Jag har sedan starten av Så mycket bättre sett varje säsong. Det är häftigt med de synergier som skapas. Gammalt blir nytt och med en touch av något annorlunda. Ändå verkar människan vara bekväm, och gärna undvika förändring. Men där, i Så mycket bättre, suktar vi efter det nya, det annorlunda och att bli chockad är något positivt. Jag tror det här skulle kunna anammas på andra områden: företagande, träning, utbildning…. politik? Förändring där det nya representerar utveckling. När människor med olika bakgrund möts kan något magiskt skapas. Jag vet själv hur det är, när jag möter någon som är i en helt annan bransch än jag: det är häftigt och höra, även om jag kanske inte förstår allt.
Från vilka områden skulle du vilja få inspiration, så att det du gör kan bli mycket bättre?
Lite av en protest kanske, men jag har funderat över begrepp såsom att vilja få ut det mesta av livet. Varför är det så, och vad betyder det egentligen? Att ju mer vi upplever, desto bättre, så är det nog. Det ska vara snabba puckar, häftiga rides och nästa äventyr ska finnas runt varje hörn.
Jag undrar om det är så att allt upplevande och självförverkligande har en baksida. Att vi vill ha mer och mer, och det räcker inte längre med det som brukade vara så roligt. Upplevelsemani eller vadå?
Så jag slår lite bakut. Och tänker att det vi jagar egentligen sitter i huvudet: vi vill ha en kick eller två och känna rusets behag.
Men jag tror att det går att leva livet på olika sätt. Att det går att finna ett välbefinnande även i det lilla.
Det minsta av livet jag just nu njuter av
Att jag har möjligheten att sova så mycket som jag behöver
Att läsa böcker utav bara den (jo men visst, jag maxar jag med)
Att jag lär mig att bara vara, med hjälp av meditation
Ni som följer med i bloggvärlden kan väl inte ha missat hur många sätt det finns att nå drömkroppen? Metoderna och resultaten är oroväckande många. En del kan man skratta åt, andra förfäras.
Jag funderar. Drömkroppen. Finns den i drömmarna? Och den verkliga då, den som ligger här och tar hand om mitt förkylda tillstånd – är inte det en dröm om något?
Att se fitnesskroppen som en dröm, det kan jag inte ta ifrån dig – vi påverkas förstås. Jag själv tycker det är snyggt med muskler! Men när det som först verkade sunt, går över till osunda beteenden? Som att börja säga saker om sig själv. Till sig själv. Ett ganska bra exempel, kanske någon som känner igen sig, är: jag duger inte. Och säger du det tillräckligt många gånger är du läskigt nära att lura dig själv till allt bortom drömmar. Då handlar det mer om en mardröm.
Så jag tänker: drömmar är bra. Men bygg drömmarna på hur bra du är. Faktiskt. Och hur kul det är att ta hand om sig. Där din kropp alltid är din drömkropp. Oavsett om den är svullen på grund av kommande mens, eller när du klarar ett träningspass. Där din kropp finns, i alla lägen, för just dig.
Jag har också tittat i spegeln och klämt på mig själv. Eller stått på vågen och hållit andan, för kanske, kanske har jag gått ner i vikt. Nu lägger jag den tiden på att göra det jag verkligen tycker om: att röra på mig – att träna för glädje. Och äta: det är min melodi rakt igenom. Och visst vill jag äta hälsosamt, och jag väljer vad som hamnar på tallriken. Men att gå hungrig eller ladda med pulversoppor…. Det är inte att jobba tillsammans med kroppen.
Dansklass på #bbc2014
Det finns motkrafter till mardrömmarna därute.
Kika in hos Johanna Arogén, som bland annat föreläser om kroppsbild, självkänsla och annat viktigt!
