utmattning Archives - Page 7 of 9 - En Emilia

Posts in "utmattning" tag / Page 7

Stay calm & be professional – frilansliv i ett nötskal. Bästa veckan!

February 4, 2017 Emilia Företagande 2 Comments

En vecka till att lägga bakom sig i det här livet som jag skapat. Frilanslivet. Med ledorden flexibilitet ansluter också friheten och valfriheten. Det ligger både trygghet och risk i den ekvationen. Trygghet: för att jag själv lägger schemat. Har man skitdagar är egenbossandet helt enkelt outstanding. Risk: för att jag måste dra in stålars. Varje månad. Året om.

Alla dagar är lika för mig.

Lika roliga. (Lika jobbiga?). Måndag som söndag. Jag har inga problem med att ta igen jobb på helgen. Och att slippa lämna på förskolan med dålig eftersmak av stress är typ den största vinsten för mig just nu. Jag är inte skapad för att skynda mig någonstans på morgonen. Har aldrig varit. Kommer aldrig bli. Helt okej för mig. Vi tar det lugnt på morgonen jag och lilleman. Käkar frukost. Kollar på Alfons. Borstar tänder. D-droppar. Och sen går vi tillsammans till förskolan. Skiter i vagnen och tar den tid som behövs för att komma fram. Inspirationen kommer från GEN-PEP som bland annat strävar efter att barn och unga ska röra på sig mer i vardagen. Det påverkar hela hälsan – och det vill jag vara med och skapa förutsättningar för i min familj.

Veckan som varit – frilansliv måndag till fredag

> Måndagspeppen. Möte på temat webbkurser – som jag numera är med och bygger åt kund. Temat: content marketing. Gillar konceptet webbkurser och att vara med i skapandeprocessen känns riktigt roligt. Tänker att jag utökar mina tjänster, kompetens och dessutom hänger jag med i utvecklingen!

> Tisdagsknas. Vaknade med en oroskänsla. Något som inte riktigt kändes bra. Kunde inte sätta fingret på det. Det blev inte många knop här: och det är helt i enlighet med min affärsmodell: stay calm and be professionell. Alltså: det löser sig!

frilansliv sitta i trevliga miljöer — Efter mötet: lunch på Carolas Eko

> Onsdagskreativiteten. Nykundsmöte som kändes toppenbra. Inser också att det finns saker jag vill utveckla, kompetensmässigt. Men framför allt: att mitt businesstänk fungerar bra och att mötet gav mersmak. Vi kör igång i mitten av februari.

> Torsdagsgroove i köket. Jag har ett receptjobb som jag arbetar med. Det innebar en snabbvisit hos Ica Maxi Haninge för inhandling av ingredienser. Sen: matlagning (picklat rödlök för första gången!), fotografering. Sen kom backlashen: jag totaldäckade på eftermiddagen. Lyckades hämta lilleman. Vi stannade en stund ute. Sa jag att frisk luft är bra skit?

> Fredagsmys. Ha – vilken fredag. Förskolan var stängd så jag, lilleman och mormor drog till Tyresta. Det var kallt men en timme hann vi vara på plats. Naturum är favoritplatsen, förutom att vara ute. Sen somnade både mormor och A medan jag smög ut. Återigen: en knaskänsla som behövde korrigeras. Det blev en timme på gymmet på SATS vid Medis. Jag har helt snöat in på rörlighetsträning och mjuka rörelser. Men det blev även styrka – axlar och ben. Mycket stretch och uppmjukning. Kände mig riktigt vuxen.

Sen: bästa teammötet med Influencers of Sweden.

Efter Workation i Åre har det hänt saker. Jag jobbar nu tillsammans med Linda med fokus på införsäljning inom olika områden. Jag är peppad till tusen och det som gör mig så förbaskat glad: jag tror verkligen på Influencers of Sweden. Det är liksom så bra timing och det finns otroligt många fina möjligheter där influencers får hamna i fokus. Både som yrkesgrupp och också som professionella yrkesutövare. Teammötet höll på som bäst på fredagseftermiddagen mellan 15-17 och sedan körde vi lite pimpning av det nya kontoret. Pizza och vegansk dricka stod på min meny. Bra kväll helt enkelt! Också kul att träffa Oskar, som också han ska jobba med sälj! Med i teamet är också Alejandra – hon blir vår projektledare/ordning-och-reda-person. Om du är intresserad av hållbart smink och på Alejandra – kika in på hennes blogg!

Promenaden hem var grädden på moset. Numera är jag stolt ägare av Fitbit (maken köpte i födelsedagspresent) och jag är galen i att samla steg osv.

Nu helg. I vilans tecken.

Det brinner i bröstet. Om att bromsa när det är roligt.

December 14, 2016 Emilia Hälsa 1 Comment

Pust. Verkligen. Superpust. Den här hösten har varit speciell i och med förskolan. Så fantastiskt roligt för lilleman, det har hänt så mycket i hans liv och det är så kul att se hans utveckling. Baksidan är förstås alla sjukdagar som blir. Och idag var det dags igen. Det tar på krafterna, trots att han faktiskt har varit pigg. Och jag var hemma idag och roddade med tvätt (oh yes, det behövdes), lagade hirs, tittade på Alfons, slängde i mig en lunch, kramade, pysslade, kollade av mailen, pustade och nu sitter jag här i sängen och är, ja, helt slut. Nu sover mitt lilla hjärta och jag skulle nog behöva detsamma. C är och handlar och jag försöker utmanövrera min huvudvärk. Jag tog en timmes promenad nu på kvällen, men värken är kvar.

Om att bromsa när det är roligt.

Så till rubriken till detta inlägg. Det är många med mig som kämpar med livsbalans, och kanske har man haft utmattningssyndrom eller någon annan psykisk stress. För mig har resan varit lite för lång kan jag tycka – jag hade min första kontakt med vården för över tio år sen (!) och jag är liksom inte klar än. Jag tror det bottnar i att jag sov dåligt under dryga 3 års tid (2003-2006) och på det: övermedicinerad (tyvärr, skittrist, men vad skulle läkarna göra?). Så det tar tid för den här hjärnan att läka.

Det är nu jag ska skriva något klokt, eller hur? Och då är min tanke så här: hur roligt vi än har det, så är det vissa basala behov som vi alltid måste ta hänsyn till. Jobbet kan vara roligt (mitt är det just nu), men jag behöver fortfarande motionera, sova, äta.

Hårdvalutan för 2017

Vad vill jag ha sagt med det? Som egenföretagare har man ju jobbet alltid med sig på ett eller annat sätt. Det finns uppe i pallet. Mitt mål för 2017 är att fokuserat kunna släppa den delen (läs boken YCDBRALAI!) för jag behöver pausa ifrån intellektualiserandet och tänkandet och problemlösandet. “Bara vara” är min hårdvaluta för 2017. Jag har skrivit så mycket om vila, men inser också att i vilan har man huvudet med sig. Därför måste medvetenheten kring vilan steppa upp ett steg och vilan behöver bli mer kvalitativ.

Är ni med på vad jag menar? Jag hoppas det! Dansa, bromsa.

“Brinner i bröstet” med Magnus Carlson är för övrigt en riktigt bra låt (tolkar Danny Saucedo i Så mycket bättre 2016)

Från min digitalfria weekend som jag hade i helgen. Ljus är bra grejer. Digitalfritt likaså.

Läsa med närvaro, inte heller alltid en enkel puckel. Denna har jag dock läst ut. Läs gärna vad jag tyckte om den!

Jag slänger in en kram. Passade in bra här tycker jag.

Emilia, bromspedalens beskyddare

Utmattning och stress – alla skriver om det. Vad tänker du?

October 22, 2016 Emilia Hälsa 1 Comment

bild på höstlöv. Inlägg om utmattning och stress. Text: alla talar om det

Jag la upp en statusuppdatering kring att jag då och då känner mig utmattad. Den där balansen som jag så snällt försöker leva efter, infinner sig inte alltid. Så är det. Jag kan vara medveten till tusen, men livet är ju mer än så. Det är kanske därför man faller dit. Under samma vecka publicerades det ett antal inlägg kring temat, och det kändes som att det var nationella veckan för alla oss som bränt oss. Det väcker mycket känslor, det är det ingen tvekan om.

Bloggtips på temat utmattning och stress

Kolla in Annies blogg, där hon skriver två läsvärda inlägg

(1) Om det verkar vara för mycket, så är det ofta det

“Grejen är den. Att det här “ska” och “måste”. Det har vi skapat själva. Inte enskilt du och jag. Inte en reklambyrå. Inte ett megalomaniskt företag. Inte “marknaden”. Inte en enskild instans. Det har vuxit fram och det har satt sig i mångas vardagsDNA. Kryper obemärkt runt i allt vi gör. I våra CV’n, i våra sätt att umgås, i vad vi lyfter i sociala medier.”

Det är en svårighet i flera bemärkelser. Och vi behöver vara smidigare med både koppling, gas och broms, för att göra en liknelse.

(2) Hälsa – att leva som man lär – #livspussletdeluxe Den här typen av inlägg tycker jag är viktiga – för att det visar på hur det faktiskt kan se ut. När man bromsar i tid, trots att man vill mer. Det är att vara hållbar, verkligen! Gilla på den och jag gör nog lite copy paste till min hjärna. Sen tycker jag definitivt att Annie ska skriva om hur man bemöter någon som har fastnat i ekorrhjulet. Om hon vill förstås!

PT-Fia kände sig frustrerad över att det slängs med utmattning och utbrändhet i tid och otid. Här kan du läsa hennes tankar i inlägget Det finns inget som heter “Jag var lite utbränd” (MetroMode).

utmattad-och-stress-pt-fia — *Skärmdump MetroMode*

Det finns medicinska kriterier som avgör om man befinner sig på den sjuka delen av skalan. Vad är en utmattningsdepression, eller utmattningssyndrom? Utbrändhet, är det samma sak? Oavsett så är det en realitet, att vi blir sjuka av för mycket aktivitet, där plats för återhämtning är obefintlig. Det kan finnas en tyst kravbild som gör att vi inte kan värja oss. Sen är det en sak till. Jag tänker att när saker går ganska snabbt, vi har mycket att göra, då ser man inte de där nyanserna. Nyanserna som sedan blir till sjukdom. Jag tänker att vi som har drabbats vill tas på allvar, och därför förstår jag PT-fias frustration när det slängs med begreppen som om det vore en förkylning.

Jag sprang också över det här inlägget Livet efter utmattning, där vi återigen kan se det viktiga i att välja med omsorg, för annars slits bromsarna ut.

Det positiva med en utmattning…?

Det finns en nytta i att ha varit utmattad, och det är en djupare reflektion över vad man faktiskt klarar och vad man behöver. Det kan handla om att ta sitt liv på allvar, skala ner och prioritera och kanske också välja bort saker som inte leder till något vettigt. Jag har lärt mig mycket på vägen, samtidigt inser jag att min egen bromsberedskap gör mig frustrerad. Jag vill kunna gasa mer. Och jag kommer nog att kunna det så småningom.

Jag kan också tycka att det känns positivt att vi 2016 pratar om utmattning på ett sätt som går bort ifrån stigmatisering och hysch hysch. Det gäller väl egentligen all psykisk ohälsa. På ett personligt plan är det för mig också enklare att tala om det.

Boktips!

Jag läser en bra bok just nu, Hjärnstark (Anders Hansen, Fitnessförlaget 2016) och tänker på det som händer i hjärnan vid stresstillstånd. Boken tar fasta på hur fysisk aktivitet påverkar vår hjärna, men det finns också fakta kring vad som bryter ner hjärnan, där stress är en faktor. Det händer alltså fysiska, biologiska saker med vår hjärna när vi är utmattade. Det är liksom inte bara en “känsla” utan stressen påverkar verkligen våra hjärnceller. Sånt är så spännande att läsa om. Återkommer när jag är klar!

Öar av absolut stillhet. Och av absolut nödvändighet.

October 9, 2016 Emilia Life Design 2 Comments

rödal öv mot grön bakgrund - text öar av stillhet

I förra inlägget fokuserade jag mycket på utmattning och tankarna kretsade om vad vi är kapabla att driva oss själva till. Det är inte svårt att bli utmattad, och det är kanske just därför som så många ignorerar att bromsa i tid. Det går nog lite till. Om jag bara…

Jag har hört mig för kring den genomsnittliga tiden för återhämtning efter att man dundrat så pass att man är utmattad. Ett bud var 18 månader. Det beror alldeles säkert på, men jag tänker att tiden behövs. Det är under en återhämtning som man får chansen att lära känna sig själv och sina gränser.

Det här med att komma “tillbaka”

Mitt största fokus var att jag ville komma tillbaka. Efter att ha lyssnat på Kropp & Själ (Stresstålighet: Noll) insåg jag att det är ett feltänk. Att komma tillbaka till ursprungsläget innebär ju att beteendet som leder till sjukdom är kvar. Sen får vi inte glömma – det kan vara arbetsplatsens kultur och arbetsmiljö som spär med sjuka förväntningar, dålig kommunikation osv. (Ja, kanske inte så konstigt att jag valde att ha eget företag).

Målet är därför ett annat, nytt läge. Och då behöver vi bygga ny grund, nya bjälkar och däri: utrymme för öar av absolut stillhet och kravlöshet. Något som Bucketlife tog sig tiden att kommentera häromdagen:

“Tänker särskilt på det där med att ha öar av kravlöshet. Det var precis det jag tappade när jag flyttade till en annan stad och dagpendlade tillbaks för jobbet. Mina relationer & fritid blev plötsligt kravfyllda eftersom jag skulle stanna kvar/åka dit för att upprätthålla dem. Och samtidigt känna att jag skulle leva upp till sambolivet hemma i nya staden. Tror det är en nyckel att ha helt prestationsbefriade zoner för avkoppling och påfyllning.”

Läs förresten ett bra inlägg av Bucketlife som heter Vad är framgång – egentligen?

Det jag fastnade för var detta med känslan. Jag tror ta mig sjutton att det är där den sitter, framgången. Sen vilken känsla man väljer, det är ett helt eget inlägg.

Mina öar av absolut stillhet

> Nu. Nu är det stilla. Min son sover. Jag dricker kamomillte med ingefära. Jag hör vinden därute. Det är nu. Det kan ta slut närsomhelst. Varje stillhetsminut räknas. Andetaget styr.

> Stunden precis innan jag ska somna. Sömnig, stilla, vill sova. Jag stänger ihop boken och släcker lampan. Tänk att jag kan sova.

> Gräsmattan är fuktig av morgondaggen. Jag kliar den med min kratta. Löv och gräs fastnar. Min morgonstund av stillhet. Kratta is my kind of morning glory.

> Meditation. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om just detta. Och det har jag ju redan gjort – läs till exempel

Meditation. Guide: vilka tjänster använder jag?

Några tankar om Yoga & Meditation

Min lycka och 5 saker jag inte kompromissar med

> Långa promenader. Det var länge sen jag gick riktigt långt. Och det ger mig alltid en känsla av frihet att bara gå och gå. Nu har jag dessutom hittat den här bloggen om vandring och blev lite smått lycklig. Här nedan från Tyresta by i förra helgen

Har du några öar? Vad finns på dem?

Foto: C. Lind

Utmattning handlar sällan om att få ett “tack”.

October 7, 2016 Emilia Hälsa 2 Comments

Bild på rönnbär mot blå himmel. Inlägg om Ingen säger tack - om utmattning

För en tid sen läste jag en gammal krönika kring utmattning, där krönikören påpekade att ingen tackar dig för att du går in i väggen. Men jag tror att frågan är mer komplicerad än så. Det handlar sällan om att vi suktar efter ett “tack”. Däremot tror jag vi suktar efter så mycket annat, där vi tror att mer av allt är vägen att gå. Jag har skrivit om det förr, och jag säger det igen: vi är helt enkelt experter på att passera gränser. Att inte respektera de egna fysiologiska och psykologiska behoven.

“Det kom som en käftsmäll eller blixt från klar himmel, en dag kunde jag inte gå upp ur sängen osv”

Nej. Utmattningssyndrom kommer av långvarig belastning. Den smyger sig på, du tänjer på dina gränser. Du vet vad du borde, men nä, det funkar inte. Det intressanta är ju att det kan vara riktigt roliga jobb som gör oss sjuka. Det behöver inte vara att du har en shitty arbetsgivare. Det kan snarare handla om en shitty uppfattning om vad du och din kropp klarar av. Men! Det kan också vara en arbetsplats vars kultur främjar ohälsa. Där den stora otydligheten är grogrunden till långvarig sjukdom och stresspåslag. Jätteviktiga frågor.

Så vadå, ska jag skylla mig själv när jag ligger där i sängen och inte kan gå upp?

Nej. Det leder liksom ingenvart. Jag vill med det här inlägget poängtera att det är lätt att falla dit. Det är smickrande att göra karriär, få vara begåvad, ta ut sin akademiska rätt. Det är också smickrande att vara en person som är lojal och får cred för det “dig kan man lita på”. Man vill vara bra på det man gör.

Jag har förmodligen haft utmattningssyndrom inte bara en utan snarare två gånger. Kan bekräfta att efter första gången var jag inte så mycket klokare, för när jag väl blev bra så blev jag så pepp att jag körde mig raka väggen till sjukhussängen en gång till (ej ironi).

Lätt att falla dit – varningssignaler för utmattning

Har du aldrig varit utmattad kan det komma som en överraskning. Min tanke är att har du erfarit tillståndet så blir du mycket bättre på att känna av dina signaler – du vill inte hamna där igen.

Jag lyssnade på Ångestpodden häromdagen och då pratade intervjupersonen kring det här med att effektivisera saker i sin vardag. Och det tycker jag stämmer som ett varningstecken. När du är stressad, och vill göra allt så snabbt som möjligt och inte vågar ta ut svängarna tidsmässigt – då kan det vara bra att bromsa.
När allt också börjar handla om arbetet, och du inte har någon tid över för vänner, träning, familj eller vila – också värt att fundera kring var du är på väg.
Ångest. Det är min toppmarkör för när jag ska släppa taget och gå in i något annat. Bryta. En tydlig signal. Den sätter sig i bröstet och biter fast.

Får inte jobbet vara kul? Jag vill ju göra karriär

Ah. En klassiker. Klart att du får jobba hur mycket du vill. Det är inte alla som drabbas av utmattning. Vissa är mer benägna än andra av olika skäl. Inlägget vill belysa utmattning för det är en stor orsak till ohälsa idag. Min övertygelse är att om man bara har öar där det ställs mindre krav, där man får vara ledig en stund, så kan man dundra på rätt bra. Ser man till att uppfylla övriga behov förutom jobbnerven (som att äta, sova, skita, träna) så tror jag att det kan bli rätt bra balanserat.

Ge mig gärna dina tankar i kommentarerna!

Sommarens fem insikter – och den röda tråden i mitt liv.

August 20, 2016 Emilia Life Design Leave a Comment

sommar bild på ormbunke texten Fem sommarinsikter

Vi sa det igår, vad snabbt sommaren har gått. Men sen tänker jag på allt det vi gjort – både tillsammans, och när jag varit själv. Jag tror det är bra med bokslut på olika vis i livet – titta tillbaka – vad har jag lärt mig? För mig handlar det ofta om att förfina mitt förhållande till stress och vila. De två sakerna är liksom den röda tråden i mitt liv. Ibland känner jag mig som en fånge i det att jag hela tiden måste navigera kring dessa två. Men oftast känner jag mig fri – fri för att jag har hittat det som fungerar. Det är klart – jag har svårt att vara spontan, men ibland går även det. Så vad lärde den här sommaren mig?

Sommarens fem insikter

< Jag behöver kunna ta semester, och känna semester, när jag har semester. Det vill säga: att varva ned i god tid innan och liksom segla in i semesterveckorna med en härlig feeling. Årets semester började knackigt – jag hade det svårt, var uppvarvad bitvis och rastlös. Om jag nu tycker det är roligt att arbeta, så finns det ju annat som liknar detta, men som ändå bidrar till äkta semesteråterhämtning.

< Jag älskar att bada – alla kategorier. Det får vara kallt numera. När vi var vid havet så gick jag sonika rakt i, utan krusiduller och plaskade som en äkta sälgudinna. Vackert? Det vet jag inte. Men skönt till tusen. Ju kallare, desto bättre (nästan). I inlägget 10 saker jag ska göra i sommar listade jag bad och jag har tagit massa poäng där: bad i Nedre och Övre Rudan, bad på Östnora Camping, bad i en sjö på yogalägret och bad i Östersjön.

< Meditation är min källa till vila och lugn. Det har inte alltid varit lätt. Det har tagit emot. Det har skavt. Det har varit jobbigt rent ut sagt. Men jag gör det likväl. Jag tar mig minst 15 minuter om dagen till meditation. Och det har varit min räddning alla gånger. Jag är tacksam, så fantastiskt tacksam, att jag är en person som svarar positivt på meditation. Förresten: vill du läsa mer om meditation så tipsar jag om Taras senaste nummer, där jag skriver på temat och intervjuar en kvinna som mediterar för att orka mer på jobbet.

Jag har skrivit en hel del om meditation, och vill du läsa mer så föreslår jag inläggen

Meditation. Guide: vilka tjänster använder jag?

Några tankar om Yoga & Meditation

< Att det kan svänga rätt snabbt. Energin kan vara på topp för att sedan rekordsnabbt bli en kaosartad trötthet. Då jag letar i varje del av kroppen efter extra energi. Men jag hittar den inte. Men jag är inte förvånad. Jag förstår det fullt ut. Jag bara undrar om det alltid kommer att vara så?

#Utmattad – det finns anledning att skriva

Det är därför det är så skönt att 2016 är det liksom inga konstigheter att vara #utmattad. Det betyder förstås inte att jag ska sluta bry mig, men det är normalt. Min utmattning har ju följt med mig länge och tycks puttra i bakgrunden som en trasig motor. Lyssnade bland annat på Underbara Claras VLog där också hon berättar om sina erfarenheter.

Hur värdefullt nuet är. Strunta i klyschigheten. Och hur banalt det låter. För det är något visst med att vara närvarande. Sådär på riktigt. Och det är jag med min Lilleman. Tusen gånger om. Det finns inget annat för honom, och jag fogar mig gladeligen. Och när jag gör det, så blir livet mer verkligt. Det är ett nu-liv, inte en sen-liv eller då-liv. Det handlar också om att släppa allt det andra, som kan vara roligt eller viktigt, och när jag lär mig släppa på det sättet så blir min värdefulla tid med Lilleman så mycket bättre och roligare. Atilio skrev ett inlägg som snuddar vid det här också: tid och barn. När det är svårt för mig, när jag inte har lust att vara en lekglad mamma, då påminner jag mig om ändligheten i mitt eget liv. Att vi faktiskt nån gång måste säga hej då till varandra. Det är en hård tanke, men den påminner mig om just det: hur värdefullt nuet är.

Har du några insikter från senaste tiden?

« Newer Posts Older Posts »