Posts on October 2016

Stressa av – att vara någon utöver sitt arbete

stressa av - är du ditt jobb. bild på cykel och text i bakgrunden work

Identifierar du dig med ditt jobb? Jag gör det, i mångt och mycket – jag gillar det jag gör, och vill gärna att en del av mig ska vara just jobbet.

Men jag ser också ett problem med det. Kanske särskilt när man är företagare. Det är det där med att släppa taget. Jag behöver ofta argumentera med mig själv. Och den argumentationen slutar med insikten: jag är mer än ett jobb. Jag har något utöver min göra-gen. Kruxet är förstås när saker är roliga och tiden är knapp. När stressen kryper in i ett sammanhang som egentligen bottnar i glädje. En konflikt.

Det har varit mycket i huvudet på sistone. Nya möjligheter har kommit på min agenda, jag har testat nya saker. Som att filma. Som att skriva manus. Som att få tummen upp från mina uppdragsgivare. Det betyder att jag måste fundera om hur mitt nästa år 2017 ska se ut. Så är det. Det är spännande, men jag behöver också återhämtning. Avinspirera mig. Stanna upp. Jag har skrivit om det i min viloserie, här i avsnitt fem: Trött hela tiden? 7 saker att vila ifrån.

Stanna upp. Det är så häftigt, nu när jag har läst boken Hjärnstark, så vet jag lite grann om min hjärnhälsa. Just nu är mina amygdalas lättretade och varnar mig för all möjlig (inbillad?) fara. Och medicinen? Konditionsträning, för att rusta hippocampus, som kan motverka min rädda hjärna. Fatta. Fysisk aktivitet är en medicin av rang, och jag återkommer kring boken inom kort!

Att inte lova för mycket – fostra sig själv & stressa av

Jag är en ja-sägare. Jag säger ja till roliga saker, ja. Men sen 10 år tillbaka värnar jag om mina ja:n. Det går inte att lova för mycket. Det som hände i mitt fall var en dyrköpt erfarenhet.

Så nu lovar jag med försiktighethur gör du? Det är förstås en balansgång, och jag går säkerligen miste om saker. Men jag vinner min hälsa. Min absoluta övertygelse är att människan är begränsad. Det rimmar dåligt med alla råd och tips om att våga och satsa, jag är medveten om det. Det var en präst som berättade för mig kring människans begränsningar och det har stärkt mig! Jag tar alltid till det argumentet, mest för mig själv. Jag. Är. Begränsad. Rent biologiskt, rent mentalt, rent socialt, rent ALLT.

Det är därför jag vilar och återhämtar mig varje dag. Det är därför jag tränar. Det är därför jag äter fem mål om dagen. Det fungerar inte alltid. För ja, jag är begränsad.

Jag tackar fortfarande ja till saker. Älskar det. Men jag är så förbenat kräsen.

EnEmilia på bild. Inlägg om att stressa av

Den begränsade delen av oss är en styrka, glöm inte det! Den gör att du kan navigera i ditt eget liv. Välja bra saker. Vara modig. Vara stolt.

Jag kan också säga som så här. Att vara begränsad innebär också att man får upp ögonen för sådant som kan stärka en. Meditation är en sån sak. Den kan tänja på din begränsning. Ge näring för att du ska orka hela dagen.

stressa-av-med-vafflor
För mig blev det att stressa av med våfflor. Nästan lika bra som meditation.

Boktips & sånt jag skrivit förr

Fokus på jobbet

Sen har jag ett till boktips, trots att jag (ännu) inte läst boken. Och det är Tillbaka till jobbet av Åsa Kruse. Åsa kommer till Pratbubblan, så om du är intresserad av temat: kom gärna till Allt för hälsan i slutet på november.

5 saker för att mitt jobb ska fungera som bäst

Utmattning handlar sällan om att få ett “tack”.

Vad funkar för dig? HUr tänker du kring din egen kapacitet? är du ditt jobb?

Ett drömjobb – moderator för Pratbubblan på Allt för hälsan

Ett lite annorlunda uppdrag som jag gör just nu är att vara moderator. Jag har egentligen rätt lite erfarenhet av det, men det fungerade så bra förra året och jag säger som det är: Det är jätteroligt!

Förra året var jag moderator för dåvarande Boktorget och jag fick verkligen mersmak. Att få prata med författare är en ynnest. Och i år har Boktorget blivit Pratbubblan. Vi, det vill säga Allt för hälsan, har bjudit in författare, bloggare och podcasts. Vi har grymma gäster, såsom Anders Hansen (boken Hjärnstark), Ångestpodden, Lovisa PT-Lofsan Sandström, Anna Benson med Cancerpodden, Erika Kits Gölevik och Kristina Andersson med Lifestyle Planner, Sanna Bråding med sin självbiografi För mycket av allt. Ni måste in och kolla mässans scener – för vi har ett maxat program!

Collage med författarbilder. Jag är moderator på Pratbubblan

Foto: Helen Karlsson, Anton De Visscher, Johan Lygrell och Peter Jönsson/ToppHälsa, Lingmerthphotography/Bianca Brandon Cox, Robert Eldrim

bild på Emilia och hennes guldskor. Jag är moderator på pratbubblan

Foto: Christofer Lind

Tips att lyssna till på Pratbubblan

Jag vill puscha lite extra för dessa två profiler, som väljer att tala om hälsa på ett nyanserat sätt. Kom och lyssna till Terese Alvén, som kommer intervjuas på temat: Från träningshets till rörelseglädje. Hon kommer också sitta i panelen när Ångestpodden har liveinspelning! Och Malin Nylén, som har en särskild plats för humorn i programpunkten: Humor – en isbrytare i hälsohetsen. Båda tjejerna har givetvis böcker till försäljning dessa dagar!

terese alvén och malin nylén

 

 

Foto: Jane Haglund, Sandra Birgersdotter

Sugen på att komma?

Det smidigaste sättet att köpa biljetter är online – klicka här för att komma till bokningen!

Förra året skrev jag också om mässan – mer om det kan du läsa i inlägget: Fit for Life WKND och Boktorget!

För dig som kommer träningsklädd…

Jag sitter också i en referensgrupp, tillsammans med Magdalena Bibik. Hon roddar över Aktivitetslabbet, som också har ett fantastiskt fin program, med bland annat teknikexperten Åsa Wallenrud som ska vara på plats under alla tre dagarna. För övrigt: följ Allt för hälsan på Facebook så får du ännu bättre koll på vad som erbjuds under mässan som går 25-27 november 2016.

moderator Magdalena Bibik på Aktivitetslabbet

Foto: Christofer Lind

Sen är det ju två personer till som jag arbetar med: och det är Kristin och Patrik, som jobbar på Stockholmsmässan. Vi har ett jättefint samarbete och det är härligt att få ingå i ett så kreativt och skönt gäng!

Så. Jag hoppas ni vill komma förbi och säga hej. Men framför allt: ta del av mässans innehåll. I inträdet ingår också besök till Acadermia och Fitnessfestivalen.

Varmt välkomna! Förstås!

Emilia

Utmattning och stress – alla skriver om det. Vad tänker du?

bild på höstlöv. Inlägg om utmattning och stress. Text: alla talar om det

Jag la upp en statusuppdatering kring att jag då och då känner mig utmattad. Den där balansen som jag så snällt försöker leva efter, infinner sig inte alltid. Så är det. Jag kan vara medveten till tusen, men livet är ju mer än så. Det är kanske därför man faller dit. Under samma vecka publicerades det ett antal inlägg kring temat, och det kändes som att det var nationella veckan för alla oss som bränt oss. Det väcker mycket känslor, det är det ingen tvekan om.

Bloggtips på temat utmattning och stress

Kolla in Annies blogg, där hon skriver två läsvärda inlägg

(1) Om det verkar vara för mycket, så är det ofta det

“Grejen är den. Att det här “ska” och “måste”. Det har vi skapat själva. Inte enskilt du och jag. Inte en reklambyrå. Inte ett megalomaniskt företag. Inte “marknaden”. Inte en enskild instans. Det har vuxit fram och det har satt sig i mångas vardagsDNA. Kryper obemärkt runt i allt vi gör. I våra CV’n, i våra sätt att umgås, i vad vi lyfter i sociala medier.”

Det är en svårighet i flera bemärkelser. Och vi behöver vara smidigare med både koppling, gas och broms, för att göra en liknelse.

(2) Hälsa – att leva som man lär – #livspussletdeluxe Den här typen av inlägg tycker jag är viktiga – för att det visar på hur det faktiskt kan se ut. När man bromsar i tid, trots att man vill mer. Det är att vara hållbar, verkligen! Gilla på den och jag gör nog lite copy paste till min hjärna. Sen tycker jag definitivt att Annie ska skriva om hur man bemöter någon som har fastnat i ekorrhjulet. Om hon vill förstås!

PT-Fia kände sig frustrerad över att det slängs med utmattning och utbrändhet i tid och otid. Här kan du läsa hennes tankar i inlägget Det finns inget som heter “Jag var lite utbränd” (MetroMode).

utmattad-och-stress-pt-fia
Skärmdump MetroMode

 

Det finns medicinska kriterier som avgör om man befinner sig på den sjuka delen av skalan. Vad är en utmattningsdepression, eller utmattningssyndrom? Utbrändhet, är det samma sak? Oavsett så är det en realitet, att vi blir sjuka av för mycket aktivitet, där plats för återhämtning är obefintlig. Det kan finnas en tyst kravbild som gör att vi inte kan värja oss. Sen är det en sak till. Jag tänker att när saker går ganska snabbt, vi har mycket att göra, då ser man inte de där nyanserna. Nyanserna som sedan blir till sjukdom. Jag tänker att vi som har drabbats vill tas på allvar, och därför förstår jag PT-fias frustration när det slängs med begreppen som om det vore en förkylning.

Jag sprang också över det här inlägget Livet efter utmattning, där vi återigen kan se det viktiga i att välja med omsorg, för annars slits bromsarna ut.

Det positiva med en utmattning…?

Det finns en nytta i att ha varit utmattad, och det är en djupare reflektion över vad man faktiskt klarar och vad man behöver. Det kan handla om att ta sitt liv på allvar, skala ner och prioritera och kanske också välja bort saker som inte leder till något vettigt. Jag har lärt mig mycket på vägen, samtidigt inser jag att min egen bromsberedskap gör mig frustrerad. Jag vill kunna gasa mer. Och jag kommer nog att kunna det så småningom.

Jag kan också tycka att det känns positivt att vi 2016 pratar om utmattning på ett sätt som går bort ifrån stigmatisering och hysch hysch. Det gäller väl egentligen all psykisk ohälsa. På ett personligt plan är det för mig också enklare att tala om det.

Boktips!

hjärnstark anders hansen. ett inlägg om utmattning och stressJag läser en bra bok just nu, Hjärnstark (Anders Hansen, Fitnessförlaget 2016) och tänker på det som händer i hjärnan vid stresstillstånd. Boken tar fasta på hur fysisk aktivitet påverkar vår hjärna, men det finns också fakta kring vad som bryter ner hjärnan, där stress är en faktor. Det händer alltså fysiska, biologiska saker med vår hjärna när vi är utmattade. Det är liksom inte bara en “känsla” utan stressen påverkar verkligen våra hjärnceller. Sånt är så spännande att läsa om. Återkommer när jag är klar!

Öar av absolut stillhet. Och av absolut nödvändighet.

rödal öv mot grön bakgrund - text öar av stillhet

I förra inlägget fokuserade jag mycket på utmattning och tankarna kretsade om vad vi är kapabla att driva oss själva till. Det är inte svårt att bli utmattad, och det är kanske just därför som så många ignorerar att bromsa i tid. Det går nog lite till. Om jag bara…

Jag har hört mig för kring den genomsnittliga tiden för återhämtning efter att man dundrat så pass att man är utmattad. Ett bud var 18 månader. Det beror alldeles säkert på, men jag tänker att tiden behövs. Det är under en återhämtning som man får chansen att lära känna sig själv och sina gränser.

Det här med att komma “tillbaka”

Mitt största fokus var att jag ville komma tillbaka. Efter att ha lyssnat på Kropp & Själ (Stresstålighet: Noll) insåg jag att det är ett feltänk. Att komma tillbaka till ursprungsläget innebär ju att beteendet som leder till sjukdom är kvar. Sen får vi inte glömma – det kan vara arbetsplatsens kultur och arbetsmiljö som spär med sjuka förväntningar, dålig kommunikation osv. (Ja, kanske inte så konstigt att jag valde att ha eget företag).

Målet är därför ett annat, nytt läge. Och då behöver vi bygga ny grund, nya bjälkar och däri: utrymme för öar av absolut stillhet och kravlöshet. Något som Bucketlife tog sig tiden att kommentera häromdagen:

“Tänker särskilt på det där med att ha öar av kravlöshet. Det var precis det jag tappade när jag flyttade till en annan stad och dagpendlade tillbaks för jobbet. Mina relationer & fritid blev plötsligt kravfyllda eftersom jag skulle stanna kvar/åka dit för att upprätthålla dem. Och samtidigt känna att jag skulle leva upp till sambolivet hemma i nya staden. Tror det är en nyckel att ha helt prestationsbefriade zoner för avkoppling och påfyllning.”

Läs förresten ett bra inlägg av Bucketlife som heter Vad är framgång – egentligen?

Det jag fastnade för var detta med känslan. Jag tror ta mig sjutton att det är där den sitter, framgången. Sen vilken känsla man väljer, det är ett helt eget inlägg.

Mina öar av absolut stillhet

> Nu. Nu är det stilla. Min son sover. Jag dricker kamomillte med ingefära. Jag hör vinden därute. Det är nu. Det kan ta slut närsomhelst. Varje stillhetsminut räknas. Andetaget styr.

> Stunden precis innan jag ska somna. Sömnig, stilla, vill sova. Jag stänger ihop boken och släcker lampan. Tänk att jag kan sova.

> Gräsmattan är fuktig av morgondaggen. Jag kliar den med min kratta. Löv och gräs fastnar. Min morgonstund av stillhet. Kratta is my kind of morning glory.

> Meditation. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om just detta. Och det har jag ju redan gjort – läs till exempel

Meditation. Guide: vilka tjänster använder jag?

Några tankar om Yoga & Meditation

Min lycka och 5 saker jag inte kompromissar med

> Långa promenader. Det var länge sen jag gick riktigt långt. Och det ger mig alltid en känsla av frihet att bara gå och gå. Nu har jag dessutom hittat den här bloggen om vandring och blev lite smått lycklig.  Här nedan från Tyresta by i förra helgen

träd och äng tyresta. inlägg om stillhet rött hus tyresta by inlägg om stillhet

Har du några öar? Vad finns på dem?

Foto: C. Lind

Utmattning handlar sällan om att få ett “tack”.

Bild på rönnbär mot blå himmel. Inlägg om Ingen säger tack - om utmattning

För en tid sen läste jag en gammal krönika kring utmattning, där krönikören påpekade att ingen tackar dig för att du går in i väggen. Men jag tror att frågan är mer komplicerad än så. Det handlar sällan om att vi suktar efter ett “tack”. Däremot tror jag vi suktar efter så mycket annat, där vi tror att mer av allt är vägen att gå. Jag har skrivit om det förr, och jag säger det igen: vi är helt enkelt experter på att passera gränser. Att inte respektera de egna fysiologiska och psykologiska behoven.

“Det kom som en käftsmäll eller blixt från klar himmel, en dag kunde jag inte gå upp ur sängen osv”

Nej. Utmattningssyndrom kommer av långvarig belastning. Den smyger sig på, du tänjer på dina gränser. Du vet vad du borde, men nä, det funkar inte. Det intressanta är ju att det kan vara riktigt roliga jobb som gör oss sjuka. Det behöver inte vara att du har en shitty arbetsgivare. Det kan snarare handla om en shitty uppfattning om vad du och din kropp klarar av. Men! Det kan också vara en arbetsplats vars kultur främjar ohälsa. Där den stora otydligheten är grogrunden till långvarig sjukdom och stresspåslag. Jätteviktiga frågor.

Så vadå, ska jag skylla mig själv när jag ligger där i sängen och inte kan gå upp?

Nej. Det leder liksom ingenvart. Jag vill med det här inlägget poängtera att det är lätt att falla dit. Det är smickrande att göra karriär, få vara begåvad, ta ut sin akademiska rätt. Det är också smickrande att vara en person som är lojal och får cred för det “dig kan man lita på”. Man vill vara bra på det man gör.

Jag har förmodligen haft utmattningssyndrom inte bara en utan snarare två gånger. Kan bekräfta att efter första gången var jag inte så mycket klokare, för när jag väl blev bra så blev jag så pepp att jag körde mig raka väggen till sjukhussängen en gång till (ej ironi).

Lätt att falla dit – varningssignaler för utmattning

Har du aldrig varit utmattad kan det komma som en överraskning. Min tanke är att har du erfarit tillståndet så blir du mycket bättre på att känna av dina signaler – du vill inte hamna där igen.

  1. Jag lyssnade på Ångestpodden häromdagen och då pratade intervjupersonen kring det här med att effektivisera saker i sin vardag. Och det tycker jag stämmer som ett varningstecken. När du är stressad, och vill göra allt så snabbt som möjligt och inte vågar ta ut svängarna tidsmässigt – då kan det vara bra att bromsa.
  2. När allt också börjar handla om arbetet, och du inte har någon tid över för vänner, träning, familj eller vila – också värt att fundera kring var du är på väg.
  3. Ångest. Det är min toppmarkör för när jag ska släppa taget och gå in i något annat. Bryta. En tydlig signal. Den sätter sig i bröstet och biter fast.

bild på trädgård och stövlar. Inlägg om utmattning

Får inte jobbet vara kul? Jag vill ju göra karriär

Ah. En klassiker. Klart att du får jobba hur mycket du vill. Det är inte alla som drabbas av utmattning. Vissa är mer benägna än andra av olika skäl. Inlägget vill belysa utmattning för det är en stor orsak till ohälsa idag. Min övertygelse är att om man bara har öar där det ställs mindre krav, där man får vara ledig en stund, så kan man dundra på rätt bra. Ser man till att uppfylla övriga behov förutom jobbnerven (som att äta, sova, skita, träna) så tror jag att det kan bli rätt bra balanserat.

Ge mig gärna dina tankar i kommentarerna!

Utomhus, #boostober och härliga höstbilder

höstbilder: jag hjärta hösten. bild på äpple i hand

Insikt om kroppen och dess signaler

Jag tänker att kroppen är bra på att säga ifrån. Den sätter gränserna för vad som är möjligt. Att sedan lyssna till den, det är en annan sak. Är det något jag slipat till så är det inlyssningen. Scanna av ingår i mina dagliga rutiner. Det blir nästan lite för mycket av den varan, scannandet, men samtidigt: tacksam.

Ångestpodden, utmattning & frilans

När oktober kommer med en sensommarvärme jag aldrig tidigare skådat, då blir jag glad. Jag vill saker, på ett annat sätt. Vi pratade om det igår med bästa vännerna: att ens jobb är ju bara en del av livet. Det finns saker som är så mycket viktigare. Jag gillar att jobba, men även fast det är mitt kall att vara frilans, så behöver jag liksom finjustera vardagen. I min Acast-app lyssnar jag just nu på Ångestpodden om utmattningsdepression där Isabel Boltenstern berättar sin historia.  Jag fastnar vid hennes enkla sätt att tala om både ångest och utmattning. Jag blir minst sagt avundsjuk. Men tillbaka till att finjustera: det betyder att jag vill inte dras med hur mycket som helst.

Helgen har därför blivit därefter. Totalslapperi så när som på en intervju i förmiddags, och sen har jag försökt att landa mjukt. Jag vill landa mjukt varje dag. Det gör jag inte. På löprundan häromsistens så var tankemaskinieriet så pass igång att kroppen inte kunde springa. Jag blev andfådd av att bara tänka.

Sätta intentionen för oktober

Jag vill påminna mig själv och sätta en intention (läs: flera intentioner) för oktober. Det är viktigt, annars passerar dagarna och sen står jag där i november och fajtas med mörkret utan någon vettig bensin i mig. Jeanna skrev om dämpande aktiviteter på sin blogg – hur hon vill ha mindre av dem.

Ja, det är just de dämpande aktiviteterna som är i fokus hos mig just nu. Jag är duktig på att göra bra saker som jag tycker om och som ger energi – men nästan ännu duktigare på sådant som raserar alltihop igen – Jeanna på Healthy Living

Så känner jag också. Att jag behöver fylla livet med bra saker.

Mina bra saker i oktober

Yoga

Det gör jag redan, 1 gång i veckan på onsdagarna, inne på Söder. Jag fick en yogaboost i somras när jag var på läger över en helg. Och den sitter i. Jag yogar mot stress, mot ångest, mot rastlöshet. Ibland kan det handla om att jag gör en övning i 3-4 minuter och sen är det bra. No more, no less, just yoga. Mer av det. Varje dag. Babysteps.

Läsa bra bloggar

Det finns ju hur många som helst. Jag har fastnat för lugnochfin, och det känns som att hon fyller mitt hela bloggläsarbehov just nu. Skön stil, smart, matigt blandat med tips om böcker, skrivskola, digitalt entreprenörskap, kreativitet. Sa jag att hon har en emailklubb? Kanske det bästa breven jag läser. Jag får kraft av att läsa hennes blogg och det väcks drömmar som har slumrat alldeles för länge nu.

Rensa i trädgården.

Ni förstår, jag har blivit med liten trädgård inklusive gräsmatta. Det betyder att när Lilleman sover, då står jag där och rafsar och rensar, drar fram krattan och kör mindfulness 3.0. Det är helande, det är viktigt och jag behöver det. Det finns ingen stress i det, jag gör det för att jag njuter. Och. Jag ska göra äppelmos i oktober. Ja det ska jag.

EnEmilia rensar i trädgården höstbilder EnEmilia rensar i trädgården höstbilder EnEmilia rensar i trädgården höstbilder

mer struktur för att få in det där jag vill.

Ok, jag är som alla andra. Jag vill en massa. Orken tryter. Jag blir irriterad. Jag orkar inte. Jag blir gnällig. osv. Det finns saker som inte går att förhandla bort, det är väl det som kallas för “måsten”. I den där “måste”-högen ligger aktiviteten “vila & meditation”. För jag känner mig inte alltid pepp på den. Så är det. Men jag m-å-s-t-e. Överleva är bra.

Sen finns det saker som jag definitivt kan vara utan. Som planlöst surfande. Som att uppdatera mailen too many times. De saker som faktiskt är roliga är min träning, mitt jobb, min familj och mina vänner. Ska väl erkänna att den sociala biten ligger i träda för jag blir trött av att umgås. Skriva ligger på prio just nu. Big prio. Prio när då? Struktur, vänner, struktur.

Utomhus

Kanske den bästa medicinen mot typ allt. Say no more, men ut ska jag. Jag är också så himla glad över den här Facebook-gruppen för den fick mig att springa i september under #springtember. Det finns tusen anledningar till att få upp pulsen genom träning, men jag har bara ett mål i sikte: #brain2016. Det innebär att min löpning enkom handlar om att ge hjärnan vad den behöver. Mer om det i ett senare inlägg. Oktober blir: #boostober. För mig blir det utomhusboostober. Om någon undrade.

höstbilder lönnlöv höstbilder löv höstbilder, lönn och rött hus

 

 

 

Vad gör du i höst? Har du skrivit någon bucketlist av något slag? Dela gärna med dig!

Höstbilder tagna av

Christofer Lind

Older Posts »