ute, och se vilka former som träden skapat, berättar han. Vi bor i hans familjehem och jag inser att tallanekdoten som han berättar, den är helt ny för mig.

På eftermiddagen hinner jag ta tag i några surdegar, som att sortera lite kläder. Lite senare kommer dagens bonus: jag går ut och springer 35 minuter på kvällen. Utan musik och lurar, bara jag med mig själv. Bara en sån sak att höra skorna slå mot asfalten, det är något som jag tidigare missat.

Lördag ”Det är skönt, men jag känner en oroskänsla”.

Det börjar bra, ännu en sovmorgon. Sedan sitter jag och lilleman och pillar i gamla kartonger och hittar lite minnen. Sen till dagens planerade höjdpunkt som jag verkligen har sett fram emot: jag ska baka tillsammans med maken i köket. Vi tillåter mig att läsa receptet från hans mobil, och vi får kvalitetstid ihop medan lilleman sover. En skön stund där vi hjälps åt att baka och fixa i köket, utan avbrott från varken Facebook eller något annat mobilrelaterat.

Trots en medveten närvaro finns det en liten oroskänsla som gnager under denna dag, och jag inser att det kanske har med mobilen att göra. Förr, när den där rastlösheten kom, var det lätt att använda telefonen som förströelse. Nu måste jag helt enkelt umgås med mig själv. Jag accepterar oron, som släpper vid kvällen när jag och Christofer avslutar dagen med ett vackert program på TV4 där Ted Gärdestad är i fokus. Känslosamt och vi blir både väldigt berörda. Så den typen av skärmtittande tillåter jag mig själv, det viktiga var att jag delade programmet med Christofer, inte att jag hade näsan nedstucken i en mobil. Jag hinner läsa några rader ur Passionskoden också, den passar bra i sammanhanget digitalfri weekend, då författaren bland annat manar till relationer av kvalitet! Och även om oron har funnits under dagen så är fördelarna med digitalfritt övervägande.

logga ut 2 passionskoden

Söndag ”Tänk om alla helger var så här”.

Sista digitalfria dagen. Det är faktiskt superskönt att inte påbörja dagen med att titta i mobilen. Vi går ut hela familjen och skottar fram bilen. Alexander står vid staketet och tittar på bilarna som kör förbi och jag njuter av att få arbeta med kroppen. Jag saknar inte mina skärmar ett dugg. Till lunch lagar vi hemmagjord pizza och lilleman somnar sedan. Vi får tid att prata med varandra, mycket handlar om vardagens sysslor, men det är skönt att inte bli avbruten av en telefon. Det är också något som hjärnforskaren Katarina Gospic talar om, att vi tappar fokus på grund av fingrandet på telefonerna (det kommer ett avsnitt om det också, i del 3), och det kan jag verkligen hålla med om! Jag inser också att småbarnsåren har tagit ut sin rätt. Jag och min man Christofer oftast pratar om praktiska saker. Jag berättar det för honom och han håller med. Vi vill göra något av det, vi får helt enkelt öva. Efter lunchen passar vi på att vila, och idag tar jag vant fram min bok istället.

Lite senare får jag en energikick och den använder jag till att städa badrummet. Dagens bonus är att ta ett långt skönt bad och jag vill ha ett rent och fräscht badrum för ändamålet. Efter den grundliga städningen hinner jag med en 45 minuters promenad. Utomhusvistelse låg på listan av saker som jag vill göra denna digitalfria weekend. Under promenaden lyfter jag blicken och ser mig omkring. Att gå utanför sig själv istället för att befinna sig i hjärnkontoret. Efter den raska promenaden blir det familjetid, där vi bygger torn med kartonger, sorterar mynt och lägger pussel. Kvällen avslutas med ett varmt bad. Tända ljus. Tänk om alla helger kunde vara så här?

Passande nog snubblade jag över det här: Mobilberoendet gör oss deprimerade.

Har du gjort någon förändring i hur du använder skärmtid? loggar du ut ibland?

Digital detox del 1 – Analysen: varför ska jag göra en?

digital detox mobil

I veckan lovade jag en serie om digital detox – och nu är det dags. Den kommer i några delar, där denna första del handlar om bakgrunden och viljan bakom att göra en förändring. Jag vill börja med att skriva: om du gillar sociala medier – jag förstår dig fullt ut! Men precis som mycket annat, kan det ibland vara bra med en paus. Min digitala detox var från en fredag till måndag. Men vilka var mina anledningar? Jo, det bottnar i beteenden.

Bild på sidan/längst upp: från stocksnap.io

Att göra en digital detox: se över dina beteenden.

Jag har lagt märke till vad en överkonsumtion av sociala medier kan innebära. I överkonsumtionen ligger också det ständiga flödet av artiklar, inspiration och nyheter. Sammantaget kunde jag konstatera följande, kring mina egna beteenden.

Jag är för tillgänglig. Det gör ju också att människor omkring mig tar för givet att jag snabbt svarar eller hör av mig. Att vara tillgänglig är förstås bra när man är egenföretagare, men samtidigt kan ett inslag av balanserad tillgänglighet vara rätt sunt. En av mina uppdragsgivare skrev nån gång på sms att ”du är ju blixtsnabb” eftersom jag svarade på hennes förfrågan någon minut efter att hon skickat den till mig.

Jag har odlat ett beteende av rastlöshet. Mobilen åker upp i tid och otid, för att stilla någon form av begär. Inte bra. För det finns ett behov där bakom, men svaret ligger inte i mobilen, gissar jag.

Mobilen snor en massa värdefull tid för mig. Jag skulle gärna ha en app som kunde registrera planlöst surfande och få ett kvitto på antalet timmar som går till absolut inget nödvändigt. Datorn känner jag mig mer trygg med, för den använder jag när jag jobbar och inte så mycket annars. Jag som faktiskt är ett stort fan av vardagsmotion och hälsa, tänk om jag tog de där mobiltimmarna och gjorde något för hälsan istället? Tanken är ju svindlande.

Så mycket hänger jag på mobilen.

Under ett av mina större uppdrag: 100 inlägg på Facebook samt 100 inlägg på Instagram under två månaders tid. På det så kollade jag av engagemanget från följare och svarade på kommentarer och interagerade med vår publik. Jag var inte inne flera timmar i sträck, däremot några minuter då och då, under hela dagens lopp.

Privat profil på Facebook: 1-5 inlägg om dagen. Det kan handla om att jag delar intressanta artiklar, eller att jag beskriver min arbetsdag för vänner och familj.

Privat Instagram: 4-5 bilder i veckan.

Kolla mailen: alltför ofta. Säkert 15 – 20  gånger om dagen.

Utmaningen.

Att vara utan mobil och dator i tre dagar. I nästa avsnitt, som kommer på söndag, kommer jag berätta om min erfarenhet av att logga ut. Jag kommer också att skriva en artikel om vad experten säger kring slösurf och sociala medier. Stay very tuned!

Jag har skrivit om liknande tankar tidigare – kika till exempel på detta inlägg.

Göra något nytt & behovet av en “reset” knapp

 

Har du gjort en digital detox?

Så liten för en stund (Hällmarksslingan the Story).

bylsjön 1

Det var ett facebookinlägg med den här tjejen som avsändare som fick mig att bestämma en tid och en plats. På studs. Det var något om en kaffekopp i naturen och jag gick igång direkt på den bilden. Jag behövde komma ut. Många timmar framför datorn kräver någon form av rörelse och utevistelse.

Jag har varit i Tyresta otaliga gånger, särskilt den senaste tiden, då Lilleman gillar att springa på Barnvagnsslingan. Så fick jag tipset för ett tag sedan, av Naturums personal, att jag borde testa Hällmarksslingan. Den är ca 5 kilometer, så det kändes lämpligt för en kortare tur.

hällmarksslingan 1

 

Hällmarksslingan. Tyst och mäktigt med många blåbärsris.

Hällmarksslingan är barnvagnsvänlig de första två kilometrarna (om du går in direkt på den via parkeringen, till vänster, alltså inte via Barnvagnsslingan), sedan blir det mer kuperad terräng med både rötter och över stenhällar. Jag blev förvånad över att det bara var jag där, så tyst och skönt. Kan det vara så att det räknas till de tystaste platserna i Storstockholm? Jag tror det. På slingan hittade jag massor av blåbär, och små stenformationer som byggts av någon (är det så att dessa visar vägen månne?).

Mot slutet, utan att jag först märkte dem, fanns massiva stenblock, stora, med växande ormbunkar på. Det var mäktigt, det blev lite mörkare och plötsligt kändes skogen väldigt stor. Och jag väldigt liten och ändå skyddad. Att titta uppåt, att vidga perspektivet, är guld värt om man stirrat i en skärm.

När jag kom mot Barnvagnsslingan, vid Bylslätts eldplats, (en del av Hällmarksslingan går där), vek jag av mot Bylsjön för en matsäcksstund i tystnad med sjövy. Det här var precis vad jag behövde och jag längtar till nästa gång.

Ps. Kan man bli frisk av naturen? Jag har skrivit om det i inlägget Stresskolan del 4. Bo i en trädgård – om naturens inverkan på stress.

hällmarksslingan blåbär tyresta
Enkelt att ta sig ut – det är en premiss för att det ska bli av. Älskar att vi bor så nära.
mellanmål hällmarksslingan
Chaite med mjölk och en granola bar (vars recept jag gjort tre gånger)

 

hällmarksslingan lingon
Några lingon skymtades här och var. Men de behöver vara riktigt mogna innan jag plockar dem.
Eftertanke & tysta platser i STockholm.

När jag har gått ut vid sådana här tillfällen lägger jag märke till att det tar en stund att varva ned. Och det här helt oslagbart när man tar det där andetaget som är precis innan välmåendet kickar in. Naturen for the win!

Jag kommer nu att försöka bocka av tysta platser i Stockholm, som jag fick nys om i våras. Förstår ni: 65 tysta platser (fördelade på 11 olika naturområden) – varav jag kanske har besökt EN? Men när jag läser på listan är inte Hällmarksslingan med (kanske att det ligger “utanför” staden Stockholm), den närmsta platsen är Flatens naturreservat. Det blir en uppgift att planera in Flaten!

Därför struntar vi att vila.

enemilia i soffan gå in i väggen 1_vila

Jag blev brutalt medveten om min egen oförmåga att vila i veckan. Det slutade med att min kropp fysiskt började varna mig. Andningen gick inte ens ner i bröstkorgen, kändes det som. Det var inte panik, men när andetaget inte kommer längre än till halsen, och är ansträngd, då kan det vara dags att reflektera. Händerna kändes darriga och det där trycket över bröstet, min eviga följeslagare, fick ett oförtjänt stort utrymme. Sen är det huvudet. Koncentrationen var på lägsta möjliga nivå och jag fick inget vettigt ut av mina handlingar. Är det att vara stressad? Jag tror det. Det som är positivt är min högst medvetna medvetenhet. Jag noterar allt det som händer, och tänker: vad ska jag göra? Där fanns alltså plats för lite förnuft ändå.

Men, det var just det: hur ska jag ändra tillståndet? Vad exakt är det som fungerar?

Som jag skrev i inlägget häromdagen, så är jag inte helt på det klara kring hur jag vilar. Klassiska “ligga på sofflocket” fungerar inte på mig, även om jag tycker om den sinnebilden. Jag är helt enkelt för rastlös. Min man är grymt duktig på att vila utifrån tanken att man faktiskt inte ska göra så mycket. Han lägger sig på sängen efter jobbet, och somnar ofta. Själv sitter jag där, och undrar. Vad är tanken med min vila då?

enemilia gå in i väggen 2_vila

Och jag har hittat en nyckel. Att yoga, borta, funkar. Det blir så tydligt när jag går in i den lilla yogasalen på Söder. Det är liksom bara att lägga sig på mattan. Men den riktiga vilan blir i rörelsen, och i andningen. Det märkte jag tydligt i onsdags, för det var då terminen startade. Min tanke är att onsdagarna ska vara dedikerade till att yogapasset på kvällen är dagens viktigaste händelse. Ni vet hur det kan vara, man är igång hela dagen, för att sedan komma på: “ja just ja, jag ska ju iväg och yoga ikväll…”. För mig kan det bli en extra stress, att komma på det, att man ska ut och flänga igen. Så därför vill jag sätta yogan i fokus.

Det som jag också har tänkt på är bakgrunden till varför vi struntar i att vila. Och att det är förhållandevis enkelt att gå in i väggen. Det är svårt att mäta vila i termer av prestation, och då blir vilan ointressant i en tid då verben “göra” och “prestera” ligger högt i kurs. Det är inte tillräckligt lukrativt att vila är den allmänna uppfattningen (fast det är lukrativt! läs om vilans briljans!). Det är nummer ett. Nummer två är, och ni får gärna rätta mig, att vi inte vet hur vi gör. Vi kan inte vila. Vi har tappat förmågan. Vi har fostrat oss själva till rastlöshet och girighet när det gäller intryck. Det jag tror är, att vi längtar efter vila. Men vi måste öva upp oss.

Jag har skrivit mycket om vila, om du vill läsa mer så vill jag tipsa om Viloserien, som skrevs i fem delar. Både inspiration och kunskap lovas!

Bota sömnproblem? Viloserien #1
Vad är vila och avslappning? Viloserien #2
5 fördelar med återhämtning- Viloserien #3
Det händer när du vilar (Tomas Sjödin) Viloserien #4
Trött hela tiden? 7 saker att vila ifrån Viloserien #5

Bilderna är tagna av Katarina “Bucketlife” Jansson, när jag var i Särna och Nordomsjön på Workation.

Older Posts »