Posts in "Hälsa" category / Page 18

Som en Alice – Vega

vega

Närområdet under lupp igen. Det går inte att låta bli. Och inte särskilt svårt då vårt lilla pyre trivs ute i friska luften. Så det blir till att upptäcka nytt. Vi började med en burgare var på Vegabaren, gott som sjutton (och en paltkoma som kom senare under eftermiddagen). Sen tog vi oss bakom Vegabaren, och vilket fint område vi hittade! Det kändes som man kom lite närmare landet, och de fina husen avlöste varandra – inget var det andra likt. Gröna trädgårdar, vissa välskötta, andra vildvuxna. Bitvis gick vi på en grusväg, så den lantliga känslan toppades ytterligare. Och sen: blåbär längs vägkanten. Ingen lång promenad, men sinnena fick sitt.

vega

sommarblomma barnvagnspromenad blåbär blåbär i hand

Nu har jag pusslat ihop en stor del av Haninge – och jag fortsätter. Om du har tips på utflykter man kan göra i kommunen – skriv gärna till mig. Andra utflyktsmål i Stockholm tas gärna emot – bara det är barnvagnsvänligt!

Sommarutflykt Farsta Gård

Farsta Gård Stockholm

Ditt närområde, har du koll på det? Det finns skatter gömda där, det vill jag nästan lova. Tyresta känner ni ju till vid det här laget men jag har också varit i Farsta. Jag har en direktbuss som tar en halvtimme till Farsta Centrum – och väl framme tar det ca tio minuter att gå till Farsta Gård. Det finns en caféverksamhet, men jag och min kompis Maria gick “bakom” gården och där väntade en liten park, nära vattnet. Vi satte oss under ett eget träd och åt medhavd vattenmelon, drack kaffe och åt några kardemummabullar. Det var härligt att få ta igen lite prat, ligga i skuggan och det bästa: att det här går att upprepa! Jag kommer säkert ta med mig någon bok i sommar för att lägga mig under ett träd igen.

Farsta Gård Stockholm

Under trädet i skuggan, där mår jag bra.

 

Absoluta sommarfavoriter 2015

enemilia

DET STORA I DET LILLA. Det här med tacksamhet. Kan tycka det blir lite krystat ibland, det är så ofta man stöter på “kom ihåg att vara tacksam”. Men är man det? Det kanske man är, men utan att använda tacksamhet som begrepp. Är det kanske lite slitet? Vet vi ens vad tacksamhet är? När jag tänker på det är det mycket jag ändå vill tacka för. Så här kommer mina tack.

> tack för barnvakten häromdagen. När jag och maken fick springa loss på Fotografiska. Eller ja, vi satt mest och spionerade uppe på fiket, åt räksallad och drack god äppelmust. Vi tyckte att Nick Brandts utställning var bäst, även om vi redan sett den en gång förut. Kaffe latten fick högt betyg, och toscakakan gav mersmak.

fotografiska  fotografiska

> tack för maten. Att jag liksom fortfarande har lust att laga den. Om och om igen. Nu senast med räkor och goda grönsaker. Mango. Quinoa.

räkrecept

> tack för träningen. Ä N T L I G E N är jag igång med lite gruppträning. Som samtidigt blir egentid. Än så länge har jag hunnit med BodyBalance, BodyCombat och SATS Energy. Bäst var nog den sistnämnda.

> tack för sommaren. Sommarprat i radion, långa ljusa kvällar. Grönt i alla nyanser. Vädret spelar mig faktiskt ingen roll, något som också Träningsglädje resonerar om.

> tack Better Bloggers för poden med Jonna Jinton. Detta lilla skogsvrå som har gjort en riktigt bloggraket, utan att själv veta om det. Linda, som intervjuar, har enligt min mening en mycket behaglig podröst och ställde de rätta frågorna. Det gör ju att jag kommer lyssna på några avsnitt till (detta var det första för mig).

 

Headerbilden/Översta bilden är från när jag var hemma hos en vän på Söder där vi fikade klubbor i kaffe från Chokladfabriken. En vana jag gärna upprepar!

Jag hjärta Tyresta

NATUR RUNT KNUTEN. Förförra lördagen bjöd på en härlig sol och dessutom fick jag umgås med både morfar och syster. Därtill var svärmor och lillemans mormor på besök. Hela gänget begav sig till Tyresta Nationalpark, med nybakade bullar och kaffe på termos. Min rastlösa själ ville genast ut i skogen så efter fikat gav vi oss iväg. Morfar var snabb på vagnen och ville inte släppa ifrån sig sitt barnbarnsbarn. Spänstig som få, upp och ner för backarna.

Till Tyresta tar du dig enklast med pendel till Handen, och sedan buss 834 mot Tyresta By (går ungefär en gång i timmen på vardagar – kolla in på sl.se), restiden är ca 20 minuter med buss. Har du bil funkar det alldeles utmärkt: massa p-platser till förfogande.

På söndagen gjorde jag en favorit i repris och gick hemifrån till Tyresta By, för att sedan köra ett varv på barnvagnsslingan, samma som på lördagen. Jag samlade på mig sol, 13 kilometer och fikat har aldrig smakat så gott! Mer om matsäcken i ett senare inlägg.

Tyresta 2015

Tyresta Barnvagnsslingan vy över vatten

Marinera sig i nuet

Fötter vid vatten

SLÄPP TANKEN OM NÄSTA STEG, NÄSTA GÖROMÅL, NÄSTA PROJEKT. Det gjorde jag senast idag, och genomförde istället en grundlig studie av min sons ansikte. Jag glodde och glodde, och kan fortfarande inte fatta. Han är alltså vår. Förutom själva studien fajtades jag samtidigt med tankar som: kanske jag skulle be C hämta min mobil medan killen sover här på min arm…. tänk om jag kan lägga honom i sängen och göra nytta….ska jag kanske läsa något för att stimulera huvudet en gnutta…. Men jag slogs och jag vann. Ännu en seger i medvetenhetens tecken.

Att marinera sig i nuet på det här viset är något jag alltid velat göra. Men det har varit svårt. Jag har inte riktigt vetat hur. Jag har alltid befunnit mig någon annanstans än just här. Men med barn kommer något annat. Ett bestämt krav på att finnas i det fantastiska nuet. Till 100 %.

Hur tänker du kring nuet?

Jastarnia havetEn favoritplats att återvända till, där nuet är högst påtagligt. Här har jag legat och lyssnat både på sommarprat och vågornas brus. Ensam. Underbart.

Vid kaos – hur gör du då?

EnEmilia viloexpert

GRÄNSER SOM PASSERAS. Som en blixt från klar himmel och jag står hudlös igen. Med alla känslor på en och samma gång. Med en försvunnen kraft och istället: svaghet. Huvudet brinner. Kaos.

Jag har inga goda råd, för här är det nog väldigt individuellt. Själv måste jag ställa mig på bromsen, men utan att skada kroppen av kraften. Sen är det sömn. Sömn. Sömn. Inte en natt, utan flera. Ibland är det svårt, men vi är två. Miraklet sover bättre och bättre.

Gå inte längre än den passerade gränsen. Det är ett gott råd (det kom ett i alla fall).

Jag har nyligen sett på Mina två liv, den var i tre avsnitt på SVT. Himla bra. Om man kan normalisera psykisk ohälsa så gjorde Ann Heberlein just det. Eloge! Och den går nog fortfarande på Play – se den! Det twittras en hel del under hashtagen #minatvåliv om du vill veta vad som sagts.

svartvitt foto blommor

Har du sett serien som gick på SVT? Vad tyckte du? Några knep på hur man kan hantera kaos?

« Newer Posts Older Posts »