Blå Himmel. Blått vatten. “Röda faran” (min cykel) och jag tog med oss Maria ut till mitt vattenhål – Tyresta Nationalpark. Vi cyklade, och promenerade sedan Barnvagnsslingan. Hittade ett badställe med tillhörande snok (!) och sedan avnjöts ett mycket söt citronbiskvie och några selfies. I min mening en av årets bästa dagar. Sen cykel hem och precis så där trött som man kan önska sig efter en halvdagstur. Och tänk – nu är sommaren här!
Har du något ställe som du gillar extra mycket på sommaren?
Suck och stön över vad svårt det kan vara ibland. En så enkel sak som att vila. Ladda batterierna. Och allt däremellan. Men fasiken, där ligger man som på nålar och väntar på The avslappning. Ha! Säger jag bara, så enkelt är det inte.
Så jag testar mig fram. Jag är ju en doer, och det är bra i många lägen. Men ibland vill jag vara enklare än så. Här är några av mina senaste noteringar:
test # 1: lyssna på en pod. Låt dina tankar vila, och låt någon annan snacka. Funkade rätt bra, om jag får säga det själv. Dagens pod stod Vevve och Minaträningstajts för. Tack för den!
test # 2: Baka ett bröd. Långsamt. Och ja, det funkade. Mindful bakning blev det av det hela. Och givetvis kommer receptet senare under kvällen. Mums!
test # 3: så rolig är inte mobilen. Så lägg ifrån dig den en stund. Precis så. Och det funkar, rätt bra.
Så min analys är: ibland måste man göra saker för att kunna vila. Det är inte bara att lägga sig ner (fast när det funkar är det ju underbart).
Vad gör du för att vila?
Sömn – något vi alla behöver, varje natt. Viktig, anser vissa, ett nödvändigt ont enligt andra. Svår att få till under vissa delar av livet (småbarnsförälder nån?) och kanske enklare under andra (eller?).
Jag har nästan stolt proklamerat (på Instagram och Facebook bland annat) att jag nu ingått en vilopakt med mig själv. Skiter i allt förutom vilan just nu (om någon av mina kunder läser det här: ni vet att jag levererar!) – jag jobbar, ja, men med ett mål: att få vila.
Och sover gör jag. Jajjemän. 12 timmar varje dygn. Det gör faktiskt lite ont i min “göra”-gen, men vad ska jag göra? Kroppen talar, och jag lyssnar, ibland motvilligt. Sömn är en billig medicin, och den fungerar.
En annan som bloggat om sömn är Linda – och från henne har jag också fått en utmaning. Den kommer ut på bloggen inom kort.
Varför jag är en sömnjunkie? Under fyra år av mitt liv, när jag var dryga 20 år, sov jag u-r-u-s-e-l-t. Lovar. Vill inte dit igen.
Livet erbjuder möjligheterna för oss att leva riktigt välfyllda liv. För det är så jag tolkar samtiden. Att mycket är bra. Ju mer vi gör, desto bättre. Men jag tror att en ingrediens är avgörande. Nämligen hur det känns. Känslan av glädje, till exempel. Jag kan ha fel, men jag tror många går miste om glädjen, för att man är redan på väg mot nästa utmaning.
Jag tror inte att det är antalet saker som vi gör som är det viktiga. Utan vad vi känner inför dem. Det är min fasta övertygelse.
Så sluta samla på kardemummor, och gör några få saker med riktig glädje, entusiasm och pirr i kroppen.
Tricky stuff det här med livet. Någonstans strävar vi efter meningsfullhet (för lyckan varar alldeles för kort) men gör också saker helt utan mål och mening. Eller så vet vi inte varför vi gör som vi gör. Sådana frågor har intresserat mig länge, och därför läser jag boken Meningen med hela skiten med nyfiket sinne. Nina Åkestam skriver om hur viktigt det kan vara att faktiskt svara på frågan varför. Kanske ska den ställas isolerat så att du kan svara utefter dig själv, men jag tänker att vi hela tiden befinner oss i ett jämförelsens vakuum (eller hur är det med det egentligen?). De saker som du tycker är viktiga, utgår de ifrån dig? Eller någon annanstans ifrån? Och att vi påverkas och formas är ju egentligen självklart.
Jag tänker att de erfarenheter som vi gör med tiden, som är helt och hållet våra egna (och även reaktionerna på det som händer omkring oss), påverkar de senare valen, och gör även att vissa saker är viktiga för mig, men inte för dig.
Valet att ligga och läsa bok efter bok är enkelt just nu. Jag behöver vila. Ny kraft ska ansamlas. Jag är dundersugen på att träna, men jag är försiktig även där. Det blir träning, men på ett nytt sätt, anpassat efter vad jag behöver. Skitsvårt. I am a doer. Men är det något jag vill bli utomordentligt bra på så är det återhämtning.
Jag vet. Tystnaden har varit total på enemilia.se – och välbehövlig! Men som det har kliat i fingrarna, och olika teman har kommit upp i hälsans tecken.
Att stänga av, säga stopp, backa ett steg eller två – det är en typ av hälsa som jag tror flera skulle behöva. Skala av, tacka nej, försvinna för en stund. Varför då då? Det är ju kul? Allt kul är inte alltid bra för en. Det låter kanske urtrist, men för mig är det en sanning som jag försöka leva efter. Det finns de som undrar varför de bränner ut sig på jobbet, trots att det är kul och man gillar det man gör. Och ett svar ligger i att återhämtning behövs oavsett om det är dunderskoj eller inte.
En Emilia kommer fortsätta att bjuda på tankar inom hälsa, psykisk och fysisk, under sommaren, med både lättare och tyngre inlägg. Häng på vetja! Och är det något särskilt du vill att jag skriver om – släng in en rad i kommentarerna!
Och det här med mitt uppehåll? Här avslöjar jag mina senaste göromål.
