Life Design Archives - Page 7 of 21 - En Emilia

Posts in "Life Design" category / Page 7

Leva i enkelhet – hur gör man egentligen?

September 20, 2017 Emilia Life Design Leave a Comment

I tider då vardagen tuffar på, saker ska göras (tvätt, mat osv) kan det vara rätt skönt att landa i … något enklare. Jag tror att vi kan leva i enkelhet, men att det ser olika ut. För vissa handlar det om att äga ett liv med mindre prylar, färre arbetstimmar och hellre på en mindre ort än större. Men vi kan ta enkelheten till oss, även om vi inte kör det mest extrema. Bara ett beslut som handlar om att inte aktivera sig för mycket, i t ex sociala medier, kan ge det där extra andetaget. Jag delar med mig av mina enkla val. Bilderna är från i helgen, när vi vandrade längs Hällmarksslingan och kom ner till Lycksjön. Bilderna är tagna av Christofer Lind.

Ha fokus på en viktig sak, per dag.

Att-göra-listor. Appar som ska effektivisera. Kalendrar. Möten.

Stopp.

Vad är viktigt just idag? Vi kan absolut göra alla de saker som vi företar oss, men kanske inte sätta etiketten “viktigt” på allt. Det har hjälpt mig mycket. Till exempel så är mina onsdagar alltid reserverade till min kvällsyoga. Jag gör en massa saker på dagen, men det viktigaste, det är att jag ska komma iväg en stund och vila. Det blir min prioritet, och det blir alltid en skön känsla att gå utanför dörren då (istället för att bli stressad över att man ska iväg).

Vad skulle du sätta som det viktigaste för just dig, som inte har med jobb eller vardag att göra?

Välja enkelt – och hälsosamt.

Enkla aktiviteter som gör ett enklare och skönare liv. Det är en känsla jag vill plantera hos mig själv. Att det inte ska koka uppe i huvudkontoret. Att lugnet ska vara min “default mode”. Det här kräver mycket arbete, men förhoppningsvis kan jag lättare göra de där valen som gör att livet känns enkelt. Det senaste har varit att varva ned i riktigt god tid. Att lägga sig tidigt och ta fram boken. Läsa och somna. Sova och vakna. Ni måste komma ihåg att sömn och att vara utvilad är inte en självklarhet för alla idag. Men när det blir det: då lever vi bra.

Längst ner på trappan. Där vill jag vara.

Det pratas (för mycket) om självförverkligande idag. Jag har skrivit om det förr, i inlägget självförverkliga världen. Men att leva i enkelhet, hur gör vi då? Jag tror att man går ner några trappsteg. Jag pratade med en kollega om att känna en seger varje dag som gått, ifall maten stått på bordet och alla är nöjda och glada. Och det är så jag känner just nu, inga grandiosa planer. Utan rätt och slätt: leva. Det innebär att maten lagas, vi vet ungefär vad och på det sköter vi vardagen enligt lägsta-nivå-principen (det betyder att ingen har dött av några dammråttor). Jag tror att lugn och harmoni befinner sig längst ner på behovstrappan och jag tackar och tar emot.

Digital detox – för att leva i enkelhet!

Jag läste det här inlägget hos Maria, där hon talar om flera viktiga aspekter kring sociala medier. Och jag kommer själv att posta några inlägg kring den digitala detox som jag gjorde för ett tag sedan – stay tuned. Det blir en serie om några delar. Hoppas att du vill följa med! Jag postar den första på fredag, som inspiration till kommande helg. Jag har nyligen skrivit om mina drivkrafter, som tangerar det jag har skrivit om här – läs gärna “Och det är det jag drivs av”.

Önskar er en skön, skön onsdag i höstens tecken!

Emilia

“Och det är det jag drivs av”.

September 14, 2017 Emilia Life Design 2 Comments

Sätta mål i livet. Jag läste det här inlägget hos Resfredag och jag tycker så mycket om att läsa om andras resor kring eget företagande. Även Jennifer Sandström har kastat sig ut och hennes blogg tar med oss på äventyret. Så jag tänker också dela med mig. Jag blev inspirerad av Annika Myhres/Resfredags rubriker, så jag kopierar rakt av.

Bilderna i det här inlägget är från min vandring häromdagen. Jag gick, bokstavligt talat, vilse. Och jag bara älskade det. Det var vatten, det var skog, det var bäckar, det var tyst. Vad har det att göra med mitt företagande? Väldigt mycket, skulle jag säga. Som jag skriver lite längre ned här, så väljer jag att se arbetet som en integrerad del av livet. Inte “livet och jobbet” utan bara “livet”.

Sätta mål i livet – integrerat.

Mitt huvudsakliga mål har alltid varit att jag vill kunna försörja mig på att driva eget. För i det målet ligger nämligen det som driver mig: möjligheten att ta vara på vila och återhämtning på mina egna villkor. Jag jobbar inte heltid, sett till hur normen ser ut. Principiellt gillar jag inte att prata i termer av tid, för det definierar mig inte. Det som berättar historien om mig är hur jag arbetar, vilka verktyg som gör att jag både kan lyckas med försörjning och samtidigt ta hand om mig (och min familj). För dig som undrar varför vila driver mig, läs gärna om min utmattning.

Ett annat submål är: det ska vara kul på jobbet. Det målet är också kopplat till en annan drivkraft: jag vill känna glädje och harmoni. Att få bidra med kunskap är också kul, och bygger upp både mig (och mina kunder).

Dessa två mål har jag haft med mig – och även på Workation Nordomsjön (se punkt 3 i inlägget) fick jag tillfället att dela med mig. Det har gjort att jag sakta lämnar printproduktion och rör mig mot utbildningsbranschen (online) istället. Jag sitter i skrivande stund och jobbar med onlineutbildning där jag går in med min förvärvade kompetens, i ett nyare sammanhang. Jag fortsätter att skriva, men på ett annat sätt.

Jag har skrivit om mål förut, bland annat hur jag lägger upp mina finansiella mål med budget och historien bakom hur siffror kan skapa lugn och ro.

Jag har valt att sätta mål i livet som gör att företagets mål är tätt förknippade med mitt liv i övrigt. Jag är mitt företag, och därför är det naturligt att bygga det utifrån mig. Jag läste någonstans om en person som har valt att se jobbet och privatlivet som en integrerad del, och jag gillar det synsättet. Det gör att målen som jag sätter blir ärligare och roligare.

Läs gärna om de jobb som jag gör under hösten.

Drömmar. Om nuet och tacksamhet.

Ok. Jag måste väl ha drömmar?

*skruvar på mig lite*.

Jag kan berätta en hemlighet. Efter återhämtningen från min svåra kris har jag blivit otroligt tacksam för det jag har. Krisen kändes omöjlig att komma ur och nu när jag fixat det: då är det drömmen. Att ha en hyfsad hälsa, där jag är min egen måttstock, gör att jag inte söker grandiosa drömmar.

Men det är klart. Drömmar finns, och de spinns av det skrivna ordet. Exakt hur de ska spinna färdigt är i dagsläget osäkert. Jag suger mest på drömkaramellen. Att ha en expertroll inom vila och återhämtning vore fantastiskt roligt – och det får jag delvis vara genom den här bloggen. Jag ser upp till några personer, som inspirerat mig mycket i mina egna viloinsatser. Några av dem är: Tomas Sjödin, Åsa Nilsonne, Anna Kåver och några till. Och sen vill jag gärna prata mer i radio, det var så roligt sist!

Här har du ett boktips! Det händer när du vilar – med Tomas Sjödin

Planer. Om att se nu:et, och blicka endast lite framåt.

Sett till det egna företagande så jobbar jag alltid mot budget. Det ger mig en trygghet och jag kan då också förhålla mig till vad som är viktigast just nu (sälj? produktion?). Planen är också att styra mig mot drömmarna, förstås. Men jag vill också vara nöjd med nu:et. Jag vill inte vara rastlös och girig (om bara….). Mitt liv behöver kunna njuta av nu:et. Dessutom har vi haft en tung period i familjen där en nära anhörig gått bort, och då blir det inte helt motiverat att planera. Sa jag att jag dessutom är småbarnsförälder? Hur som helst. Planerna för hösten är att sjösätta några nya samarbeten, följa budget och spinna mitt nät för att fånga drömmarna. Och lära mig mer om Google Analytics (det är faktiskt något jag verkligen vill bli bra på – jag går igång på siffror, som ni kanske märker med mitt budgetsnack).

Och i planerna finns något fint. Det är längtan efter att få känna harmoni och lugn, trots allt det där man vill åstadkomma. Att landa, det planerar jag in.

Jag blir förstås nyfiken på dig – har du några mål, drömmar eller planer som du vill dela med dig av?

“Du räcker till, så var den du är” – om de sex sakerna jag är dålig på.

September 5, 2017 Emilia Life Design 4 Comments

Nu pepprar jag på här. I en tid med stressad kropp (ja, fråga mig inte varför) vill jag bena ut de där sakerna som jag är dålig på (får man ens göra så? vi får ta det med glimten i ögat). Jag har haft en period av effektivitet och nya idéer, som sedan följs av den sedvanliga baksmällan. Och så adderar vi återhämtning på det, eller hur? Då kör vi!

6 saker jag är dålig på

♥1. Att veta vilket som är mitt egentliga sätt att vila på. Hur vilar jag? Jag har tänkt på det där, att jag sitter med en blogg som pratar om vila mest hela tiden (länkar nedan givetvis) men ibland snubblar jag på de enklaste av uppgifter. Att leva som jag lär. Jag vet nämligen hur mycket som helst om vila. Jag läser böcker, scannar nätet, skriver texter, letar febrilt efter min vila. Det får bli en utmaning. Jag kan ju vända på det: jag vet hur jag inte vilar. Det kan vara när jag behöver vila, men istället fastnar i ett ändlöst skrollande (big no no). Det kan vara när jag säger att jag är trött som f-n, men börjar sortera tvätten. Det är när jag tänker “jag vill meditera mer”, och letar istället efter nästa arbetsuppgift. Har du upplevt något liknande? Share please!

Vad är vila och avslappning? Viloserien #2

♥2. Göra för lite. Jag är grymt bra på att göra för mycket (utmattning osv). Tänka extra mycket (oh yes), planera extra mycket, vara supertydlig extra mycket. Jag vill bli bättre på att göra för lite. Jag vill, helt ärligt, ha lite för mycket tid. Jag vill inte känna tidsbrist. Jag vill ha ett megakonto av tid. Ett liv med tidsöverflöd.

♥3. Be om input. Jag Ä L S K A R att ge input själv, så ekvationen går inte riktigt ihop. När vi var på workation häromsistens, så vågade jag ändå presentera mitt case, och det gav otroligt mycket. Jag bara hoppas att min hjärna tar det som en superpositiv upplevelse och att mitt beteende blir att jag öppnar upp lite mer. Det som hände var: 1. Jag formulerade mitt case i tre punkter. 2. Jag fick feedback av episka mått 3. Jag reviderade och prövade konceptet veckan efter. 4. Nu väntar jag på svar!

♥4. Tålamod. Det gäller egentligen det mesta förutom lilleman. Där är jag ett ljus, även om han kör sitt all in race. Men annars: jag vill att saker ska hända snabbt. Jättesnabbt. Jag vill att min man ska ha valt tv-program, innan jag har hunnit äta upp vår efterrätt. Problemet är bara: jag äter efterrätten snabbt, eftersom ja, jag har ju inget tålamod. Så vi krockar där: tom tallrik och inget valt program.

♥5. Lägga mig i tid. Det här är en egenskap jag vill jobba med, så att det blir åt andra hållet! Det har funkat bra i perioder, men nu behöver jag steppa upp. När jag lägger mig sent, har jag svårare att somna. Nedvarvning är liksom A och O. Skäms på mig – jag har bloggat om sömn ur nästan alla möjliga vinklar, men inser att slarvet nått även denna vilobloggerska. Jag har därför gått med i en grupp på Facebook som leds av hälsokonsulten Maria Lavestedt Segeblad.

Bota sömnproblem? Viloserien #1

♥6. Känna tillräcklighet. Det här är nog den svåraste punkten för mig. Verkligen. Och det gör ont att inte känna sig tillräcklig. Det är en stress, och det är en relationsdödare. Mitt gensvar har varit att göra mer, men jag tänker att det inte är rätt väg att gå. Jag lyssnade på den här låten (Spotifylänk), och det var något med raden “Du räcker till, så var den du är”. Jag tror jag behöver en lång, djup suck av lättnad. Vi är många som är j-vligt tillräckliga, skulle jag säga. Egentligen ska vår blotta existens vara nog. Det vi har gjort är addera en massa prestation. Bara det är ett inlägg i sig. Jag blir helt matt när jag tänker på att vi ska sträva mot självförverkligande.

Vad är du dålig på?

Bilden längst upp/till vänster: tagen av Sara Träningsglädje Rönne. Från den där förmiddagen då jag delade med mig.

Du vill ha nånting nytt, eller hur? Om konsten att leva enkelt.

September 3, 2017 Emilia Life Design 2 Comments

konsten att leva enkelt och komma ut i naturen

Konsten att leva enkelt utifrån köpstopp och valet att neka konsumtionen dess makt. Mitt shoppingfria 1,5 år har fått reaktioner på olika håll. “Men vad du är duktig!” “Men hur gör du, egentligen?” “Varför gör du så?”. Jag tänkte att vi behöver ta en snabb recap, för att förstå hur det hela började och hur pass shoppingfri jag är idag, augusti 2017.

“Men vad du är duktig!”

Mitt svar är: det har inte varit en uppoffring. Det är snarare ett test på min egen förmåga att hålla mig till de värderingar som jag har. Leva som jag tänker.

Jag ser det mer som ett äventyr, eftersom det shoppingfria livet helt går emot den konsumtionssnorm som vi har. Vi ska köpa oss till det mesta, eller hur? Köpa oss tröst, unna oss, köpa något nytt, köpa för att vi behöver, köpa för att vi kan, köpa för att det är kul, köpa för att distrahera oss. Det är något särskilt med nya saker, kläderna känns välstrukna där de hänger på galgen i butiken. Det är väldigt mycket känsla, skulle jag säga. Vi köper, för att känna. Det jag tror vi glömmer bort är: spenderade kronor behöver komma någonstans ifrån. De flesta av oss får pengar i plånboken genom att ta ett avlönat arbete. Det vill säga: du byter din tid för att få sedlar. Men det som också har hänt är: vi stressar som tusan.

Fundera över tid, pengar & prylar. Du får då svaret på: konsten att leva enkelt.

Kan det vara att vi gett bort för mycket av vår tid till förmån för pengarna? För prylarna? Ja. Jag tror att tiden behöver tas tillbaka lite grann. Det finns fler som kan vara minst lika “duktiga” som jag. Det är en form av frihet att inte vara en slav under prylar.*

*Nu måste jag utveckla, eftersom det blir så svart och vitt annars. Vissa saker/prylar är nödvändiga. Det är självklart. Men inte alla. Och ibland finns det en funktion i att okynnesköpa. Men jag tror det är viktigt att reflektera lite mer än vad vi gör idag. Jag sitter just nu och funderar på att köpa en kamera av den dyrare sorten. Skulle jag göra en behovsanalys på det, skulle jag säkert kunna avstå från köpet och nöja mig med det jag har. Så det jag vill säga: reflektera mer, se över din köpresa och mota impulserna.

“Men hur gör du, egentligen?”

Ingen shopping, med några få undantag (läs nedan). Jag skrev ju ihop en lista med mina regler – och den stämmer rätt bra med verkligheten.

Jag funderar (mycket!) över vad jag behöver. Det är därför jag postar vandrarbilder på mig själv när jag går omkring i leopardmönstrade fladderbyxor för att utmana prylhetsen. Jag kollar också av om jag kan låna saker jag behöver från någon vän eller bekant (och vice versa). När jag fick för mig att jag skulle måla naglarna, så lånade jag nagellack (hur ofta använder vi upp det?). När jag åkte till Åre för workation, så lånade jag ihop kläder för resan (om det kan du läsa här: Winter Workation – om att fixa skidkläder på ett hållbart sätt.).

Det som händer i huvudet.

Det som har hänt sedan starten är att mitt medvetande ökat markant. Kring hur jag resonerar i affären. Kring hur jag tackar nej till saker. Om och om igen. Det är så lätt att fylla varuvagnen på Ica Maxi, för visst behöver sonen nya byxor? Eller en ny duschcreme? Eller något annat. Och det som verkligen skinit igenom är: går jag igenom sonens garderob, så ser jag ju alla byxor som han har. Och tvålar, duschcremer – vi badar i sånt känns det som (jag tror vi har tvålar för en livsstid, helt ärligt).

undantagen.

Under 1,5 år har jag köpt: en kavaj, ett par finbyxor, en skjorta, ett skärp, ett underställ, två par glasögon, två sommarbyxor på 2nd hand, en klänning, ett par skor. Sen har det varit inköp för lilleman, eftersom han växer så det knakar, nästan allt på second hand. Drömmen var när jag hittade ett par jättefina höstkängor för 150 kr, nästan oanvända.

“Varför gör du så?”

Den trista men sanna anledningen är: vi kan inte shoppa, och samtidigt säga att vi lider av tidsbrist. Vi kan inte shoppa, och samtidigt säga att vi är miljövänner. Vi kan däremot styra om vårt beteende, och konsumera andra saker istället. Jag har börjat turista i Sverige, för att få nya naturupplevelser. Som när jag åkte till Åre i maj och bodde på Copperhill. Eller i förra veckan när jag åkte till Nordomsjön.

Jag vill ha tid. Check.

Jag vill göra andra saker som inte involverar ett kreditkort. Check.

Jag vill inte att min tid ska tolkas som en sedel eller två. Utan den rättmätiga ägaren till min tid är jag själv.

För mig är det konsten att leva enkelt – helt enkelt!

The Nordomsjön Way – hitta hem, någon annanstans.

August 27, 2017 Emilia Life Design 5 Comments

Ibland behövs galna upptåg*. Det senaste året har jag funnit ett intresse att resa inom Sverige. Och träffa likasinnade. I januari åkte jag iväg på Winter Workation, vars minne jag lever starkt för, fortfarande.

När då Katta, Bucketlife.se, skickar en personlig inbjudan till Nordomsjön, Särna, så vet jag att svaret är ja. På en gång. Det är nämligen så att jag har följt bygget på Ladan. Ett projekt som hon har gjort tillsammans med sin pappa. Ett riktigt drömmigt projekt. En sån där grej som behövs, åtminstone en gång i livet. Och, utan att överdriva, har jag tänkt att jag vill hälsa på. Tanken blev alltså sanning, fortare än jag kunde ana.

@bucketlifese foto: @sararonne

resan.

Jag tog tåget till Mora (on time SJ) och där väntade jag en timme för att ta en buss mot Idre, och gick av vid Särna Posten. Upphämtad av Katta för att ta oss till Nordomsjön med bil. Vi känner inte varandra jättebra (update: jo), men det jag tror vi vet om varandra är rätt mycket tack vare follow-ship. Det som förenar är längtan efter ett enklare och friare liv, och att vi frilansar. Jag har fått berättat för mig kring hur Ladan-projektet fungerat och också en snabbguidning till det som ska bli Kattas hem. För ja. Hon bor här nu. Det skulle vara enkelt att skriva att jag är avundsjuk, men det är något annat som snarare kommer fram efter några dagar i Dalarna. Det handlar om att jag fullkomligt älskar tystnaden, men att jag kanske inte behöver den varje dag, året runt. Att jag trivs med ensamheten är inget nytt, men förståelsen för att injektioner av det här slaget kan räcka riktigt länge. För min vardag hemma, den älskar jag också.

Några timmar efter mig kom även resterande fantastiska sällskap. Maria, all things green, och Angeliqa, Vandringsbloggen, reste tillsammans i bil. Sent på natten kom Sara, Träningsglädje. Ett episkt team samlat.

@vandringsbloggen @allthingsgreen.nu, foto: @sararonne

Det vi gör.

Förmiddagarna har handlat om att dela med sig på olika sätt. Vi har pratat mål, utmaningar, bloggstrategier, sälj och mycket annat. Vi äter frukost rätt sent, och efter session med mycket kaffe är det fri tid. Sessionerna har varit nyttiga, på flera sätt.

Jag har spenderat min “fria” tid med utevistelse. Utevistelsen har varit sprint, promenad, yoga vid sjön. Plocka blåbär (finns hur mycket som helst!) och kikat på vit mossa. Och jag har kommit fram till vad jag behöver i mitt liv just nu. Apropå mål. Reflektion. R E F L E K T I O N. Jag har ju börjat så smått med förra inlägget Den bästa typen av minimalism.

Kvällarna är det jobb, frilansare som vi är, eller någon utflykt – igår fotade vi i solnedgången (skratten. Skratten!).

@vandringbloggen, foto: @sararonne

Jag lägger mig nog tidigast i sällskapet, men det är för att jag vill passa på. Sömn är den bästa gåvan som du kan ge till dig själv, enligt min mening. Det fina är, och det är så bra som det verkligen kan bli, är att jag sover i lillstugan. Det är jag, elementet, sängen och tystnaden. Lite som att hitta hem.

Här kommer några bilder – foto: Sara Rönne och Katarina Jansson.

@sararonne

*Galna upptåg är det nya svarta. Try it!

Så långsam vill jag vara.

August 16, 2017 Emilia Life Design 3 Comments

bild på vatten och sol, löv. inlägg om slow living svensk blogg

Min höststartsanda ser lite annorlunda ut. Den säger mig att:

“vänta ett tag nu, vad är det du gör?”.

Jo, precis så är det. Det ska finnas en mening med saker. Stort som smått. Jag tror det är bra att minst en gång om dagen hitta livets mening. Så har du något att haka fast din tillvaro på, utan stress. För det är ju så, upplever jag det, att det är väldigt mycket som måste stämma för att vi ska må bra. Jobbet, livet och allt däremellan. I det finns också en rastlöshet. Vidare, vidare, vidare vill många. Jag undrar vad det är ett tecken på. När, exakt, når vi den rätta punkten? Med tillfredsställelse i blicken. Med andningen djupt nere i magen?

Jag ger in. Jag lägger allt jag har just nu på att känna “ja”. No more, no less. Jag behöver inte vara sprudlande glad, för det varar inte särskilt länge ändå. Men jag behöver vara här. Och jag behöver se på tanken, möta den och förstå vart den är på väg och vad den vill säga mig.

Det har inte varit enkelt – jag är ofta överallt, både fysiskt och psykiskt. Jag är, som jag skrev tidigare, rätt mycket vidare. Det nya blir således: stanna upp, för en stund. Jag gjorde det nyss. För det var ju så att jag ville ut och springa. Men det var ju också så att flödena upptog mitt medvetande, och ja, den där springturen kändes verkligen långt bort. Men så drog jag upp rullgardinen, tittade ut, och förstod vad det handlade om. Ett enkelt “ja”.

Tack.

Slow living – delat med andra.

Jag söker just nu inspiration till det enkla och långsamma. Och jag vill gärna dela med mig av dem som redan idag inspirerar mig. Vi har Katta – Bucketlife. Hon har valt att flytta till Särna, kanske för att kunna leva långsammare? Följ vetja!

Sen är det Sofia, som skriver på hildas.se. Hos henne har vi ett intressant skifte: från lantlig idyll till en hyreslägenhet i Lidköping.

Maria, som svidat om sin blogg till All things green. Den är slow living deluxe – med yoga och sköna recept.

Jag läser också Angeliqa – Vandringsbloggen även hon är en slow living stjärna, på vandrarvis. Vi ses, förhoppningsvis, alla i nästa vecka, i Särna. Jag tror också att Sara – Träningsglädje är på plats, hos henne hittar du inspiration på fart och fläkt i löpspåret och på andra äventyr!

Mellan raderna handlar det om att bli mer flödeslös. Att när jag väl är inne på sociala medier så vill jag att det ska finnas en mening, ett varför. Jag blir alldeles matt av alla uppdateringar och skrollande. Jag är inte ensam om det. Läs gärna min intervju med Maria “All things green”.

« Newer Posts Older Posts »