Jag vill slå ett slag för mänskligheten. Den där trappan vi masar oss upp för, Maslows behovshierarki, hur viktigt är det att nå toppen? Grunden läggs tidigt i västvärlden med mat på bordet och förhoppningsvis tak över huvudet. Har du en gång varit utan så är tacksamheten nära till hands när livet ordnar sig.

(jag undrar på vilket trappsteg som lugnet, harmonin och lättnaden befinner sig?)

För bakom de högre nivåerna gömmer sig också det som är människan till last: mycket vill ha mer. Utöver det är det många som vittnar: jag hade allt, men…

Den snäva cirkeln, och att självförverkliga sig

Vi självförverkligar oss som aldrig förr. Men hur gör man då, egentligen? *

Självförverkligande handlar sällan om någon annan än dig själv. Vi lär oss inte att hjälpa andra, utan det ligger alltid på någon annan att lösa de problem som omger oss, men som inte riktigt rör oss. Ofta tycks det vara staten som ska ordna till det, från vaggan till graven. Vi är måna om våra familjer, men det är en snäv cirkel som sluter tätt. Har ni kanske sett dokumentären The swedish theory of love? (länk till SVT Play) Den är riktigt bra – och också skrämmande. Summa summarum – ensam ska vara stark. Och är du inte det, så ska dina tidigare inbetalningar av skatt hjälpa dig på traven.

* Jag har nyligen läst boken Vad vill du – egentligen? Den har ett existentiellt perspektiv. Jag tyckte om boken, om än lite svårtuggad ibland. Den kräver sitt tålamod och lite eftertanke. Det som jag fick upp ögonen för är begreppen “aktör” och “person” och hur dessa ska rimma med varandra. Att det som ligger i dina grundvärderingar behöver återspeglas i allt det som du gör (att vara aktör).

Om vi nu går utanför den egna sfären, så vill vi gärna vara nyttiga för andra.  Men det ska vara under ordnade former. Helst ska det kunna skrivas in i CV:et. Lite arbetslivserfarenhet på köpet. Med en guldstjärna i kanten.*

*ja, jag raljerar. Det finns så många som gör gott, men det behövs fler. Och jag menar att insatsen inte behöver betyda att du omkullvälter hela ditt liv. Många bäckar små och gräv där du står?

Jag tror att det är därför det är så svårt att självförverkliga samhället på kollektiv nivå, eller världen, för den delen. Varför skulle vi? Det ligger på någon annans bord.

Mer läsning Min lycka och 5 saker jag inte kompromissar med.

Vad gör du själv då? Rannsakning pågår

Klimatförändringar och uppvärmning? Jag läser just nu Naomi Kleins bok Det här förändrar världen. Kapitalismen kontra klimatet. Bara några sidor än så länge. Men också där finner vi förnekelse som främsta motstånd till förändring. Vi orkar inte riktigt. Det är klart: vi behöver få riktigt bra alternativ för att ändra våra beteenden. Annars: The show must go on. Jag undrar hur mina tankar kommer gå efter att jag läst ut hela boken.

Orsak verkan osv.

Varför görs ingenting då’rå? Vi måste ju efterfråga en hållbarare värld om vi ska få en. Lite upp till både mig och dig. Och: öppna upp cirkeln något. Vad kan du göra där du bor? Vi behöver lite samhällstjänst till mans. Att förvänta sig att saker och ting händer kräver ju lite mer än att du betalar skatt varje år. Jag är säkerligen minst lika bekväm med att rå om de mina som mina fellow swedes är. Men det börjar fresta på och jag har nött på trappstegen enligt Maslowsmodellen utan att riktigt nöja mig.

“Men vadå, jag är redan sönderstressad med det liv som jag lever nu, ska jag behöva göra ännu mer?”

Nja. Jag är ju av den åsikten att vi ibland målar in oss i hörn som formats av samhället. Det finns också sjuka organisationer som gör att ohälsa och stressrelaterade besvär sprider sig. Så jag tror vi börjar med att göra våra egna liv hållbara och förhoppningsvis kan det sprida sig så att vi kan självförverkliga världen. På alla plan.

Kan vi tillsammans förändra världen? Ja, det tror jag. Vad tror du?