Posts in "Hållbar livsstil" category

Klimatglädje goes pocket!

#Inlägget innehåller reklam för egen bok#

Häromdagen var jag inne på Köpfritt-gruppen och höll en livesession på 20 minuter. Det var ett bra tag sen jag gick live så lite nervöst men mest roligt. Jag läste en text från min bok Klimatglädje och tänkte att jag kan dela med mig av den på bloggen också. Du som hittat hit från Köpfritt-gruppen, jag vill flagga för att boken går att låna på de flesta bibliotek, även om jag förstås blir extra glad för alla som köper boken. Men det ska finnas alternativ för er som kör all in köpstopp.,

Ur kapitlet Köpfritt, boken Klimatglädje

Jag står på Indiska i Kista Centrum tillsammans med min bästa vän Sven. Jag har hittat en grå, stickad tröja för 399 kronor som jag bara måste ha. Den är mjuk och lång, lite som en kaftan och jag vet att jag verkligen kommer att trivas i den. Samtidigt vet jag att jag inte har råd. Mina pengar för denna månad är slut. Jag får låna av Sven och det känns för en stund bra.

Under en period av mitt liv var jag långtidssjukskriven på grund av psykisk ohälsa. Jag är fortfarande skör och jag håller i dag ett halvtidstempo för att fungera. Hade ingen egentlig diagnos, men förmodligen handlade det om en utmattningsdepression med mycket ångest i botten. Jag var 22 år gammal och livet fick sig en ordentlig törn. Där och då var det tufft ekonomiskt och någon shopping var det inte tal om. Det hade varit skrattretande att prata om köpstopp då, för jag hade inget att »stoppa« ifrån. Tröjan från Indiska hade jag länge, och jag levde i den. Den blev sliten med åren, men den påminner mig också om det knappa liv som jag levde.

Även om jag saknade medel så kände jag mig inte olycklig över det. Jag hittade annan mening, bland annat genom regelbundna kyrkobesök i Kungsträdgården, Stockholm. Det som däremot stressade mig enormt var det år då jag åkte på en skattesmäll, för att Försäkringskassan hade dragit för lite skatt på min sjukpenning. Jag hade alltså levt fattigt, men inte fattigt nog. Det var någon procent som inte hade dragits och nu satt jag med en skatteskuld på dryga 8 000 kronor. Pengarna skulle in, och jag vände mig åter till Sven. Han hjälpte mig. Den där maktlösheten, att inte ha något att ta av, kändes otroligt jobbig. I dag, några år senare, har jag lämnat tröjan på återvinning och pengarna är återbetalda till Sven.

Vi spolar några år framåt, till den 1 januari 2016. Jag har bestämt mig för ett köpfritt år, där jag ställer upp regler som ska gälla för mig. Jag trodde att köpstoppet handlade om en utmaning som innebar att jag skulle spara pengar, men det kom att handla om så mycket mer. I skrivande stund är jag inne på mitt fjärde år och jag hoppas att du vill ta reda på varför.

Hur mycket konsumerar du?

Shopping och konsumtion är starkt kopplade till våra liv. De är till synes naturliga delar av vår vardag men samtidigt har fler och fler börjat ifrågasätta vår konsumerande livsstil, kanske ännu mer den senaste tiden. Hur inverkar vår konsumtion på klimatet och vad gör den med oss människor?

Konsumtionskulturen är djupt integrerad i vårt sätt att leva och dess baksidor kan vara tuffa att ta till sig. Jag skulle säga att vi många gånger blundar för dem, för att slippa veta. Varje svensk står bakom 10 ton växthusgaser per år som är kopplade till konsumtion, enligt Naturvårdsverket. Siffrorna gäller både vår konsumtion inom landets gränser och utomlands. 2017 konsumerade svenskarna för totalt för 1 978 miljarder kronor, enligt Konsumtionsrapporten 2018. Det är nästan svårt att hålla koll på nollorna här, eller vad tycker du? Det är ohemult stora mängder pengar och växthusgaser.

Konsumtionen ökar, från år till år. I Konsumtionsrapporten 2018 kan vi läsa om den faktiska ökningen på 2,3 procent (från 2016 till 2017) men också att svensken inte verkar vara medveten om hur mycket hen spenderar. I en undersökning fick konsumenter skatta hur mycket pengar som lagts på inköp av inredning och svensken kom då fram till att hen lade 353 kronor per månad på möbler och inredning. Om man tittar på den verkliga utgiften så landar den på 555 kronor per person och månad. Sett över tid tror vi också att vi har minskat vår konsumtion i den här kategorin av produkter, men i själva verket har den ökat. Vi upplevde att vi minskat vår konsumtion med 4 procent sedan 2010, men tittar man på den faktiska statistiken så ser vi en ökning på 20 procent. Vi tror också att den totala konsumtionen över tid har minskat, vilket inte heller stämmer. Så visst blundar vi, eller hur? Det finns en stor omedvetenhet, men kanske kan vi skönja en önskan om att minska sin konsumtion, mellan raderna i statistiken, just för att vi tror att vi minskat våra inköp? Jag tror att många av oss är inne på det spåret, men att vilja är inte samma sak som att göra.

Sett till klimatet behöver vi förändra våra konsumtionsvanor, inte minst genom att ta vara på de prylar som vi redan har. Enligt Konsumtionsrapporten reparerar vi allt mindre. Som ett exempel kan nämnas att vi 2017 lade ungefär 60 kronor på reparation av datorer, möbler, skor och hushållsapparater – ett ganska blygsamt belopp och det finns en potential att öka på vår vilja att fixa trasiga saker. Dessutom minskade även second hand-konsumtionen. Det betyder krasst att vi tar hand om våra behov genom att ta fram plånboken och köpa nytt. Möjligen uppvägs detta i viss utsträckning av att vi byter och lånar mer saker av varandra eller låter grannen som är ingenjör laga våra trasiga datorer och mobiler – sådant framgår ju inte av statistiken. Det som tyvärr är ett svåröverkomligt hinder för många är bristen på tid. Det blir enklare och går snabbare att köpa nytt än att laga.

Jag ser på sociala medier att fler och fler vågar göra alternativa val, där många också ifrågasätter att människor i fattiga länder inte får skäliga löner för sitt arbete, ja inte ens levnadslöner för att täcka mat, husrum, sjukhusvård och skolavgifter. Det känns som att medvetenheten sprider sig – titta till exempel på #sustainablefashion eller #hållbartmode. Även den brittiska dokumentären Modeindustrins smutsiga baksida som har gått på SVT visar på verkliga förhållanden med förgiftade vattendrag och människor och barn som antas använda vattnet i sin vardag. Det är helt absurt med tanke på att det sen är vi som handlar kläderna, utan eftertanke, och dessutom slänger vi stora mängder kläder varje år.

Nu som pocket!

Innan sommaren fick jag reda på att Klimatglädje också kommer ut som pocket – den finns både på Adlibris och Bokus. Jag har några ex hemma, för hundra kronor kan du få boken signerad och skickad till dig.

Det finns också möjlighet att köpa den inbundna versionen direkt från mig, då kostar den 199 kronor (frakten inräknad).

Jag läste i boken Dansa mjukt med tillvaron (Anna Kåver) om hur vissa saker inte går att tänka ut, eller att intellektualisera kring. Att livet ibland kräver handling före tankars terrorism. Du som varit inne på bloggen nyligen vet att jag har en tuff period just nu Och i samma bok av Kåver läser jag att man kan känna “både och” – och min tolkning blir att jag kan känna glädje, som att jag skapat Klimatglädje, men ur ett annat perspektiv är kan jag vara väldigt less på att må dåligt och inte orka särskilt mycket alls just nu.

Utmattning och återhämtning: “Det är skillnader jag letar efter”.

Utmattning och återhämtning. Jag har upptäckt några saker med mig själv. En av dem är envisheten. Men låt mig börja med att presentera historien först. Historien om hur min envishet ledde mig till vägs ände, där jag nu måste praktisera tålamod, lidande, meditationer, sömnbrist och ganska ofta (typ hela tiden): energibrist. Vad var det som hände egentligen?

Tittar jag bakåt så ser jag månader av sömnbrist, en sakta melodi av utmattning som slingrade sig runt mitt sinne och min kropp. Bit för bit blev tillvaron mörkare och orken försvann. Där stod jag sen naken och alldeles ensam. För även om jag har familj och vänner som stöttar, så är min tillvaro min, mina tankar är mina, min ensamhet är min.

I samma andetag som jag vill berätta hur jag har det, så vill jag också vidare. Jag kan absolut försöka hitta den exakta anledningen till att det blev så här och jag kan fortsätta gräma mig över hur dåligt jag sover. Och så är det ibland, att jag sitter där och funderar. Men! Det förändrar inget.

Tillbaka till envisheten igen. Den som jag upptäckt. Lika envis som den här utmattningen är, lika envist tänker jag fortsätta leta efter skillnader. Framför allt skillnader uppe i huvudkontoret. Det är i skillnaden som förändringen kan avslöja sig. Förändringen kräver samtidigt av mig att släppa huvudet och att gå till kroppen. Det är också i kroppen jag kan känna skillnader och det kan översättas till bättre mående. I kroppen finns de svar som huvudet söker.

Utmattning och återhämtning

En aktivitet som markant gör skillnad för mig är att doppa mig i sjön. I dessa dopp är det svala vattnet min bästa vän. En termos med kamomillte och en stunds reflektion efter badet är ofta en bra idé. Att lugna sina förväntningar är något jag jobbar med. För jag vill ju att ALLT ska vara bra NU. Men just nu är det som det är, och acceptans behöver väckas till liv flera gånger om dagen. Utmattning och återhämtning är tätt sammanknutna men det kan också finnas ett rejält avstånd mellan dem, där tålamod blir den största utmaningen.

Jag har skrivit ett inlägg om att förändra sig. Min attityd där och då var verkligen att allt är möjligt, märks att jag hade en annan energi då (tänk vad ord kan göra skillnad ändå. Tanken på att finjustera sitt liv gillar jag: minsta möjliga ansträngning, små förändringar kan leda till något större.

Tips – jag följer denna Youtuber just nu, hon släpper en video varje vecka. Så harmonisk röst och fina betraktelser.

Följer du mig på Instagram? Här är mitt senaste inlägg.

Acceptans, sommarminnen och poddtips!

Jag behöver en kopp kaffe, jag är strax tillbaka.

Försöken att fånga tankarna är många, men det känns halt uppe på huvudkontoret. Istället för att halka omkring vill jag fånga några av de där ögonblicken som betyder något. Som att barnet och jag åkte till ett lekland under regnrusket och att han lekte och sprang konstant i flera timmar medan jag varvade armhävningar med paus i en närliggande, väldigt brun, soffa. Eller när vi kom till lekplatsen borta vid Rudan och han fann en vän att leka med en lång stund. En av favoriterna är ändå när vi cyklade vilse och sen hittade ut ur skogen. Jag klistrar fast stunderna och trivs med dem. Jag tror det är så jag uppfattar min egen acceptans inför det hala tillståndet.

Det är svårt att sätta ord på saker, men det går. Så jag har min skrivbok och blyertspenna och skriver nästan varje dag. Jag löser tanketrassel med tröst och jag ser också att det gör skillnad. Varje litet myrsteg räknas. Så är det.

Hur mår du denna sommar? Jag fick tips om en podd kring acceptans. Lyssna gärna!

vy på naturen - ett blogginlägg om acceptans
Vi tog bussen och hamnade efter ett tag här: Tyresö kyrka och Tyresö slott.
Mina grabbar <3

Du har väl inte missat;

Lyfta blicken och göra en tacksamhetsövning

Önskelistan, inspirationsläsning

Lyfta blicken och göra en tacksamhetsövning

Tacksamhetsövning känna tacksamhet över naturen

Jag lyssnar på Så in i själen med Agneta Sjödin som gästas av Dr Mouna. Ett spännande avsnitt, Dr Mouna har ögonen på vad som händer i världen, inte minst när det gäller teknik och AI. Det jag fastnade för är att Agneta och Dr Mouna flera gånger återkom till tacksamhet. Som ett sätt att se på världen men också för att förstå sitt eget liv. Kanske kan vi också skriva: är vi tacksamma, mår vi bra. Men är det så enkelt?

Tacksamhet och förväntningar

Jag är, förstås, positiv till tacksamhet men jag är också intresserad av vad förväntningar gör med oss. Förväntar vi oss stordåd av att känna tacksamhet i våra liv kan det bli platt fall om vi inte lyckas känna att vi är lyckligt lottade. Förväntningar kan ställa till det för oss, det är det jag vill peka på. När jag mediterar vill jag väldigt gärna gå från ett läge till ett annat (från stress till lugn, till exempel). Särskilt nu när jag är lite mer skör (har skrivit om det här). Men jag börjar ändå varje meditation med orden: “jag har inga förväntningar”.

Åter till tacksamhet: jag tror på att stanna upp, lyfta blicken, och se det vi har, men samtidigt inte vara för hårda mot oss själva ifall känslan av tacksamhet går oss förbi. Beroende på var i livet vi befinner oss kan det vara olika lätt att få till tacksamheten. Kan man öva upp förmågan då? Ja, det tror jag. Att känna små doser av det vi uppskattar, att inte ta saker för givna. En annan strategi är att försöka hitta de små, enkla sakerna som gör skillnad i våra liv, och betrakta dem en stund: vad känner vi här? Vi behöver nog fästa tacksamheten vid något, så att den blir tydligare. Att vi går från generell tacksamhet till specifik, kanske en väg att gå ändå?

Vet du, låt oss öva lite tillsammans, är du med? Skriv gärna i kommentarerna och svara på frågan “varför” och börja din tacksamhetsövning redan här!

Tacksamhetsövning

Jag är tacksam över…

#1 …..för min vistelse på Skepparholmen som jag beslutade om i måndags.
Varför: för att jag sätter mig själv i första rummet, att jag tar ansvar för att må bättre, för att miljöombytet ger mig distans till vardagen.

Skepparholmen - i min tacksamhetsövning
Längst till höger finns en brygga, där doppade jag mig igår. Idag blev det en strand, som ligger en bit till vänster (ej i bild)

#2…..för den sömn jag faktiskt får.
Varför: det är klurigt när sömnen bråkar med en. Jag känner en distinkt oro precis innan jag ska lägga mig, och det bygger på negativa förväntningar. Men jag är ändå tacksam för den sömn jag får, även om den skulle kunna vara bättre. Jag övar på acceptans och gör saker för mig själv som på sikt nog gynnar både det ena och det andra.

#3….att jag siktar mot yttre hållbarhet
Varför: det är fruktansvärt lätt att snegla på världen och tänka: “jaha, det är så här det ska vara”. Men sanningen för mig (och jag är nog inte ensam i den skaran) är att vi har satt livets ribbor för högt. Och vi lever på bekostnad av jorden och andra människor. Det låter dömande, men jag tänker att jag speglar den verklighet som vi har runtomkring oss. Det är ingen överraskning att miljö- och klimatfrågan måste tas mer på allvar och det handlar inte om tyckande. Utan om överlevnad. Om vi förändrar den yttre hållbarheten, hur vi lever, kan ett resultat av det vara just: tacksamhet. Jag läste bland annat den här artikeln om en familj som lever som de lär.

#4… att jag hittat till meditationen igen.
Varför: det finns forskning som visar på meditationens roll för hälsan. Jag är tacksam över att jag gör det jag kan på de områden jag kan påverka, för att må bättre. Det är rörelse, bra mat, meditation och även yoga.

Jag mediterar både med Yogobe och Mindfully (två appar).

#5….att jag inte handlar på impuls.
Varför: jo, jag är tacksam över att inte ha en plånbok som blöder. Det gör att jag kan åka iväg ibland (har råd helt enkelt) och lägga kronor på annat än prylar och kläder (till exempel spara för att kunna vara ledig). Den insikten och det beteendet har jag övat upp med köpstopp. Med tiden har detta gått från att vara en utmaning till att vara en norm för mig. Tricket? Att ta reda på vad man tycker om (jag älskar att skriva till exempel). Du kan läsa hur jag resonerar kring köpstopp 2021.

Jag har flera saker som jag är tacksam över, men stannar här. Vad tänker du, vill du dela med dig av ett exempel ur ditt liv? XX + varför! Har du någon tacksamhetsövning du brukar göra?

Tacksamhetsövning bild på vatten och natur
Jag promenerar en del. Inser att jag ibland inte vet om man får gå på alla ställen. Det finns hus som ligger längst vattnet och då blir jag osäker.

Förändringar och min tanke om tankar

vita blommor inlägg om förändring

“Jag är så dålig på förändring”, hör jag mig själv säga till min sons förskolepedagog. Det är som ett mantra och jag inser så här i efterhand att jag behöver lokalisera vad det är som är så jobbigt. Visst är det härligt med förutsägbarhet, vanor, rutiner och allt det där. Men världen i sig är ju rätt, ja, oförutsägbar. Bara det att vi bor på en planet i rymden är hisnande.

Att vara lite osäker tillhör livet och det innebär att jag behöver jobba stenhårt för att mota oron i grind. Samtidigt inte fly undan från det som är jobbigt men jag funderar: när exakt är det bra att avleda sig själv och göra något helt annat?

>> Mitt inlägg: jag är inte driven <<

Jag mediterar ibland och jag hör ju vad som sägs: att tankar kan köra slut på oss och att vi istället borde fokusera på den verkliga verkligheten och närvaron. Och jag köper det. Jag köper att vi skapar våra tankar och orosmoln helt av egen kraft. Jag läste rätt nyligen boken Så skapas känslor och jag blev otroligt inspirerad av kunskapen som förmedlades där: att kroppen gör sitt bästa att tolka förnimmelser och tidigare erfarenheter och utifrån det kommer ett resultat: känslorna. Ja, vi skapar dem alltså själva om vi ska tro författaren och experten Lisa Feldman Barrett. Detta sätt att se på världen kallas för konstruktionism och jag känner så här: istället för att bli provocerad (va?! skapar jag min egen oro??) så vill jag känna hopp (hurra jag kan påverka min situation!).

>> Du som hittat hit – här en sida om mig! <<

Så jag tänker att jag inte ska marinera mig för mycket i händelser som jag har liten chans att påverka och istället jaga förundran, kalla bad och springa mina 6+7+8 minuter.

förändringar

Hur hanterar du förändring?

Jag har bloggat om förändring tidigare, minns ni detta inlägg?

Jag är inte driven.

daggkåpa - inlägg om att vara driven eller inte

Läser om människor. Sneglar lite och funderar. Är jag driven?

En sak vet jag, och det är att vi behöver skilja på saker. Driv som ger oss energi, som gör att vi känner mening, det är en sak. Men driv som tappar glansen längs vägen, som gör att hjärnan till slut kollapsar, det är något annat. Det bottnar i något som jag inte riktigt hittat orden till än. Jag vet bara att jag känner igen mig i båda driven.

På sistone har jag badat, varje dag. När huvudet sjunker ner under ytan och det kalla vattnet omsluter huvudet, då vet jag. I det ögonblicket vet jag att min person just nu behöver mindre intryck, mindre att göra, mindre att vara.

Idag var en speciell stund i vattnet. Jag var nästan på väg upp ur sjön när min blick lokaliserar en hund. Jag är inte rädd av mig, men jag stannar i vattnet. Väntar. Avvaktar. Jag blir ett med vattnet för en stund. Hunden förgyllde min stund i vattnet genom att jag stannade kvar. Jag bestämde mig där på förmiddagen om ett till dopp, på kvällen. Så fick det bli. Och fortfarande: min person behöver mindre av allt. Så är det. Men sjöar är undantagna.

Så. Hur var det nu med drivet? Att skriva är min ventil ut mot världen. Det är ett mjukt driv som infinner sig lika självklart som ett dopp i sjön. Naturligt. Det är nästan alltid lätt att skriva vilket gör att kraften finns där, trots att annan ork lyser med sin frånvaro.

>> Mitt senaste inlägg om hållbara insikter <<

Frågan jag ställer mig är rätt krass just nu: vad ska jag med driv till? Det behöver befinna sig på rätt plats, eller hur? Om vi skalar bort drivet, vad finns kvar? Jag skulle säga: sjöar och skog. Där vi lätt kan vandra utan att tänka på nästa steg i livet. Nuet tycks klarare om vi faktiskt befinner oss där vi är.

Emilia om att vara driven eller inte driven.

Lyssnat och sett på temat driven

Greta i tre delar på SVT Play

Greta har lagt ett fundament. Hon refererar till forskningen. Ändå har hon axlat ett enormt ansvar, som egentligen inte tillhör henne. Apropå driv.

Systrarna Kallurs podd Motionsklubben

Jag gillar att lyssna på de två systrarna, framför allt gillade jag avsnittet om mikrovanor: driv åt motsatt håll och jag tycker om det!

Johanna Leymann i Bortom Ekorrhjulet

Det här med att fundera på vad man vill. Och hur ofta vi faktiskt landar i att vi inte kan göra allt. Och vad ska vi då prioritera? Lyssna!

Har du driv? Hur ser det ut?

Older Posts »