Hälsa Archives - Page 5 of 37 - En Emilia

Posts in "Hälsa" category / Page 5

Digital detox del 1 – Analysen: varför ska jag göra en?

September 22, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

I veckan lovade jag en serie om digital detox – och nu är det dags. Den kommer i några delar, där denna första del handlar om bakgrunden och viljan bakom att göra en förändring. Jag vill börja med att skriva: om du gillar sociala medier – jag förstår dig fullt ut! Men precis som mycket annat, kan det ibland vara bra med en paus. Min digitala detox var från en fredag till måndag. Men vilka var mina anledningar? Jo, det bottnar i beteenden.

Bild på sidan/längst upp: från stocksnap.io

Att göra en digital detox: se över dina beteenden.

Jag har lagt märke till vad en överkonsumtion av sociala medier kan innebära. I överkonsumtionen ligger också det ständiga flödet av artiklar, inspiration och nyheter. Sammantaget kunde jag konstatera följande, kring mina egna beteenden.

Jag är för tillgänglig. Det gör ju också att människor omkring mig tar för givet att jag snabbt svarar eller hör av mig. Att vara tillgänglig är förstås bra när man är egenföretagare, men samtidigt kan ett inslag av balanserad tillgänglighet vara rätt sunt. En av mina uppdragsgivare skrev nån gång på sms att ”du är ju blixtsnabb” eftersom jag svarade på hennes förfrågan någon minut efter att hon skickat den till mig.

Jag har odlat ett beteende av rastlöshet. Mobilen åker upp i tid och otid, för att stilla någon form av begär. Inte bra. För det finns ett behov där bakom, men svaret ligger inte i mobilen, gissar jag.

Mobilen snor en massa värdefull tid för mig. Jag skulle gärna ha en app som kunde registrera planlöst surfande och få ett kvitto på antalet timmar som går till absolut inget nödvändigt. Datorn känner jag mig mer trygg med, för den använder jag när jag jobbar och inte så mycket annars. Jag som faktiskt är ett stort fan av vardagsmotion och hälsa, tänk om jag tog de där mobiltimmarna och gjorde något för hälsan istället? Tanken är ju svindlande.

Så mycket hänger jag på mobilen.

Under ett av mina större uppdrag: 100 inlägg på Facebook samt 100 inlägg på Instagram under två månaders tid. På det så kollade jag av engagemanget från följare och svarade på kommentarer och interagerade med vår publik. Jag var inte inne flera timmar i sträck, däremot några minuter då och då, under hela dagens lopp.

Privat profil på Facebook: 1-5 inlägg om dagen. Det kan handla om att jag delar intressanta artiklar, eller att jag beskriver min arbetsdag för vänner och familj.

Privat Instagram: 4-5 bilder i veckan.

Kolla mailen: alltför ofta. Säkert 15 – 20 gånger om dagen.

Utmaningen.

Att vara utan mobil och dator i tre dagar. I nästa avsnitt, som kommer på söndag, kommer jag berätta om min erfarenhet av att logga ut. Jag kommer också att skriva en artikel om vad experten säger kring slösurf och sociala medier. Stay very tuned!

Jag har skrivit om liknande tankar tidigare – kika till exempel på detta inlägg.

Göra något nytt & behovet av en “reset” knapp

Har du gjort en digital detox?

Vill du läsa del 2? eller del 3?

Så liten för en stund (Hällmarksslingan the Story).

September 9, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

Det var ett facebookinlägg med den här tjejen som avsändare som fick mig att bestämma en tid och en plats. På studs. Det var något om en kaffekopp i naturen och jag gick igång direkt på den bilden. Jag behövde komma ut. Många timmar framför datorn kräver någon form av rörelse och utevistelse.

Jag har varit i Tyresta otaliga gånger, särskilt den senaste tiden, då Lilleman gillar att springa på Barnvagnsslingan. Så fick jag tipset för ett tag sedan, av Naturums personal, att jag borde testa Hällmarksslingan. Den är ca 5 kilometer, så det kändes lämpligt för en kortare tur.

Hällmarksslingan. Tyst och mäktigt med många blåbärsris.

Hällmarksslingan är barnvagnsvänlig de första två kilometrarna (om du går in direkt på den via parkeringen, till vänster, alltså inte via Barnvagnsslingan), sedan blir det mer kuperad terräng med både rötter och över stenhällar. Jag blev förvånad över att det bara var jag där, så tyst och skönt. Kan det vara så att det räknas till de tystaste platserna i Storstockholm? Jag tror det. På slingan hittade jag massor av blåbär, och små stenformationer som byggts av någon (är det så att dessa visar vägen månne?).

Mot slutet, utan att jag först märkte dem, fanns massiva stenblock, stora, med växande ormbunkar på. Det var mäktigt, det blev lite mörkare och plötsligt kändes skogen väldigt stor. Och jag väldigt liten och ändå skyddad. Att titta uppåt, att vidga perspektivet, är guld värt om man stirrat i en skärm.

När jag kom mot Barnvagnsslingan, vid Bylslätts eldplats, (en del av Hällmarksslingan går där), vek jag av mot Bylsjön för en matsäcksstund i tystnad med sjövy. Det här var precis vad jag behövde och jag längtar till nästa gång.

Ps. Kan man bli frisk av naturen? Jag har skrivit om det i inlägget Stresskolan del 4. Bo i en trädgård – om naturens inverkan på stress.

hällmarksslingan blåbär tyresta — Enkelt att ta sig ut – det är en premiss för att det ska bli av. Älskar att vi bor så nära.

mellanmål hällmarksslingan — Chaite med mjölk och en granola bar (vars recept jag gjort tre gånger)

hällmarksslingan lingon — Några lingon skymtades här och var. Men de behöver vara riktigt mogna innan jag plockar dem.

Eftertanke & tysta platser i STockholm.

När jag har gått ut vid sådana här tillfällen lägger jag märke till att det tar en stund att varva ned. Och det här helt oslagbart när man tar det där andetaget som är precis innan välmåendet kickar in. Naturen for the win!

Jag kommer nu att försöka bocka av tysta platser i Stockholm, som jag fick nys om i våras. Förstår ni: 65 tysta platser (fördelade på 11 olika naturområden) – varav jag kanske har besökt EN? Men när jag läser på listan är inte Hällmarksslingan med (kanske att det ligger “utanför” staden Stockholm), den närmsta platsen är Flatens naturreservat. Det blir en uppgift att planera in Flaten!

Därför struntar vi att vila.

September 8, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

Jag blev brutalt medveten om min egen oförmåga att vila i veckan. Det slutade med att min kropp fysiskt började varna mig. Andningen gick inte ens ner i bröstkorgen, kändes det som. Det var inte panik, men när andetaget inte kommer längre än till halsen, och är ansträngd, då kan det vara dags att reflektera. Händerna kändes darriga och det där trycket över bröstet, min eviga följeslagare, fick ett oförtjänt stort utrymme. Sen är det huvudet. Koncentrationen var på lägsta möjliga nivå och jag fick inget vettigt ut av mina handlingar. Är det att vara stressad? Jag tror det. Det som är positivt är min högst medvetna medvetenhet. Jag noterar allt det som händer, och tänker: vad ska jag göra? Där fanns alltså plats för lite förnuft ändå.

Men, det var just det: hur ska jag ändra tillståndet? Vad exakt är det som fungerar?

Som jag skrev i inlägget häromdagen, så är jag inte helt på det klara kring hur jag vilar. Klassiska “ligga på sofflocket” fungerar inte på mig, även om jag tycker om den sinnebilden. Jag är helt enkelt för rastlös. Min man är grymt duktig på att vila utifrån tanken att man faktiskt inte ska göra så mycket. Han lägger sig på sängen efter jobbet, och somnar ofta. Själv sitter jag där, och undrar. Vad är tanken med min vila då?

Och jag har hittat en nyckel. Att yoga, borta, funkar. Det blir så tydligt när jag går in i den lilla yogasalen på Söder. Det är liksom bara att lägga sig på mattan. Men den riktiga vilan blir i rörelsen, och i andningen. Det märkte jag tydligt i onsdags, för det var då terminen startade. Min tanke är att onsdagarna ska vara dedikerade till att yogapasset på kvällen är dagens viktigaste händelse. Ni vet hur det kan vara, man är igång hela dagen, för att sedan komma på: “ja just ja, jag ska ju iväg och yoga ikväll…”. För mig kan det bli en extra stress, att komma på det, att man ska ut och flänga igen. Så därför vill jag sätta yogan i fokus.

Det som jag också har tänkt på är bakgrunden till varför vi struntar i att vila. Och att det är förhållandevis enkelt att gå in i väggen. Det är svårt att mäta vila i termer av prestation, och då blir vilan ointressant i en tid då verben “göra” och “prestera” ligger högt i kurs. Det är inte tillräckligt lukrativt att vila är den allmänna uppfattningen (fast det är lukrativt! läs om vilans briljans!). Det är nummer ett. Nummer två är, och ni får gärna rätta mig, att vi inte vet hur vi gör. Vi kan inte vila. Vi har tappat förmågan. Vi har fostrat oss själva till rastlöshet och girighet när det gäller intryck. Det jag tror är, att vi längtar efter vila. Men vi måste öva upp oss.

Jag har skrivit mycket om vila, om du vill läsa mer så vill jag tipsa om Viloserien, som skrevs i fem delar. Både inspiration och kunskap lovas!

Bota sömnproblem? Viloserien #1
Vad är vila och avslappning? Viloserien #2
5 fördelar med återhämtning- Viloserien #3
Det händer när du vilar (Tomas Sjödin) Viloserien #4
Trött hela tiden? 7 saker att vila ifrån Viloserien #5

Bilderna är tagna av Katarina “Bucketlife” Jansson, när jag var i Särna och Nordomsjön på Workation.

Att ha levt med allostas

September 1, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

Inlägget innehåller reklam för egen verksamhet

2021

Texten som du snart kanske läser här nedan är skrivet 2017. Jag var då mer eller mindre övertygad om att jag aldrig mer skulle dundra in i det tillstånd som skulle kunna liknas vid allostas (förklarar nedan). Nu är det 2021 och här sitter jag vid skärmen och funderar: hur kunde det bli så här igen? Jag behöver yppa det högt, för annars blir bloggen inte sann. Jag gör fortfarande sådant som jag skriver om nedan: jag mediterar, yogar, försöker röra på mig. Men det är som att kroppen och huvudet har ställts om för flight, fight, freeze. Det finns saker som jag verkligen saknar, men som just nu inte är möjliga. Försöker ösa ur tunnan med tålamod men jag är helt och hållet på det klara med: detta kommer ta tid. När jag läser inlägget nedan ser jag ändå att det fanns en insikt: “Att jag kommit ur allostasen betyder inte att jag är vaccinerad.”

Tack för att du läser! <3

2017

Jag är allt annat än stressad. Det är så det funkar när man har varit på workation i goda vänners lag. Jag drar mig till minnes den sista promenaden till sjön, för en kort yogasekvens (egoraderaren) och sedan ett strosande i Nordomsjöns närmaste skogar. Det gav livet ett extra andetag. Nu är jag hemma, men jag gjorde repeat på just det där, att gå en sväng, stretcha vid vatten och yoga på enkelt vis. Trots nulägesharmonin tänker jag ofta på hur jag har badat i stress, hur det har fungerat att komma ur det, och hur jag gör idag. Det är egentligen rätt ointressant att sätta etiketter eller diagnoser på tillståndet. Det viktiga blir: hur fungerar jag?

Allostas – det var det som var tillståndet.

Det är så tydligt att alla mina system hade gått på, utan återhämtning, alldeles för lång tid*. Och att det sedan inte gick att återhämta. Det var helt enkelt för sent för det. Det finns alltså en gräns som man passerar, och sen slår det bakut. För mig blev det sömnlöst i 4 år, där jag testade allsköns metoder för att kunna sova. Det som händer är att den där feedbacken man behöver, för anpassning, fungerar inte. Så jag var supertrött, feedbacken borde varit sömn. Men nej. Det var trasigt. Under de här fyra åren förlorade jag bokstavligen förmågan att läsa, vilket var det mest smärtsamma.

*kan konstatera att mixen 22 år + överprestation + stress är sämsta möjliga. Mitt värde låg endast i prestation, och när jag sen inte kunde prestera blev fallet hårt. Min tid på Handelshögskolan blev kort och resan därefter lång. Men lärdomarna har jag behövt, och det har format hela min person. Det är jag glad för!

Mer om allostas Stresskolan del 2. “Vi blir dumma av stress”

Vill du köpa min bok om personlig hållbarhet? E-bok där länken skickas direkt efter köp till din inkorg och du kan läsa redan idag!

Livet tillbaka.

2006 fick jag öva upp min förmåga att sova, genom gruppterapi. Men det som faktiskt fungerade var att sova med hund, jag hade hund på den tiden. Han la sig vid mina fötter och jag kände mig trygg. Trygghet är bra medicin mot sömnlöshet. Sen fick jag en mening med livet (goda relationer med vänner), och det påverkade också sömnen, förstås. Jag träffade en person som har betytt jättemycket för min verkliga återhämtning. Han lever inte längre, han lämnade jordelivet 2012, men jag är så tacksam för våra möten. Jag skulle säga att jag trevade mig fram, men jag trevade i rätt riktning. Jag minns också att jag började promenera grymt mycket – på kvällarna kunde jag gå en mil, och det gav den där stressreducerande feedbacken. Så då sov jag sakta men säkert bättre. Lyckan i det är obeskrivbar. Idag ser jag på sömn som något högst värdefullt, och jag väljer aldrig bort sömn.

Jag har skrivit en drös med artiklar om sömn, klicka dig vidare om du vill.

Bota sömnproblem? Viloserien #1

Sömnproblem?

Sömnbrist – eftertankar

Idag är en ny dag.

Så idag, ganska många år efter min stora livskris, har jag nyligen befunnit mig på en plats som erbjuder tystnad, gröna barrskogar och trafiklösa vägar. En klassisk daladröm, kan man tycka. Men jag vill också skriva att återhämtning och harmoni kräver sina insatser, hur fint och stilla det än är. För jag tror att de som lever med allostas gärna söker sig till lugnet, men blir uppgivna när de inte får känna det som det yttre innehåller.

Idag vet jag exakt vad jag behöver. Att jag kommit ur allostasen betyder inte att jag är vaccinerad.

Saker jag gör.

Motionerar innan jag jobbar. Jag använder fysisk rörelse för att vara snäll mot hjärnan.

Yogaandas. Det kan vara eldandning tillsammans med en armposition som gynnar min harmoni.

Skippar för många intryck. Väljer boken. Funderar över vad jag verkligen vill och vad jag behöver.

Det hjälper mig att hålla tillståndet “Mind like water”.

Håller kalendern så tom som möjligt. Det är det vackraste jag vet. Luckor: hälsa.

Hur hanterar du stress?

Alla bilder är tagna av Christofer Lind.

Den bästa typen av minimalism.

August 25, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

Minimalist. Smaka på ordet – vad känns det som, för dig? Är du inte alls bekant med det? För en del är det flum, för mig är det ett intresse. Och jag skulle nog också säga att det handlar om en trend. Att leva med mindre saker, och fylla livet med mening, ligger i tiden (saker kan vara meningsfulla, men långtifrån alltid.)

var börjar man, egentligen?

Min minimalism handlar om olika saker, men jag vill ta upp något något som jag verkligen har marinerat den senaste tiden, inte minst när jag skrev inlägget Så långsam vill jag vara. Det handlar om “minimalism i huvudet”. Det både inspirerar mig, och gör mig galen samtidigt. Det är min svagaste länk.

Tänk efter själv. Hur mycket tid spenderar vi på att tänka ut saker, hitta lösningar, planera, strukturera, oroa oss och allt det där andra som involverar tankeverksamhet i någon form. Ett uttryck som jag har fastnat för är “mind like water”. Men hur mycket jag än satsar på ett lugnare liv, så inser jag att det är i huvudet som jag behöver börja.

Jag tänker nämligen så otroligt mycket.

Och när jag väl har börjat, då är det svårt att sluta. Och är jag uppe i huvudet, så kan jag inte njuta av det som kallas för Nuet. Det går inte. Jag är någon annanstans.

Att tänka en sak, är inte att känna den.

Jag säger att jag älskar naturen. Och det gör jag. Men jag vill också uppleva den där kärleken, därute bland det gröna och vilda. Det är ju det, att jag kan inte bara “tänka” mig till känslorna.

vad är minimalism och att älska naturen — Den här sommaren har utflykterna varit många. Övning ger färdighet?

För någon dag sedan så landade jag också i hur jag ska hitta tillbaka till kroppen och komma bort från huvudet. Dels handlar det, återigen, om att använda pulshöjande motionsträning för att få den rätta balansen i huvudet (det känns som att jag skrivit om det här, om och om igen, men vad ska jag göra? Det funkar ju). Den andra biten är rörelse och andning, typ olika yogaövningar, som kan ge rätt förutsättningar för det som många kallar mindfulness. Kanske att mitt begrepp snarare handlar om:

“mind – empty – ness”.

Babysteps mot ett enklare liv

Så. Tillbaka till minimalismen. Många pratar om att rensa ut och leva med mindre. Jag håller med. Men jag tror ett första steg handlar om att rensa huvudet, eller ge huvudet en möjlighet att varva ned.

För mig är det den bästa typen av minimalism.

Tack för att ni läser, jag har fått så fina kommentarer på sistone, både på facebook och här på bloggen. Ni ska veta att jag tar till mig det, in i hjärtat (och i det här fallet; även i huvudet). Jag vill passa på att tipsa om ett program som jag lyssnade på häromdagen: Mormor och kärleken (sveriges radio). Det är ett fint program som handlar om relationer, och också hur svårt det kan vara att bryta upp.

Mer på temat “vad är minimalism”.

I vanlig ordning har jag redan skrivit om det här tidigare. För dig som är nyfiken har jag tagit fram några inlägg till som är värda att läsa.

Att leva enkelt – om minimalism.

Leva som minimalist? Dagen då jag verkligen fick nog.

När du vill mindre. Och får mer.

Hälsar
Emilia

“Mamma” sa han och pekade.

August 15, 2017 Emilia Hälsa 2 Comments

Den senaste tiden har mina flöden bestått av temat: motion för barn. Hur viktigt det är att barnen rör på sig, och att de inte gör det tillräckligt. Du kan bland annat läsa om det hos Terese Alvén, och organisationen Gen-Peps vision är att få fler barn att röra på sig.

Som hälsojournalist är det här inget nytt – men att vara förälder är det. Och det betyder också att jag ställs inför situationer, där jag behöver ta beslut (det gäller förstås min man också). Vi har tagit beslutet att gå på den rekommendation som ges gällande barn: minst 1 timmes fysisk aktivitet per dag, helst med lite pulshöjning. Jag ansvarar för 30 min, och min man för 30 min.

Motion för barn – så gör vi och vad vi lärde oss på vägen.

* Vår lilleman tycker jättemycket om att titta på olika typer av barnprogram. Han tycker om att lära sig saker och han trivs med att få småfnittra åt roliga saker (som kanske vuxna inte förstår?).

Det har gjort att han ofta vill ha igång tv:n (vi har ingen platta). Och det är ok, till en viss gräns förstås. Och vi uppmuntrar honom på flera sätt att byta ut tv:tittandet mot något annat. Oftast utevistelse. Den springande punkten är att vi vuxna behöver ta det där initiativet. Det kan betyda att vi också behöver involvera oss, och släppa den alltför bekväma “barnvakten”. Det betyder inte att vi helt skrotar skärmen, men vi vill inte att den ska ta överhanden.

* Vårt fokus har varit enkla lekar, som lilleman 2,5 år förstår. Det kan innebära rörelse som har ett “hämta-fokus” eller “leta-fokus”. Till exempel så var vi båda vuxna ute med honom, och började “laga soppa” på olika löv, pinnar och gräs. Lilleman fick springa mellan oss – hämta ingredienser som skulle till soppan (eh ja, jag har ett matintresse – det har fått en ny vändning kan man säga).

Han lärde sig dessutom ordet “kryddor”, vilket förstås var roligt.
En annan lek har varit “bollen rymmer” vilket innebär att jag kastar iväg bollen, som sedan ska hämtas.

Men. Glöm inte bort dig själv! En dag var det bara jag och lillen ute och jag tänkte att vi testar “laga soppa”. Så jag bad honom hämta kryddor. Han satt bredvid mig. Tittade på mig, pekade bortåt gräset (“kryddor”) och sa: “Mamma”.

Polletten trillade ner: det är ju jag som ska springa.

Och när jag springer: då springer han också (den dagen hittade vi på lite nya lekar, bland annat att springa runt en bana och busa. Många av lekarna involverar mig som vuxen också: att jag rör på mig (det finns inga nackdelar med det!).

* Jag har tänkt mycket på skärmar och välmående. Jag tycker lärande-aspekten är bra – alla färger och att räkna kan han bland annat tack vare det. Men jag vet också hur jag själv mår när jag skrollar för länge: jag mår inte bra (rastlös, uttråkad etc – belöningssystemet har träningsvärk?). Det påminner jag mig om rätt ofta, för att också försöka få lilleman att välja andra aktiviteter. Han tycker han om att pilla med saker, medan TV:n är på, vilket är ok.

* Jag vill att rörelse ska vara något naturligt – och det vill jag lära lilleman. Jag kommer vara den där föräldern som är ute på ett enklare springpass med honom innan läxor ska läsas (varför då kanske du undrar? Läs boken Hjärnstark). Men också för att positiva känslor kommer med rörelse. Så är det!

* Samma behov. Andra förutsättningar.
Det är inte rocket science att barn behöver rörelse. Men det ser inte alls ut som för 20 år sen. Hjärnan Ä L S K A R dopamin, och belöningssystemet söker ständigt nya vägar för en rastlös hjärna. Ett sätt att tillgodose systemet är att röra på sig (det är därför vi mår bra efter träning), men ett annat sätt är att roa det framför skärmar. 2017 är tillgängligheten på topp, alla kan ha en skärm idag. Belöningssystemet dreglar av nöjdhet. Det är där utmaningen ligger – att hitta rörelsen och göra systemet precis lika glatt (och med bättre hälsoförutsättningar).

Bilderna i inlägget är från vår senaste 3 timmars utflykt till Tyresta By. Kanske årets bästa val. Fotona är tagna av mig och min Christofer Lind. Obs: vi var helt slut efteråt, och nästan lite “bakis” dagen efter. Men helt klart värt det och ett av sommarens vackraste minnen.

« Newer Posts Older Posts »