Posts in "Hälsa" category / Page 19

Hur min träning förändrar mig

EnEmilia träning

FRÅN ETT LÄGE TILL ETT ANNAT. En reklamjingel, vad var det för en nu igen? Hur som helst, det är så jag vill beskriva vad träning är för mig. Det är verkligen ett skifte som sker. Och nej, jag pratar inte om antalet förbrukade kalorier. Nej, det handlar om huvudet. Det där som händer däruppe. De positiva förändringarna gör att

> jag blir stabilare i humöret.

> jag orkar så mycket mer än om jag inte hade tränat.

> positiva klubben tar gärna emot mig och ger mig medlemskap.

> jag blir kreativ – hur bra som helst när man är egenföretagare.

> jag blir den där mamman som jag faktiskt vill vara.

Det är därför jag tränar. Det motiverar mig rakt igenom. Jag får inte bara en stark kropp, jag får ett starkare liv. Pröva!

IMG_4869

Foto: C.Lind

Bilderna är från två olika Blogger Boot Camp (2013 och 2014)- träningsläger med extra allt!

Rubriken är tagen från bloggutmaningen #uppochhoppaijuni

Den bästa vanan jag har

Enemilia promenad vardagsmotion

UTMANINGAR SOM BLIR VANOR. Jag tycker om att förflytta mig till fots. Att gå längre sträckor är lite som meditation. Ibland med musik i lurarna, ibland utan – där jag utmanar mig själv att lyssna till fåglarna, vinden eller lokalisera närmsta björk. Nån slags mindfulnessövning för en stressad hjärna. Nu senast har jag upptäckt en bit av Älvsjö. Jag har alltid undrat över denna plats – som jag så ofta åker förbi med pendeln. Hur ser det egentligen ut i Älvsjö, vad finns där förutom den stora mässan?

För mig är det häftigt att upptäcka en nedlagd minigolfbana, gå på cykelbanan mellan Älvsjö och Årsta, se delar av en plats som jag egentligen alltid velat veta mer om. Vi skulle på kalas häromdagen, lilleman och jag. I Brommatrakten. Så då gjorde vi en enkel lösning av det faktum att Årstaberg är avstängt: vi åkte till Älvsjö och gick de 3,5 kilometerna som skiljde oss från Årsta. Därifrån blev det tvärbanan till Alviksstrand. En jättefin väg, där bara en kort bit är längs motorvägen. Annars var det grönt rakt igenom!

Det är en vana som jag gillar hos mig själv. Att jag gärna går och upptäcker samtidigt. Det började för några år sedan, trampandet. Nu följer det mig, titt som tätt. Extra bra eftersom lilleman gillar att sova i vagnen. Win win.

Enemilia promenad vardagsmotion

Enemilia promenad vardagsmotion

 

Vilken är din bästa vana?

 

 

Mitt stoltaste ögonblick

EnEmilia

Nåväl. Stoltaste ögonblicket är ju såklart lillemans födelse för nästan tre månader sen, där jag kämpade på bra (utan att veta om det) och kom in till SÖS med hela 10 cm kirrade. Jag hade i princip fött hemma, mer eller mindre. Sen var det bara för mig att leverera. Ibland säger jag att han födde sig själv, men jag vet också att jag gjorde mitt yttersta. Och jag förstod också min egen fysiska kapacitet.

Så där har ni det. Det bästa jag gjort, tillsammans med maken. Stolt som få. Ögonblicket som fick tiden att stanna.

_MG_5399

Foto: C. Lind

Inlägget är skrivet utifrån rubriker i Uppochhoppas utmaning för juni 2015

Poppis bloggutmaning #Uppochhoppaijuni

#uppochhoppaijuni, uppochhoppa

LYXIGT BORTSKÄMDA TRÄNINGSBLOGGARE. Tack vare Uppochhoppa-Sofia har vi som bloggar om träning* blivit rejält bortskämda: hon bjuder på 30 riktigt spännande rubriker att använda i juni månad. Jag blir ju pepp, men tänker att jag väljer några russin ur kakan. Ibland blir det instagram, ibland på bloggen. Nu senast skrev jag om “mitt första träningsminne” på Instagram och det jag minns är förstås mina slalomturer med pappa Tommy uppe i norra delarna av landet. Slalom är så kul, men jag har inte åkt på flera år nu. Bucketlist fylls på! Idag är rubriken: “En träningsform jag inte förstår” – och vill ni läsa om det föreslår jag att kolla in länklistan!

*mer eller mindre om träning, jag bloggar ju mest om vila – vilket jag tycker är en förutsättning för att kunna träna.

Bilden är från Uppochhoppa – förstås!

Hashtagen är #uppochhoppaijuni

Vill du följa mig på Instagram? Leta upp enemilia.se

Att vara Gudinna i Avvägning

Enemilia viloinspiratör

JA ELLER NEJ? Alla vet vi ju att livet består av en massa val – höger, vänster, ja, nej, blått, rött, grönt. Ja ni fattar. De senaste åren har jag medvetandegjort de här valen på vardaglig basis: det vill säga mycket blir en avvägning för mig – även de små sakerna. Jag är medveten om vad jag lägger min tid på. Anledningen är att jag är rätt dålig på att stressa. Kass, faktiskt. Tycker inte om det heller. Jag kan ha flow, men det är en annan femma. Sen är det lätt att få en känsla av olust med jämna mellanrum – det är något som inte känns bra – och då är jag där med avvägningen igen: vad ska jag göra – och vad mår jag bra av? Nyss kom jag på att det enda jag behöver just nu är ett varmt bad. Och den insikten och avvägningen gav mig lite andrum. Det är den där viktiga självkommunikationen.

Och hur funkar det när man har barn då? Sådär, eller faktiskt: ganska bra. För vi är två. Och då ger vi varandra utrymme, för bad, för skärmtid, för att måla den där tavlan, för att blogga. Och för att vila: där kan jag säga att min magkänsla skriker: vila så mycket du kan! En sak till: min avvägning säger mig oftast: snusa så mycket du kan i den finaste av nackar – för tiden är försvinnande snabb!

Jag går alltså inte så mycket på impuls. Förutom när jag städade kylskåpet igår – det var ren och skär, härlig impuls!

Har du några tankar kring vad du lägger din tid på?

Din kropp är ett vrålåk

Enemilia

Kroppsideal. Vem f-n kom på det liksom? Just med tanke på att vi alla ser olika ut, till exempel. Och hur mycket tid och möda som vi lägger ner på den, stackars kroppen. Låt den vara, tänker jag. Svårt kanske. Positivt är att kroppsidealen ifrågasätts, vilket ger oss lite mer nyans i ett infekterat område. För ja, det blir som en elakartad infektion, bosatt i huvudet – det där med att jag inte duger.

Via Erika Kits Göleviks blogg fick jag se en film som berörde. Som visade på att hur mycket vi än försöker att förändra oss, kroppsligt, så sitter det i huvudet och det är där vi måste börja gilla oss själva.

Jag säger som såhär: din kropp är ett vrålåk. Behandla dig själv därefter: med kärlek, mjuka tankar och förstås: ge den vad den behöver.

Är vi med på det?

« Newer Posts Older Posts »