Medveten närvaro. Klart att jag undrar ibland. Vad livet skulle kunna bestå av om närvaron var total. Vi saktar ner när då egentligen? När vi springer in på den där yogaklassen med headsetet dinglande från öronen? När vi lagar middagen och samtidigt svarar på mejlen? Å nej säger jag bara. Framför mig ser jag den där sista tiden av mitt liv. Vad har betytt något? Vad har lämnat avtryck? Är det vad jag har åstadkommit? Upplevt? Vänner? Familj? Alla dessa saker är viktiga. Men om jag de facto inte var där – vad är det då värt? Jag vet inte om minnen ens kan skapas – om inte närvaron är med.
Så jag har ett nytt mantra nu, som jag använder när jag flyter iväg. Jag viskar: “jag vill vara här nu”.
Vill du?
Jag har snöat in på medveten närvaro, särskilt de senaste två dagarna. Nästan lite hetsig över det, om jag ska vara helt ärlig. Men. När det fungerar är det underbart – och jag ser det som min nya medvetna drog. Jag mediterar när stund ges, och kommer inte stunden av sig själv så skapar jag den.
La just märke till, apropå medveten närvaro, att mitt förra inlägg handlade om just det: Medveten närvaro.
Hur gör du dig själv medveten i stunden? Använder du meditation?
Foto: C. Lind