Det är nu det händer. Ett vatten som både kyler och värmer på samma gång. Vad jag älskar dig. Jag fick ett meddelande om att vi skulle ut, och det var bara att hoppa i baddräkten. Den med dinosaurier på. Lite fika i en ryggsäck. Vi hade riktningen klar för oss.
Tiden. Det räcker nu.
Sedan länge verkar vår relation, dina sekunder, minuter och timmar, ha bakbundit mig. Med näsan rakt in i en visare. Jag blev en jägare. Klockan ett känns på ett vis, klockan fem på ett annat. Är det inte lustigt att tiden har den makten? Att klockslag känns i magen?
Men nu gör jag slut med dig. Du får inte vara viktig, du kan inte vara det. Din plats kommer tas över och jag har ett önskemål. Jag vill bjuda in det svala junivattnet, som först omsluter fötterna. Sedan kroppen. En suck av lättnad har en given plats, för jag vet att bröstkorgen skulle gilla det. Armarna parallellt med golvet, för att skapa spänning. Du, tiden, skapade också spänning, men ingen bra sådan. Den nya spänningen är kopplad till huvudet och avslappning.
Tiden har koppling till flera ord och begrepp: hinna, springa, stressa. Men hur är det nu när “tiden står still”? Jag vill gärna landa i just det: Att du står still. Det kan vara positivt. Sen finns det såklart tillfällen där vi tappar andan och livet förändras, det får vi inte glömma. Att jag nu säger nej till tiden bygger på den stress som känns av i kropp och själ. Det är ungefär som att väga sig: informationen ger inte jättemycket till livet. Något som kommer vara kvar, med tiden, är några rutiner. Som att vi äter middag på en viss tid. Och nattningen. Men där upplever jag inte något negativt, rutiner är bra! Kanske handlar det om att jag vill sitta i förarsätet. För tiden har bestämt väldigt mycket.
Tänk att juni sprang rakt in i oss? Det är nu jag behöver samla ihop våren och skapa några sista möjligheter till jobb för att sedan påbörja ett nytt skrivprojekt. Motivation? Jo? Men jag tror att en soloresa kan behövas för att kicka igång de gråa lite extra. Idag ska jag träffa en vän och prata företagande. Det ser jag fram emot. Skulle vilja besöka kyrkan också. Ibland behöver vi skriva ner våra intentioner för att nå fram. Berätta gärna vad du ska göra i sommar, eller någon tanke på temat tid?
Tänk, mer än halva maj har sprungit iväg. Trots någon form av närvaro. Det har funnits en riktning, konstigt nog. Jag har jobbat på för att kunna frilansa på ett hållbart sätt. Från uppvärmning till “ready-set-go”. Jag vet också att jag behövt tid och där tackar jag min köpfrihet. Buffert innebär minskad stress. Och rymd.
Ikväll blir det live i Köpfritt-gruppen, där vi ska marinera oss i begreppet “mening” fem gånger om. En grej som slog mig igår är att vi behöver skapa mening tillsammans. Jag såg en video med Jonna Jinton häromdagen, och jag blev inspirerad att göra något bra och snällt för mig själv. Och det blev mening av det hela. Sen finns det anledning att också fundera på var i livet meningen ska få plats, eller om det finns en plats inom oss där mening saknas.
Dags att starta den här dagen. Här längtas det efter bad, frukt och en kaffe eller två. Ses vi kanske ikväll? Klockan 19.00 på Facebook.
Det har varit en annorlunda tid. Jag har funderat mycket på “minnen”. Där finns det mening. Jag är tacksam för min gamla blogg som jag skrev mellan 2008-2014. För där finns mycket av mitt liv, där delar försvunnit från mitt medvetna jag. Det blir också en känsla att något är “långt borta” och “länge sen”. Samtidigt känns livet kort. Är det inte konstigt hur vi kan uppleva två diametralt olika aspekter av tid? Människor har kommit och gått och nu är jag här. På den här platsen.
Det jag hittade nyss på gamla bloggenär mina dåvarande nystarter. Jag körde en nystart varje månad och jag måste säga att det var typiskt mig att göra lite tvärtom. För det är lite trist att bara börja den 1:a januari och tro att man ska hålla ut ett helt år. Jag tror att en nystart den 1:a juni kan vara något – jag återkommer. Har du någon förändring du vill göra?
Det finns en längtan att se nya saker. Inte hela tiden trampa på samma stigar. Men, det betyder inte nödvändigtvis att den nya stigen ska vara långt borta. Nej, jag kan gå igång på alla bussar i lokaltrafiken som jag ännu ej provat. Det är med ett allvar som jag säger det, även om jag förstår att en del smilband åker upp. Min mormor, som inte längre är i livet, hade en alldeles särskilt relation till tidtabeller. När jag var i Warszawa brukade hon kolla upp resvägar åt mig, i fysiska tidtabeller: “Ser du här Emilia, precis den här bussen brukade jag åka förr om åren”. Även tåg engagerade hennes intresse och jag tror att jag fått den här färdigheten från henne, men numera med digitala hjälpmedel.
Linje 832 mot Vega station
Jag och min Sven har varit mycket ute på strapatser de senaste helgerna. Vi har mötts upp i Brandbergen och promenerat därifrån till Torvalla simhall. Där har vi lånat en bänk och druckit te och ätit frukt. Sen har vi gått vidare till Bragevägen där flera bussar passerar. Kommer en 824 så hoppar vi på den och åker hem till mig och Sven tar sen 807 och åker till Gullmarsplan. De här bussarna är välbeprövade, jag kan alla stationer utantill. Men så har det hänt mycket i Haninge kommun. Som den nya stadsdelen Vega, som också fått en egen pendeltågsstation. Det finns en linje som går via Brandbergen, 832:an mot Vega station. Den hoppade vi på förra helgen och åkte via både Klenavägen och Mårtensberg. Vi åkte förbi Lidl och sen in i ett bostadsområde och jag blev lite fundersam på varför den åker på de smågatorna för att sen åka vidare och passera Nynäsvägen. Kanske är det för att de boende ska ha möjlighet att ta sig till pendeltågsstationen. Efter att bussen korsat den stora motorvägen var den i princip framme. Det är tydligt att jag inte har särskilt stor koll på Vega, för det har hänt saker sen sist. Vi blev nyfikna på aktivitetshuset som vi först trodde var stängt, men det gick faktiskt att ta sig in. Därinne fanns det wc och ett stängt café. Genom glasdörrarna kunde vi se in i biblioteket. Och det fanns en skolmatsal, fritids och andra lokaler. Vi satte oss vid caféet och drack medhavt kaffe och te, jag hade lite yoghurt kvar. För att ta oss tillbaka hoppade vi på pendeln och åkte en station till Handen och därifrån buss. En typiskt bra “byta miljö” aktivitet.
839 mot Smådalarö
När rastlösheten slår till, då är ett miljöombyte perfekt. Och en ny buss kan stå för det behovet. Jag har länge velat åka till Schweizerbadet och det är buss 839 som går dit. Så jag ordnade med pannkakor och matsäck och tog lilleman med mig på en utflykt av lagom rang. Det är egentligen två bussar som är aktuella och vi gick på en något försenad 824 mot Handen. Problemet uppstod rätt tidigt, nämligen att det fanns egentligen ingen marginal för att hinna med 839 mot Smådalarö. Jag satt och kikade på klockan och tänkte att har vi tur, då hinner vi. Så väl framme vid Bragevägen hoppade vi av och gick över vägen. 2 minuter tills 839:an!
Miljöombytet ingick också att se ut genom fönstret på den nya bussen: Vi fick en helt ny utsikt. Här kom ängar, åkrar och nästan ingen bebyggelse. På bussen kunde vi identifiera två fotografer, en mamma med barn och några turister. Hela resan från Bragevägen gick på 27 minuter och vi gick av på Schweizerparken. Trots en blå himmel och sol dominerade blåsten. Först satte vi oss på en bänk för att ha en fin vy, men ganska snart försvann vi bakom ett hus för att skydda oss. Slurp sa det om matsäcken och sen säger barnet att han vill bada. Snabbt ombyte (jag behöll mina vanliga kläder) och sen mot vattnet. För mig som badat nu i några veckor kändes det varmt, men det var tydligt också kallt om jag får tro honom.
Vi var där en timme, och sen hoppade vi på bussen tillbaka. Det var fint att få göra det tillsammans.
Smått & Gott
Igår var jag på ett spännande event som handlade om femwashing, greenwashing och jämställdhet, via Stockholms FN-förening. Mariko Takedomi Karlsson, postdoktor i miljö- och energisystemstudier vid Lunds universitet, höll en dragning utifrån sin avhandling. Det handlade om analys av mode i relation till hållbarhet och hur trenderna har sett ut, vad företagen har “pratat” om och kommunicerat, hur man har sett på kunderna och också det problematiska med att klädbranschen vill vara en del av lösningen, men frågan är om det ens är möjligt (min åsikt). Sen var Erik Bengtson, forskare i retorik på Institutionen för litteraturvetenskap, med och pratade om green washing, och han tog upp exempel och problem, där det återigen blir svårt för företag att hävda sin rätt i miljöfrågan. Min egen reflektion är att vi proppar hållbarhet med en massa saker som inte nödvändigtvis är hållbara. Och att vi kidnappar begreppet för att själva bestämma vad det ska betyda. Jag är en sann grön skeptiker. Det kommer en hel del lagstiftning nu på området, det ska bli intressant.
Idag är det lite kyligare och regnet har äntligen kommit. Allt grönt står i givvakt, som om respekt behöver visas för det enastående vattnet. Jag ska in till stan en sväng. Har lagat en linssoppa med aprikoser i. Och i allt detta jobbar jag också, just nu med sälj och med att producera idéer. Mitt excelark är heligt, men kanske att jag kan göra det mer effektivt och med en bättre överblick. Jag vet att det finns appar och annat, men där är jag gammaldags. Imorgon har jag möte på förmiddagen, det händer grejer i höst också! Den här våren har jag haft fokus på artiklar, föreläsningar och en serie artiklar på temat hållbar konsumtion.
Det är svindlande nära maj månad och även om jag inte har någon favoritmånad så behöver jag ändå säga att maj är fantastisk. Den här senaste tiden har jag varit på språng mest hela tiden och det som underlättat är ett hederligt månadskort på SL. Jag har tidigare betalat med enkelbiljetter men jag tror det var en förlustaffär. Plus att systemet är skevt. Din biljett är giltig i 75 minuter, vilket adderar en stress. Jag läste rätt nyligen en artikel (“Sluta låtsas som att biljettpriset inte spelar roll”) om att inte bara se ett månadskort som ett färdmedel, utan det handlar också om friheten och möjligheten att se något nytt och också kunna haka på det som vänner gör (för barn och unga kanske extra viktigt). Så, jag har varit nöjd med busskortet som sådant, men inte helt nöjd med kostnaden trots all glädje. För det lutar åt lite av en mänsklig rättighet att kunna ta sig från punkt A till B. Jag förstår marknadslogiken, hur den fungerar och SL sätter sina priser. För en del blir busskortet ett måste, men tänk om det återspeglades i en rättighetsfråga och det faktum att resan är hållbar (i jämförelse med biltrafiken). Ge mig gärna en tanke eller två i kommentarerna. I artikeln som jag länkar till ovan så lyfter forskare att det blir en utestängning med höga priser på kollektivtrafik.
Nu byter vi ämne lite grann. I mitt förra inlägg fick du en hel del boktips och jag fortsätter att läsa. Det handlar både om böcker för mig själv, men också till lilleman. Jag läser för honom varje kväll och just nu är det denna som fyller våra kvällar. Det gäller att hänga med, för det händer mycket. Jonas Karlsson senaste, som jag nämnt, fick jag låna om eftersom de sju dagarna (kort-lån) inte räckte riktigt.
Därutöver arbetar jag mycket med försäljning just nu – försöker hitta möjligheter till att föreläsa (vilket är kul, givande och något som jag vill utveckla). Men också: pitcha artiklar, vilket jag hoppas lossnar snart.
Förbättringspotential. Asch jag vet inte. Jag tror att det är bra att ha någon form av ambition när det gäller badandet och promenerandet. Men när det går lite trögt vill jag samtidigt vara snäll mot mig själv. Balansgång. Samtidigt: lägger jag dem högt på listan så blir de av. As simple as that.
Ikväll är det Valborg och jag ska hjälpa till med fiskdamm som scouterna anordnar. Sen lite ledigt imorgon (nåväl, denna frilansare kanske behöver få till någon timme) och vi funderar på att hälsa på ett nytt glasställe i Tyresö.
Vill-listan. Här finns det mycket att hämta, häng med!
I höstas kom jag av mig med badandet. Någon gång i september hade jag fått nog. Men för varje dag som gått så har en undran varit där och pockat på min uppmärksamhet: Hur gör jag i år? Kan jag vara färdigbadad? Nej, såklart inte. Så jag ställde mig på strandkanten, tog det första steget och kände direkt att: det här är väl ändå inte möjligt? Det var så kallt att jag upplevde att foten frös till is. Så satte jag i den andra foten. Steg för steg, med ett evigt tjattrande från mig: Det är lättare att “prata” sig in i vattnet. Meningar som tröstar, att det kommer gå över. Att det här är bra för mig. För det är det.
Bad-streak. Ja, men det är det jag sysslar med. Idag är dag fem, där jag träffade min kompis Maria. Först hann vi prata en del del, och sen gick jag i. Eftersom jag redan var lite frusen (hade suttit i baddräkt och mjukisar) och upplevde därför att vattnet var hyfsat varmt. Men sen kom kylan. Mitt dopp blev ett snabbt ett och sen upp. Veckan efter gick Maria i, som en queen. Visst, jag bröt min streak, men jag kom upp i 10 dagar, där jag en gång badade kallt i badkaret. Idag tänkte jag gå till “min” sjö och doppa mig.
Jag har läst mycket på sistone (bokstreak?). Alltid en bok som ligger och väntar. Regnmannen av Jonas Karlsson var en topp tio. Boken handlar om en man som verkar uppleva sig styra över regnet. Och vad som händer en torr sommar. Så finurligt skriven. Sedan läste jag en bok som inte riktigt fastnade, så jag gick till biblioteket och fann Krissie Hedenstedts självbiografi. Jag såg henne i Love is blind för ett drygt år sen. Jag undrade mest om boken kunde vara något för mig, eftersom jag har läst en hel del biografier på sistone. Men, jag fick mig en upplevelse. Det var en tung historia, med en missbrukande mamma och ett barn som helt lämnas vind för våg. Det gick att känna barnets smärta. Och också: läsa om en narcissist vars beteende gjorde ont på precis alla sätt.
Så var jag på biblioteket igår, jag skulle jobba lite grann (mina senaste artiklar kan du läsa om i Avfall och Miljö), och jag gick förbi hyllan med korta lån. Där stod den och jag hade ju sett omslaget tidigare. Jo, den senaste novellsamlingen av Jonas Karlsson: Ditt nya stjärntecken. Det är sällan jag läser 7-dagars-lån, men jag vet också vad pepp jag blir av en deadline. Att helt och fullt koncentrera sig på en bok under en vecka – inte så dumt faktiskt.
Fotot längst upp till höger är från en kväll på Tekniska museet, där Jonna Bornemark och David Orlic samtalade. Det var en fin kväll och jag upplevde samtalet som mänskligt, intressant, aktuellt och också: lite läskigt, bland annat vad algoritmer tillåts göra. Tekniska har fler samtal på gång, kika in på webben om du råkar ha vägarna förbi.
Så. Nu är det dags för mig att jobba lite. Uppgiften är hyfsat managerbar: söka tillfällen att föreläsa och skapa artikelidéer.
Det har varit en mars med extra allt, och vad passar då inte bättre än en lista? Let’s go!
20 saker i mars
1
Läst mer än vanligt. Det blev Gisslan i Iran – Mina 790 dagar i fångenskap. Det är Johan Floderus’ historia som är lika delar spännande och fruktansvärd. Som titeln avslöjar så är det en skildring om hur det var att fråntas sin frihet, där ett politiskt motiv styrde händelseförloppet. Boken är en bladvändare och berättelsen fångade min uppmärksamhet till hundra procent. Till synes små händelser kan ha en stor betydelse i livet, särskilt när du är utsatt. Perspektivet i fångenskap skildras på ett starkt sätt, där en stor del handlar om mentala strategier, men också: relationer och vägar framåt. Jag blev berörd, verkligen.
Just nu har jag påbörjat Regnmannen av Jonas Karlsson. Sen har jag också läst Judas av Amanda Romare, gillade formatet mycket. Eftersom jag sett den dokumentär hon är med i på SVT, så kunde jag se miljöerna framför mig i Judas (som har självbiografiska inslag).
2
Ätit goda saker, som lillemans tårta på födelsedagen. Och det blev också en inspiration att baka med svarta bönor, det är inte första gången, det blev bra. Har även lyckats tända brasa i regnig skog och grillat korv, äkta scout. Tillsammans med dig mitt hjärta.
3
Fokusera maxat på hållbar konsumtion i ett uppdrag. Det var en absolut favorit och jag lärde mig mycket. Bäst var att agera reporter i en verkstad. Jag piper till när texterna finns ute!
4
Besökt Stadsmissionen och lärt mig vara långsam. I mitt köpfria år ingår no-buy på kläder, men eftersom jag de facto behöver ett plagg eller två så blir Stadsmissionen i Haninge mitt val. Har hittat en kjol. Även ett par svarta byxor, men de fick bli en present till min mamma. Jag är jättedålig på att handla. Helt ärligt, köpstoppet på tio år har invalidiserat mig och min plånbok.
5
Sålt barnets cykel och lurar på vilken nästa blir till honom. 2750 kronor in.
6
Köpt ett busskort och blev lyrisk över friheten. Jag har åkt på enkelbiljetter tidigare men känt mig begränsad. I helgen hoppas jag göra en studieresa på busslinje 832, där jag startar i Vega. Nu kom facit: vi tog oss till Bagarmossen istället, det var en hit. Låga hus, glad som en lärka och en fika på bänk.
7
Köpt (!) begagnade böcker till barnet i födelsedagspresent. Jag hittade inga bra på bokhandeln, så jag gick till secondhand där variationen var föredömlig. 30 kronor styck.
8
Varit i kyrkan flera gånger, sökandes efter lugnet. Hittat några sådana stunder. Skulle gärna besöka flera olika. I Björkhagen var jag med en kompis, och kyrkan i närheten av tunnelbanan var en riktig favorit.
9
Sett nya möjligheter till variation. Jag och min nära vän har börjat promenera på nya platser (som Bagarmossen ovan). Vi besökte också en simhall där vi vilade på en bänk och drack te. Enkelt och tillgängligt. En frukt har också bidragit till extra energi.
10
Jag och lilleman gjorde en “sölja” tillsammans på scouterna. En verksamhet jag känner varma känslor för. En gång i veckan ses vi och jag och lilleman brukar samåka med andra föräldrar, vilket möjliggör att vi kan vara med. En sölja håller scoutscarfen på plats.
11
Överraskade mitt barn med en kusinträff, det var fint att kunna ses hos oss, och barnen hittade sätt att umgås på. Lite tårta var grädden på moset.
12
Gick på Klimatsoffan på Söder. En spännande tillställning där jag fick veta mer om Miljöpartiets och Kristdemokraternas inställning till klimatfrågan. Även forskning och civilsamhället var representerade. Moderator? Ingen mindre än Andreas, som jag snodde två kramar ifrån. Så sjukt duktig och professionell!
13
Åkt en ny (för mig) buss (apropå busskort) 838 mot Jordbro. Gick av på Rudsjöterrassen. Och förstod hur bussens tur fungerade, det var många hållplatser längs Brandbergen.
14
Hittar mer och mer till en kommunikation till mitt barn som gör mig stolt över oss.
15
Jag lyssnar på Cole Swensen och hittar honom på Spotify. Lågmält. Det är vad jag behöver. Det var tack vare denna video.
16
Sett dokumentären med Darin och blev berörd. Så bjussigt att han delar. Lyssnar en del på honom, han har en röst som lämnar avtryck.
17
Skrivit på en bokidé som jag vill fullfölja. Skalet börjar bli klart. Känns pirrigt. Min skrivprocess behöver en tydlig plan. Kan det vara bok tre?
18
Jag har börjat drömma, framför allt våga drömma. Om och om igen, men drömmen behöver kännas verklig och positiv. Inte ska väl jag? Jo det ska du.
19
Insett att jag behöver ta fram min symaskin, för att 1. behöver göra hushållsdukar av tyg (istället för hushållspapper) och 2. behöver korta ett par byxor och mina gardiner. Do it!
20
Längtan i mig: odla. EN paprika. EN tomat. Ja på den?
Idag är det den sista mars, och en ny månad ger oss förhoppningsvis lugna stunder. Jag återhämtar mig bäst när jag är helt själv. Det har inte varit lätt att få till det och jag funderar mycket på framtiden. Jag kan inte svika mig själv där. Berätta gärna hur du gör för vila och lugn? Imorgon föreläser jag på Göteborgs Stadsbibliotek, ser fram emot det! Du kan hitta info här.
