GRÄNSER SOM PASSERAS. Som en blixt från klar himmel och jag står hudlös igen. Med alla känslor på en och samma gång. Med en försvunnen kraft och istället: svaghet. Huvudet brinner. Kaos.

Jag har inga goda råd, för här är det nog väldigt individuellt. Själv måste jag ställa mig på bromsen, men utan att skada kroppen av kraften. Sen är det sömn. Sömn. Sömn. Inte en natt, utan flera. Ibland är det svårt, men vi är två. Miraklet sover bättre och bättre.

Gå inte längre än den passerade gränsen. Det är ett gott råd (det kom ett i alla fall).

Jag har nyligen sett på Mina två liv, den var i tre avsnitt på SVT. Himla bra. Om man kan normalisera psykisk ohälsa så gjorde Ann Heberlein just det. Eloge! Och den går nog fortfarande på Play – se den! Det twittras en hel del under hashtagen #minatvåliv om du vill veta vad som sagts.

Har du sett serien som gick på SVT? Vad tyckte du? Några knep på hur man kan hantera kaos?