Posts in "Life Design" category

Så långsam vill jag vara.

bild på vatten och sol, löv. inlägg om slow living svensk blogg

Min höststartsanda ser lite annorlunda ut. Den säger mig att:

“vänta ett tag nu, vad är det du gör?”.

Jo, precis så är det. Det ska finnas en mening med saker. Stort som smått. Jag tror det är bra att minst en gång om dagen hitta livets mening. Så har du något att haka fast din tillvaro på, utan stress. För det är ju så, upplever jag det, att det är väldigt mycket som måste stämma för att vi ska må bra. Jobbet, livet och allt däremellan. I det finns också en rastlöshet. Vidare, vidare, vidare vill många. Jag undrar vad det är ett tecken på. När, exakt, når vi den rätta punkten? Med tillfredsställelse i blicken. Med andningen djupt nere i magen?

Jag ger in. Jag lägger allt jag har just nu på att känna “ja”. No more, no less. Jag behöver inte vara sprudlande glad, för det varar inte särskilt länge ändå. Men jag behöver vara här. Och jag behöver se på  tanken, möta den och förstå vart den är på väg och vad den vill säga mig.

Det har inte varit enkelt – jag är ofta överallt, både fysiskt och psykiskt. Jag är, som jag skrev tidigare, rätt mycket vidare. Det nya blir således: stanna upp, för en stund. Jag gjorde det nyss. För det var ju så att jag ville ut och springa. Men det var ju också så att flödena upptog mitt medvetande, och ja, den där springturen kändes verkligen långt bort. Men så drog jag upp rullgardinen, tittade ut, och förstod vad det handlade om. Ett enkelt “ja”.

Tack.

Slow living – delat med andra.

slow living svensk bloggJag söker just nu inspiration till det enkla och långsamma. Och jag vill gärna dela med mig av dem som redan idag inspirerar mig. Vi har Katta – Bucketlife. Hon har valt att flytta till Särna, kanske för att kunna leva långsammare? Följ vetja!

Sen är det Sofia, som skriver på hildas.se. Hos henne har vi ett intressant skifte: från lantlig idyll till en hyreslägenhet i Lidköping.

Maria, som svidat om sin blogg till All things green. Den är slow living deluxe – med yoga och sköna recept.

Jag läser också Angeliqa – Vandringsbloggen även hon är en slow living stjärna, på vandrarvis. Vi ses, förhoppningsvis, alla i nästa vecka, i Särna. Jag tror också att Sara – Träningsglädje är på plats, hos henne hittar du inspiration på fart och fläkt i löpspåret och på andra äventyr!

Mellan raderna handlar det om att bli mer flödeslös. Att när jag väl är inne på sociala medier så vill jag att det ska finnas en mening, ett varför. Jag blir alldeles matt av alla uppdateringar och skrollande. Jag är inte ensam om det. Läs gärna min intervju med Maria “All things green”.

Mitt bästa verb.

enemilia vila vara meditation 2

Jag frågar ibland. “Vad tycker du att jag ska göra?”

Ofta handlar det om att jag verkligen inte vet var jag ska börja. Det är som att flera olika verb drar i varandra därinne. Tvätta, städa, springa, träna, ringa, skriva.

Det segar, det sliter. Humöret är obestämt. Varken hackat eller malet.

Jag gillar det inte alls.

Jag tror det handlar om att jag inte är närvarande i vad jag vill. Jag är inte närvarande i känslan, utan befinner mig i ett ingenmansland när det gäller känslor. Det handlar också om modet att våga känna efter. Ett mod jag ibland saknar.

Det bästa verbet är det svåraste. Som är beroende av sinnesstämning. Som inte vill tas för givet.

Vara.

För vara ger jag mitt liv. Jag kan gråta för det. Att slåss för rätten. Därför blev jag så tagen av Lisa Ekdals hyllning av vilan i hennes sommarprat. Förebild.

Låt mig. Vara.enemilia vila vara meditation

Egentid. Några ord om föräldraskap.

egentid enemilia

Två veckors semester tillsammans. Dagliga utflykter. Vardag fast ledigt. En vecka kvar och nu börjar vi fundera på upplägg. Tillsammanstid är bra tid. Men egentid är minst lika viktig. Så den planlösa semestern får nu en ny riktning. Som kräver sin kommunikation. Det skulle jag säga är en utmaning. Vi vill mest att det ska flyta på, att ansvaret är delat och att vi vet ungefär vem som gör vad. Samtidigt: finns det ingen struktur eller planering, så blir jag lite orolig efter ett tag. Vad förväntar vi oss av varandra?  Det blev sena kvällens samtalsämne igår, och vi bestämde oss för att göra upp någon form av strategi. Skönt!

grus i hand inlägg om egentid

På min egentid vill jag

Springa.

Skriva.

Lyssna på sommarprat. Jag har bara hunnit med Rickard Söderberg, Richard Tellström, Linda Boström Knausgård och Biskop Anders Arborielius. När jag nu tittar igenom listan är det namn efter namn som jag vill lyssna på!

Vara helt själv. Till exempel här.

enemilia egentid

Fika med en kompis.

Läsa. Jag läser som aldrig förr. Just nu är det Ditt inre liv av Mats Lekander. Ämnet är intressant, men det är ibland svårt att följa resonemangen – det är för många lager av parallell information. Jag tror jag behöver ha ett annat sinnestillstånd när jag läser boken, och just nu skulle en deckare passa bättre.

egentid vs tillsammanstid

Jag har skrivit om egentid förut i inlägget Inre stress. Jag påminner mig själv om följande rader:

“Var tydlig med att du behöver tid till annat. Var tydlig med att ge din partner samma sak. Var också tydlig för dig själv att nu, nu är det kvalitetstid med barnet, där telefoner, plattor och andra devices är bannlysta. För om det är något som stressar mig mest så är det när jag multitaskar. Typ svara på mejl samtidigt som jag bygger torn eller bygger Duplo. Nej, när jag jobbar så jobbar jag, när jag leker så leker jag.

Kärlek kräver engagemang och engagemang kräver energi. Sa någon återhämtning?”.

Är du bra på det här med egentid?

När du vill mindre. Och får mer.

Den senaste tiden har jag sprungit in i det. Snubblat, tagit mig upp. Och så står den där. Enkelheten. Om den hade en färg, var den vit. Om den hade ett ansiktsuttryck, så är det den där sucken av lättnad som precis lämnat bröstet och munnen. Om den hade en känsla, var där både sorg och glädje.

Bilderna i det här inlägget är tagna av Christofer Lind. De är från vår semester, som består av enkla utflykter i närområdet. Vårt fokus är att röra på oss, vara ute, och vara någorlunda mätta. Matsäcken är oftast skuren frukt, nötter och vatten. Ibland har vi köpefika med oss.

Efter att ha intervjuat många människor de senaste åren tycker jag mig se ett mönster. Livet händer och vi tar då livet på fullare allvar. Det världsliga backar för något mer innerligt. Hur detta innerliga ser ut beror nog alldeles på, men det jag syftar på är förstås nya värderingar. Vi lyfter lite, när vi helt plötsligt vill mindre. Och får mer.

Jag intervjuade nyligen Maria – läs “Jag var redan djupt olycklig”.

När jag skrivit om min egen kris i livet, är den ofta svår att beskriva. Det är som att orden inte gör den rätta. Ordet “lidande” känns fattigt på något vis. Men när nu livet valde att komma åter (för inte var det då jag som styrde. Mer andligt än så här blir det inte) så har omvärderingen och analysen kommit med den. På köpet.

Leva enklare liv. Så tänker jag om….

Tiden.

Jag behöver kunna styra den alltsomoftast. Jag vill inte styras av någon annan. Tiden är värdefull, men den är inte bara debiterbar tid. Den är betydligt mer än så. Tiden är möjligheten till att växa. Tiden behöver inte dig, men du behöver tiden. Den är kaxig, den är stark. Den har makt, men kan bli din vän. Din bästa till och med. Förhållningssättet till tiden behöver arbetas på (jag är inte klar). Min värdefullaste aktivitet jag lägger in i tiden är sömnen och familjen. Och tiden ler.

Pengar.

Jag slutade shoppa. Som en reaktion mot stress och press. Ekonomi är inte kul ifall man känner en brist. Jag ville frigöra mig från det. Jag vill inte vara beroende av pengar, även om jag till viss del är det. Men om vi bortser från taket över huvudet och väl valda livsutgifter så vill jag vara fri. Jag säger ett stort nej till shopping och tänker att jag får frihet istället. En frihet som gör att jag både kan må bra och dåligt. Jag är inne på mitt andra shoppingfria år, och ja, det gör mig gott.

Läs mer om shoppingfritt här!

Och här ett inlägg från en med liknande värderingar: Hildas.se skriver om varför hon rensar så frenetiskt.

Ångesten.

En följeslagare som föddes nästan i samma stund som jag kom till världen. Förståelsen har ökat, men att jag helt skulle vara ångestfri är en utopi. Min ångest är också en drivkraft, den får mig att göra konkreta saker. Den gör att jag är ute och springer (det är så underbart när det fungerar!). Den är min, min alldeles egna. Jag kan inte förebrå mig själv. Jag behöver i viss mån ha den. Jag slutade slåss, och fick ju livet tillbaka. Så ångest, we’ll manage.

#Utmattad – det finns anledning att skriva

Enkelt liv, kräver enkla val. Jag vill vara helt okomplicerad.Jag tror att om årets julklapp var en känsla, så skulle den känslan vara LUGN. Jag vet inte, men är vi inte lite väl omständliga när vi lever våra liv såsom vi vill MEN ändå känner att det skaver? Jag tror att enkelhet ger ett klarare huvud, en större möjlighet att njuta och dessutom mindre stress.

Om du inte läst Stresskolan del 1-5 – varmt välkommen! (del 1 + länkar till de andra avsnitten).

Jag slänger in mitt mest lästa inlägg: Att leva enkelt – om minimalism

Har du omvärderat något? Lätt/svårt? Berätta hemskt gärna!

Här kommer då “mellan raderna”.

Apropå tiden. Jag stressar också, tycker att tiden inte räcker till.
Apropå pengar. Jag sneglar förstås på “nytt och fräscht”. Men jag hinner fundera det där extra varvet. Och så blir det ett nej. Det jag gör är att jag unnar mig upplevelser istället. Som att åka till Åre, som att ta mig fotvård. Äta ute gör jag mest hela tiden. Man får lägga band på sin präktighet ibland 😉
Apropå enkelt liv. Jag har börjat drömma om ett eget litet torp. Hjälp?

Semesterkänslan. Den du har där inuti. Den räknas.

Jag har funderat kring ledighet.
Och känslan runtikring.
För jag tänker att det handlar om att “känna semester”.
Det jag också tänker är att den förmågan har vi ibland tappat bort.

Det behöver få ta lite tid att känna semester.

semesterkänsla enemilia vid havet

Man har ju hört det där, att man inte kan fly ifrån sig själv. Och det är nog lite samma sak, när det gäller semesterharmoni. Komma ned i varv, behöver vi kunna göra oavsett plats eller tid. Jag vet själv hur det kan vara. Jag är nämligen en expert på att vara ganska spretig uppe i pallet. För mig har det alltid varit svårt, det där med avslappning. Så jag övar mig rätt mycket (och ja, det tar emot, men ja: det är värt det).

Om jag skulle beskriva min semesterkänsla (och jag hoppas att du vill beskriva din!) så består den av:

#1 Stillastående tid. Det betyder att jag sällan tittar på klockan. Det betyder att kroppen är sävlig, tung (!) och lugn. Axlarna släpps ned. Och man kan då och då höra en lättnadens suck.

semesterkänsla enemilia vid havet

#2 Ökat sinne för stillhet. Jag har blivit helt fascinerad över vad naturen kan göra för hälsan, och för stillheten i kropp och knopp. Så när semesterkänslan är som bäst, då hör jag suset i träden och känner gräset under fotsulan när jag är ute och plockar rabarber till min paj. Det fina i kråksången: att huvudet följer med.

#3 Sömnig utan stress. Det betyder att jag lägger mig rätt tidigt och läser tills jag somnar. Just nu läser jag Två systrar av Åsne Seierstad, riktigt spännande och intressant. Jag är som vanligt chockad vad människor kan tänka sig att göra mot varandra.

#4 Svalt vatten mot varm hud. Som småbarnsförälder får jag ta de där korta stunderna av ledighet och göra något bra av dem. Som att bada i en vik. Två gånger om helst.

semesterkänsla enemilia vid havet

#5 En lättnad i bröstet. Kanske inte hela tiden, nej. Men rätt ofta ändå, jämfört med tidigare år. Den där lättnaden kommer ifrån hårt förbaskat arbete de senaste 4 åren. Och den beror också på att jag släppt en hel del saker som för mig inte är viktiga. Det betyder att jag kan vara ledig, och inte jaga nästa gig. Mina shoppingfria år (är inne på mitt andra) gör att tid inte alls är pengar.

För semesterkänsliga.

> Om min semesterkänsla var en låt (Spotify).

> Om min semesterkänsla var en blogg (bloggtips!).

> Om min semesterkänsla var en podd.

Bilderna är från vår första semester under juni 2017. Nu är vi inne i andra vändan. Alla bilder är tagna av Christofer Lind.

Sommaren handlar om känslan.

sommar 2017

Att sätta känslan för semestern. Extra viktigt för oss som är egenföretagare. För det kan lätt bli så, att tåget tuffar på. Sen står du där och sommaren är slut.

Jag har de senaste två åren haft någon form av intention kring den egna ledigheten. Förra året skrev jag Att faktiskt göra de där sakerna. Och jag skriver under på det mesta av det, även i år.

Sammanhängande ledighet – det finns en poäng med det*. Men jag tänker också att hur ledig du än är, så är det till syvende och sist hur du känner som kommer avgöra hur pass laddad du sen är på höstkanten. När allt drar igång.

sandaler plus strumpor
Kör enligt det senaste modet: sandaler och vita silkesstrumpor.

Jag vill känna det här.

Närvaro. Uppmärksamma stunden på mindfullt vis.

Lättnad. Jag vill känna mig lätt och glad. Lättnad är något positivt, kanske för att jag länge dragits med tyngd i kropp och själ.

Glädje i det lilla. Vi har inte några stora planer, men åtminstone ett äventyr ska vi på. Jag vill ha det fokuset. På familjen, glädjen och de små äventyren.

enemilia med kompisen Sven i Tyresta
Jag och bästa vännen på äventyr i skogen vid Tyresta.

 

Nytt. Det är mer av en filosofisk känsla. Men jag tror att svala bad i både sjö och hav kan få mig att känna nytt. Nytt – kan också skapas av att läsa bra böcker, eller se en dokumentär eller två. Nytt kan vara att sluta scrolla planlöst. Nytt, helt enkelt.

Därför är det bra med digital detox (del av en artikel som jag skrivit för Tara)

Jag vill känna rejäla pulshöjningar. Det finns två anledningar till det. 1. Jag mår så bra av det. 2. Jag vill gå av min medicin som jag ätit i 15 år. Det är inte klokt. Men jag vet också att jag har behövt den. Med det sagt vill jag påminna mig själv att min hjärna fortfarande är i rehabläge. Det tar tid det här med återhämtning. Och pulshöjning är den bästa rehaben för min hjärna.

enemilia outdoor

Livet är enkelt när man väljer enkla saker.

Vill du veta mer om hjärnan och pulshöjning?

Vad vill du känna i sommar?

* ha, jag skrattar lite. För jag är allt annat än sammanhängande. Jag har hoppat på olika typer av jobb, och jag har lärt mig vad jag tycker är roligt – väldigt många olika saker. Men jag gillar att vara spretig. Och jag inbillar mig att jag därför ska släppa jobbet nu i sommar. Jag borde sätta datum för det. Men sammanhängande kan ju också vara en vecka – det viktiga är återigen: känslan. Du kan ju t ex ha hur mycket semester som helst, men ändå vara stressad.

Older Posts »