Det är sommar – kanske arbetar du fortfarande, eller så är du ledig. Vet också att en del som läser denna blogg är daglediga av olika anledningar. Oavsett så hoppas jag att du känner dig välkommen hit! Sommaren kan bjuda på både det ena och andra, själv är jag särskilt förtjust i att bada. Och promenera. Och vara med lilleman och pappan. Häromdagen firade vi min syster i Uppsala och vår nytillkomna lillkusin O värmer allas hjärtan. Och något mer som ligger mig varmt om hjärtat är köpstopp. I gruppen på Facebook är vi nästan 7400 personer och jag märker att det finns många tankar om hur vi kan leva vår liv enklare. För det kan lätt bli komplicerat om vi konsumerar oss fram. För det är, som bekant, inte gratis. Och när vi väl är inne i karusellen så behöver vi oftast tjäna ihop till vår livsstil. Min upplevelse är att det ofta (?) saknas en koppling mellan hur vår livsstil tvingar oss att jobba på ett visst vis. Och normen är rätt självklar: vi ska jobba mycket. Men är det vad vi verkligen vill? Jag har inget emot att människor väljer att arbeta mycket – om det är medvetet och självvalt. Min magkänsla säger mig att det kan finnas andra drömmar, bortom plånboken. Eller vad säger du? Jag har tidigare skrivit inlägget Ett vilsammare liv, värt att läsa om man vill skapa sig en enklare semester.
#köpstoppjuli23 handlar om att stanna upp – jag kommer att köra fyra stycken live i Köpfritt-gruppen under juli månad. Om du vill haka på och testa att vara köpfri under en månad – signa upp på mitt nyhetsbrev och få en pdf skickad till dig med en programförklaring. Kan det vara så att vår semester, sommar, ledighet blir enklare?
En paprika rikare – om att leva med en enklare semester
För inte så länge sen fick jag den oemotståndliga lusten att odla något. Jag gick in i det med full kraft. Fram med alla små plastkrukor från förrådet, lägga jord i dem, i med paprikafrön för att förgro och sen vatten och solljus. Det började bra, nästan alla frön tog sig och där stod jag nu med alla plantor. De var så många att jag tappade lusten lite. Plantorna skulle omplanteras till större krukor och jag lyckades med fyra stycken som nu fick mer plats. Jag fick för mig att plantera två av dem i trädgården, men resultatet blev mediokert. Den enda plantan som fick något som liknade en paprika var en som vi hade behållit inomhus.
Sommaren efter hade jag helt ändrat strategi. Mitt nya löfte var: jag fick plantera i max fem krukor och dessa krukor skulle tas om hand. Det blev ett odlingsprojekt i minimal skala, men det skulle genomföras. Det är lite samma ansats som att lära sig fåglars namn: det ska vara lite lagom svårt och inte ha för många moment. Det gick vägen såtillvida att en paprikaväxt tog sig rejält även fast vi fick vänta på den. När frukterna väl började komma fick jag ny energi, för nu fanns ju faktiska resultat.
Jag får kontakt med arbetsterapeuten Vanessa Reyners som under flera år har arbetat i rehabträdgården i Alnarp och som idag har eget företag med drivkraften att sprida naturens återhämtande kvaliteter. Hon berättar hur trädgård och natur har en koppling till våra vardagsliv. Ett exempel är de svenska årstiderna, där det finns en koppling till människans ork och kraft.
– Vi har fyra markanta årstider. På vår och sommar spirar det av växtkraft, sen kommer hösten med lugnare inslag och mörkare färger. Sist kommer vintern, som handlar om att samla kraft. Människan har också olika behov, vi kan inte vara på topp hela tiden. När vi har mindre energi behöver vi fokusera på återhämtning.
Deltagarnas egna behov är centrala under perioden i rehabträdgården. Vanessa pekar på vikten av egen reflektion.
– Vad mår jag bra av, hur får jag energi, vad gör jag för att känna glädje?
I Alnarps rehabträdgård har forskning på olika målgrupper gjorts under åren och deltagarna har på olika sätt fått hjälp i programmen som vanligtvis löper under tolv veckor. I trädgårdsmiljön öppnas det upp för samtal på ett annat sätt, än de som sker i en mer steril miljö. Som arbetsterapeut kan Vanessa spegla det som händer i trädgården. Hon ger ett exempel som handlar om plantering av frön.
– Fröet behöver tas om hand, du behöver ge det tillräckligt med vatten och det behöver så småningom planteras om. Som terapeut kan jag integrera och inleda ett samtal som handlar om hur man tar hand om sig själv. Likt fröet behöver vi olika saker.
Hon pekar på balansen mellan aktivitet och vila, och hur pauser finns tillgängliga på ett naturligt sätt i trädgården, deltagarna kan till exempel vila i den hammock som finns på platsen. Det är lätt att tro att det enbart handlar om de återhämtande kvaliteterna, men när jag lyssnar på Vanessa framgår det också att sammanhanget i sig bär ett stort värde. Som deltagare kommer du saknas om du inte är på plats, det finns en dynamik i gruppen som också backas upp av ett team, det kan exempelvis vara arbetsterapeuter och psykologer. Trädgårdsterapins upplägg visar på behovet av både natur och mellanmänskliga möten.
Vid utmattning, depression eller ångest är det lätt att vi hamnar mycket i huvudet och försöker tänka oss fram. I trädgårdsterapi eller i den natur som du har tillgänglig där du bor, kan du istället placera din uppmärksamhet utanför dig själv en stund, för att få en paus och andrum. Nyttan av att flytta ut din uppmärksamhet ligger i det som kallas för spontan uppmärksamhet, det vill säga den uppmärksamhet som inte kräver så mycket av oss och som är återhämtande.
– Jag hjälper deltagarna att uppmärksamma det som händer i trädgården. Och sinnena är med, det handlar om att lyssna, känna, smaka, visa på nyfikenhet. Sådant som barn ofta har naturligt, medan vi vuxna behöver öva upp det.
Hoppas att du mår bra. Och det är okej att ta en stund i taget! Jag siktar på en enklare semester / Emilia
