Det finns en längtan att se nya saker. Inte hela tiden trampa på samma stigar. Men, det betyder inte nödvändigtvis att den nya stigen ska vara långt borta. Nej, jag kan gå igång på alla bussar i lokaltrafiken som jag ännu ej provat. Det är med ett allvar som jag säger det, även om jag förstår att en del smilband åker upp. Min mormor, som inte längre är i livet, hade en alldeles särskilt relation till tidtabeller. När jag var i Warszawa brukade hon kolla upp resvägar åt mig, i fysiska tidtabeller: “Ser du här Emilia, precis den här bussen brukade jag åka förr om åren”. Även tåg engagerade hennes intresse och jag tror att jag fått den här färdigheten från henne, men numera med digitala hjälpmedel.
Linje 832 mot Vega station
Jag och min Sven har varit mycket ute på strapatser de senaste helgerna. Vi har mötts upp i Brandbergen och promenerat därifrån till Torvalla simhall. Där har vi lånat en bänk och druckit te och ätit frukt. Sen har vi gått vidare till Bragevägen där flera bussar passerar. Kommer en 824 så hoppar vi på den och åker hem till mig och Sven tar sen 807 och åker till Gullmarsplan. De här bussarna är välbeprövade, jag kan alla stationer utantill. Men så har det hänt mycket i Haninge kommun. Som den nya stadsdelen Vega, som också fått en egen pendeltågsstation. Det finns en linje som går via Brandbergen, 832:an mot Vega station. Den hoppade vi på förra helgen och åkte via både Klenavägen och Mårtensberg. Vi åkte förbi Lidl och sen in i ett bostadsområde och jag blev lite fundersam på varför den åker på de smågatorna för att sen åka vidare och passera Nynäsvägen. Kanske är det för att de boende ska ha möjlighet att ta sig till pendeltågsstationen. Efter att bussen korsat den stora motorvägen var den i princip framme. Det är tydligt att jag inte har särskilt stor koll på Vega, för det har hänt saker sen sist. Vi blev nyfikna på aktivitetshuset som vi först trodde var stängt, men det gick faktiskt att ta sig in. Därinne fanns det wc och ett stängt café. Genom glasdörrarna kunde vi se in i biblioteket. Och det fanns en skolmatsal, fritids och andra lokaler. Vi satte oss vid caféet och drack medhavt kaffe och te, jag hade lite yoghurt kvar. För att ta oss tillbaka hoppade vi på pendeln och åkte en station till Handen och därifrån buss. En typiskt bra “byta miljö” aktivitet.
839 mot Smådalarö
När rastlösheten slår till, då är ett miljöombyte perfekt. Och en ny buss kan stå för det behovet. Jag har länge velat åka till Schweizerbadet och det är buss 839 som går dit. Så jag ordnade med pannkakor och matsäck och tog lilleman med mig på en utflykt av lagom rang. Det är egentligen två bussar som är aktuella och vi gick på en något försenad 824 mot Handen. Problemet uppstod rätt tidigt, nämligen att det fanns egentligen ingen marginal för att hinna med 839 mot Smådalarö. Jag satt och kikade på klockan och tänkte att har vi tur, då hinner vi. Så väl framme vid Bragevägen hoppade vi av och gick över vägen. 2 minuter tills 839:an!
Miljöombytet ingick också att se ut genom fönstret på den nya bussen: Vi fick en helt ny utsikt. Här kom ängar, åkrar och nästan ingen bebyggelse. På bussen kunde vi identifiera två fotografer, en mamma med barn och några turister. Hela resan från Bragevägen gick på 27 minuter och vi gick av på Schweizerparken. Trots en blå himmel och sol dominerade blåsten. Först satte vi oss på en bänk för att ha en fin vy, men ganska snart försvann vi bakom ett hus för att skydda oss. Slurp sa det om matsäcken och sen säger barnet att han vill bada. Snabbt ombyte (jag behöll mina vanliga kläder) och sen mot vattnet. För mig som badat nu i några veckor kändes det varmt, men det var tydligt också kallt om jag får tro honom.
Vi var där en timme, och sen hoppade vi på bussen tillbaka. Det var fint att få göra det tillsammans.
Smått & Gott
Igår var jag på ett spännande event som handlade om femwashing, greenwashing och jämställdhet, via Stockholms FN-förening. Mariko Takedomi Karlsson, postdoktor i miljö- och energisystemstudier vid Lunds universitet, höll en dragning utifrån sin avhandling. Det handlade om analys av mode i relation till hållbarhet och hur trenderna har sett ut, vad företagen har “pratat” om och kommunicerat, hur man har sett på kunderna och också det problematiska med att klädbranschen vill vara en del av lösningen, men frågan är om det ens är möjligt (min åsikt). Sen var Erik Bengtson, forskare i retorik på Institutionen för litteraturvetenskap, med och pratade om green washing, och han tog upp exempel och problem, där det återigen blir svårt för företag att hävda sin rätt i miljöfrågan. Min egen reflektion är att vi proppar hållbarhet med en massa saker som inte nödvändigtvis är hållbara. Och att vi kidnappar begreppet för att själva bestämma vad det ska betyda. Jag är en sann grön skeptiker. Det kommer en hel del lagstiftning nu på området, det ska bli intressant.
Idag är det lite kyligare och regnet har äntligen kommit. Allt grönt står i givvakt, som om respekt behöver visas för det enastående vattnet. Jag ska in till stan en sväng. Har lagat en linssoppa med aprikoser i. Och i allt detta jobbar jag också, just nu med sälj och med att producera idéer. Mitt excelark är heligt, men kanske att jag kan göra det mer effektivt och med en bättre överblick. Jag vet att det finns appar och annat, men där är jag gammaldags. Imorgon har jag möte på förmiddagen, det händer grejer i höst också! Den här våren har jag haft fokus på artiklar, föreläsningar och en serie artiklar på temat hållbar konsumtion.
Tack för att du läser!
Emilia
