Posts in "#kvinnligaäventyrare" tag

“Och det är det jag drivs av”.

emilia arvidsson

Sätta mål i livet. Jag läste det här inlägget hos Resfredag och jag tycker så mycket om att läsa om andras resor kring eget företagande. Även Jennifer Sandström har kastat sig ut och hennes blogg tar med oss på äventyret. Så jag tänker också dela med mig. Jag blev inspirerad av Annika Myhres/Resfredags rubriker, så jag kopierar rakt av.

Bilderna i det här inlägget är från min vandring häromdagen. Jag gick, bokstavligt talat, vilse. Och jag bara älskade det. Det var vatten, det var skog, det var bäckar, det var tyst. Vad har det att göra med mitt företagande? Väldigt mycket, skulle jag säga. Som jag skriver lite längre ned här, så väljer jag att se arbetet som en integrerad del av livet. Inte “livet och jobbet” utan bara “livet”.

lingon om att sätta mål i livet

Sätta mål i livet – integrerat.

Mitt huvudsakliga mål har alltid varit att jag vill kunna försörja mig på att driva eget. För i det målet ligger nämligen det som driver mig: möjligheten att ta vara på vila och återhämtning på mina egna villkor. Jag jobbar inte heltid, sett till hur normen ser ut. Principiellt gillar jag inte att prata i termer av tid, för det definierar mig inte. Det som berättar historien om mig är hur jag arbetar, vilka verktyg som gör att jag både kan lyckas med försörjning och samtidigt ta hand om mig (och min familj). För dig som undrar varför vila driver mig, läs gärna om min utmattning.

Ett annat submål är: det ska vara kul på jobbet. Det målet är också kopplat till en annan drivkraft: jag vill känna glädje och harmoni. Att få bidra med kunskap är också kul, och bygger upp både mig (och mina kunder).

Dessa två mål har jag haft med mig – och även på Workation Nordomsjön (se punkt 3 i inlägget) fick jag tillfället att dela med mig. Det har gjort att jag sakta lämnar printproduktion och rör mig mot utbildningsbranschen (online) istället. Jag sitter i skrivande stund och jobbar med onlineutbildning där jag går in med min förvärvade kompetens, i ett nyare sammanhang. Jag fortsätter att skriva, men på ett annat sätt.

höstlöv inlägg om att sätta mål i livet

Jag har skrivit om mål förut, bland annat hur jag lägger upp mina finansiella mål med budget och historien bakom hur siffror kan skapa lugn och ro.

Jag har valt att sätta mål i livet som gör att företagets mål är tätt förknippade med mitt liv i övrigt. Jag är mitt företag, och därför är det naturligt att bygga det utifrån mig. Jag läste någonstans om en person som har valt att se jobbet och privatlivet som en integrerad del, och jag gillar det synsättet. Det gör att målen som jag sätter blir ärligare och roligare.

Läs gärna om de jobb som jag gör under hösten.

Drömmar. Om nuet och tacksamhet.

Ok. Jag måste väl ha drömmar?

*skruvar på mig lite*.

Jag kan berätta en hemlighet. Efter återhämtningen från min svåra kris har jag blivit otroligt tacksam för det jag har. Krisen kändes omöjlig att komma ur och nu när jag fixat det: då är det drömmen. Att ha en hyfsad hälsa, där jag är min egen måttstock, gör att jag inte söker grandiosa drömmar.

Men det är klart. Drömmar finns, och de spinns av det skrivna ordet. Exakt hur de ska spinna färdigt är i dagsläget osäkert. Jag suger mest på drömkaramellen. Att ha en expertroll inom vila och återhämtning vore fantastiskt roligt – och det får jag delvis vara genom den här bloggen. Jag ser upp till några personer, som inspirerat mig mycket i mina egna viloinsatser. Några av dem är: Tomas Sjödin, Åsa Nilsonne, Anna Kåver och några till. Och sen vill jag gärna prata mer i radio, det var så roligt sist!

Här har du ett boktips! Det händer när du vilar – med Tomas Sjödin

hallon inlägg om att sätta mål i livet

Planer. Om att se nu:et, och blicka endast lite framåt.

Sett till det egna företagande så jobbar jag alltid mot budget. Det ger mig en trygghet och jag kan då också förhålla mig till vad som är viktigast just nu (sälj? produktion?). Planen är också att styra mig mot drömmarna, förstås. Men jag vill också vara nöjd med nu:et. Jag vill inte vara rastlös och girig (om bara….). Mitt liv behöver kunna njuta av nu:et. Dessutom har vi haft en tung period i familjen där en nära anhörig gått bort, och då blir det inte helt motiverat att planera. Sa jag att jag dessutom är småbarnsförälder? Hur som helst. Planerna för hösten är att sjösätta några nya samarbeten, följa budget och spinna mitt nät för att fånga drömmarna. Och lära mig mer om Google Analytics (det är faktiskt något jag verkligen vill bli bra på – jag går igång på siffror, som ni kanske märker med mitt budgetsnack).

Och i planerna finns något fint. Det är längtan efter att få känna harmoni och lugn, trots allt det där man vill åstadkomma. Att landa, det planerar jag in.

Jag blir förstås nyfiken på dig – har du några mål, drömmar eller planer som du vill dela med dig av?

Så jag skrev ett sms.

tyresta barnvagnsslingan

Och jag satte mig på cykeln. Trampade ner pedalerna, trots att kraften i kroppen kändes uttömd. Jag stannade till vid lilla Coop. Gick in och köpte mig en kylskåpskall cola. Drack några klunkar och cyklade vidare. Den där nerförsbacken, innan grusvägen tar vid, den är frihet för en cykel. Sen in på gruset, det knastrar till. Cykeln är stadig. Ängarna tar vid, gröna och sköna. Solen är augustivarm. Nu, nu är tiden min.

I Tyresta by lägger jag mig på en bänk i skuggan. Jag tror jag ligger där i 20 minuter. För att jag kan. Äter en chokladbrownie och dricker kaffe, allt medhavt. Några klunkar cola till. Nu vill jag ut i skogen.

5 kilometer. 5 vackra kilometer. Och färden hem känns lätt. 2,5 timmes break från vardagen, det var vad jag behövde. Tack.

tyresta får haninge tyresta barnvagnsslingan  enemilia uteliv tyresta

 

Sms:et var till min man. “Jag åker på en liten utflykt med cykeln. Behöver tanka energi. Hör av mig”. Ibland är det så. Att jag inte ens orkar berätta, prata, tala. Då är det lättare att skriva.

Apropå att behöva ett break. Läs gärna mitt förra inlägg: Egentid. Några ord om föräldraskap.

Hur tankar du energi?

Ett äventyr är en känsla #kvinnligaäventyrare

äventyr tyresta

Den senaste tiden läser jag en hel drös med olika bloggar – träning, vandring, business, sälj, life design. Den gemensamma nämnaren? Faktiskt: äventyr. Att testa nya saker, inom sin genre. Vandringsbloggen gjorde att jag fick upp ögonen för kampanjen #kvinnligaäventyrare. För det första: Vandringsbloggen är liksom sinnebilden för hur ett liv kan levas, på riktigt. Jag bara älskar att hon vandrar på heltid!

#Kvinnligaäventyrare har fått genomslag och nu senast såg jag en diskussion, på Facebook. Frågan som ställdes var: vad är ett äventyr? Det fanns de som ville värna om ordet, det ska inte slösas med var kontentan. Andra menade att äventyr har en bredare mening. Det fick mig att fundera.

Vad är ett äventyr?

Jag tror det är en känsla. Hos dig, hos mig och hos alla som gör något av ett äventyr. Det pirrar till litegrann, du andas något djupare ibland, och ibland inte djupt alls. Känslan kan ackompanjeras av tacksamhet, för det liv du lever just nu. Och det är här jag behöver omvärdera min egen syn på mina egna äventyr. Jag ser inte mig själv som särskilt äventyrlig. Jag har svår att vara spontan (jag vet, hur omöjligt låter inte det?!), jag gillar struktur och jag vill veta saker på förhand. Det bottnar i gammal möglig otrygghet.

Men så förstod jag. Känslan har funnits där den senaste tiden. Jag håller på att tämja min egen stressade kropp. Och valet av metod landade på trädgårdsarbete. Det är tredje dagen nu, som jag en lite längre stund står och påtar, rafsar, krattar och klipper. Och idag hände det: total närvaro, sinnen som åtnjuter alla dofter och ljud. Och där var den, känslan av tacksamhet. Och jag gör något helt nytt – något som passar min naturnära själ.

äventyr i trädgården med enemilia

Så. Det är klart för mig att äventyr handlar om känslor.

äventyr i trädgården enemilia

Vilket var ditt senaste äventyr?