Posts on September 2020

Om någon annan skulle välja att jobba deltid, vad skulle du göra?

bild på rosa blomma inlägg välja att jobba deltid

Jag fick en fråga på DM. De kommer in då och då, och det är en ynnest att få svara på frågor som rör personlig hållbarhet. Denna gång var frågan ställd utifrån mängden arbete. Personen ville testa att gå ner i arbetstid ett tag. Men hur ska man då resonera, var frågan.

100 procent, vad är det ens?

Vi har en heltidsnorm och jag tänker att den behöver få lite konkurrens. Jag har egentligen inte emot antal timmar eller ens att människor arbetar mycket, men det jag ställer mig emot är idén om att 100 procent är det enda normala. Vi mäter nämligen allt i jämförelse med heltidsnormen. Nä, du vet, jag arbetar inte heltid.

Ute eller inne? Deltid eller heltid?

Jag har själv varit där, jag berättar att jag söker halvtid just nu. Men om vi vänder på det: min halvtid kanske är min heltid? Det är den tiden jag lägger på arbete. Så varför rätta sig i ledet, om man inte tror på det?

>> Läs gärna inlägget om att leva enkelt och jobba mindre <<

Funderar du på att välja att jobba deltid?

Något gott råd då? Ja, jag har ett. Och det är att vi ALLTID kommer att jämföra oss med andra. Både vad det gäller procent eller hur vi disponerar vår tid i övrigt. Vi sneglar på varandra även om vi tycker att det är jobbigt. Vi är sådana. Men! En bra fråga att ställa sig är, om man vill gå ner (eller för den delen gå upp) i arbetstid: om alla andra jobbade halvtid, hur skulle du arbeta då?

Sen finns det FÖRSTÅS en del saker som man bör ha på plats ifall man vill gå ner i arbetstid, men jag tänker att det får bli ett annat inlägg.

Jag läser inlägget ovan och tänker: men vad klok jag är! Jag vill bara snällt påminna mig själv om att jag också är människa. Att jag också jämför mig med andra. Såklart gör jag det, och att göra något som innebär en minskad inkomst är läskigt, men jag tänker att man får andra typer värden i livet. Det är lite det som driver mig i mitt köpstopp, att jag hela tiden har siktet inställt på frihet och naturen, och därför känns ett shoppingstopp helt naturligt. Ja, vi behöver ibland tacka nej till saker, så är det. För att kunna tacka ja till annat. Tacka ja till tid, till exempel. Jag hittade förresten ett inlägg om en dokumentär jag ska kolla upp, med David Jonstad.

Du behöver inte be om lov

leva enkelt och jobba mindre - gå ut i naturen, här bild på vass och vatten

Leva enkelt och jobba mindre? Då ska du läsa vidare. En sak som slog mig rätt nyligen är att vi gärna vill veta hur andra har gjort. Om man befinner sig på en plats i livet där saker och ting skaver, då vill vi hitta stöd och bevis, för att kunna göra annorlunda. Och det i sig tycker jag kan vara rätt fint, att hjälpa varandra. Men jag tänker hur vi själva resonerar, när vi vill ta beslut som går bortom det som anses vara normalt. Då är det som att vi själva tvivlar eftersom vårt beslut inte är….mainstream?

bild på emilia som vill leva enkelt och jobba mindre.
Vad kostar 1 timme i naturen? Vad skulle du betala?

Jag tror vi behöver våga lita på oss själva. Mainstream är inte alltid bra, inte bra för alla i alla fall. Det är ju liksom någon annan som satt spelreglerna. Och den stora massan hakar på. Men om man inte vill då? Ja, då ska man ju göra på annat vis och vi behöver inte be om lov. Jag vet att vi på sätt och vis också är brickor i spelet, men om vi struntar i att vara konventionella, så kanske livet löser sig rätt bra ändå? Det ÄR känsligt att vilja ha mer tid, där man kan tänka sig en lägre inkomst. Det ÄR känsligt och obehagligt att ta beslut som innebär mindre pengar i plånboken. Men ibland är det också så att vi faktiskt behöver välja. Arbeta mer, kan innebära mer inkomst, men priset blir då tiden som du inte har. Arbeta mindre, innebär mer tid att disponera över, men priset blir då en lägre inkomst.

Boktips: Naturens hemlighet

Den här texten är delvis skriven till mig själv. Jag tar just nu en massa olika beslut som är långt ifrån det vanliga, och jag kan säga att det är lite av en kamp. För trots att jag skriver att vi inte ska jämföra oss med andra, så är det lätt att halka dit. Men så var det just det, att den vi faktiskt mest ska lita på, är oss själva? Det finns ju ingenting som säger att andras liv är mer rätt än våra. Dessutom är det inte en tävling.

äng med får. Saker som du kan göra om du vill leva enkelt och jobba mindre.
Från idag. Vi cyklade till Tyresta.

Livet behöver få kännas rätt och riktigt. Oavsett inkomst, beräknad SGI eller ja vad det nu än må vara. Om du har kommit fram till att du vill leva enkelt och jobba mindre, ja men gör det då. Och räkna på det, utifrån dina egna förutsättningar. Byt inkomst mot tid. Om du behöver lite extra pepp, så finns det här en artikel som tittar på behovet av en social omställning, där hållbarhet är den nya mainstream vi behöver!

Varför det är svårt för mig att ta beslut om mindre arbete och mer tid? För jag vill lite både och, märker jag. Jag är en person som lätt kommer på affärsidéer, utmaningar och samarbeten. Trivs med att driva eget, sköta kundrelationer och hela den biten. Men det ställdes lite på ända i och med pandemin (har bland annat skrivit en text här), så jag vill passa på att tänka om nu. Och: jag tror att jag nu har landat i att jag vill hitta ett halvtidsuppdrag, och resterande tid vill jag satsa på mitt skrivande, föreläsningar och Köpfritt-gruppen på Facebook. Jag skrev ett inlägg tidigare om hur jag vill att hösten ska vara.

Mobilen, boken och webben – min vardag just nu.

Ibland vaknar jag och börjar pilla på mobilen, det första jag gör. Ja, det blir så. Men jag vill gärna att innehållet ska vara lite härligt. Idag hittade jag en mysig video på Youtube och fick vakna mjukt. Och dagen blev bra: sökte några uppdrag, skrev ihop en planering för ett än så länge hemligt projekt (LOVAR berätta längre fram) och inte minst: åt en god lunch + fika på Lilla Caféet på Söder. Jag har saknat min frilansvardag och nu är den tillbaka, om än i lite ny tappning.

När jag inte skriver, så är jag här.

Det som också är mysigt är att läsa böcker innan man somnar. Just nu hänger boken Klubben (Matilda Voss Gustavsson) på mitt nattduksbord, den är creepy och välskriven. Jag har inte kommit så långt än, men den drar in en i berättelsen. Här kan du läsa mer om boken.

Ute blåser det. Jag längtar efter den där koppen te och en tidig kväll. Det är lite andra tider nu, jag trevar mig fram, du vet, den där eviga jakten efter svaret. Och frågan? Jo: “vad ska jag bli när jag blir stor”. Jag vet ju att klimatkommunikation intresserar mig och det skulle ju kunna innebära så många olika saker. Och det gör mig glad! Sen behöver jag ge mig själv en klapp på axeln med anledning av….tadaa: min nya företagswebb!

Företagswebb är bra. Natur är också mycket bra, om inte bättre 🙂

Jag hade ett samtal häromdagen, inte bara med en person utan med flera. Om hur trötta vi är men också hur trötta vi blir av det som kallas för “ett normalt liv”. Ja, alltså det där ekorrhjulet. Allt det där som snurrar, ja även andras ekorrhjul kan stressa en. Mitt eget är förmodligen en light-version men i och med att vi faktiskt påverkas av vår samtid, så går det inte att inte reagera. I det ena samtalet blev jag också varse om en sak till: det är så himla mycket därute som inte är anpassat för att leva ett mer hållbart liv. Det är liksom ramar och osynliga regler som gör att man dras med i karusellen. Man kan bli trött för mindre.

3 klimatpärlor just nu: Reformaten, Våra barns klimat och…

Vet du, det finns så mycket i klimatfrågan som är intressant. Frågan är var man ska börja, eftersom den faktiskt sträcker sig långt. Allt vi gör, går att koppla till klimatet. Jag tänkte plocka tre klimatpärlor och ge dem till dig!

Reformaten – en katalysator som vill kraftansamla

För bara någon månad sen upptäckte jag Facebook-gruppen Reformaten. Lite enkelt uttryckt vill de förändra matsystemet, från jord till bord.

reformaten

Reformaten lanserade akutkonferensen Låt inte maten tysta mun, som jag deltog i. Många talare på plats, och här är några av de saker som jag tar med mig:

  1. Elin Röös, forskare SLU, hade tre svar på hur vi ska röra oss mot hållbarhet: produktionsförbättringar, konsumtionsförändringar och matsvinn. Det vill säga: hur vi producerar maten är starkt kopplat till exempelvis användning av fossila bränslen. Samtidigt pekade hon på att lantbrukare många gånger inte har det ekonomiska utrymmet att göra klimatsmarta investeringar. Konsumtionsförändringar: vad du och jag har på tallriken avgör miljöavtrycket, vi behöver äta en större andel växtbaserad mat. Matsvinn: well, du vet alldeles säkert vad det handlar om: minska! Elin pekade också på att lösningar kan samexistera och att vi ska prata med varandra, inte debattera.
    PS. Jag intervjuade också Elin Röös i min bok!
  2. Katarina Luhr, miljö- och klimatborgarråd i Stockholms Stad, gav exempel på skolor som serverar till stora delar vegetariskt. Matstrategin i Stockholm är: god, hälsosam och klimatsmart mat. I staden serveras 150 000 portioner mat per dag, så det är klart att det går att göra skillnad.
  3. Jens Persson, kommunikatör för Miljödepartementet, gav oss en inblick i EU, Bryssel och talade bland annat om den lobbyism som finns. Han menade också på att förslag som kommer från folkrörelser skulle kunna få ett genomslag, även om det känns svårt att nå igenom. Min tanke är att klimatfrågan behöver fart, och att folkrörelser och opinion kommer vara det som trycker på och får saker att hända. Dessutom behövs flera sådana, ju fler desto bättre: Fridays for future, Reformaten, Våra barn klimat som jag nu tänker skriva om!

Våra barns klimat

Det tidigare Föräldravrålet har bytt namn till Våra barns klimat. Jag har följt dem ett tag nu, och deras arbete handlar bland annat om ett upprop, där också du kan skriva på. De bildar opinion och hjälper vuxna att engagera sig för klimatet.

Klimatkommunikation – mitt nya intresse!

Det var en blänkare på Facebook, där jag surfade in på det här Youtube-klippet. Och ja, jag tittade på hela programmet, på en timme och 20 min.

Det jag främst tar med mig är “berättelsen om klimatet”, hur berättar vi? Jo, vi kan utgå från olika målgrupper: för en del är det mer intressant att tala om grön ekonomi än om smältande isar. Andra går igång på de existentiella frågorna kopplade till klimatet, då är det där vi ska lägga krut. Per Espen Stoknes tar upp fyra sätt att berätta, beroende på vem man berättar för. Med är också Johan Rockström, Tina-Marie Qwiberg och några till! Samtalet leds av Martin Hedberg.

Annars då? Jo, det är bra. Jag har ju tidigare bloggat om mina tankar inför hösten, och jag försöker hålla mig till planen. Jag glor på min paprikaväxt, eftersom jag är så fascinerad över att den har tre frukter som växer. Lite oklart hur jag ska göra nu med den, i och med kallare väder. Väder ja. Jag behöver komma ut en sväng, sitter i soffan och har skrivit det här inlägget men nu längtar jag efter skog. Det är inte lätt att leva lugnare när allt i vår kultur säger att vi ska tuta och köra. Samtidigt läser jag inlägg om människor som tröttnat på zoom och skulle helst göra annat. Vi har en stark kultur i hur vi ska tänkas leva våra liv, men det är inget som säger att den har rätt.