Posts on April 2018

Bokrelease av Hjälp jag är utmattad av Clara Lidström & Erica Dahlgren

hjälp jag är utmattad 1

Det larmas på alla håll – kring den sjuka stressen, kring människor, främst kvinnor, som drabbas av utmattning. Två som också erfarit detta är Clara Lidström, som driver kanalen Underbara Clara, samt hennes kollega Erica Dahlgren som är journalist och bland annat producenten av poden som jag nämner nedan. Två framgångsrika kvinnor, vars liv i många fall ses som förebilder, hamnar där vi absolut inte vill hamna. Nu har erfarenheterna blivit bok och jag deltog på en livepodd under torsdagskvällen, där En underbar pod med Clara och Erica satte stämningen för kvällen.

Hjälp jag är utmattad – en kväll med igenkänning.

Downtown Camper fick publiken möta och fysiskt delta i en liveinspelning av En underbar pod. Det bjöds på allvar, skratt, insikt och glädje, i en härlig mix. Clara Lidström och Erica Dahlgren release av boken Hjälp jag är utmattad fick ett fint mottagande. Och jag slås återigen av det faktum att när vi faktiskt pratar om utmattning, som minskar skammen något oerhört. Och det kanske är det viktigaste.

hjälp jag är utmattad 3
Erica Dahlgren i blått, till vänster bak: Linda Hörnfeldt som jag känner lite grann och till höger om henne: Clara Lidström. En mycket trevlig kväll!

Boken fick jag med mig hem, och jag tänker att jag skriver en recension i detta inlägg, när jag är klar!

Vad kan vi tänka om utmattning, egentligen?

Här är mina personliga reflektioner kring utmattning. Utmattning är en yttersta konsekvens av ett hypat tempo, både i arbetsliv och på hemmafront. Vi ska komma ihåg att stressen i sig, i lagom dos, egentligen inte är farlig, något som också upprepades flera gånger under kvällens liveinspelning. Det är bristen på återhämtning som är det. Och brist är kanske det som är signifikant för utmattning. Det kan vara brister på en arbetsplats’ kultur. Det kan vara brister i den inramning som vi slängs in i. Verkligheten. Även om det finns en lång rad symtom som kan karakterisera vår utmattning, och som där visar på hur vi är sammanflätade med varandra i hur vi fysiskt och psykiskt inte har några resurser att ta av, så är det nog faktiskt så att varje utmattning är unik.
Varför då?
Jag tror vi har en uppsättning av psykologiska processer som pågår i resan mot utmattningens rand. En del har svårt med gränssättning. Andra känner inte sina egna varningssignaler. En tredje befinner sig i en inre konflikt med chefens värderingar. Det som är en belastning för den ena, kanske inte alls påverkar den andra.
Men också: hur vi definierar meningen med våra liv.
Meningen med samhället. Hur vi pratar om arbetstider, vad som är värt att satsas på. Vad som är ok och vad som inte är ok. Väldigt mycket kanske faktiskt inte är ok. Den här blöta filten, så som jag upplever den, som läggs på samhället där vi alltid ska göra rätt för oss (vad det nu är? Är en utmattning en konsekvens av en j-vla massa rätt?), där vi ska “bygga ett samhälle”. Det ska stretas, det ska optimeras och det ska köpas tjänster så att vi blir avlastade. Vara:t i sig vete 17 om det ligger något värde i, eller vad säger du?
Förväntningar.
Samhällets förväntningar. Arbetsplatsens förväntningar. Andras förväntningar. Men också: dina egna förväntningar. Vi strävar mot att göra mer. Men vad är vinsten av det? Närvaron? Vi kanske istället behöver en kurs i att lata oss lite grann.
Beslut.
Allt räknas – hur vi bygger våra liv. Vad vi väljer att tacka ja till. Beslut som gynnar en utmattning?
Ett gemensamt ansvar för utmattning.
Ja. Kanske? Men hur? Clara Lidström och Erica Dahlgren har startat hastagen #hjälpjagärutmattad – för att lyfta, belysa och skapa ett community kring hur vi går vidare.
Det var några av mina tankar. Jag har skrivit flera inlägg på temat förr.
hjälp jag är utmattad 2 lalinda o alexandra bylund
Här Linda Hörnfeldt och Alexandra Bylund som också var på bokreleasen – så roligt att få samtala.
När jag dör vill jag ha känt något. Det är min mening med livet. Det finns en stor mening med jobb för mig, men det driver mig inte. Det jag drivs av är att vara hållbar, och det länge. Inte släcka bränder. Jag har två större utmattningar bakom mig och jag kan känna att jag har gjort min beskärda del. Jag känner inte att jag vill producera extremt mycket innan jag dör. Producera meningsfullt och möta människor. Jag vill kunna följa med en kompis till läkaren, lika viktigt som att ta ett jobbmöte. Inte konstigt att shoppingfritt känns meningsfullt för mig. Jag vill inte behöva “behöva massa pengar”. Jag vill behöva må bra och det är en helt annan sak.

Det här gör jag gärna.

Ni kanske minns mitt upprop för att leva lite mer hedonistiskt? Att få till njutning i vardagen är bara lätt, om vi gör det lätt. Så här kommer en lista på saker som jag gärna gör, för att påminna mig själv (och kanske er?) om att faktiskt ge mig själv förutsättningar att njuta lite mer!

» Jag yogar gärna. Och att det finns en kontinuitet. Jag tycker mig ha lyckats med det rätt bra. Just nu yogar jag gärna pass som gör min rygg smidigare, mitt humör bättre eller att jag varvar ner och återfår fokus. Jag prenumererar på Yogobe och använder tjänsten varje dag. Och så är det onsdagsyogan inne på Söder i Stockholm. Irl vs online: 1-1.

» Jag läser gärna. Just nu håller jag på att avsluta en deckare, men innan dess läste jag “Kalla mig galen” av Christian Dahlström, som också driver podden Sinnessjukt. Boken var dels baserad på hans egna livserfarenheter, men också intervjuer med kända svenskar som drabbats av psykisk ohälsa. Boken var intressant, kanske mest för att jag delar många av hans erfarenheter, framför allt när det gäller depression och ångest, men också tankarna kring hur vården fungerar (eller inte fungerar) och saker som man ställs inför när man är på botten (ekonomi, boende, relationer, läkare etc). Bra bok – det är något med att läsa om andras erfarenheter. Sen gillar jag skarpt Christians sätt att se på psykisk ohälsa – han är helt på det klara att det är inget att skämmas över. Strong!

» Jag stänger gärna av mobilen. Det är något som jag börjat göra mer aktivt på sistone. För jag märker att jag blir lite lätt illamående (på riktigt) av att skrolla. Nu försöker jag vara lite mer sparsam och leva livet offline. Det är något positivt!

Läs gärna Sammanfattande digital disciplin för 2018, med konkreta tips och råd!

» Jag är gärna utomhus. Kanske särskilt nu. Den här med våren blev något alldeles särskilt detta år. Jag hör fåglarna, jag njuter av ljuset och jag vill inte gå in.

» Jag lär mig gärna. Och det på olika sätt. Men jag föll lite grann för den här texten av Fredrik Bengtsson, psykolog. Sammanfattningsvis: vi stressar och vi bränner ut oss, men trots att vi ges yttre förutsättningar att ta det lugnt har vi svårt att göra det. Det saknas ett inre “hur”. Så vi kan gå sjukskrivna utan att bli bättre, för att den inre stressen och sättet som vi ser på oss själva och världen är inte kompatibelt med att vara utbränd eller sönderstressad.

»  Jag tittar gärna på Elin Keros filmer på Youtube! Jag tar gärna emot tips på liknande feelgood – konton!

Vad gör du, gärna?

Imorgon är jag glad.

Några dagar. En vecka kanske? Jag sprang in i mörkret – det sög in mig likt ett svart hål. Men jag gav det en match. Jag är inte starkare än min senaste natts sömn. Skillnaden? Jag är inte rädd lika länge. Erfarenheten är min styrka!

14 dagar sedan: Jag är baske mig beslutsam. Den gångna veckan smakade surt i själen. Och jag blev uppriktigt rädd. Det är som att stå helt naken, utan filter och höra sig själv viska: “inte igen”. Och jag överraskas av svaret: “nej, inte igen”. Jag talar om den där ångesten, som jag delvis tål väldigt bra. Som jag gått i terapi för. Som jag förstått är lika mycket drivkraft som smärta.

7 dagar sen: jag fixar det. Jag fixade det. I fix me. Jag la till 45 minuter promenad i rask takt per dag + yoga och det funkar. Det betyder att jag fortsätter. Jag minns känslan av rullgardin, tung kropp, tungt sinne. En millimeter hopplöshet. 100 meter beslutsamhet.

Idag: Jag har tyckt det varit svårt att skriva när jag är i en fas av återhämtning. Lagen är: minsta möjliga ansträngning och ett stort fokus på just de två sakerna som förmodligen är hälsa med stort H för mig. Att röra på mig och att yoga. Enkelt, men så svårt? Nja. Enkelt. Det är ett val bland många andra, och jag säger ja till det. Om val förresten – lyssna på Träningsglädje TALKS nya säsong, där Sara Rönne bland annat talar om vikten att välja.

 Nu blir livet så här: att imorgon är jag glad.

Det här var från i måndags. Jag träffade en av mina bästa vänner. Och även om jag var lite tung till sinnes så fick vi en bra dag ihop. Ett sätt att bryta negativa tankar är att faktiskt umgås. Och vi körde med appen Karma, fick en gofika för halva priset. WIN!

 

Om du undrar varför det blir så här – läs gärna inlägget #Utmattad – det finns anledning att skriva eller också Att vara utmattad & driven. Samtidigt.

Hoppas att ni har en fin helg!

Emilia