Posts in "stress" tag / Page 17

Bästa svepskälen för att vila (3 tips)

Mobilen får ligga och puttra för sig själv allt oftare. Pennan har tagit sin rättmätiga plats. Likaså känslan av att min integritet och mitt liv inte ska styras av andras idéer och hittepåvärldar. Så här sitter jag. Med First Aid Kit i lurarna blir ju livet lättare. Eller tyngre, lite beroende på låt.

När jag behöver vila, måste jag ofta motivera mig själv. Helknasigt, men vila är liksom inte naturligt. Det är ett tillstånd som vi eventuellt kan tänka oss. Om vi inte har för mycket att göra vill säga. Vila är lite second choice. Eller tenth.

Här är mina tre bästa svepskäl till att vila

1. Research. Det är enkelt att genomföra – finta dig själv och hitta den nördigaste tv-serien och ägna 30 minuter åt lite no-braining. Om nån frågar: säg att du gör research. Om den där “någon” är du själv: du gör research. Du testar nämligen att vila.

2. Trendy. Det är trendigt att vila, vara slow och att ta hand om sig. Haka på trenden du med! Du behöver inte tugga raw food sallader, du kan istället göra den enkla varianten: vila. Stirra ut genom ett fönster och fokusera på andningen i tio minuter. Ett tu tre och du är trendigast i stan. Bara en sån sak.

3. Boosta och bli kvarterets bästa problem solver. Det här är ett alldeles utmärkt skäl egentligen, svepskäl eller inte. För du ser: i vilan händer det andra saker. Som att du helt plötsligt ser saker klarare när det gäller saker hemma eller på jobbet. Att vila är en investering. I framtiden. Peace of cake.

 

Utsikt La Gomera
Vila i dess rätta bemärkelse. Att fundera över.

Vila – men hur gör man?

På vägen till vila, råkar jag gå förbi tvättmaskinen, sätter på den tvätt och tänker: det är väl lika bra. Sladdar förbi köket och ser att några tallrikar och koppar behöver ställas in i diskmaskinen. Också lika bra. Det snurrar i huvudet. Ska jag ta tag i bokföringen kanske. Eller vänta. Jag ska ju vila. Lägger mig på soffan och slår på en ”no-brainer” kanal. Ett program med Tabatha, som styr upp slarviga företag. Perfekt. Samtidigt, där i vilan, pillar jag lite extra på mobilen. Det är ju så kul att få mail. Det är lika bra. Pulsen är hög, trots att jag ligger still. Det är stökigt uppe i pallet. Jag behöver vila, och inbillar mig själv att det är precis vad jag gör. Lagom tills tvättmaskinen gått klart.

Nej, jag har ingen aning om hur man vilar. Men ibland så händer det på riktigt. Som idag: låg och kollade ut på trädet utanför fönstret. Såg hur det svajade i vinden. Svarta grenar mot en grå himmel. Fram och tillbaka. Meditativt för en stressad hjärna. Andningen gick ner. Så. Jag fixar det. Men vad svårt det kan vara.

Ge mig gärna dina hetaste vila-tips!

ankare vid vatten
Vila – ankaren i livet

Stress – att sopa under mattan eller?

Stress – status idag liksom. Det är lite fint att vara stressad. Har du varit utbränd är du nästan inne. Med alla andra. Är du stressad – så verkar det som att allt är som det ska. Vi sopar den under mattan och fortsätter, eller hur?

Stress är något jag har erfarenhet av – i både små och stora doser. Absolut, min egen predisposition för stress är avgörande: hur och vad som händer med en person under stress är individuellt. Men det som gör mig fundersam är följande: varför ska stress vara ett normaltillstånd? Varför ska vi per automatik välja att köra på, för att det är normen? Vad är det som säger att vi inte kan välja något annat istället? Berätta gärna, och det menar jag, för jag vill veta. Hur funkar det på din arbetsplats?

Jag tror inte att ”stresstålighet” som egenskap är något att eftersträva, jag är allergisk mot den typen av formuleringar. Jag tror snarare att man ska arbeta smart. Har det gått så långt att man måste använda sin stresstålighet, ja, då kan man fundera på vilken plats man befinner sig på.

Jag måste förstås skriva det här, så att jag inte råkar inte för repressalier. Stress är normalt. Vi måste kunna bli stressade. Det ligger i människans natur. Det finurliga är att hjärnan skiljer inte på vad som är sant eller inte. Är det fara så är det. Även den som befinner sig i just ditt huvud. Men är du långvarigt stressad kan det få rätt saftiga konsekvenser. Och ännu värre: vi vet om det. Ändå verkar det inte stoppa oss. Förrän vi blir stoppade av utmattning.

Den där positiva varianten då? Jag känner flera som faktiskt är rätt stresståliga, som älskar utmaningen, som får en kick och energi tillbaka. Som verkligen vill. Jag tror skillnaden där är just förmågan att hålla stressnivåerna på en schysst nivå, och att man tankar energi mellan varven.

Hur ska man tänka? Vad är en rimlig nivå? Trial and error – men de flesta av oss vet ju när det är för mycket. Och det är det jag vill peka på. Som jag så ofta skrivit: människan är till sin natur begränsad och har en massa behov. Det är inte lätt. Men lyssna, så ska du få svar. Det betyder inte att man är sämre än någon annan.

 

Utsikt La Gomera
Avstressande utsikt på La Gomera

När hälsa blir att säga….nej.

När viljan är större än orken, vad händer då? Vi vill en massa saker, vi får inspiration dagligen: på recept, på träningsformer, på inredning, på arbetstillfällen, på människor, på livsstilar, på allt mellan himmel och jord.

Det farliga blir när signalerna inte kommer fram. När din vila och ditt lugn inte får ta plats. För viljans kraft är stark. Normerna som vi blir presenterade inför: de är också starka. Jämförelser, kanske en av vår tids största bovar, är lätta att ta till när orken tryter. Vad gör hon för att ha det så fint hemma? Hur är deras middagar? Varför har inte jag det så?

Temat liknar lite det inlägg som jag skrev Jag vill ha ut det mesta av livet (eller?). Men som jag läste igår i ett inlägg, så är det lättare att tänka på ett visst sätt, men mycket svårare att faktiskt göra det.

Jag tror så här: att göra några få saker, men med en riktig närvaro, är tusen gånger bättre än att maxa.

 

Björkar i Tyresta Nationalpark
Dagliga björkar. Favoritträdet.

 

Tyckte du det här var spännande? Läs även dessa inlägg som inspiration (båda är med på utmaningen #bravalnyavanor)

el:sklingen
skönpuls

 

 

Jag vill ha ut det mesta av livet (eller?)

Efter en twitterkonversation igår blev jag fundersam över det här med att vilja få ut det mesta av livet. För det innebär att vi måste investera med ork, tankar och känslor. Ja, och tid förstås. Det kan vara riktigt roliga saker! Men jag tänker: hinner vi de facto uppleva det vi gör? Eller är vi på väg mot nästa äventyr redan innan det första slutat?

Jag vill att det jag upplever ska ge mening. Sen hur många gånger det blir är mindre viktigt. För mig är det att få ut det mesta av livet.

Högst personligt förstås. Jag är imponerad av de som lyckas njuta av en massa roliga saker, som klarar av att lämna en sak för en annan, och liksom uppleva mest hela tiden. Men det funkar inte för mig.

Hur är det för dig?

Häst i hage i Tyresta
Uppleva. Mera?

En kopp te och en bok. Hur svårt kan det vara?

Ur frustration kan det komma mycket gott. Förändring. Nytt perspektiv. Handling. Nu.

Det är lustigt det där. För i min bästa av världar, då ligger jag i sängen, med en kopp te och läser en bok. Varje kväll. Det är det lyxigaste jag kan tänka mig.

Är det inte konstigt då att jag gör helt andra saker? Plockar, kollar på dåliga tv-program, passar på att slänga in en tvätt (”den gör ju sig själv” – jaha, vem hänger den då?) och allt annat än just det: det lyxigaste jag kan tänka mig.

Jag försöker exemplifiera det fina i att ha värderingar. Men också det absolut nödvändiga: att vi gör som vi tänker och vill. Varför ska allt annat vara viktigare? Nej, tänkte väl det.

Så. Teet är färdigt, boken är uppslagen. Här ska levas som det lärs!

 

Stenar på en strand
Viktigt i smått och stort. Göra det man verkligen vill. På riktigt.

 

« Newer Posts Older Posts »