Sömn – något vi alla behöver, varje natt. Viktig, anser vissa, ett nödvändigt ont enligt andra. Svår att få till under vissa delar av livet (småbarnsförälder nån?) och kanske enklare under andra (eller?).

Jag har nästan stolt proklamerat (på Instagram och Facebook bland annat) att jag nu ingått en vilopakt med mig själv. Skiter i allt förutom vilan just nu (om någon av mina kunder läser det här: ni vet att jag levererar!) – jag jobbar, ja, men med ett mål: att få vila.

Och sover gör jag. Jajjemän. 12 timmar varje dygn. Det gör faktiskt lite ont i min “göra”-gen, men vad ska jag göra? Kroppen talar, och jag lyssnar, ibland motvilligt. Sömn är en billig medicin, och den fungerar.

En annan som bloggat om sömn är Linda – och från henne har jag också fått en utmaning. Den kommer ut på bloggen inom kort.

Varför jag är en sömnjunkie? Under fyra år av mitt liv, när jag var dryga 20 år, sov jag u-r-u-s-e-l-t. Lovar. Vill inte dit igen.