Den senaste veckan har varit… allt mellan himmel och jord känns det som. För en vecka sen tog jag tåget till Gävle, där jag hade möjligheten att promenera lite i staden, men också föreläsa på Gävle bibliotek. Jag testade min nyaste föreläsning och den verkade publiken gilla, för det kom frågor högt och lågt. Det jag vet, nu, är att ofta är det många som redan är väldigt insatta i klimatfrågan vilket gör att jag inte behöver gå in på detaljnivå. Sen har jag märkt att just föreläsningar på bibliotek verkar dra en viss målgrupp mer än andra: de äldre. På tisdagen föreläste jag på Huddinge Huvudbibliotek och samma sak där: en äldre målgrupp. Det gör att jag kommer lägga till lite mer inspiration för just den publiken – för jag tror att äldre har en viktig roll i den omställning som behöver göras. De har kunskap, de har levt längre än vi andra, de kanske oroar sig för sina barn och barnbarn. De kan skriva debattartiklar, de kan sprida kunskap, de kan inspirera nära och kära. Det var en herre som kom fram till mig efteråt, i Huddinge, och han var märkbart tagen av den situation som mänskligheten försatt oss i. Vi pratade bara en kort stund, då lokalen behövde tömmas, men det jag tog med mig är att jag känner ett visst hopp när äldre visar vägen och visar på erfarenheten att “mer” inte alltid är “bättre”.

Utöver föreläsningarna har jag varit vaksam på min egen energinivå och valt aktiviteter som stärker mig. I måndags fick jag ett samtal som stressade upp mig (låg tröskel nu dessvärre) och lösningen? Ett bad i sjön. Helt underbart. Helt gratis. Helt ensam. Jag promenerar varje dag och har sedan denna vecka börjat träna med en personlig tränare som är specialiserad på smärta och stress. När jag vaknade på morgonen när vi skulle ses kände jag “näe, jag orkar inte gå på någon träning”. Men jag visste att jag ville, även om morgnarna är tuffa för mig. Och det var helt rätt. Det kändes så bra att träffa Maria som hon heter och vi gjorde några övningar och min kropp svarade bra på det. Tacksam som tusan och jag fick en skjuts i energin. Detta vill jag fortsätta med! Vi ska ses nio gånger till och ser fram emot nästa vecka!

Sen har jag trendspanat lite för min egen del, för att hämta innehåll till kommande föreläsningar. Och en sak jag sprang över var detta (efter tips från en av ungdomarna!) – att Auroramålet får hissning till Högsta domstolen. Jag följer med spänning det som händer på juridikens sida när det gäller till exempel naturens rättigheter. Sen läste jag en debattartikel om vad konsumtionskulturen har för koppling till gängkriminalitet, skriven av Emma Lindblad och Katarina Graffman, konsumtionsforskare. Jag lämnade en kommentar på artikeln:

Konsumtionskulturen är problematisk på flera sätt. Dels ger den en illusion av ett bättre liv (ja, det finns forskning som visar på vad de är som egentligen räknas som “lycka”). Dels är den en belastning för vår miljö (se t ex hur många nya mobiler som säljs varje år i Sverige och hur mycket elavfall bidrar till klimatutsläpp). Nu går jag kanske en bit ifrån kärnfrågan om gängkriminalitet, men jag saknar ett så kallat “miljö och konsekvens-kvitto” när vi handlar prylar som har avtryck (och då har jag inte ens gått in på resursfrågan). Jag tror vi behöver nya berättelser om “det goda livet”, där också unga gängkriminella kan se livet i ett annat ljus än det som är nu. Det behöver också satsas på barn och unga i tidig ålder, där vuxna tar ett ansvar i att hjälpa dessa framåt. Materialism har fått råda som ett slags magiskt svar på allt. Lärare vittnar om märkeshets på mellanstadienivå, där det ska köpas dyra kläder och där sociala jämförelser görs. Det är för mig obegripligt att barn ska känna denna starka dragningskraft till konsumtion. Vi kan bättre.

Utöver det? Tja, mina stressnivåer har som sagt gått upp en aning den här veckan, där också lilleman varit hemma sjuk. Så vi har alla tre varit hemma och för mig blir det ett stresspåslag. Idag, nu, är jag ensam hemma och försöker återhämta mig. Har tittat på Lyxfällan, ätit glass, gjort en avslappningsövning. Jag vet att jag måste satsa mer på återhämtning, men samtidigt tycker jag mycket om att hålla föreläsningar och arbeta. Det är att balansera genom att mentalisera. Jag kan rekommendera Mentaliseringsboken. Jag fick den rekommenderad och läste den för några år sedan.

Nu dags att vila vidare!

Hoppas att du får en fin helg 💜 / Emilia