Poddtips 2026. Det är mitt i snöyran och jag tittar ut genom fönstret, ibland fastnar jag och ser mönster. Stannar en stund, och söker sen upp mönstret igen, går det att hitta?
Podden Potential
Idag lyssnar jag på podden Potential för första gången, ett avsnitt med Filip Lundin, grundare av Sopköket. När jag släppte min första bok 2019 så ordnade Sopköket min catering. Deras affärsmodell är cirkulär där de skapar mat utifrån mat som är på väg att kasseras och bli matsvinn. Det som bland annat var intressant i podden var det faktum att det kostar mer att ta emot matsvinn än att köpa “ny” mat. Det är mycket med mat som behöver fungera – hanteringen och temperatur kan vara två aspekter. Det var fint att få höra om Filips egna erfarenheter av livet, bland annat om en period där han levde med svår tinnitus.
Elsa får inte komma hem – tre delar
Det här en dokumentär på tre delar som handlar om Elsa och hennes föräldrar. Hon är ett barn som haft en hel del hälsomässiga problem som gjort att hennes familj ofta sökt vård. Längs vägen kommer det orosanmälningar från vården och en dag får inte Elsa bo hemma längre – varje förälders mardröm. Det är en spännande skildring och väl värd att lyssna på.
Farliga läkare – två delar
Den här dokumentären belyser framför allt det problematiska med att hantera läkarlegitimationer i de fall det går riktigt snett. Det berättas om en läkare som skrivit ut starka preparat och mediciner men också gjort medicinska bedömningar på ett sätt som upplevs slarvigt. En patient som hade missbruksproblematik, vilket stått i journalen, får utskrivet en hostmedicin som missbrukas och sen dör mannen som en följd av det. När sedan myndigheterna ska utreda händelserna så får läkaren behålla sin legitimation under tiden. I dokumentären fanns också ett uttalande som mer eller mindre menade på att “det är inte vårat bord” när det handlade om patienter som for illa och patientsäkerhet. Kändes olustigt.
Vadå, “så lyssnar jag på…”?
Det är inte svårare än så här: jag gör en sak i taget, även när jag lyssnar på något. Annars tappar jag fokus. Att promenera och lyssna går bra. Men det är det andra: att tro att multitasking är vägen framåt. En insikt som jag kommit fram till för länge sedan. Därför lyssnar jag inte på vad som helst, utan det behöver verkligen fånga mitt intresse. Just nu: dokumentärer eller lyssning som leder till att jag lär mig något extra.
Så kom den berömda ryggkraschen – väntad och nu här. Det var när jag skulle ta ut brödet som jag böjde mig och hann tänka: nu kommer nog ryggen säga ifrån. Och ja, med besked. Men jag har kommit igång med rehab: rörelse i stort (vilket är något jag alltid pysslar med) och sen försöker jag med ryggövningar från Youtube – skittråkiga men effektiva.
Jag är igång med jobb efter lite ledighet och det börjar bra – ett uppdrag som jag verkligen tror på är nu snart på mitt bord. En föreläsning söderöver hoppas jag på också, då ska jag boka ett fint hotell. Nästa vecka, med start imorgon kommer bli stora säljveckan – för nu är de flesta tillbaka.
Tack för att du läser
/ Emilia
Jag tänker så här: ju mer du vilar, desto bättre blir du på att vila. Det är en färdighet helt enkelt. Och nu blir jag nog tvungen att ta med Tomas Sjödin en stund igen, trots att jag först ska skriva om boken när jag läst ut den. Men det var något om att det är ansvarsfullt att vila. Och att det handlar om ramar kring det. Och de där ramarna, eller reglerna, underlättar vilan. Kärlek till den egna vilan, genom rutin. Och där är jag helt med. Jag vilar varje eftermiddag, oftast med en guidad meditation. Dag ut, och dag in. Idag var det dock någon som ville göra sig hörd med en slagborr. Och dagen blev minst sagt obalanserad. Så den där ramen behöver jag.
Ja. Just nu är vila för mig meditation och läsa böcker. Men det skulle även kunna vara ett träningspass. Eller något annat som svarar på frågan 
deo (mer om det senare: söker efter bästa aluminumfria deon, känns omöjligt), schampoo, duschkräm. Men jag tror faktiskt jag har så det räcker för hela året. I ren protest så funderar jag på att använda kokosolja som lotion/ansiktskräm vid behov. Och smink tar ju liksom aldrig slut i min mening.
#4 Presenter är okej. Men jag tänker också att den finaste gåvan man kan ge är TID. Vi är tre tjejkompisar som brukar äta ihop och se på bio, den som nyss fyllt år blir bjuden av de andra. Tiden är i fokus, inga prylar eller så. Och om jag köper presenter, så vill jag att det ska vara något som förbättrar livet för den andre. Inga snabbköp med andra ord. Och som sagt: tiden. Tiden.
Jag tycker mitt liv blir lite renare och får andas lite friare. Vi har rätt mycket pryttlar hemma, och jag hoppas att vi i helgen ska få lite tid till att rensa i röran. Men absolut: det finns möjligheter. Som att få tid till annat. För ja, shopping tar tid. Jag har nog aldrig trivts med att shoppa, så jag ser inte det här som en uppoffring. Jag är rätt nyfiken på känslan. Och tanken i förra veckan var: vad händer om man inte shoppar på tio år? Sen finns det en ekonomisk möjlighet: shoppar man inte kan pengar (och tid) frigöras. Jag saknar min ö som ligger bredvid Teneriffa: La Gomera. Jag skulle gärna åka på ett retreat. Kanske till Berget i Rättvik. Och med familjen. Min fantastiska lilla familj. Som får skallen att snurra, fundera, vilja, hoppas, önska, drömma.
Jag hade förväntat mig att det skulle vara mer fokus på tränings- och hälsosnack men blev glatt överraskad av Ann-Sofies djupdykning i andra fakta som verkligen gör en arbetsplats hälsosam. Det är långt ifrån den där friskvårdschecken som du cashar in varje år. För det handlar om ledarskap, tydlighet, kommunikation, kollegor. Det handlar om meningsfullhet – hur det funkar uppe i pallet när du stiger in på jobbet på måndagsmorgonen. Det. Och lite till.