Kroppsideal. Vem f-n kom på det liksom? Just med tanke på att vi alla ser olika ut, till exempel. Och hur mycket tid och möda som vi lägger ner på den, stackars kroppen. Låt den vara, tänker jag. Svårt kanske. Positivt är att kroppsidealen ifrågasätts, vilket ger oss lite mer nyans i ett infekterat område. För ja, det blir som en elakartad infektion, bosatt i huvudet – det där med att jag inte duger.
Via Erika Kits Göleviks blogg fick jag se en film som berörde. Som visade på att hur mycket vi än försöker att förändra oss, kroppsligt, så sitter det i huvudet och det är där vi måste börja gilla oss själva.
Jag säger som såhär: din kropp är ett vrålåk. Behandla dig själv därefter: med kärlek, mjuka tankar och förstås: ge den vad den behöver.
Är vi med på det?
