Pust. Verkligen. Superpust. Den här hösten har varit speciell i och med förskolan. Så fantastiskt roligt för lilleman, det har hänt så mycket i hans liv och det är så kul att se hans utveckling. Baksidan är förstås alla sjukdagar som blir. Och idag var det dags igen. Det tar på krafterna, trots att han faktiskt har varit pigg. Och jag var hemma idag och roddade med tvätt (oh yes, det behövdes), lagade hirs, tittade på Alfons, slängde i mig en lunch, kramade, pysslade, kollade av mailen, pustade och nu sitter jag här i sängen och är, ja, helt slut. Nu sover mitt lilla hjärta och jag skulle nog behöva detsamma. C är och handlar och jag försöker utmanövrera min huvudvärk. Jag tog en timmes promenad nu på kvällen, men värken är kvar.

Om att bromsa när det är roligt.

Så till rubriken till detta inlägg. Det är många med mig som kämpar med livsbalans, och kanske har man haft utmattningssyndrom eller någon annan psykisk stress. För mig har resan varit lite för lång kan jag tycka – jag hade min första kontakt med vården för över tio år sen (!) och jag är liksom inte klar än. Jag tror det bottnar i att jag sov dåligt under dryga 3 års tid (2003-2006) och på det: övermedicinerad (tyvärr, skittrist, men vad skulle läkarna göra?). Så det tar tid för den här hjärnan att läka.

Det är nu jag ska skriva något klokt, eller hur? Och då är min tanke så här: hur roligt vi än har det, så är det vissa basala behov som vi alltid måste ta hänsyn till. Jobbet kan vara roligt (mitt är det just nu), men jag behöver fortfarande motionera, sova, äta.

Hårdvalutan för 2017

Vad vill jag ha sagt med det? Som egenföretagare har man ju jobbet alltid med sig på ett eller annat sätt. Det finns uppe i pallet. Mitt mål för 2017 är att fokuserat kunna släppa den delen (läs boken YCDBRALAI!) för jag behöver pausa ifrån intellektualiserandet och tänkandet och problemlösandet. “Bara vara” är min hårdvaluta för 2017. Jag har skrivit så mycket om vila, men inser också att i vilan har man huvudet med sig. Därför måste medvetenheten kring vilan steppa upp ett steg och vilan behöver bli mer kvalitativ.

Är ni med på vad jag menar? Jag hoppas det! Dansa, bromsa.

“Brinner i bröstet”  med Magnus Carlson är för övrigt en riktigt bra låt (tolkar Danny Saucedo i Så mycket bättre 2016)

Från min digitalfria weekend som jag hade i helgen. Ljus är bra grejer. Digitalfritt likaså.

Läsa med närvaro, inte heller alltid en enkel puckel. Denna har jag dock läst ut. Läs gärna vad jag tyckte om den!

Jag slänger in en kram. Passade in bra här tycker jag.

Emilia, bromspedalens beskyddare