Naturen har varit min tillflykt den senaste tiden. Ut och gå bara, tänker jag när det puttrar av rastlöshet i kroppen. Ut och gå. Och det funkar rätt bra, jag övar mig på att känna lite positiva känslor. Du kanske undrar varför? Tja, de har inte varit så enkla att känna tidigare. Så där går jag i skogen och känner mig rätt nöjd, och det är bra. Och det som gör det möjligt är att jag måste ingenting.
Det är så jag känner inför livet just nu. Efter ett drygt års shoppingfritt liv kan jag unna mig ledig tid, utan stress och måsten. Ofta väljer jag enkla nöjen, som att ta mig till Tyresta och vandra. Eller en cykeltur. Jag längtar efter att låna lite nya böcker, då de jag lånade sist är utlästa. Jag har jobb så det räcker och blir över, men jag måste ingenting. Att inte känna sig tvungen att vara produktiv ger mig energi: och jag gör mer än förr, fast med en annan utgångspunkt. Det handlar inte längre om pengarna, det handlar om att hitta någon form av riktning.
“Göra rätt för sig” ger mig knottror
Jag är smått allergisk mot meningar som slutar med att göra rätt för sig. Det enda rätta du kan göra är att må bra. Allt det andra som göra rätt för sig står för behöver brytas ner och analyseras. Nej, vi behöver inte jobba 40/60/80 timmar i veckan för att göra rätt för oss. Vi kan göra rätt för oss genom att fundera på vad vi lägger alla våra resurser på. Det vill säga: var landar pengarna, som du tjänar in, på? En stor del kanske går till boende och levnadskostnader, ja. Men resten då?*
* det finns såklart variationer i livsstil och ekonomi, självklart. Jag pekar inte med hela handen åt dem som bara har råd till mat och boende (been there, done that). Jag pekar inte hela handen åt någon, egentligen. Jag tänker att det finns de som verkligen brinner för sin sak, för sitt entreprenörskap, för sitt arbete. Det som gör att jag funderar är att vi är lite missnöjda med tiden, till mans. Eller missnöjda med orken, livet, relationer. Och där kan vi ju göra förändringar, eller hur? Jag är själv egenföretagare, med entreprenörskap i generna, det har varit mitt bästa beslut. Däremot försöker jag driva mig själv på ett hållbart sätt, där “nej” kan vara lika naturligt som ett “ja”. Jobba mindre ibland, är ok. Ta det lugnt är lika bra som att trycka på gaspedalen. Om inte bättre.
Om tid var en produkt eller tjänst, så skulle den sälja som smör i solsken. Det skulle säljas som aldrig förr, alla vill ju ha den åtråvärda Tiden.
Läs mer: Tidsbrist. 8 enkla sätt att ändra din syn på tiden.
Jobba mindre och ta det lugnt?
Guess what? Du kan få den, alldeles gratis. Eller om du vill: köpa loss den, byta till dig den mot att du arbetar mindre eller spenderar mindre stålars.
Jag vet att jag är obstinat på den här punkten. Jag fattar att för en stor del av mänskligheten är shopping, resor och allt det andra något positivt. Men i samma andetag som du shoppar loss, kanske du också känner att du inte riktigt har all den där tiden (eller för den delen: orken). Jag är också en av dem som fajtas med tid (det sitter liksom i ryggraden hos mig, att vara lite stressad. Jag jobbar på det) men jag tror mig vara rätt nära en förlikning. Att den tid jag har, den har jag.
Tyckte du om det här inlägget? Läs gärna Leva som minimalist? Dagen då jag verkligen fick nog.
Jag måste. Ingenting. För mig är det av största vikt. En lättnadens suck, tid som köpts loss.
Ps. Bodil Jönsson bloggar om tid – kika på det här inlägget.
