Den senaste tiden har jag sprungit in i det. Snubblat, tagit mig upp. Och så står den där. Enkelheten. Om den hade en färg, var den vit. Om den hade ett ansiktsuttryck, så är det den där sucken av lättnad som precis lämnat bröstet och munnen. Om den hade en känsla, var där både sorg och glädje.
Bilderna i det här inlägget är tagna av Christofer Lind. De är från vår semester, som består av enkla utflykter i närområdet. Vårt fokus är att röra på oss, vara ute, och vara någorlunda mätta. Matsäcken är oftast skuren frukt, nötter och vatten. Ibland har vi köpefika med oss.
Efter att ha intervjuat många människor de senaste åren tycker jag mig se ett mönster. Livet händer och vi tar då livet på fullare allvar. Det världsliga backar för något mer innerligt. Hur detta innerliga ser ut beror nog alldeles på, men det jag syftar på är förstås nya värderingar. Vi lyfter lite, när vi helt plötsligt vill mindre. Och får mer.
Jag intervjuade nyligen Maria – läs “Jag var redan djupt olycklig”.
När jag skrivit om min egen kris i livet, är den ofta svår att beskriva. Det är som att orden inte gör den rätta. Ordet “lidande” känns fattigt på något vis. Men när nu livet valde att komma åter (för inte var det då jag som styrde. Mer andligt än så här blir det inte) så har omvärderingen och analysen kommit med den. På köpet.
Leva enklare liv. Så tänker jag om….
Tiden.
Jag behöver kunna styra den alltsomoftast. Jag vill inte styras av någon annan. Tiden är värdefull, men den är inte bara debiterbar tid. Den är betydligt mer än så. Tiden är möjligheten till att växa. Tiden behöver inte dig, men du behöver tiden. Den är kaxig, den är stark. Den har makt, men kan bli din vän. Din bästa till och med. Förhållningssättet till tiden behöver arbetas på (jag är inte klar). Min värdefullaste aktivitet jag lägger in i tiden är sömnen och familjen. Och tiden ler.
Pengar.
Jag slutade shoppa. Som en reaktion mot stress och press. Ekonomi är inte kul ifall man känner en brist. Jag ville frigöra mig från det. Jag vill inte vara beroende av pengar, även om jag till viss del är det. Men om vi bortser från taket över huvudet och väl valda livsutgifter så vill jag vara fri. Jag säger ett stort nej till shopping och tänker att jag får frihet istället. En frihet som gör att jag både kan må bra och dåligt. Jag är inne på mitt andra shoppingfria år, och ja, det gör mig gott.
Och här ett inlägg från en med liknande värderingar: Hildas.se skriver om varför hon rensar så frenetiskt.
Ångesten.
En följeslagare som föddes nästan i samma stund som jag kom till världen. Förståelsen har ökat, men att jag helt skulle vara ångestfri är en utopi. Min ångest är också en drivkraft, den får mig att göra konkreta saker. Den gör att jag är ute och springer (det är så underbart när det fungerar!). Den är min, min alldeles egna. Jag kan inte förebrå mig själv. Jag behöver i viss mån ha den. Jag slutade slåss, och fick ju livet tillbaka. Så ångest, we’ll manage.
#Utmattad – det finns anledning att skriva
Enkelt liv, kräver enkla val. Jag vill vara helt okomplicerad.Jag tror att om årets julklapp var en känsla, så skulle den känslan vara LUGN. Jag vet inte, men är vi inte lite väl omständliga när vi lever våra liv såsom vi vill MEN ändå känner att det skaver? Jag tror att enkelhet ger ett klarare huvud, en större möjlighet att njuta och dessutom mindre stress.
Om du inte läst Stresskolan del 1-5 – varmt välkommen! (del 1 + länkar till de andra avsnitten).
Jag slänger in mitt mest lästa inlägg: Att leva enkelt – om minimalism
Har du omvärderat något? Lätt/svårt? Berätta hemskt gärna!
Här kommer då “mellan raderna”.
Apropå tiden. Jag stressar också, tycker att tiden inte räcker till.
Apropå pengar. Jag sneglar förstås på “nytt och fräscht”. Men jag hinner fundera det där extra varvet. Och så blir det ett nej. Det jag gör är att jag unnar mig upplevelser istället. Som att åka till Åre, som att ta mig fotvård. Äta ute gör jag mest hela tiden. Man får lägga band på sin präktighet ibland 😉
Apropå enkelt liv. Jag har börjat drömma om ett eget litet torp. Hjälp?
