Ibland behövs galna upptåg*. Det senaste året har jag funnit ett intresse att resa inom Sverige. Och träffa likasinnade. I januari åkte jag iväg på Winter Workation, vars minne jag lever starkt för, fortfarande.

När då Katta, Bucketlife.se, skickar en personlig inbjudan till Nordomsjön, Särna, så vet jag att svaret är ja. På en gång. Det är nämligen så att jag har följt bygget på Ladan. Ett projekt som hon har gjort tillsammans med sin pappa. Ett riktigt drömmigt projekt. En sån där grej som behövs, åtminstone en gång i livet. Och, utan att överdriva, har jag tänkt att jag vill hälsa på. Tanken blev alltså sanning, fortare än jag kunde ana.

@bucketlifese foto: @sararonne

resan.

Jag tog tåget till Mora (on time SJ) och där väntade jag en timme för att ta en buss mot Idre, och gick av vid Särna Posten. Upphämtad av Katta för att ta oss till Nordomsjön med bil. Vi känner inte varandra jättebra (update: jo), men det jag tror vi vet om varandra är rätt mycket tack vare follow-ship. Det som förenar är längtan efter ett enklare och friare liv, och att vi frilansar. Jag har fått berättat för mig kring hur Ladan-projektet fungerat och också en snabbguidning till det som ska bli Kattas hem. För ja. Hon bor här nu. Det skulle vara enkelt att skriva att jag är avundsjuk, men det är något annat som snarare kommer fram efter några dagar i Dalarna. Det handlar om att jag fullkomligt älskar tystnaden, men att jag kanske inte behöver den varje dag, året runt. Att jag trivs med ensamheten är inget nytt, men förståelsen för att injektioner av det här slaget kan räcka riktigt länge. För min vardag hemma, den älskar jag också.

Några timmar efter mig kom även resterande fantastiska sällskap. Maria, all things green, och Angeliqa, Vandringsbloggen, reste tillsammans i bil. Sent på natten kom Sara, Träningsglädje. Ett episkt team samlat.

@vandringsbloggen @allthingsgreen.nu, foto: @sararonne

Det vi gör.

Förmiddagarna har handlat om att dela med sig på olika sätt. Vi har pratat mål, utmaningar, bloggstrategier, sälj och mycket annat. Vi äter frukost rätt sent, och efter session med mycket kaffe är det fri tid. Sessionerna har varit nyttiga, på flera sätt.

Jag har spenderat min “fria” tid med utevistelse. Utevistelsen har varit sprint, promenad, yoga vid sjön. Plocka blåbär (finns hur mycket som helst!) och kikat på vit mossa. Och jag har kommit fram till vad jag behöver i mitt liv just nu. Apropå mål. Reflektion. R E F L E K T I O N. Jag har ju börjat så smått med förra inlägget Den bästa typen av minimalism. 

Kvällarna är det jobb, frilansare som vi är, eller någon utflykt – igår fotade vi i solnedgången (skratten. Skratten!).

@vandringbloggen, foto: @sararonne

Jag lägger mig nog tidigast i sällskapet, men det är för att jag vill passa på. Sömn är den bästa gåvan som du kan ge till dig själv, enligt min mening. Det fina är, och det är så bra som det verkligen kan bli, är att jag sover i lillstugan. Det är jag, elementet, sängen och tystnaden. Lite som att hitta hem.

Här kommer några bilder – foto: Sara Rönne och Katarina Jansson.

@sararonne

*Galna upptåg är det nya svarta. Try it!