Ni som känner mig och följer mig på Instagram VET. Att jag älskar att bada kallt. Och nu på sistone, nu när min depression och utmattning äntligen vänt, så kan jag inte vara utan mina bad. Jag vaknar normalt klockan 06.00. Då äter jag frukost, dricker kaffe och vaknar till tända ljus. Efter att lilleman tagit sig till skolan så packar jag min ryggsäck – och….vet ni, jag ger er en guide nu på studs!
5 steg för att bada kallt – med fokus på avstressning
Byt om till baddräkt hemma, gör det enkelt för dig. Packa handduk i ryggsäcken.
Gör en termos te eller kaffe. Kanske ett extra mellanmål/en andra frukost. Lägg i ryggsäcken.
Ha sköna kläder på dig: mjukisbyxor, kanske en tröja som går ner över rumpan, perfekt sen när du ska byta om efter badet. Sköna strumpor som är enkla att ta på.
Packa en hårborste. Det blir extra mindfulness efter badet!
Sköna skor som du traskar i. Nån gång hade jag “crocs” på mig, när jag cyklade till sjön, och det var en riktig hit: så lätt att få på sig efter badet.
Jag är vid sjön cirka 08.30. Då går jag i lite lagom takt ner i badet. Låter kroppen vänja sig vid temperaturen (just nu är sjön precis så kall som jag vill ha den). Sen går jag så pass långt att vattnet går upp till midjan. Där står jag en stund och ber en bön. Här kan du själv välja vad du vill göra, kanske sätta en intention för dagen? Alla är vi olika med olika behov. Sen går jag i med resten av kroppen, sänker ner armarna och går framåt tills vattnet är uppe vid halsen. En liten stund senare doppar jag huvudet, en till två gånger.
Sen är det dags för en avstressande stund. Då ligger jag på rygg och bakhuvudet i vattnet. Och simmar bakåt för att hålla mig flytande. Den övningen är fenomenal på att reducera min stress. Det är inte konstigt att jag är nere vid sjön VARJE dag. Jag är i cirka 10 minuter med funderar på att förlänga tiden till 15 minuter. Efteråt: upp och KÄNN. Känn hur det känns. Ta din handduk, torka, klä på dig. Borsta håret. Drick ditt te eller kaffe, ät din mellis. Njut!
Jag vet att inte alla vill eller kan bada kallt. Men jag önskar att ni fick känslan efteråt. Så skönt!
Gör du något för att stressa av?
/Emilia
Här ett kallbad vid Gårdens bad. Oftast badar jag vid Lyckebysjön.
God sömn? Under en lång period, från 2021 fram tills nu, 2023, har jag haft en väldigt stökig sömn. På ett sätt som gjorde att jag definierade mig själv som “en person som inte kan sova”. Jag vaknade vid 03.00 eller 04.00 och sen låg jag där, med ångesten rivandes i bröstet. Varför skulle just jag drabbas av det här? Jag kände mig så liten och ledsen. Mediciner fungerade inte. Jag mådde inte alls bra. Ni som har problem med sömnen vet ju att det till slut känns som tortyr: får vi inte vår sömn, så fungerar vi inte alls bra. I mitt fall resulterade det i svår psykisk ohälsa.
Men nu i somras, efter en tids behandling av vården, så började jag fundera: hur ska jag göra. Och det började med att jag skapade ett mysigt sovrum. Jag städade bort det mesta och hade nu istället tomma ytor. Jag hittade levande ljus i garderoben, dem tog jag fram. Jag började med en kvällsrutin som gick ut på att tvätta ansiktet ordentligt och smörja det med någon av mina krämer. Sen tände jag ljusen på kvällen. Jag vet inte exakt hur det gick till, men sömnen förbättrades så småningom. Den är långt ifrån perfekt, men det är inte det perfekta jag söker. Det jag letar efter är en god morgonkänsla, oavsett när jag vaknar. Att inte reagera med stark ångest och panikkänslor.
Så idag vaknade jag kissnödig 04.30. Tänkte att om jag inte somnar om, så tänder jag lampan. Och så fick det bli. Men klockslaget 05.00 störde mig inte. Jag läste lite i någon tidning, kikade Instagram. Resonerade att jag fått cirka 7 timmars sömn vilket är en dröm jämfört med tidigare. Jag ser den tidiga morgonen som egentid och det viktigaste av allt: jag är inte rädd. Det är inte farligt att vakna 04.30.
Fler artiklar om hur du skaffar god sömn
Som ung, cirka 22 år gammal, hade jag liknande problem. Jag fick en djup depression och sömnen var paj i cirka fyra år. Så jag vet hur det är att inte sova. Därför är jag också väldigt intresserad av just sömn. Och ni som läst bloggen länge vet att jag skrivit om den i flera inlägg.
Bota sömnproblem – viloserien Några rader från det inlägget: Sovmiljön. Hur har du det i sovrummet? Är det stökigt? Jag tror att sovrummet ska vara en lugn plats, där man bäddar för bra sömn.
Sömnproblem – vad kan man göra? Det här citatet från blogginlägget tar jag gärna med: Få inte panik! Det kanske låter enkelt, men jag vet att det är svårt. Men hur du förhåller dig till dina sömnproblem psykologiskt kan påverka hur svårt/lätt du har att sova. Acceptans blir viktigt.
Jag önskar ingen den tortyr som jag upplevt under nästan 3 års tid. Nu är jag en rutinernas drottning. Fortfarande med hjälp av mediciner. Men jag ser en horisont och känner ett hopp. Och det är värt precis allt. 2006 lovade jag mig själv att aldrig mer hamna på botten. Men. Det blev en djup depression sommaren 2021. Vaknade varje morgon och det första ordet som lämnade mina läppar var: “fan, det här händer inte”. Att vara sjuk och samtidigt rodda med familj är bland det svåraste. Att jag nu orkar natta, prata med mitt barn – vad ska jag säga? Tacksamheten är enorm. Även 04.30 på en tisdag.
Explosiva mikrovanor – en ny bok om hälsa. Tänk, snart har hela september passerat och vi går snart in i hösten på riktigt. Jag har längtat efter att få skriva här på bloggen men varit tvungen att prioritera. Då ska vi komma ihåg att själva bloggandet är en av de viktigaste sakerna för mig. Men. Jag har behövt mycket vila och sen några timmars lönearbete. Jag vet inte om du har sett Mage och tarm-tidningen från Hälsa (länk till Instagram, scrolla i flödet så ser du hur specialtidningen ser ut)? Där skriver jag en artikel om Explosiva mikrovanor. En bok jag gärna rekommenderar – just för att den har ett enkelt och intressant upplägg. 53 mikrovanor, små enkla saker du kan göra för hälsan. Så här skriver jag bland annat i artikeln:
I boken efterföljs varje mikroråd av förklaringar. Ett exempel är att boosta hälsan genom att trimma magfloran och att äta syrade grönsaker. Det mikrorådet tar bara några minuter. Här hänvisar man till populär forskning där 2000 artiklar släpps varje år. Mycket av vår hälsa sitter i magen och att äta syrat har belägg för bättre immunförsvar och parallellt med det även mentalt välbefinnande. Exempel på sådan mat är surkål, yoghurt, kefir, miso eller svarta oliver. Det som också är värt att veta är att andra typer av produkter, såsom havregurt och soygurt, också innehåller de hälsosamma probiotiska bakterierna. För att maxa effekten och påverka tarmhälsan positivt addera även prebiotika, det vill säga livsmedel som innehåller fibrer. Mediciner som det just nu forskas intensivt på är något som kallas för psykobiotika och som namnet avslöjar handlar det om vår mentala hälsa. Ett exempel är att använda psykobiotika för att behandla depression!
Jag har läst hela boken och tar med mig följande:
Hälsa behöver inte handla om timmar, det kan handla om sekunder och minuter
Små förändringar, som att ta regelbundna pauser och andas ordentligt, kan för mig personligen göra stor skillnad
Jag vill äta mer syrat – det har legat på min lista länge
Min favorit-mikrovana är att stanna upp och ta tre djupa andetag
Motion och sömn ligger högt på min priolista.
Boken är skriven av dessa två: Linn Asterby och Bertil Marklund – de har gjort flera saker tillsammans, bland annat podden Så lever du längre.
Foto: Gabriel Liljevall
Några till mikrovanor som författarna tipsar om:
Ät en näve nötter
Var snällare mot dig själv (den har jag jobbat stenhårt på sista månanden!)
Säg nej
Småprata med någon
Ta en rask mikropromenad
Så. Ni som följt mig länge här på bloggen vet hur mycket jag vurmar för vardagsmotion och rörelse. Inte minst efter att jag läste boken Hjärnstark för några år sedan. Det finns så mycket att vinna på det och din hjärna tackar dig för varje steg!
Har du läst någon bok på sistone? Vill du kommentera och ge tips! Välkommen!
Ibland kan ett mantra vara på sin plats. Och ett som jag tror skulle passa oss bra, rätta mig om jag har fel, är jag har inte bråttom. För ursäkta mig så väldigt mycket: hur mycket stress ska vi addera utan att reflektera över vad den gör med oss? Nä. Jag har tröttnat totalt på att springa från en aktivitet till nästa. För jag skulle kunna göra exakt samma saker, men med en annan ingång. Så. Jag har inte bråttom. Låt oss massera in det tillsammans.
7 sätt att inte ha bråttom
Minsta möjliga ansträngning: skala av där det går. Mitt sätt just nu är att rensa bort sjok av saker som bara tar min energi. Jag har skrivit om att rensa här. Och bråttom? Nej, men jäkligt motiverad att skapa tomma ytor. Men allt måste inte bli klart idag. Det är jag på det klara med.
Sälja precis lagom. Av lite olika anledningar (ja, det måste bli en bok om det också!) arbetar jag med attityden “inte bråttom alls”. Jag räknar på hur lite jag måste tjäna. Jag är en jäkel på att sälja (jo) men det måste också levereras, eller hur? Så lagom är ett ord av värdig grad som jag gärna står för. Och här behöver jag inte ha bråttom utan agera smart. Just nu tänker jag mig ett fokus på tre kunder och bli en fena på att få “ja” (arbetar som skribent och frilansjournalist).
Sjön. Jag minns sommaren då jag sprang från sjön hem för att min föreställning var att jag hade jätte jättebråttom. Japp, så viktig var jag tydligen. Trots att badet har en avstressande effekt på mig, där sjön är min allra bästa vän i naturen – så sprang jag därifrån med andan i halsen. Och här ska jag vara ärlig: jag har fortfarande kvar lite av beteendet “jag behövs”. Men nu ligger jag där i mörkret, för till sjön ska jag hur sent det än må vara, med bakhuvudet och ryggen i det kalla vattnet och njuter. Jag vill göra mig själv så oviktig som det bara går. Och när första tanken kommer: jag kanske ska gå upp nu, så puttar jag envist tillbaka mig själv i vattnet och tar ett extra dopp. Bråttom? Näpp.
Häromveckan hade jag bråttom för jag påbörjade ett nytt spännande skrivprojekt. Där jag känner att jag vill bli klar snabbt. Helst igår. Men insåg, tack vare expertkommentar på messenger, att det här behöver verkligen få tid. Det blir inte bra om jag adderar bråttom. För jag märkte vad bråttom gjorde med mig och min skrivmotivation.
Mina mornar. Alltså. Kan vi prata om det vackra med frilansliv? Dricker kaffet riktigt långsamt (älskar kaffe) och svarar på några mail mellan grötintaget och kaffet. Jo, jag är lite rastlös och vill liksom börja med vadsomhelst och det enklaste för mig är att hålla inkorgen under kontroll. Jag har ingen tid att passa. Jag har inte bråttom. Med tanke på omständigheter (JAG VET – det är alltså en utmattning det handlar om, med lite diverse symtom som inte är en dans på rosor) så kan vissa dagar inte ens starta. Väldigt obråttom om du frågar mig. Ekonomisk stress: njae, jag har buffert från köpstoppet och får in lite pengar varje månad från mitt jobb. Jag har länge och ihärdigt arbetat på att minska min stress för pengar. Hälsostress? Hundra procent. Sömn osv.
Vardagsbråttom. Ni vet, barn, skola, aktiviteter. Som förälder kan man vilja mycket. Jag är generellt glad över att barn får göra olika saker, men jag tänker att jag inte vill bränna ut barnet. Så vi har scouterna, och det är en passande tid, 18-19.45 på onsdagarna. Sen har vi orientering på torsdagar och då är vi ute i skogen och läser karta. Känns avkopplande och roligt. Men! Här skulle vi kunna addera hur mycket bråttom som helst. Liksom trycka tiden framåt och försöka klämma in annat också. En tvätt. En dammsugning. Nä. Om vi nu satsar på att inte ha bråttom: kläm för bövelen inte in annat på dagar med aktiviteter. Utan försök vila en stund efter fritids och sen iväg och ha kul. Sitt i soffan och glo på tv.
Bråttom i stort. Nån slags attityd att man är en person som har massor att göra. Och jag vet att många har mycket. Och jag vet också att vi vill mycket. Livet kan erbjuda precis allt men jag tror att det kan vara av värde att välja. Och välja bort. I ren protest kommer nästa storhandling på Lidl gå i närvarons tecken. Jag tyckte jag gjorde hyfsat ifrån mig sist jag var där: jämförde kilopriser och klämde och kände. Mer av det! Jag vill vara långsam. Alltså riktig seg i steget. Helst glömma paprikan och behöva vända om och hämta. Den nivån pratar vi.
Berätta gärna hur du tänker kring “bråttom”. Jag tror många har känslan av att springa fram i livet. Tänk om vi istället kunde få stå still en stund.
Jag har hittat en ny hobby. Den går under namnet “den stora tomheten” som rätt och slätt handlar om att rensa. En utmaning för vi har saker precis överallt. En källa till konflikt? Ja kanske. Men jag kan ju faktiskt göra något åt det. Just nu är det sovrummet som får sig en omgång. Fåtöljen, den jag sitter i just nu, har endast haft en filt över sig de senaste två veckorna. Då ska du veta att jag är riktigt skarp på att skapa klädhögar i fåtöljer – vi snackar expertis från mitt håll (fråga min man).
På skrivbordet, det lilla, ligger bara almanacka och anteckningsblock. Och just nu: ett tänt ljus. Jag bäddar sängen varje dag. Gott nog. Den här hobbyn med att rensa är inte oproblematisk: jag ser nämligen ALLT på en och samma gång. Det är överväldigande. Jag känner ofta: kommer jag någonsin bli färdig? Hur många gånger har jag inte sneglat på den trasiga vävtapeten i vardagsrummet och känt att: varför gör vi inget åt den? Men så kom insikten idag:
Vi kommer ändå aldrig bli färdiga.
Och det vill jag skriva om. Att det finns en tröst i att inte jaga ständigt. Jag kommer överleva vävtapeten. Det kommer alltid finnas saker att göra. Och det finns inget slut, förutom att vi lämnar jordelivet. Jag vill fortfarande sträva mot “den stora tomheten” men frågan blir: i vilken takt? Varför ska det behöva gå fort? Tomhet gör att min sargade hjärna får vila. Kan det vara så att andetagen också förändras? Jag skrev om andetaget i min e-bok Leva nära:
“Det var en sommar, precis när jag var i gränslandet mellan att fortfarande vara sjuk med mycket ångest, och samtidigt hade jag en närhet till det friska, där jag då och då kunde uppleva att jag faktiskt levde ett mer normalt liv. Jag höll mig mycket för mig själv och hade rest till en liten by i norra Polen, som låg längs kusten, Jastarnia. Jag märkte att om jag höll andan ett tag och räknade, och sen släppte ut andetaget, var det som att ångesten släppte för en stund. Så där låg jag på stranden och andades in, höll andan så länge jag kunde, och sen andades jag ut. För att få vara helt ifred hade jag valt en bit av stranden som var mer öde. Att titta ut över Östersjön och samtidigt känna hur jag blev mjukare i bröstpartiet efter expansionen av luften, det kommer jag bära med mig länge.”
Där på stranden använde jag något så litet som ett andetag. Som gjorde stor skillnad i min upplevelse av lättnad. Och lättnad är något som ingår i den här hobbyn jag försöker beskriva. Jag blir lätt av tomhet. Och eftersom vi nu konstaterat att vi aldrig kommer bli färdiga, då kanske det handlar om något helt annat: att uppskatta det vi åstadkommit (tom fåtölj med filt) och skita i allt vad som heter “slutresultat”.
Ja. Så får det bli.
Vilken lördag. Jag skrev på Instagram om helger. Att de inte behöver maxas. Ni svarade så fint på vad ni vill göra på helgen. Men jag inser så här i efterhand att det blev rätt mycket ändå. Framför allt rörelse: 18747 steg. Min bästa vän Sven kommer en gång i veckan och vi pratar om veckan som gått. Jag berättade om en dröm jag har och möttes av stor förståelse. Det var skönt att prata av sig. Tack för att ni läser och följer, det känns fint 💚Om du vill: berätta vad du känner inför att rensa.
LEVA HÅLLBART. Jag fick nyligen några frågor skickade till mig, på temat köpfritt. De skulle vara ett underlag för ett eftermiddagsprogram med P4 Extra, där jag deltog igår. Lyssna här, 1:17 in i programmet är jag med. Jag tänker att jag gör en Q&A här på bloggen också, hoppas ni gillar det. Då kör vi!
Först och främst, vad menar du med köpstopp? Vad ingår i det? Köpstopp betyder att man stoppar sina köp. I mitt fall så innebär det inga nya kläder eller prylar, det är en regel som följt med mig sedan 2016 och jag har hållit i den 2017, 2018, 2019, 2020, 2021, 2022. Hur gör jag då med att äta ute eller fika? Där har jag satt en gräns på två gånger i veckan, där jag unnar mig något gott eller en lunch på stan. Många undrar hur man ska göra med presenter när någon fyller år. Min regel är att köpa något ätbart, som en olivolja eller något annat som går åt.
Du är inne på åttonde året av köpfrihet, hur har det varit? Framför allt har det varit väldigt roligt, jag har byggt ett community på Facebook där jag fått med mig andra nyfikna som velat testa köpfritt. Jag har skrivit otaliga texter med reflektion kring köpfritt och det är också den jag vill åt: reflektionen och att vi skapar en respekt för de pengar som man tjänar från arbete. Mitt köpstopp började som en rolig utmaning, där jag ville se om jag kunde klara att inte handla på ett år. Men det har sedan utvecklats till något mer: jag har tröttnat på berättelsen om det goda livet, där konsumtion utmålas som det enda viktiga. Vidare har jag fått upp ögonen för klimatfrågan där jag ser konsumtion som en viktig bov i dramat.
Vad har varit svårast att hålla igen på? Det jag verkligen uppskattar är hudvård – att få smörja ansiktet med kräm, det är min grej. Idag köper jag hudvård endast när den helt tagit slut hemma. Jag läste nånstans att svenskarna lägger cirka 20 miljarder på hudvård varje år. Det som vore extra intressant att veta är huruvida vi faktiskt använder upp hudvården, eller om vi slänger halvfulla flaskor för att vi tröttnat och vill ha nytt.
Vad fick dig att ens börja så för flera år sedan? Min anledning var enkel: jag ville utmana mig själv. Jag hade nyligen blivit mamma och jag kände att jag ville ta ett större ansvar ekonomiskt. Så: en rolig utmaning som senare utvecklades till ett klimatengagemang.
Viktigt i sammanhanget är att det är ju verkligen inte alla som ens har råd att överkonsumera, det handlar ju om vad man får över i plånboken. När du är ute och pratar om att minska till exempel klädinköpen, vem vänder du dig till? Jag vänder mig till dem som redan har allt de behöver. Som kanske använt shopping som ett intresse i sig, som en hobby. Men som också kanske känner att man längtar efter något annat, något mer, en mening. Det finns studier vars resultat pekar på att materialism kan kopplas till psykisk och fysisk ohälsa. Människor som värdesätter materialistiska värden mår sämre. Jag vill visa att det går att skapa livskvalitet bortom shoppingen.
Men om man är riktigt intresserad av mode låter det ju svårt med köpstopp eller köpfrihet, hur ska man bära sig åt då? Jag kan tycka att det finns något fint i att vilja uttrycka sig med hjälp av mode. Men frågan är vilket sorts mode vi ska satsa på och hur vi kan leva hållbart. Vi behöver omdefiniera mode så att det blir hållbart. Jakten på det nyproducerade hoppas jag vi kan komma bort ifrån. Hur vi använder kläder behöver förändras, vi slänger 7-8 kilo kläder per svensk och år. Textilier och kläder är en av världens största utsläppare av växthusgaser. Det går att förändra, till exempel genom cirkularitet: använd dina kläder längre, varför inte starta en vandrande klädkasse där du bor? Det går ut på att man låter en kasse gå runt, där man lägger i kläder i en viss storlek och så är man ett gäng som delar på kläderna.
Varifrån kommer dina kläder för du måste väl fylla på ibland? Jag har ärvt kläder från min svärmor som gick bort för några år sedan, så jag har kläder som förmodligen kommer räcka en livstid. Det som däremot slits är underkläder och strumpor, och där brukar min mamma komma och fylla på i mina lådor. Jag köpte faktiskt strumpor häromveckan då jag på riktigt saknade det.
Och när det kommer till möbler och prylar, hur går dina tankar där? Möbler och att förnya sig – det kan göras på ett mer hållbart sätt. Jag tror världen har alla soffor som behövs, som kan användas av flera personer och att möblerna lever längre. Prylar: det finns faktiskt forskning som säger att vi kan köpa oss lyckliga ifall vi handlar sådant som rimmar väl med våra värderingar. Har du till exempel en hobby där du gärna fotograferar, då kan ett kamerainköp vara en bra idé. Men frågan blir: kan vi handla den begagnad? Det går att ta olika beslut och vill man leva hållbart gäller det att gå utanför boxen och hitta lösningar som är snälla både mot plånboken och planeten.
Hur har attityden till ändrade köpvanor och second hand förändrats under de år du hållit på? Jag tycker mig se ett ökat intresse för hållbarhet och också en trötthet över konsumtionshysterin. Att vi inte vill köpa oss fram i livet. Och när vi väl behöver något så ser jag fler och fler som börjar hitta alternativa lösningar. Det innebär att vi inte direkt öppnar plånboken i närmsta galleria utan vi kikar på om vi kan låna från någon granne, vi frågar i sociala medier ifall det är någon som säljer en stavmixer eller vad det nu kan vara. Det finns en vilja att vara mer hållbar och där kan second hand verkligen spela en avgörande roll.
Berätta gärna vad du tänker om att leva hållbart? Vad är svårt? Vad är enkelt? Om du funderar på köpstopp kan jag varmt rekommendera mitt inlägg med regler för 2023.
