Mitt intresse för konsumtion, kanske då specifikt shopping, har snurrat på ordentligt den senaste tiden. Jag försöker lägga ett pussel, där jag hittar argumenten för att shopping är onödigt. Men i samma andetag behöver ekonomin fungera. Ekonomin som bygger samhällen. Den där som är navet i vår välfärd. Du shoppar och politikerna ordnar vård, skola och omsorg, eller hur? Funderar du på att sluta konsumera vissa saker? Vad händer då med anställdas löner? Och momsinbetalningarna från företagen? Här kommer några reflektioner. Med viss risk att bli politisk.
Varje år konstateras att vi fortfarande lägger mycket pengar på konsumtion. Det är rätt och slätt stadigt det där med att vi gör oss av med de pengar vi tjänat ihop. Det är det som är poängen i den modell vi lever i just nu. I den senaste Konsumtionsrapporten 2017 kan vi utläsa att mellan 2015 och 2016 ökade konsumtionen på alla områden, förutom kläder och skor. Det sistnämnda är positivt, tycker jag. Även om vi har en lång väg kvar att gå. Eller kanske ska vi inte ens gå på vägen, utan hoppa av den och ta en annan stig.
Min utopi bygger på att vi omformar vår konsumtion
Framför allt den som gäller shopping, till upplevelsekonsumtion. Och på sätt och vis är det ju det som händer, när det minskas på inköp av kläder och skor. Det som är intressant är att Konsumtionsrapporten påvisar att restaurangbesök har ökat med 37% mellan 2006 och 2016. För mig har mat och den typen av konsumtion bidragit till en ökad livskvalitet (självupplevd).
Det jag funderar lite över, i rapporten är följande basfakta.
Svenska konsumenter spenderar allt mer tid i köpcentrum.
Min kommentar är: i många köpcentrum finns det möjlighet att äta, så att befinna sig i köpcentrum behöver inte per automatik betyda att vi shoppar mer, även om det blir väldigt tillgängligt förstås. Sen handlar många på vanliga mataffärer som finns i köpcentrum också. Samtidigt: vad sorgligt att vi inte använder tiden till att vara utomhus.
Trender
Övriga trender är att svenska konsumenter allt oftare besöker restauranger på kvällstid, använder priserbjudanden, handlar second hand och köper presenter.
Min kommentar: priserbjudanden är ju effektivt. Men mitt argument är: det kommer alltid att finnas en rea, ett fynd, ett erbjudande. Den där känslan att “jag missar något” – strunta i den. Det är pure marknadsföring. Din plånbok är någons villebråd. Second hand gör mig glad, det vet ni. Presenter: ja, fast jag tror vi behöver prata mer om det. Du kan här lyssna till min inställning till presenter (länk till ett avsnitt på IGTV).
Modellen som bygger på väldigt mycket jobb.
Jag kan bli lite frustrerad ibland. Över att vi har byggt en modell som dels tar mycket tid i anspråk (24 % av den tid vi har på en vecka, dvs 40 timmar av 168 timmar, ska vi alltså enligt normen lägga på arbete) men som också har lagt till hela konsumtionskarusellen. Samhället är beroende av att vi konsumerar på olika sätt. Det är den ekonomiska modell vi har: du tjänar ihop pengar, betalar skatt, du spenderar pengar, som också sedan beskattas igen. Och jag säger ingenting om hur kul det är att jobba, eftersom jag själv uppskattar mitt arbete. Och jag säger heller ingenting om de som väljer självmant att arbeta 60 timmar i veckan. Det jag hakar upp mig på är att den stora massan förväntas arbeta heltid. Rätt och slätt. Vi behöver vara lite mer plastiska. För en del av dem som arbetar de där 40 timmarna, lever ett familjeliv räcker tiden och hälsan inte till. Och det kostar också. Så att någonstans behöver vi fundera på: är 40 kalkylerade timmar på arbetsplatsen det vi behöver för att klara välfärden? Finns det något annat system som kan vara bättre?
Jag tror vi kan shoppa annorlunda. Jag tror också vi kan shoppa medvetet. Jag tror dessutom på att bygga samhällen som inte handlar om mest är bäst kring konsumtion på samma sätt som idag. Sen tror jag att andrahandsmarknaden borde få ett större fokus, det här med att köpa allt nyproducerat känns trist.
Mer läsning
Shop ’til you drop av Patrik Wincent. “Shoppingen kan utvecklas till ett beroende”
Mitt och Ditt. Om ansvarsfrågan i vem som gör oss hållbara.