Posts in "träningsglädje" tag

The Nordomsjön Way – hitta hem, någon annanstans.

Ibland behövs galna upptåg*. Det senaste året har jag funnit ett intresse att resa inom Sverige. Och träffa likasinnade. I januari åkte jag iväg på Winter Workation, vars minne jag lever starkt för, fortfarande.

När då Katta, Bucketlife.se, skickar en personlig inbjudan till Nordomsjön, Särna, så vet jag att svaret är ja. På en gång. Det är nämligen så att jag har följt bygget på Ladan. Ett projekt som hon har gjort tillsammans med sin pappa. Ett riktigt drömmigt projekt. En sån där grej som behövs, åtminstone en gång i livet. Och, utan att överdriva, har jag tänkt att jag vill hälsa på. Tanken blev alltså sanning, fortare än jag kunde ana.

@bucketlifese foto: @sararonne

resan.

Jag tog tåget till Mora (on time SJ) och där väntade jag en timme för att ta en buss mot Idre, och gick av vid Särna Posten. Upphämtad av Katta för att ta oss till Nordomsjön med bil. Vi känner inte varandra jättebra (update: jo), men det jag tror vi vet om varandra är rätt mycket tack vare follow-ship. Det som förenar är längtan efter ett enklare och friare liv, och att vi frilansar. Jag har fått berättat för mig kring hur Ladan-projektet fungerat och också en snabbguidning till det som ska bli Kattas hem. För ja. Hon bor här nu. Det skulle vara enkelt att skriva att jag är avundsjuk, men det är något annat som snarare kommer fram efter några dagar i Dalarna. Det handlar om att jag fullkomligt älskar tystnaden, men att jag kanske inte behöver den varje dag, året runt. Att jag trivs med ensamheten är inget nytt, men förståelsen för att injektioner av det här slaget kan räcka riktigt länge. För min vardag hemma, den älskar jag också.

Några timmar efter mig kom även resterande fantastiska sällskap. Maria, all things green, och Angeliqa, Vandringsbloggen, reste tillsammans i bil. Sent på natten kom Sara, Träningsglädje. Ett episkt team samlat.

@vandringsbloggen @allthingsgreen.nu, foto: @sararonne

Det vi gör.

Förmiddagarna har handlat om att dela med sig på olika sätt. Vi har pratat mål, utmaningar, bloggstrategier, sälj och mycket annat. Vi äter frukost rätt sent, och efter session med mycket kaffe är det fri tid. Sessionerna har varit nyttiga, på flera sätt.

Jag har spenderat min “fria” tid med utevistelse. Utevistelsen har varit sprint, promenad, yoga vid sjön. Plocka blåbär (finns hur mycket som helst!) och kikat på vit mossa. Och jag har kommit fram till vad jag behöver i mitt liv just nu. Apropå mål. Reflektion. R E F L E K T I O N. Jag har ju börjat så smått med förra inlägget Den bästa typen av minimalism. 

Kvällarna är det jobb, frilansare som vi är, eller någon utflykt – igår fotade vi i solnedgången (skratten. Skratten!).

@vandringbloggen, foto: @sararonne

Jag lägger mig nog tidigast i sällskapet, men det är för att jag vill passa på. Sömn är den bästa gåvan som du kan ge till dig själv, enligt min mening. Det fina är, och det är så bra som det verkligen kan bli, är att jag sover i lillstugan. Det är jag, elementet, sängen och tystnaden. Lite som att hitta hem.

Här kommer några bilder – foto: Sara Rönne och Katarina Jansson.

 

@sararonne

*Galna upptåg är det nya svarta. Try it!

Tillbaka till rötterna och tårar i liften (om att vara i Åre)

Åre - åka skidor. Skistar

Skidor är grejen just nu!

Det är galet vad skönt det är att vara här. (Yes, det finns filmer på min Instagram)

“Kan du hjälpa mig med liften, det var ett tag sen jag åkte?”

Osäkerheten när man inte åkt skidor på säkert tio år och sedan: den snabba och omedelbara boosten när kroppen direkt vet vad den ska göra när liften slängs åt sidan och där är du, med snön och fjället omkring dig. På vägen upp så var tacksamheten så stark, att ja, tårarna fick lite utrymme.

Och var är jag?

Jag befinner mig på mitt livs andra workation. Platsen är: Åre. Jag har varit på La Gomera några gånger och gjort mig en workation där också, men nu var det dags att ge Sverige och den svenska naturen en plats.

Redan på tåget fick jag kontakt med två sköna bönor, som båda resebloggar. Dels var det Nynäshamnsstationerade Resfredag, Annika och sen var det Lisa, som skriver bloggen Livet från den ljusa sidan. Tillsammans poddar de just på temat resor, Att resa-podden. Coolt!

Pang på – mingel av världsklass

Gårkvällen bjöd på mingel, skratt, mat och snack. Jag blir lätt entusiastisk i sådana situationer, men jag känner mig så skönt inspirerad över att vara mig själv och att få möta människor från hela landet.

Att få skratta tillsammans med Hildas.se, Sofia och inse hur mycket gemensamma saker man delar, att få berätta mina tankar kring sälj och i samma andetag få frågan om jag kan tänka mig att sälja in andras fantastiska arbete (hell yes! på den, i alla fall i liten skala, behöver ju inte ta över hela världen på en gång. Eller?).

Jag är starstruck på alla här, men kanske särskilt när det gäller Vandringsbloggen och Jonna Jinton (som jag typ redan säljer in sedan ett år tillbaka eftersom jag pratar om hennes blogg mest hela tiden).

Vad menas med starstruck? Inte så mycket kändisskap. När det gäller vandringsbloggen så är det att jag känner samhörighet och delar längtan till naturen. Angeliqas innehåll och val att vandra på heltid känns modigt och helrätt. När det gäller Jonna Jinton är det mer hennes närhet till känslor och poesi i det uttryck som hon har. Man vill bara copy paste rakt av.

Sen är det några som jag känner mig mer nära med på något vis. För att man har kommenterat på varandras bloggar och haft ett ongoing samtal. En av dessa är finaste Bucketlife, som jag ännu inte hunnit prata med så där på riktigt, byta lite businesstankar och ja. Livet liksom.

Ett särskilt tack till mitt sällskap igår

Resfredag och Livet från den ljusa sidan (tåget)

Nevnarien & Rowantree och några till (vid poolen)

Hildas, Bodenbynight, Urstig.se &Vandringsbloggen (middagsbordet)

Träningsglädje & La Linda (för att de är bäst)

Åre Workation på Holiday Club Åre Workation i Åre, här med Jonna Jinton Åre workation, här med Resfredag Annika

 

Absoluta sommarfavoriter 2015

enemilia

DET STORA I DET LILLA. Det här med tacksamhet. Kan tycka det blir lite krystat ibland, det är så ofta man stöter på “kom ihåg att vara tacksam”. Men är man det? Det kanske man är, men utan att använda tacksamhet som begrepp. Är det kanske lite slitet? Vet vi ens vad tacksamhet är? När jag tänker på det är det mycket jag ändå vill tacka för. Så här kommer mina tack.

> tack för barnvakten häromdagen. När jag och maken fick springa loss på Fotografiska. Eller ja, vi satt mest och spionerade uppe på fiket, åt räksallad och drack god äppelmust. Vi tyckte att Nick Brandts utställning var bäst, även om vi redan sett den en gång förut. Kaffe latten fick högt betyg, och toscakakan gav mersmak.

fotografiska  fotografiska

> tack för maten. Att jag liksom fortfarande har lust att laga den. Om och om igen. Nu senast med räkor och goda grönsaker. Mango. Quinoa.

räkrecept

> tack för träningen. Ä N T L I G E N är jag igång med lite gruppträning. Som samtidigt blir egentid. Än så länge har jag hunnit med BodyBalance, BodyCombat och SATS Energy. Bäst var nog den sistnämnda.

> tack för sommaren. Sommarprat i radion, långa ljusa kvällar. Grönt i alla nyanser. Vädret spelar mig faktiskt ingen roll, något som också Träningsglädje resonerar om.

> tack Better Bloggers för poden med Jonna Jinton. Detta lilla skogsvrå som har gjort en riktigt bloggraket, utan att själv veta om det. Linda, som intervjuar, har enligt min mening en mycket behaglig podröst och ställde de rätta frågorna. Det gör ju att jag kommer lyssna på några avsnitt till (detta var det första för mig).

 

Headerbilden/Översta bilden är från när jag var hemma hos en vän på Söder där vi fikade klubbor i kaffe från Chokladfabriken. En vana jag gärna upprepar!

Känna att man lever

Det finns tillfällen i livet där man känner att man lever. Riktigt ordentligt. Och det har varit några sådana på sistone. Som den där promenaden där vi samlade på oss 14 härliga kilometrar, från Rosenlund till Älvsjö. Där det häftiga var att se helt nya platser, som jag bara sett en skymt av tidigare. Och alltid undrat: hur ser det ut just där? Kilometer efter kilometer, med en massa snack däremellan. Jag och vännen Sven har promenerat mycket förr, bland annat hela gröna linjen, från Farsta Strand till Hässelby Strand (och även åt andra hållet, och sen en gång till från Farsta igen).

Sen kom ett bröllop – jättefin vigsel i Seglora kyrka. Dessutom fick jag träffa en av mina favoritbloggare. Vädret höll god min, för att sedan skänka oss regn söndagen igenom. Men just denna lördag var det solsken i kärlekens tecken!

På det vill jag lägga till en äkta längtan efter stark kropp. För aj vad den värker ibland just nu. Lilleman får mig att ligga i sängen och mysa – i de mest oergonomiska ställningarna någonsin. Jag är helt sned, känns det som. Men längtan ledde till fantastiska utfall och benböj idag på promenaden. Och jag har ett träningsprogram i min inkorg som strax ska printas ut. Jag har dessutom förhört mig om vilka hantlar vi har hemma. Jag är redo!

promenad

Vänner Enemilia

Strongday enemilia Träningsglädje Foto: C. Lind

 

Designa sitt liv?

vita blommor - life design

LIFE DESIGN. Trots stora förändringar i livet, har jag haft tiden att tänka en hel del. Ett begrepp som jag funderat över den senaste tiden är “life design”. Rätt många av oss har möjligheten att designa våra liv – i stort och smått. Det fina med Life Design är just det: det behöver inte vara stort alla gånger. Och samtidigt kan den lilla designförändringen göra stora saker i just ditt liv. Den tanken tycker jag mycket om. Ska också passa på att erkänna att de gångna dagarna varit tuffa, på flera sätt. Det som fick mig på bättre humör var bland annat detta inlägg, som Sara “Träningsglädje” skrivit. Just så vill jag hantera vissa delar av livet. Så jag försöker. Sen fann jag också till Kristina Anderssons blogg, som skrivit inlägget: Den eviga jakten på…?

Och jag kan bara hålla med – låt oss vila vid strandkanten NU! Det om något är väl life design deluxe?

Designa livet är en resa som säkerligen kan hålla på lika länge som livet självt. Det du vill idag, kanske ser annorlunda ut om ett år eller så. Det är roligt, och läskigt, med förändringar. Om du styr över dem, kanske det blir lättare. Vad skulle du vilja addera/ta bort? Här är mina önskningar:

ADDERA

> Mer rörelse – självklart. Jag tycker det ger min hjärna så otroligt mycket. Må-bra-känslor rätt och slätt. Därför ser jag fram emot lördagens MammaPower.

> Mer laga mat. Det har blivit stressigt på sistone och orken har trutit. Men nu drömmer jag så smått om matlagning igen.

> Mer vila. Det är ju det den här bloggen handlar om. Jag har mediterat nästan varje dag sen i mitten av mars och det vill jag fortsätta med.

> Mer dokumentärer. SVTPlay appen har blivit min grej. Har kollat på en dokumentär om Edward Snowden och en om mormoner. Dokumentärer kan verkligen få min uppmärksamhet till fullo ifall ämnet är spännande!

SUBTRAHERA

> Dåligt samvete. Jag vete sjutton vad det handlar om, men har översköljts av en massa dåligt samvete på sistone. Obefogat tänker jag. Men rationalitet råder ej över känslor. Så jag behöver ändra känslan!

> Stress. Ni skulle sett mig med deklarationen igår. Nu är den klar, men det fanns moments of total stress. Hur bra är det? Inte alls!

> Trötthet. Den tar man ju inte bort så där på en handvändning. Men jag får väl addera sömn och vila dårå.

 

Blev glad över att få vara Livskicks bloggfavorit – här svarar jag på några frågor som Liselotte Howard ställde till mig.

 

Nakna bloggare

EnEmilia

ÄRLIGHET. Bloggarna erbjuder mycket – alltifrån verklighetsflykter till brutala sanningar. Det tycks vara få gränser. Träningsglädje hittade inlägg som peppade till mer ärlighet, öppenhet och “andra sidan av myntet” – och skrev då inlägget Den oretuscherade versionen. Att döma av kommentarerna var det ett inlägg som gav mersmak hos läsarna. Och fler hakade på och skrev inlägg à la “här har ni mig”.

Så. Här kommer några saker som ni kanske inte känner till.

> Jag kallas för Skalman, då jag på ett rabiat sätt följer min ät- och sovklocka. Jag är inte rolig annars.

> Jag är millimeterrättvis enligt säkra källor (läs: mamma). Du får inte bli förvånad om jag väger glassen så att alla får lika. Typ så.

> Humörist. Ja du, det kan gå upp och ner rätt mycket under en dag. Kan elda upp mig för små saker, men oftast bara inför min man. Utåt sett uppfattas jag som balanserad och klok. Jorå.

> Stökig. Jag toppar nog listan på att snabbt kunna stöka fram saker. Men! Kompenserar med en röjarteknik som gör att sakerna hamnar lika snabbt på plats igen. Det kan dröja en tid emellan de båda beteendena, däremot. Bättre hälften är däremot inte upprörd över detta, utan går dagliga turer och plockar efter mig. Kärlek så säg?

> Spara. Jag är en Spara av rang. Jag tror det är mitt polska påbrå som gör att jag sällan gör av med stålarna. Sen har jag haft perioder i livet där ekonomin varit skral. Men jäklar vad kreativ man blir av att vara mindre bemedlad!

 

Har du bloggat ärligt?

 

Older Posts »