SLÄPP TANKEN OM NÄSTA STEG, NÄSTA GÖROMÅL, NÄSTA PROJEKT. Det gjorde jag senast idag, och genomförde istället en grundlig studie av min sons ansikte. Jag glodde och glodde, och kan fortfarande inte fatta. Han är alltså vår. Förutom själva studien fajtades jag samtidigt med tankar som: kanske jag skulle be C hämta min mobil medan killen sover här på min arm…. tänk om jag kan lägga honom i sängen och göra nytta….ska jag kanske läsa något för att stimulera huvudet en gnutta…. Men jag slogs och jag vann. Ännu en seger i medvetenhetens tecken.

Att marinera sig i nuet på det här viset är något jag alltid velat göra. Men det har varit svårt. Jag har inte riktigt vetat hur. Jag har alltid befunnit mig någon annanstans än just här. Men med barn kommer något annat. Ett bestämt krav på att finnas i det fantastiska nuet. Till 100 %.

Hur tänker du kring nuet?

En favoritplats att återvända till, där nuet är högst påtagligt. Här har jag legat och lyssnat både på sommarprat och vågornas brus. Ensam. Underbart.