Konsten att leva enkelt utifrån köpstopp och valet att neka konsumtionen dess makt. Mitt shoppingfria 1,5 år har fått reaktioner på olika håll. “Men vad du är duktig!” “Men hur gör du, egentligen?” “Varför gör du så?”. Jag tänkte att vi behöver ta en snabb recap, för att förstå hur det hela började och hur pass shoppingfri jag är idag, augusti 2017.

“Men vad du är duktig!”

Mitt svar är: det har inte varit en uppoffring. Det är snarare ett test på min egen förmåga att hålla mig till de värderingar som jag har. Leva som jag tänker.

Jag ser det mer som ett äventyr, eftersom det shoppingfria livet helt går emot den konsumtionssnorm som vi har. Vi ska köpa oss till det mesta, eller hur? Köpa oss tröst, unna oss, köpa något nytt, köpa för att vi behöver, köpa för att vi kan, köpa för att det är kul, köpa för att distrahera oss. Det är något särskilt med nya saker, kläderna känns välstrukna där de hänger på galgen i butiken. Det är väldigt mycket känsla, skulle jag säga. Vi köper, för att känna. Det jag tror vi glömmer bort är: spenderade kronor behöver komma någonstans ifrån. De flesta av oss får pengar i plånboken genom att ta ett avlönat arbete. Det vill säga: du byter din tid för att få sedlar. Men det som också har hänt är: vi stressar som tusan.

Fundera över tid, pengar & prylar. Du får då svaret på: konsten att leva enkelt.

Kan det vara att vi gett bort för mycket av vår tid till förmån för pengarna? För prylarna? Ja. Jag tror att tiden behöver tas tillbaka lite grann. Det finns fler som kan vara minst lika “duktiga” som jag. Det är en form av frihet att inte vara en slav under prylar.*

*Nu måste jag utveckla, eftersom det blir så svart och vitt annars. Vissa saker/prylar är nödvändiga. Det är självklart. Men inte alla. Och ibland finns det en funktion i att okynnesköpa. Men jag tror det är viktigt att reflektera lite mer än vad vi gör idag. Jag sitter just nu och funderar på att köpa en kamera av den dyrare sorten. Skulle jag göra en behovsanalys på det, skulle jag säkert kunna avstå från köpet och nöja mig med det jag har. Så det jag vill säga: reflektera mer, se över din köpresa och mota impulserna.

“Men hur gör du, egentligen?”

Ingen shopping, med några få undantag (läs nedan). Jag skrev ju ihop en lista med mina regler – och den stämmer rätt bra med verkligheten.

Jag funderar (mycket!) över vad jag behöver. Det är därför jag postar vandrarbilder på mig själv när jag går omkring i leopardmönstrade fladderbyxor för att utmana prylhetsen. Jag kollar också av om jag kan låna saker jag behöver från någon vän eller bekant (och vice versa). När jag fick för mig att jag skulle måla naglarna, så lånade jag nagellack (hur ofta använder vi upp det?). När jag åkte till Åre för workation, så lånade jag ihop kläder för resan (om det kan du läsa här: Winter Workation – om att fixa skidkläder på ett hållbart sätt.).

Det som händer i huvudet.

Det som har hänt sedan starten är att mitt medvetande ökat markant. Kring hur jag resonerar i affären. Kring hur jag tackar nej till saker. Om och om igen. Det är så lätt att fylla varuvagnen på Ica Maxi, för visst behöver sonen nya byxor? Eller en ny duschcreme? Eller något annat. Och det som verkligen skinit igenom är: går jag igenom sonens garderob, så ser jag ju alla byxor som han har. Och tvålar, duschcremer – vi badar i sånt känns det som (jag tror vi har tvålar för en livsstid, helt ärligt).

undantagen.

Under 1,5 år har jag köpt: en kavaj, ett par finbyxor, en skjorta, ett skärp, ett underställ, två par glasögon, två sommarbyxor på 2nd hand, en klänning, ett par skor. Sen har det varit inköp för lilleman, eftersom han växer så det knakar, nästan allt på second hand. Drömmen var när jag hittade ett par jättefina höstkängor för 150 kr, nästan oanvända.

“Varför gör du så?”

Den trista men sanna anledningen är: vi kan inte shoppa, och samtidigt säga att vi lider av tidsbrist. Vi kan inte shoppa, och samtidigt säga att vi är miljövänner. Vi kan däremot styra om vårt beteende, och konsumera andra saker istället. Jag har börjat turista i Sverige, för att få nya naturupplevelser. Som när jag åkte till Åre i maj och bodde på Copperhill. Eller i förra veckan när jag åkte till Nordomsjön.

Jag vill ha tid. Check.

Jag vill göra andra saker som inte involverar ett kreditkort. Check.

Jag vill inte att min tid ska tolkas som en sedel eller två. Utan den rättmätiga ägaren till min tid är jag själv.

För mig är det konsten att leva enkelt – helt enkelt!