Identifierar du dig med ditt jobb? Jag gör det, i mångt och mycket – jag gillar det jag gör, och vill gärna att en del av mig ska vara just jobbet.
Men jag ser också ett problem med det. Kanske särskilt när man är företagare. Det är det där med att släppa taget. Jag behöver ofta argumentera med mig själv. Och den argumentationen slutar med insikten: jag är mer än ett jobb. Jag har något utöver min göra-gen. Kruxet är förstås när saker är roliga och tiden är knapp. När stressen kryper in i ett sammanhang som egentligen bottnar i glädje. En konflikt.
Det har varit mycket i huvudet på sistone. Nya möjligheter har kommit på min agenda, jag har testat nya saker. Som att filma. Som att skriva manus. Som att få tummen upp från mina uppdragsgivare. Det betyder att jag måste fundera om hur mitt nästa år 2017 ska se ut. Så är det. Det är spännande, men jag behöver också återhämtning. Avinspirera mig. Stanna upp. Jag har skrivit om det i min viloserie, här i avsnitt fem: Trött hela tiden? 7 saker att vila ifrån.
Stanna upp. Det är så häftigt, nu när jag har läst boken Hjärnstark, så vet jag lite grann om min hjärnhälsa. Just nu är mina amygdalas lättretade och varnar mig för all möjlig (inbillad?) fara. Och medicinen? Konditionsträning, för att rusta hippocampus, som kan motverka min rädda hjärna. Fatta. Fysisk aktivitet är en medicin av rang, och jag återkommer kring boken inom kort!
Att inte lova för mycket – fostra sig själv & stressa av
Jag är en ja-sägare. Jag säger ja till roliga saker, ja. Men sen 10 år tillbaka värnar jag om mina ja:n. Det går inte att lova för mycket. Det som hände i mitt fall var en dyrköpt erfarenhet.
Så nu lovar jag med försiktighet – hur gör du? Det är förstås en balansgång, och jag går säkerligen miste om saker. Men jag vinner min hälsa. Min absoluta övertygelse är att människan är begränsad. Det rimmar dåligt med alla råd och tips om att våga och satsa, jag är medveten om det. Det var en präst som berättade för mig kring människans begränsningar och det har stärkt mig! Jag tar alltid till det argumentet, mest för mig själv. Jag. Är. Begränsad. Rent biologiskt, rent mentalt, rent socialt, rent ALLT.
Det är därför jag vilar och återhämtar mig varje dag. Det är därför jag tränar. Det är därför jag äter fem mål om dagen. Det fungerar inte alltid. För ja, jag är begränsad.
Jag tackar fortfarande ja till saker. Älskar det. Men jag är så förbenat kräsen.
Den begränsade delen av oss är en styrka, glöm inte det! Den gör att du kan navigera i ditt eget liv. Välja bra saker. Vara modig. Vara stolt.
Jag kan också säga som så här. Att vara begränsad innebär också att man får upp ögonen för sådant som kan stärka en. Meditation är en sån sak. Den kan tänja på din begränsning. Ge näring för att du ska orka hela dagen.
Boktips & sånt jag skrivit förr
Sen har jag ett till boktips, trots att jag (ännu) inte läst boken. Och det är Tillbaka till jobbet av Åsa Kruse. Åsa kommer till Pratbubblan, så om du är intresserad av temat: kom gärna till Allt för hälsan i slutet på november.
5 saker för att mitt jobb ska fungera som bäst
Utmattning handlar sällan om att få ett “tack”.
1 Comment
JA! JA, jag är en JA-sägare! Eller jag har varit och arbetar med att säga “ber att få fundera på det och återkomma!” Just nu i mitt utmattningssyndrom fungerar det ok, eller riktigt bra! MEN ack så rädd jag är för när jag ska ut i livet igen, kommer jag att fixa detta då? Just nu har jag ju inte så många frågor att träna på och när frågorna kommer (handlar endast om socialt umgänge) så vill jag skrika JA!!! omgående så hur det ska fungera i livet… PHU! Ja jag är lite rädd!
Jag är också mitt jobb, älskar mitt uppdrag att handleda, coacha och föreläsa! Men jag är nog egentligen en mer JA!-sägare än mitt jobb. Säger jag och amen till allt och älskar det jag gör. Usch en farlig kombo som jag behöver vara än mer uppmärksam på.
Tack för ett bra inlägg som fick mig till ytterligare reflektion.
KRAM